Nej, till nedmonteringen av svenskt bistånd!

Fabuleringsminister Dousa, så lyder rubriken på en artikel i dagens arena av Börje Ljunggren, som bl.a. varit biträdande generaldirektör på Sida. Artikel bör läsas av alla biståndsvänner och -tillskyndare! Där får man klart för sig vad nedskärningarna betyder.

Nedmonteringen av det svenska biståndet satte fart i och med den borgerliga regeringen. 1-procentsmålet övergavs redan 2022. Då ledde Johan Forsell, dåvarande biståndsministern, nedmonteringen. KD:arna som lovade att försvara 1 procent i bistånd, som Busch och Brunegard, gav snabbt med sig. Uppenbarligen trodde de på talet om kvalité istället för kvantitet. Men utvecklingen visar att det ni blivit än värre. 

Förra året i april skrev Diakonia en debattartikel: Biståndet är under attack! Artikeln inleddes på följande vis: I december presenterade regeringen sin reformagenda för svenskt bistånd. Nu genomförs reformerna i snabb takt, utan någon seriös dialog med varken det svenska civilsamhället eller i biståndsländerna. Diakonia ser ett bistånd som rör sig bort från människor som lever i fattigdom och förtryck. Istället ligger fokus på Sveriges intressen då biståndet ska användas för att gynna svensk export och minska migration.

Svenska kyrkans biståndsorganisation act samarbetar med Kyrkornas världsråd och andra internationella samarbetspartners. Detta är deras logga:

För några dagar sedan meddelade biståndsminister Benjamin Dousa att anslaget till SIDA skulle minskas med 4 miljarder, totalt 5,5 miljarder i omställningar.

På ett drygt halvår ska biståndet till Bolivia, Liberia, Zimbabwe, Tanzania och Moçambique fasas ut! En skamligt kort tid att fasa ut insatserna i dessa länder. Dessa länder ska alltså "betala" delar av svenskt stöd till Ukraina! Arr Ukraina behöver svenskt stöd är självklart. Men det borde finnas andra sätt att finansiera det åtagandet på. (Biståndsuppgörelsen med Somalia som gynnar en korrupt president kunde t.ex. avvecklas liksom den enorma summan som erbjuds som avflyttningsbidrag från Sverige). Ytterst är det en fråga om välfärdslandet Sverige vill göra avkall på stödet till många av de mest utsatta i världen? En generositet som varit en stolthet för vårt land! 

Den biståndspolitik som nu blir allt tydligare och mindre, mer inriktad på Sverige och våra intressen än på de behövande i många och fattiga sammanhang. Idén att vi inte skulle ha råd måste vändas till sin motsats; har vi råd att INTE vara ett föredömligt och generöst biståndsland. Särskilt sett mot den själviska politik i USA som river ner ett enormt internationell bistånd från USAID.

Skär inte ner det svenska biståndet! Det är medmänsklig, solidarisk och framsynt politik att vi delar med oss något lite av vårt lands välstånd till dem som saknar det vi äger i överflöd!

Vart är USA på väg?

Stackars USA. Hur ska landet någonsin återhämta sig efter den nuvarande presidentens bristande omdöme och ständiga utfall mot medmänniskor? De nedsättande öknamnen haglar. Riktiga journalister som ställer meningsfulla och kritiska frågor får öknamn eller kallas för den sämsta journalisten, en dålig sådan. En avliden och berömd filmregissör kallas för "deranged", dvs. sinnesrubbad, och dålig för Amerika.

Att det pågår utan att han blir uppläxad är märkligt. Vid enstaka tillfällen påtalas dessa infama utfalla, men oftast tycks de bara passera trots att de kan vara lögnaktiga, misogyna och rasistiska. Är tillvänjningen så snabb att det får passera? Har gränserna för hur man uppför sig flyttats så långt?

Tänk om en lågmäld tillställning på Rosenbad började innehålla kommentarer om hur dåliga journalister några är, att det är dåligt folk som bara sprider falska nyheter? Att några tidigare statstjänstemän borde avrättas? Eller att vår statsminister börjar ljuga om arbetsmarknadsstatistiken? Kanske stjäla olja från Norge? Kanske fick han för sig att Magdalena Andersson borde sitta i fängelse? Och att alla oppositionsledare skulle utredas av SÄPO? Tidningar och TV-stationer stämmas på miljardbelopp.

