Sängramar är förfluten tid

Vid besök i möbelaffärer där man har stora sängavdelningar har det blivit uppenbart att sängramar tillhör en förfluten tid. Tjocka resårmadrasser vilar nu för tiden på ett fjädrande underlag minst lika tjockt som toppmadrassen. En del av sängarna gjorde att tankarna snirklade kring den gamla sagan, prinsessan på ärten. Vi som inte är så modernt resliga och långa behöver förmodligen små trappsteg för att komma i sängen. Anledningen till besöken har varit en jakt på ett nytt överkast, hyfsat tunt och lättvättat. Sådant som finns bland sängtillbehören. 

När vi steg upp igår morse inspirerades vi, att under stor möda, lyfta ur våra resårmadrasser ur den gamla sängramen med stora och rejäla fram- och bakstycken av massivt furu. Lagren av damm ska jag inte berätta om, mer än att de fanns där i rikligt mått. Vi hade lovat varandra att ramen skulle väck under alla omständigheter. Nu blev det av. Först fick vi leta rätt på sexkantsnycklar, att hitta rätt var bara det ett äventyr. Men lyckosamt nog hade vi faktiskt kvar en sådan som passade i gavlarnas skruvar. Även en mindre sådan som krävdes till underredet. Vi rannsakade våra minnen och fann att sängramen följt oss i cirka fyrtio år! På tiden att den fick plockas isär.

Bara att få ur resårmadrasserna var eländigt svårt, där fanns ju inga handtag att lyfta med. När det var klart skruvade, sågade, vände och bände vi. Till slut var sängen en byggsats igen och delarna bars nästan andäktigt ut till bilen, där vi med nöd och näppe fick in gavlar och annat. Bakluckan gick inte att stänga och det framskjutna framsätet tvingade passageraren att hänga på instrumentbrädan. Sakta körde vi genom staden till återvinningen där vi sa farväl till brädor och gavlar som burit oss i flera decennier. Vila i frid, viskade jag tyst.

Därefter besökte vi än en gång ett möbelvaruhus för att skaffa fötter att skruva direkt på madrasserna. Hmm, sa expediten, ben är en beställningsvara, det tar 3 till 5 veckor! Vi vädjade smått uppgivna: men vi behöver dem nu! Idag! Kvinnan gick för att tala med en äldre kollega som begav sig ner på lagret för att se vad som kunde finnas. Efter en stund återvände han med 8 ben i två öppnade kartonger. Vi fick svarta veckans rabatter plus lite extra för att kartongerna öppnats. Åtta små svarvade och fernissade träbitar, med skruv i, gick ändå på närmare 1000 kronor. Vad gör man inte för att slippa lägga madrasserna direkt på golvet? Dammsugarslangen måste ju kunna komma under för att röja och suga damm!

Den enkla sensmoralen blev att vi fortfarande klarar att ta isär och demolera sådant som skruvats ihop för så länge sedan. Och att det ger tillfredsställelse att klara av att förändra det som varit i långeliga tider. En skrymmande möbel mindre. En dammsamlare ur världen. Skönt!