Min salig mor stavade på ett gammeldags sätt. Jag minns hennes gotländska sjungande idiom när hon i en enda lång ramsa med små dift- och triftonger fick orden att dansa och leva. Stavning är ju en särskild konst och inte är det just min starkaste gren. Men plötsligt blev det lustfyllt och rytmiskt.
På nätet kan man hitta en och annan kommentar om läsinlärning. Här finns en mer historisk sådan... Och här finns ett särskilt program. Och många har upptäckt stavelsernas betydelse som byggstenar i språk och läsning.
Häromkvällen lekte jag med ett antal frivilliga/medarbetare/volontärer med denna stavnings- och stavelsemetod. Och för alltid har mor Igge gjort Hablingbo på Gotland till något mycket speciellt.
Bokstav för bokstav i en stavelse fogas till nästa stavelse, sammanbundet med ordet säga. Och så fortsätter det bokstav för bokstav, stavelse för stavelse:
H, a, b, säga Hab,
l, i, n g säga ling,
b, o säga bo.
Säga Hab,
säga ling,
säga bo,
säga Hablingbo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar