Har haft anledning att tänka inför Kyndelsmässodagen. En söndag i kyrkans år som i öst var en Kristusfest och i väst blev betonad som en Mariadag. Det är i huvudtexten som Jesus bärs fram i templet av Maria (och Josef).
Ljusmässan den dagen brukar kunna innehålla både välsignelse av ljus och en procession med tända ljus. Tändandet av ljus har blivit det mest symboliska som har bred folklig utbredning. Inte minst lyser kyrkornas många ljusbärare så snart kyrkan står öppen. Att få tända ett ljus har blivit en bönehandling. Inte alldeles olika bönekvarnar som snurras eller vimplar i en annan religion som liksom ber av sig själva där de fladdrar för vinden. Tändandet av ljus följs ofta av egna beledsagande böner om frid och evigt ljus för de döda eller om välsignelse för människor i svårighet och nöd. Det tända ljuset får ersätta frånvaron av ord och begrepp och blir en ordlös bön. Att new age då kan ligga extra nära behöver dock inte betyda att man vadar i dess lösa föreställningsvärld. Även ett tänt ljus kan bli en Gudslängtande människas ordlösa vädjan till Fadern, Sonen och den helige Ande.
Jag påminner mig den präst som gjorde ljuständning till ett ständigt inslag i alla mässor. Värmeljus tändes och sattes på stora preseningar (obs, en ledtråd). En mässa hade han väl rutinmässigt gjort det så ofta att tankarna korsade varandra, flöt samman, när han uppmanade församlingen: ikväll tänder vi ljus för våra synder! Så kan det gå när vanan och orden inte hänger ihop.
Även vid dopet delas ljus ut. De tänds helst på kyrkans dopljus, det som ensamt lyser upp det mörka kyrkorummet under påsknattssmässans inledning. Den det uppståndna livets ljuslåga, Kristus, han som är världens och livets ljus, blir på ett sätt synligt närvarande. Ljuset talar starkt genom sin förmåga att få mörkret att vika undan. Dunklet i den egna själen tycks skingras och mörkret i världen minskar.
Innan vi vet ordet av är det söndag. Då ska förhoppningsvis ljusen välsignas i församlingen och det frälsningens ljus som Symeon kunde se också lysa fram för oss sentida lärjungar. En god förberedelse inför söndagen är att läsa predikotexterna så att personerna, särskilt Maria, Josef, Symeon och Hanna kommer oss närmare. Så tänd ett ljus och läs Lukas 2:22-40. Läs gärna även den andra årgångens extra predikotext Joh 1:14-18.
Det var ju inte så dumt ändå, det kan vara nyttigt att "lysa upp" sina synder någon gång. På riktigt reflektera över, vad de kan ha åstadkommit och över mitt ansvar att ställa tillrätta på riktigt. Bara be om förlåtelse räcker ju liksom inte eller?
SvaraRadera