Det finns en särskild sax som används flitigt. Den är större
än vanliga kökssaxar. Tyngre och mera ergonomisk. Den ligger i handen som vore den
gjuten för just detta grepp med sina slipade öglor där fingrarna snabbt blir bekvämt
hemmastadda. Saxen är inte olik min morfars gamla skräddarsax. Den som nog
kunde klippa grovt och fint med precision, både taggtråd och finaste engelska
yllet. Papper såväl som senor och pergament. Den stora saxen med mässingsöglor som han
hanterade sittandes med korslagda ben uppflugen på ett stort bord.
Det finns en sax som används flitigt. Tack vare dess utsökta
formgivning och breda funktionalitet kan den hanteras oavsett om brukaren är
ovan amatör eller ett fullfjädrat proffs. Trots att den verkar tung är den inte
svårmanövrerad. Den kan med lätthet användas för att nå föremål som tycks ligga
utom räckhåll. Verktyget kan fungera som linjal med vilken man gör bättre
bedömningar om hur djupt och långt man bör klippa.
Denna utomordentliga sax är spridd långt längre än någon
egentligen vill veta eller tro. De som har en sådan använder den hellre i smyg
än fullt synligt i dagsljus. Sällan blir det taggiga kanter kvar när man klippt.
Nästan aldrig fastnar saxen i materialet eftersom eggen är skarpslipad.
Saxens brukare blir tillvand och beroende. Som vore bruket
förgiftande toxiskt. Det är frestande att klippa till mer och mer. Det känns
som om man har makt. Utan att behöva ta ansvar för resultatet. Eftersom man klipper bäst i skymundan. Då kittlar det liksom av hemlig kunskap. Om vad denna
sax kan göra. Utöver vad den lyckas göra med sin brukare.
Denna sax kan med fördel användas för att korta ambitioner.
Halvera glädje och lust. Strimla hopp och förväntan. Göra ark av god vilja till
konfetti, minimala och ohanterliga lappar. Klippa av tro och mer därtill.
Hur kan någon veta allt detta? Och vad är det för slags
instrument, denna sax? Den kallas VL, Vingklipparen Lucifer. Den som försökt
flyga men fått sina vingpennor avkortade eller helt avklippta anar och vet vad
som hänt. Den används med fördel flitigt bakom ryggen på andra. Ibland är det
många som klipper till. Gemensamt eller var för sig. Först när skären gjort
sitt, ibland långt senare, inser den drabbade vad som hänt. Det som hade
förutsättningar och kunde ha blivit en elegant flygning med imponerande
vingbredd blev till ett den vingklipptes patetiska flaxande.
Det finns en särskild sax som används flitigt...
Väl skrivet! Ska kolla upp om en sådan gömmer sig någonstans hos mig!
SvaraRaderaTräffsäkert och tankeväckande! Liksom hela din blogg - en av de mest läsvärda.
SvaraRaderaJa - en sån sax vill man väl helst slippa ha bland sina ägodelar. En nyttig påminnelse och tankeställare.
SvaraRaderaHåller med föregående inlägg - en vila för själen att läsa denna blogg.
/Staffan Wadström