Sekulärt och sakralt

Gränsen mellan sekulärt och sakralt ligger dold under överlappningar mellan de båda. Gränsen är till för människor. För att inte allt ska suddas ut i stor relativism. Att många av oss håller kyrkorummet som något speciellt som behöver behandlas med omsorg och pietet är därför naturligt. Platsen är nämligen till för församlingens möte med Gud.

Detta möte skyms lätt av människans egna behov. Inför gudstjänsten förbereder sig knappast någon. I många av de församlingar jag besökt låter det numera snarare som en stor bisvärm sluppit loss. Det surras, talas och är högljutt. Inte för att det måste betyda att världens värderingar invaderat kyrkan. Andakt kan också låta...

Men det är klokt att inte glömma att för Gud är hela tillvaron, dessa riken, hans intressesfär. Gud kan komma människor till mötes även i det sekulära.

Upplåtelse av kyrkorum

Stengolv, pelare och höga valv ger rymd. Där kan tron växa. Om den tillåts ta plats. Där  ska bön och lovsång fylla rummet. Undrar därför hur Tommy Nilsson t.ex., som åker på en omfattande kyrkoturne, ska bidra till tron växt och församlingens liv?

Tanken på kyrkorummet som en allmän samlingssal för allehanda aktiviteter drar lätt iväg bortom rummets avsedda ändamål. I Kykoordningens 10:e avdelning står: Kyrkans erfarenhet visar att det behövs särskilda kyrkorum, avskilda för att tjäna församlingens gudstjänstliv, även om det inte är nödvändigt med särskilda lokaler för att Guds folk ska kunna samlas till gudstjänst. De helgade kyrkorummen är över hela landet tecken på Guds närvaro. De är för många förknippade med avgörande skeden i livet. De rymmer också mycket av en bygds identitet och är en del av det offentliga rummet. Kyrkorummet behöver vara tillgängligt för alla som söker sig till det. Eftersom det är avskilt för sitt särskilda ändamål ska där inte förekomma något som strider mot kyrkans tro, bekännelse och lära eller i övrigt kränker kyrkorummets helgd.

Det har hänt att artister visat kyrkorummet och tron sin ringaktning genom profant språk (svordomar) och märkligt opassande kommentarer. Altaren har används som avställningsytor, där har hamnat jackor, rockar, instrumentlådor och annat. Dekorum och pietet har försvunnit eftersom man menat att kändisar genom sina uppträdanden och konserter drar människor till kyrkan vilket ses i sig som en god sak.

Direkt före, under och efter en profan konsert är det särskilt viktigt vem som faktiskt och legalt ansvarar för kyrkobyggnaden och dess inventarier! Dessutom ska upplåtelsen för sådana ändamål beslutas av kyrkorådet där kyrkoherdens röst ska vägas in...

Liturgisk uppgift

Nu är det oerhört länge sedan jag predikade och ännu längre sedan jag kunde (och fick) celebrera en mässa vid ett altare. Sjukdom är en förklaring. En annan är att många pensionerade präster inte räknas in som resurser vad gäller församlingars gudstjänstliv. En rimlig lösning vore att varje präst som önskar, där det finns församlingar som kan och vill, skulle städslas som verksamma efter ork och förmåga vid ett konkret altare i lokala församlingar.

Det finns många lekmän som träder in vid altaret i samband med utdelandet. Där vore det mera insiktsfullt att låta dem fungera som ministranter som tränats och skolats under en tid för en ministrants särskilda uppgifter. Helst skulle de även kläs liturgiskt eftersom de utför liturgiska uppgifter.

Fake news

Misstron mot de traditionella nyhetsförmedlarna löper som en farsot i USA. Den "upplyste" och självutnämnde experten på så gott som allt, presidenten och hans hov av jasägare och instämmare, har lanserat "fake news" som tillmäle. Anklagelserna riktas alltid mot kritiska medier och drabbar aldrig de egna lögnerna och påhitten. En ny sanning etableras vilken innebär att makten har rätt och kritiken per definition alltid fel.

Om tilltron till nyhetsförmedlingen i press, radio och TV ständigt attackeras och undergrävs återstår propaganda, rykten och misstro. Inför dessa angrepp vacklar inte bara traditionell nyhetsförmedling utan även vetenskap och seriösa studier. Sådant känns igen från alla diktaturer och autokratiska system. Det är illa, mycket illa. Smittorisken är dessutom enorm och populismens framgångar, till och med i Sverige, hänger samman med detta fenomen.

Var finns barnet med pekfingret? Den som avslöjade kejsarens nakenhet?

Förföljda kristna

Bed för era fiender. Älska dem som förföljer er... Avsky och avståndstagande ger den kristna tron en profil och relief. Om hatet uppslukar oss tystnar vittnesbördet. Det som ska ske i ord och handling. Det är svårt. Det är jobbigt och ett krav som ingalunda ska ställas på unga kristna ensamma. De behöver veta att de är omslutna och uppbackade av församlingen och dess företrädare.

Svenska kyrkans svala förhållande till förföljda kristna, särskilt av militanta islamister, utöver världen ger en fingervisning om hur vi relaterar till dem som förföljs eller sätts åt här hemma. Det rimmar illa att inta ha samma inställning till oavsett vem som förföljs och var de än befinner sig.

Troende ungdomar är utsatta

Unga människor utsätts för avståndstagande och hån för sin kristna tro. Det hävdar Sveriges Kristna Råd (SKR) i en ny rapport. Här ett citat ur dokumentet: Får ofta höra att jag inte har rätt att kalla mig kristen av ateister som inte vet vad kristen innebär. Tex du har inte rätt att kalla dig kristen för du har ju druckit alkohol och festat. Får också ofta höra att jag är dum i huvudet, korkad, efterbliven eller liknande som kan tro på en gud osv. Ofta handlar det även om fördomar så som att kristna inte tror på vetenskap. (Ung kvinna, luthersk, stor stad med högskola/ universitet, 18–20 år)

Trossamfund i Sverige finns i varierande grad närvarande på de flesta orter. Nog borde de vuxna representanterna och företrädarna kunna träda upp till stöd för dessa ungdomar och till försvar för religionsfriheten. Rädslan och föraktet för kristen tro, och även för andra religioner, tar sig många uttryck. Ett är att man mycket sällan i televisionen och radion träffar på aktiva kristna som kan vara tydliga med sin tro och kyrkliga tillhörighet. Intervjuprogram efter intervjuprogram befolkas av journalister, underhållningsartister, politiker, och andra aktiva eller kända personer. Enstaka gånger skymtar en biskop förbi.

Ett annat uttryck är att kristna röster, sådana som refererar till teologi och tro, är förhållandevis sällsynta i den offentliga debatten. Delvis på grund av en utbredd självcensur. Vem vill bli utsatt för löje av andra debattörer? Delvis för att redaktionerna enkelt kan sortera bort sådana inlägg.

Ett tredje är att samfundsaktiva kristna utan politiska plattformar sällan får offentliga uppdrag eller utnämningar till poster som landshövdingar, kulturattachéer, generaldirektörer eller ambassadörer. De syns inte heller när kommuner, regioner och staten besöker utländksa samarbetspartners trots att få rörelser är så internationellt bevandrade som just kristna kyrkor och samfund. Kristen tro tycks utlösa en beröringsskräck när den blir synlig i samhället. Många anstränger sig verkligen för att städa undan kristen tro och förvisa den till privata garderober...

Nattvard

Koncelebration har blivit en tvistefråga efter det nya biskopsbrevet om nattvarden. En koncelebrant läser med i, eller ber högt delar av nattvardsbönen. Att biskoparna och många andra alls tar ställning mot koncelebration har säkert att göra med rädslan för det katolska. Möjligen har det också med att göra att vi i vår tid uppfattas som så mycket mer upplysta än tidigare generationer. Rädslan tycks vara att prästens ämbete eller uppdrag genom koncelebration betonas på andras bekostnad.

När lekmän kunde börja delta i nattvardens distribution (själva utdelandet) inom Svenska kyrkan var detta en följd av prästbrist. Tanken var att om inte en präst kunde klara utdelandet och inga andra fanns tillgängliga skulle en döpt och konfirmerad lekman kunna träda in. Nu i vår tid ha det i somliga församlingar blivit en regel att lekmän ALLTID ska medverka vid utdelandet liksom för att manifestera att prästens uppgift inte är särskild utan huvudsakligen praktisk och funktionell.

Ingen kan dock kringgå att det i den lutherska reformationen stod klart att det var prästens kallelse och gåva att förkunna evangelium och att förvalta sakramenten. Att nagga det i kanten utan att teologiskt bringa teologisk reda är obetänkt och olyckligt. Det stärker nämligen ovanan att utan närmare förklaring ändra tänkesätt och därmed förändra kyrkans övertygelse och bekännelse.

Livets heliga väg

Inte särskilt många orkade följa de gotländska kyrkorna hos Stillsam. Besökarna försvann. Inte för att det är så svårt att inse. Intresset för kyrkor är ganska svalt. För gamla vykort är det ännu sämre beställt. Nu är i alla fall denna omgång avklarad. Trots att jag bara skummat ytan. Det finns hav av vykort kvar. Kyrkor var för ett sekel sedan ett av de främsta motiven på vykort. Men i takt med att kyrkorna tappar medlemmar (sk tillhöriga) blir även intresset för kyrkobyggnader svalare.

Intressant nog är kyrkor ett minnesmärke över den egna bygdens historia. Där finns avlagringar och avtryck av generationers bemödanden. Dessutom är huset symboliskt laddat. En kyrka är teologi av sten. Kyrkporten öppnar upp. Den signalerar inte att den som inträder förlorar allt hopp. Tvärt om är den en väg som till himlen bär. En livets heliga väg. Från dopet vid ingången. Till altaret där himlen öppnar sig.

Helgeandskyrkans ruin

Helgeandskyrkans ruin ligger mellan Visby domkyrka och Norderport.

Wikipedia om Helgeandskyrkan.

Guteinfo om Helgeandskyrkan. Slottsguiden om Helgeandskyrkans ruin.

S:t Hans och S:t Pers kyrkoruiner

S:t Hans och S:t Per är två kyrkoruiner i Visby som bokstavligen ligger vägg i vägg.

Wikipedia om S:t Hans och S:t Per. Guteinfo om S:t Hans och S:t Per.  Wikiwand om S:t Hans och S:t Per.

S.t Karins kyrkoruin

S:t Carin, även kallad S:t Karin eller S:t Katarina, ligger vid Stora torget i Visby.

Wikipedia om S:t Katrina.

Gutinfo om S:t Carin. Svenska slott om S:t Karin.

S:t Clemens kyrkoruin

                                                         S:t Clemens kyrkoruin, med anor från 1000-talet. ligger öster om Botaniska trädgården.

Wikipedia om S:t Clemens kyrkoruin.                                                                                                 Guteinfo om S:t Clemens.

S:t Lars kyrkoruin

                                                         S:t Lars kyrkoruin ligger granne med S:t Drotten.

Wikipdeia om S:t Lars.

Guteinfo om S:t Lars.

S:t Drottens kyrkoruin

S:t Drotten, även kallad Treenighetskyrkan, i Visby.

Wikipedia om S:t Drotten.

Guteinfo om S:t Drotten.

S:t Nicolai kyrkoruin

S:t Nicolai kyrkoruin användes under många år för de sk Ruinspelen.

Wikipedia om Nicolai kyrkoruin.

Guteinfo om Nicolai kyrkoruin.

S:t Olofs kyrkoruin.

 S:t Olofs kyrkoruin ligger i ena kanten av DBW:s Botaniska trädgård. På bilden med fantastisk text om Visbys storslagenhet!

Wikipedia om S:t Olofs kyrkoruin.

Guteinfo om S:t Olofs kyrkoruin.

S:t Görans kyrkoruin

S:t Göran ligger norr om Visby ringmur och nära lasarettet.

Wikipedia om S:t Göran.

Gueinfo om S:t Göran.

Elinghem ödekyrka

Wikipedia om  Elinghem ödekyrka.

Guteinfo om Elinghem.  Orgelanders om Elinghem.                                       

Roma kloster

Roma klosterruin är nästgårds med Roma kungsgård.

Wikipedia om Roma kloster.

Guteinfo om Roma kloster.

Statens Fastighetsverk.

Gann ödekyrka

Gann ödekyrka ligger i Lärbro. Nära den återfinns den berömda Hångers källa som enligt myten lär ha spelat en roll när Isak Kolmodin skrev psalmen Den blomstertid nu kommer. Sven-Erik Pernler har skrivit en artikel om denna fråga. (Magasinet Oe Folki, nr 3 , sid 3.)

Wikipedia om Gann ödekyrka.

Guteinfo om Gann ödekyrka.

Bara ödekyrka

 Bara ödekyrka ligger mellan Vallstena och Hörsne.

Wikipedia om Bara ödekyrka.

Guteinfo om Bara ödekyrka.

Orgelanders om Bara ödekyrka.

Gunfjauns kapell (Ardre ödekyrka)

Ardre ödekyrka kallas numera Gunfjauns kapell.

Guteinfo om Gunfjauns kapell.

Länsstyrelsen om Gunfjauns kapell.

Träkumla kyrka

Träkumla ödekyrka blev återuppbyggd 1917.

Wikipedia om Träkumla kyrka.

Guteinfo om Träkumla kyrka.

RAÄ:s Bebyggelseregister.