Det republikanska partiet har förvandlats till nickedockor som lyder His masters voice i förskräckande hög grad. Av detta lär sig ungdomen att man ska vara sin ledare lydig och trogen och att han kan säga och göra nästan vad han vill. Tänk om samhället i stort anammar det presidentska föredömet att genera och förminska alla han av någon anledning avskyr. Vart är USA på väg?

Dagens gnäll på trafiken

 Ska jag gnälla över något just idag är det återigen trafik och trafikanter. Vi skulle in på sjukhusapoteket för att hämta ut några mediciner. Då visade det sig att handikapplatserna (6 stycken) var upptagna. Ett par bilar hade inget kort som tillät dem att stå där. Bilen fick ställas någon annan stans längre bort. 

När vi skulle krångla oss ur sjukhuset, där entrén byggs om, hade någon ställt en cykel precis utanför dörren. När vi flyttade den för att en sådan där läckert röd elscooter (handikappmoped) skulle komma in så ramlade låset sönder. Vad göra? Den fick stå på sin nya plats med trasigt lås när vi for vidare. Vi kunde knappast ah gjort som i gamla amerikanska filmer i hotellmiljö där någon går och ropar. Paging, pagin, den person som har en cykel som blockerade entrédörren och nu är begåvad med ett trasigt lås. Paging, paging!

Vi for vidare upp till stadens affärsgator. Återigen en upptagen handikapp parkering av en bil utan lapp. Vid tillsägelse kom ursäkten att bilen bara skulle stå kort och nästan genast åka. Föraren fortsatte, jag visste att det var handikapparkering, men... Ännu värre, eller hur?

Sedan blev det till att hantera farande cyklar både till höger och vänster om bilen. Någon körde sin cykel mot färdriktningen för att göra det riktigt komplicerat. Nästa gång får bilen stå i garaget. Kanske.

Vadan denna gnälliga ton? Vi bor förstås i gnällbältet. Men det spelar nog mindre roll än det ihärdiga gråvädret som ligger som en våt filt över ork och lust. Det mesta tycks motigt, fast humöret egentligen nog är hyfsat bra. Här ses det mesta som möjligt och det mesta uttyds som möjligheter snarare än svårigheter och problem... Om man bortser från tillståndet i trafiken.

Civilkuragets profet

Ur en predikan på Ordrik, hållen på min 50-åriga prästvigningsdag, i Olaus Petri kyrka i Örebro över texten Lukasevangeliet 3:1-15.

 "Som vuxen levde Johannes Döparen i öknen,

likt andra som ville komma nära Gud.

Där fanns klippor och grottor som gav skydd.

Hans kläder var grova och gjorda av kamelhår.

Av detta förstår vi att profeten Johannes

menar allvar och inte lever bekvämt

i sus och dus. Han åt gräshoppor och honung!

Just idag är det massor av predikanter

som betonar att Johannes var konstigt klädd 

och åt märklig mat. Det är faktiskt bara en bisak! 

Istället borde vi visa att han, vägröjaren,

var en fantastisk predikant,

en kritiker och motståndsman,

en civilkuragets profet!

En som visade till och pekade på Jesus.

Johannes fick många följare, anhängare,

lärjungar. Han var sin tids samvete,

en som förstod när folk

blev förtryckta och nedtryckta.

Om Guds rike är nära, då är det inte själviskheten

som ska råda. Johannes Döparen hade inget internet,

inga massmedier att sprida sitt budskap med.

Han använde sitt liv som exempel, sin egen röst 

Hans liv slutade som en true crime historia.

De mäktiga tålde honom inte och halshögg honom,

men det är en annan historia..."

Asylpolitikens syfte är allt värre

Lagar och regler ska naturligtvis tillämpas i ett rättssamhälle. Alternativet är godtycke, uppluckring och sönderfall. MEN, och det är ett men med stora bokstäver, hur de ska tillämpas är en öppen fråga innan lagen tolkats genom prejudicerande utslag i domstol. Åklagarmyndigheten förklarar ett prejudikats så här: "Ett avgörande från Högsta domstolen i en viss rättsfråga. Domstolar är inte enligt lag bundna att följa prejudikaten, men i praktiken uppfattar lägre instanser prejudikaten som mer eller mindre bindande när de ska avgöra liknande frågor."

Migrationsverket får sin prejudikat via Migrationsöverdomstolen. Den som vill söka själv kan göra det på en särskild sida om avgöranden i Migrationsöverdomstolen.

