Ut med det gamla. In med det nya. Nymånen är ingen skära på detta kort. Utan en full måne. Inte i berusad mening. Den tittar fram nästan med ett slags vemod. Den gamla månen, sur och ledsen, skjuts undan och iväg av champagnekorken. Stjärnhimlen lyser över staden. Den är inramad av rosor. Vilket en inbiten visbyit alltid kan uppskatta.
Detr nya året avbildas också som ett barn. Med champagnens flaska i knäet. Drycken som bubblar och sprutar fram. Sverige lär nu vara land nummer tio på listan över de största champagneimportörerna. Och visst finns även här en lyckans klöver!
2011 summeras nu i alla medier. Kavalkader. Året i bilder. Eller hur man nu väljer att göra det. Så mycket smärta och olycka. Naturkatastrofer och förfärliga händelser. Som morden i Norge. Sådant kastar skugga över framtiden. Sorg och saknad bor kvar. Blandat med lycka och framgång. För andra.
Nu stoppar jag undan mina vykortsalbum. För denna gång. De får vila sig. Nu är det hoppet och vi själva som ska stå i centrum. Vi som fortfarande kan och vill. Påverka och förändra. Förnya och utveckla. Vi får göra det vi kan. Tillsammans med andra. För att 2012 ska bli ett år att minnas som ett Gott Nytt År! Just det önskar jag er, stillsams läsare: Ett riktigt GOTT NYTT ÅR!
Även en nyårskväll talar psalm 188 särskilt till mig:
Så går en dag än från vår tid
och kommer icke mer,
och än en natt med Herrens frid
till jorden sänkes ner.
Men du förbliver den du var,
o Herre, full av nåd,
och våra nätter, våra dar
du tecknat i ditt råd.
Trygg i din vård jag lämnar mig,
när solen från oss flyr,
och gladligt skall jag prisa dig,
när dagen åter gryr.
Men om det stilla dödens bud
i denna natt jag hör,
det är min tröst, att din, o Gud,
jag lever och jag dör.
Även en nyårskväll talar psalm 188 särskilt till mig:
Så går en dag än från vår tid
och kommer icke mer,
och än en natt med Herrens frid
till jorden sänkes ner.
Men du förbliver den du var,
o Herre, full av nåd,
och våra nätter, våra dar
du tecknat i ditt råd.
Trygg i din vård jag lämnar mig,
när solen från oss flyr,
och gladligt skall jag prisa dig,
när dagen åter gryr.
Men om det stilla dödens bud
i denna natt jag hör,
det är min tröst, att din, o Gud,
jag lever och jag dör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar