Hur ska man göra för att utvärdera den enorma "reformen" när storpastoraten tvingades fram? Omgörningen som innebar att livskraftiga församlingar som ingick i samfälligheter berövades sitt självbestämmande och sattes under förmyndare. För visst finns det väl en plan på hur man ska ta reda på vad som faktiskt hände? Vilka framgångar som nåddes? Vad koncentrationen på organisation och storskalighet betydde för gudstjänstlivet, för församlingarnas centrala verksamheter som bibelstudier, bönegrupper, meditation och annat av betydelse för andlig fördjupning och mognad? Vad betydde förändringen för den egna missionen och människofiskandet, dvs detta att erbjuda människor lärjungaskap i tro och liv?
Här en tänkt dialog. Som i den evighetssymbol som blev kooperationens liggande åtta:
När och hur tänker ni utvärdera omorganisationen med det övertalande påståendet, den som skulle åstadkomma Närhet och samverkan?
Icke. Det tänker vi aldrig göra!
Vadå? Finns det ingen sådan plan? Hur ska Ni då veta om det var gott och rätt det Ni gjorde?
Det behöver man inte veta. Det räcker att vi säger att det är så!
Men kyrka-statreformen. Den utvärderades väl för att kunna se vad som blev bra och vad som inte blev som man påstått och tänkt? Kyrkomötet tog väl fram fakta om saken? Såg på vinster och förluster ekonomiskt i tro och liv?
Nej, varför skulle vi göra det? Vi hade ju beslutat hur det skulle bli!
Och det ni tänker när ni beslutar - så blir det alltid?
Tänker och tänker? Vi har bestämt hur det har varit, är och skall vara. Om det finns det en massa skrivet.
Det mesta om Närhet och samverkan har ni ju skrivit själva. Vackert blev det. Men ganska orealistiskt. De som tänkte annorlunda hade inget genomslag alls. Man lyssnade inte. De, vi, kördes över.
Ni hade ju fel. Vi visste bättre!
Jag trodde att demokrati hade att göra med att finna gemensamma vägar framåt. Inte bara att den starkaste vinner. En bra kompromiss som man kunde leva med hade varit att föredra.
Så kan det självklart vara. Ibland. Men eftersom vi hade rätt... Det behöver inte sägas att det blir bäst så. Som vi ville och tyckte. Utvärderingar är mest tjafs. Vi känner till vad vi behöver veta. Och det vi inte vet skadar oss inte heller!
Hur vet ni det?
Vet och vet. Så är det. Fakta! Ingen har påvisat något som skulle ha blivit dåligt eller illa med kyrka-stat reformen. Det kommer inte att ske nu heller!
Inte? Talas det sanning nu? Hur är det med partipolitikens och icke medlemmars inflytande över kyrkans linje i olika frågor?
Vissa partistyrelser har sagt att det är just partiets folkliga stöd och förankring som gör kyrkan demokratisk. Bra, eller hur? Utan partiet och partistyrelserna inget folkliga inflytande! Ingen folkkyrka. Det har de sannerligen rätt i.
Menar du verkligen det? Att partier med långt färre medlemmar än Svenska kyrkan står för demokratin? Menar du verkligen att icke kyrkotillhöriga och de som inte delar kyrkans tro och inte vill stå för bekännelsen ska ha makt att bestämma? I Svenska kyrkan?
Egentligen inte. Men det låter bra. Och ger oss möjlighet att inte låta kyrkan tas över av medeltidstokiga reaktionära fundamentalister som avskyr kvinnfolk och har fel i det mesta. Alla de där som har befängda idéer om att de som går i gudstjänst och att de som tror har bättre koll på kristendom och sån´t - därför ska få sätta sin prägel på kyrkan. Så kan vi ju bara inte ha det!
Men så har Ni det väl i partiet? Där får väl inte de som står längst bort från partiarbetet sätta agendan? De som inte fullt ut delar partiets linje avgör väl inte vad partiet ska tänka och tycka?
Varför valde ni att ge er på de medelstora och stora församlingarna i samfälligheterna? De klarade sig förhållandevis bra. Är det inte de mängder av pyttesmå och knappast bärkraftiga församlingarna som hade behövt mer av solidarisk närhet och samverkan?
Nej, nej. Du har så fel som bara du kan ha!
På vad sätt då?
Lägg ner! Du förstår ändå inte det här: Tids nog inser de riktigt små församlingarna hur tryggt det vore att sitta vid storpastoratens köttgrytor. Det ordnar sig. Det gör det alltid.
Så för det har ni en plan? Aha!
Nu får det vara nog. Slut med obehagliga påståenden Nu får det vara nog!
Du har helt rätt. Vi är fullständigt överens. Nog har det varit länge! Just därför undrar jag när och hur ni tänker utvärdera omorganisationen med det övertalande påståendet, den som skulle åstadkomma Närhet och samverkan?
Icke! Det tänker vi aldrig göra!
Etc...
Just så (blev det).
SvaraRadera