Vi som befinner oss långt borta från institutionernas hantering av invandrar- och flyktingfrågor och ärenden om asyl följer normalt bara enskilda frågor som tidningar rapporterar om. Men många ärenden som lyfts fram det senaste året är ofta sådana att de väcker motstånd och protester. Skälet är att anledningarna till åtgärderna och utvisningen framstår som okänsliga, orimliga och inhumana. Kriminella och brottslingar kan man förstå behöver ibland utvisas, men vanligt hyggligt och väl fungerande människor?

Misstanken är förstås att det inte längre är enbart lagens bokstav som är kärv utan att dess syfte och avsikt är ämnad att avhysa allt fler, även bra fungerande och aktiva personer. Därtill finns risker att de som en gång kom hit och behövde och fick både vård och skydd nu bedöms som icke produktiva personer, de tjänar för lite eller inget, och bedöms som onyttiga och umbärliga...

Trumps utfall mot Sverige är menat att nedvärdera den generositet Sverige visat mot flyktingar och invandrare. Han tror tydligen att massinvandring fortfarande finns här. Vi börjar bli många som tycker att åtstramningarna och hoten mot invandrade genom att deras uppehållstillstånd dras in eller inte beviljas har gått för långt.

Och Trump kan gnälla på andra länders politik. Han glömde säga att USA är ett av de länder i världen som tvingats spärra in flest av sina medborgare i fängelser som kriminella och brottsliga. Stenarna yr i glashuset USA! Och ICE fängslar och slänger ut urskillningslöst! Sämsta förebilder som tänkas kan!

Diagnos på diagnos...

När orden som passerar revy blir till frågetecken är det dags att söka på nätet efter begreppets etymologi, dvs. dess ursprung. Då kan ledtrådar bli mycket klara så att ordets betydelse blottläggs. Därefter är det en god idé att slå upp Svenska akademiens ordbok där ord riktigt uttömmande beskrivs och förklaras.

I fredags fick jag en diagnos! Och det var inte första gången, så jag börjar bli van. I den allmänna debatten har människors behov av diagnoser blivit tydliga eftersom det både för dem och för andra kan förklara hur en människa är eller beter sig. Egentligen handlar det väl om att få en förståelse för vad en speciell sjukdom kan betyda i det egna och andras liv. Diagnosen kan göra det obegripliga mera fattbart. Dessutom kan det utesluta alla möjliga farhågor för andra och kanske värre sjukdomstillstånd. Diagnosen ger ibland lättnad och befrielse. Tänk så viktigt det är att veta eller till och med bara att tro sig veta.

DIAGNOS...

SAOB beskrev ordet diagnos på följande vis: "igenkännande o. bestämmande (af det slag af sjukdom som en patient lider af); sammanfattning af de symtom l. sjukdomstecken hvarpå en sjukdom igenkännes. Anatomisk diagnos (som söker bestämma den på sjukdomen beroende anatomiska förändringens natur), symtomatisk diagnos (som fäster sig vid sjukdomssymtomen), differentiell diagnos (som särskiljer sjukdomar hvilka hafva flera lika symtom). Ställa en sjukdoms diagnos, ställa diagnosen på en sjukdom, bestämma af hvilken sjukdom en patient lider..."

I mitt fall var det bestämda balansproblem som ledde till att jag och läkare sökte en förklaring så att vi kunde begripa varför jag var så vinglig, nästan yrslig. Denna gång är diagnosen polyneuropati (förklaringen ges av Region Stockholm). Ingen bot finns än, möjligen ett fördröjande och tillfällig bättring. Rörelse, motion och sjukgymnastik blir viktiga ingredienser i fortsättningen.

Nu har jag så många diagnoser att jag inte vet hur jag ska hålla rätt på dem. Vore jag benägen att tatuera mig kunde jag ju låta fästa dem permanent på en arm så att jag inte tappar bort någon vid en upprabbling av alla sjukdomstillstånd. När någon frågar hur står det till, kunde jag bara hala upp tröjärmen och visa min tatuering.

Ibland har jag träffat personer som dignat under bördan av många diagnoser. Som om de vägde bly och var som betydande vikter som lastades på personens skuldror. De knäade under bördan av diagnoser och kunskap om allt som felades dem. Det var som om frågan hängde i luften: kan jag ha så många sjukdomar och fortfarande se hyfsat frisk ut? Eller kan jag alls fortsätta fungera? Kan jag verkligen vara vid liv?

