Förtvivlan över att de unga måste dö
vrede över vapnen som gör det möjligt
sorg över utanförskapet
som gör barn till varandras fiender
ilska över vuxenvärlden som inte förstår
och sviker
Gud, du som inför hotande död
stod i övergivenheten
och kände nattens mörker
var hos dem som sörjer
i deras övergivenhet
i det mörker som sänkt sig
över dem
var deras ljus, bli deras hopp
Hej Lars,
SvaraRaderahär kommer en teodicévariant av ditt poem:
Förtvivlan över att de unga måste dö
vrede över vapnen som gör det möjligt
sorg över utanförskapet
som gör barn till varandras fiender
ilska över vuxenvärlden som inte förstår och sviker
Gud, du som inför hotande död
stod likgiltig och var nattens mörker hindra människors sorg deras övergivenhet
och det mörker du sänkt över dem du är förvållaren, deras sorg
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaOskar, i Din travesterade bönevariant bär Gud ansvar för allt ont som sker. Förmodligen inte för att Du tror på en Gud som handlar illasinnat och ont utan därför att Du vill få bort tron på en Gud som står solidarisk med människor. Men som garanterar deras frihet att även välja det onda.
SvaraRaderaTeodicéfrågan handlar ju då om hur en god Gud kan tillåta det onda, även om det finns en fri vilja. Inte om det finns en ond Gud som vill och har glädje i att ont sker.
För min del fortsätter jag att leva i förtröstan om att vi, mitt i en värld av fattigdom och död, inte som övergivna och ensamma skall bära all sorg och ondska själva - utan att det finns gudomlig kärlek, förlåtelse och nåd!