Här följer fortsättningen och upplösningen på historien om Olaus Petris kyrkklockor.
Redan den 8
april samma månad och år, dvs april 1913, möts kyrkorådet igen. Man har fått brev från Bergholtz
klockgjuteri. Klockgjutarna vill låta klockorna hänga och erbjöd sig gjuta om
de två minsta om kyrkorådet godtog den stora klockan. Men det kunde kyrkorådet
inte gå med på och beslöt ”medgifva firman rättigheter att på en gång nedtaga
alla klockorna”.
Utdrag ur Kyrkorådsprotokoll den 8 april 1913
§ 1Föredrogs följande skrifvelse:
”Till kyrkorådet i Örebro. Med anledning af lektor Kjellströms besök i vårt gjuteri i går, då jag tyvärr ej var hemma, men då han framställde önskan att få behålla den största klockan, till dess de nya anländt, få vi härmed meddela, att det tyvärr är oss omöjligt att vara utan metallen i den stora klockan, utan blir det nödvändigt att alla tre nedtages samtidigt. Däremot kunna vi låta kyrkan behålla alla klockorna tills nya blifvit färdiga, därest kyrkorådet kan godkänna den nuvarande stora klockan i det skick, hvari den nu befinner sig samt insända likvid för densamma med 1963 kr. 50 öre?
I så fall skola vi gjenast börja gjutningen af tvänne om
resp. 90 och 73 cm. diameter, hvilka blifva en halv ton högre än de nuvarande.
Emotseende under kommande vecka kyrkorådets värda svar å
detta vårt förslag, teckna vi Sthlm 5 april 1913. Högaktningsfullt K.G. Bergholtz
& Co, Magnus Bergholtz.”
Då kyrkorådet icke kunde reflektera på firmans anbud om
godkännande af storklockan i dess nuvarande skick, enär detta strede mot det
med firman upprättade kontraktet, beslöt kyrkorådet medgifva firman rättighet
att på en gång nedtaga alla klockorna i och för omgjutning. Dock ville
kyrkorådet till firman hemställa att med klockornas nedtagning ännu finge anstå
tvänne veckor, på det orgelbyggaren icke måtte störas vid den nya orgelns
intoning.
I januari 1914
kommer så ett meddelande från Bergholtz att klockorna nu avsänts till Örebro.
Man ber kyrkorådet lägga ut för frakten – men sedan tillgodogöra sig den
utgiften när fakturan kom. Tonen är nu förbindlig och vänlig så man förstår att
parterna till sist äntligen, och till allas lättnad, blivit överens. Det verkar också som om själva upphissningen och monteringen vore en enkel sak. Kunde man verkligen bara "låna" ett spel för att hissa upp dessa tunga pjäser i tornet?
Stockholm den 21 Jan 1914
Lektorn
Hr Ad. Kjellström
Örebro
Härmed har jag nöjet meddela att klockorna i dag under
Lektorns adress blifvit afsända. Fraktkostnaden beder jag Kyrkorådet hafva
godheten förskottera för att sedan å blifvande fakturan godtgöra sig densamma.
Montören Engvall ankommer till Örebro på måndag middag för
att börja arbetet. Skulle Lektorn vilja låna ett spel hos någon byggmästare
samt anskaffa 3 a 4 man till hjälp vid hissningen vore jag tacksam.
Högaktningsfullt
Magnus Bergholtz
I februari 1914
anländer till sist sluträkningen. Kyrkoringklockorna betingar ett kilopris på
2,75. Saken är ur världen. Nu kan klockorna med harmonisk klang till sist, samstämmiga med Nikolaikyrkans klockor, åter ljuda över norra Örebro.
Stockholm 5 Febr 1914
1 Kyrkoringklocka väg. 783 kg á 2,75 2153:25
1 ” ”
” 362 ” ” 995:501 ” ” ” 165 ” ” 453:75
Fullständiga tillbehör till klockorna 680:-
Transporter, frakter, uppsättning m.m. 200:-
Modellkostnader 41:-
=======
4523:50
Mycket intressant läsning om klockorna, tack! (Dock gör jag en språkpolisiär utryckning och erinrar om att imperfekt av _gjuta_ stavas _göt_ -- eftersom _ö_ är en 'mjuk vokal' behövs inget _j_ för uttalet, och i den vedertagna stavningen finns det heller inget.)
SvaraRaderaGjuta, göt, gjutit... Javisst ja. Så var det...
SvaraRadera