Andra har inställningen att jag gör vad jag själv kan, så får medicinen och läkarvetenskapen visa vad den kan. Själv tänker jag mig att jag är ombord på ett flygplan. Jag följer alla instruktioner och förlitar mig på att piloter (dvs doktorer och andra) vet vad de gör. Även i en flygplansstol kan man vara ledsen och nere, så det så. Men vi rör oss i alla fall vidare. I de stunderna hjälper det mig att be "Gud som haver..."

Goda råd om vad man bör göra när det nya sjukdomstillståndet konstaterats kan medmänniskor haspla ur sig som ett tecken på att de både oroar sig och bryr sig. Ta ett steg i taget så går det nog bra, kan det heta. Det är ju det som är problemet, snart kan jag inte ta ett steg utan att oroa mig för vart foten tar vägen vid nästa. Men rör man sig ute bland folk lyckas man ju i alla fall få kontakt med många när man tar ett snedsteg, vilket kanske inte är så dumt ändå? Kontakter bör man ju ha många för sitt välbefinnande...

Prästkritik från 1843

I bokhyllans myller av volymer döljs märkliga skrifter. En del är värda att läsa och tänka över. Andra påminner om sådant som fortfarande är aktuellt 175 år senare. Just idag tog jag fram tre små böcker: Poetisk Kalender af Braun (Wilhelm von Braun). Den bok jag ska citera ur heter därtill Calle 1843. Den innehåller några kyrkokritiska och alldeles särskilt prästnegativa verser. Wikipedia skriver om von Braun: "1837 utgav han den första samlingen, Dikter, och samlade sina dikter och prosastycken i litterära kalendrar, från Calle 1843 till Borup 1860, sammanlagt ett tiotal diktsamlingar. Han var under några decennier en av Sveriges populäraste poeter".

I dagarna diskuteras ju yttrandefriheten i betydelse av att få och kunna kritisera religion och tro. Var gränsen skall gå vad gäller missaktning och hets mot folkgrupp är fortfarande inte alldeles klart. Fast präster är lika lite som bandyspelare eller politiker någon folkgrupp! Trosföreställningar kan kritiseras hårt men de som hyser sådan trosövertygelser kan inte riktigt med samma frihet kritiseras?

Nåväl, här kommer en riktigt elak och prästfientlig vers från 1843:

PRESTBRISTEN

Se till att din gudsfruktan icke är ett skrymteri, och tjena honom icke med falskt hjerta....... Och upphä dig icke sjelf, att du icke faller och på skam kommer; Och Herren uppenbarar din arghet, och omstörtar dig uppenbarligen för menniskorna.                                               Jesu Syrachs Bok

Du tror att man, kring verldens alla kuster,
Ej vinna kan på brist och förluster;
Men du har orätt: lid på präster brist,
Och du blir lycklig både först och sist.

Den bristen nu en allgod Gud oss gifvit:

Vi armare på prester blifvit, 

Men rikare i HONOM. Gudskelof,

Att satan minskat har sitt svarta hof!

O, det kan vara tid att fram i dagen

Den rena sanningen engång blir dragen

Utur det mörker, der i seklers längd, 

Den hållits dold af arga presters mängd!

I stället för att tala om försoning

De kyrkan hafva gjort till Mammons boning,

Till maktbegärets - bättringens blott ej...

Säg, äro kristna prester kristna? Nej!!!

Af hvilka äro folken mest bedragna,

Till fänad gjorda och med blindhet slagna?

Af hvilka ledo ljusets hjeltar mest,

I alla tider? Fråga blott en prest.

Af hvilka är förfalskad denna lära,

Den enkla, höga, hvaraf namn vi bära?

Af hvilka vändes kärleken till hat?

Lägg handen på ditt bröst och säg, prelat!

Den enda prest som troget tjenat Guden,

Det var den milde, den korsfäste juden;

Men han blef korsfäst genom presters list -

Ack, om det då på prester varit brist!

Här i sista versen blev Judendomens präster vid Jesu tid ett och detsamma som kristendomens präster vid mitten av 1800-talet. Den poetiska friheten tillåts här vara hur sammanblandande som helst. Och hela dikten framställer alla präster som falska, ljugande och Mammontjänande förfalskare. Ett märkligt exempel på att man kunde påstå precis vad som helst...