Följ mig, säger Jesus, men får ett svar som får mig
att tänka på barnbokspojken Alfons Åberg. Han som
hela tiden svarar: jag ska bara...
Barnet har lust att göra något annat
och prövar under barndomen sina förmågor
att välja och vilja själv och inte bara göra
det som den vuxne vill
Men texten har också fungerat som ett exempel
för hur vi alla fungerar, oavsett vilka vi är,
Då målar texten ingen skiljelinje mellan oss
vilka grupper vi än kan räknas in i
Gotlänningar, smålänningar, gambier,
vänstermänniskor, sverigedemokrater eller fotbollsspelare…
Texten pekar på att vi alla har förbehåll
och bindningar som ställer sig i vägen för
vårt lärjungaskap
När någon avgör vad som
verkligen är viktigt att göra
när alternativen vägs - hur gör man då?
Jag tror att det vanligtvis sker
en inre kostnadsberäkning:
Vilka blir följderna om jag fattar ett beslut?
Blir det balans mellan tillfredsställelse och besvär?
Vill jag detta? Har jag lust? Vad kräver det?
Vad måste jag göra?
I frågan om lärjungaskap och efterföljelse
kan man ställa sig frågan om det fungerar att bli en
lärjunge till Jesus i min situation, med mina värderingar,
i mitt sociala sammanhang?
Texten har många bottnar
Många föreställer sig att de har en fri vilja
Och att man personligen har förmågan
att fatta beslut om trons verklighet
Jag kan själv välja att tro på Gud
Eller besluta mig för att avstå.
Att säga ja eller att säga nej…
Men reformationens teologer var inte övertygade
om att vi hade den friheten
Viljan beskrevs som trälbunden och inte fri
Den var slav under världen och det onda
Den kunde inte av sig själv
välja tron utan behövde assistans,
stöd och hjälp av den helige Ande.
Så kan bibeltexten sätta frågetecken
för den frihet vi föreställer oss att vi har
Den är ganska begränsad och bunden
av tradition och sociala konventioner
och mycket annat som politiska sympatier
och gjorda livserfarenheter...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar