Prästkritik från 1843

 I bokhyllans myller av volymer döljs märkliga skrifter. En del är värda tt läsa och tänka över. Andra påminner om sådant som fortfarande är aktuellt. Just idag tog jag fram tre små böcker: Poetisk kalender af Braun. Den jag ska citera heter därtill Calle 1843. Den innehåller några kyrkokritiska och alldeles särskilt prästnegativa verser. 

I dagarna diskuteras ju yttrandefriheten i betydelse av att få och kunna kritisera religion och tro. Var gränsen skall gå vad gäller missaktning och hets mot folkgrupp är fortfarande inte alldeles klart. Trosföreställningar kan kritiseras hårt men de som hyser sådan trosövertygelser kan inte i riktigt med samma frihet kritiseras?

Nåväl, här kommer en riktigt elak och prästfientlig vers från 1843:

PRESTBRISTEN

Se till att din gudsfruktan icke är ett skrymteri, och tjena honom icke med falskt hjerta....... Och upphä dig icke sjelf, att du icke faller och på skam kommer; Och Herren uppenbarar din arghet, och omstörtar dig uppenbarligen för menniskorna.                                               Jesu Syrachs Bok

Du tror att man, kring verldens alla kuster,
Ej vinna kan på brist och förluster;
Men du har orätt: lid på präster brist,
Och du blir lycklig både först och sist.

Den bristen nu en allgod Gud oss gifvit:

Vi armare på prester blifvit, 

Men rikare i HONOM. Gudskelof,

Att satan minskat har sitt svarta hof!

O, det kan vara tid att fram i dagen

Den rena sanningen engång blir dragen

Utur det mörker, der i seklers längd, 

Den hållits dold af arga presters mängd!

I stället för att tala om försoning

De kyrkan hafva gjort till Mammons boning,

Till maktbegärets - bättringens blott ej...

Säg, äro kristna prester kristna? Nej!!!

Af hvilka äro folken mest bedragna,

Till fänad gjorda och med blindhet slagna?

Af hvilka ledo ljusets hjeltar mest,

I alla tider? Fråga blott en prest.

Af hvilka är förfalskad denna lära,

Den enkla, höga, hvaraf namn vi bära?

Af hvilka vändes kärleken till hat?

Lägg handen på ditt bröst och säg, prelat!

Den enda prest som troget tjenat Guden,

Det var den milde, de korsfäste juden;

Men han blef korsfäst genom presters list -

Ack, om det då på prester varit brist!

Här i sista versen blev Judendomens pråster vid Jesu tid ett och detsamma som kristendomens präster vid mitten av 1800-talet. Den poetiska friheten tillåts här vara hur sammanblandande som helst. Och hela dikten framställer alla präster som falska, ljugande och Mammontjänande förfalskare. Ett märkligt exempel på att man kunde påstå precis vad som helst...