stillsam ADVENTSKALENDER 5

En tecknad karta över norr Gotland, fylld med detaljer, blir dagens vykort. Skaparen av den omåttligt populära barnboksserrtien om Barna Hedenhös, Bertil Almqvist, tecknad en lång rad vykort med kartbilder. Några av hans vykort finns återgivna hos Antikvariatet Leopolds. 

Urvalet på kartbilden är subjektivt men fint. Bäls kyrka kanske är det mest överraskande. Däremot är Gothems kyrka självklart med, liksom Cementfabriken i Slite. Rauken Jungfrun i Lickershamn har också fått utrymme. Näst efter Visby tar Roma klosterruin störst utrymme.De stackars cyklisterna pustar och tänker att det är hela 4 mil till Kräklingbo när de är i trakten av Dahlhem. Några varpokastare bedömer vem som lagt sin varpa närmast pinnen. Järnvägen har dock hunnit läggas ned och finns numera bara just i Dalhem som musiejärnväg.

Någon sensmoral behövs nog inte. Men vårt land är vackert och väl värt att beskåda, och ta vara på.

stillsam ADVENTSKALENDER 4

Vykort med udda motiv finns det många. Vem gläds över ett vykort över en bensinstation utan vare sig någon synbar skönhet eller annan tillgång? Kanske de som bor nära? Ägaren? Eller tänk på andra vykort med andra intetsägande motiv. Det ges till och med ut illustrerade böcker över de fulaste vykorten. Till mångas förnöjelse.

Här ett speciellt motiv när en man och en kvinna leder sina nötkreatur genom Säter. De har just passerat Posten och är nu på väg förbi Blomsteraffären och Apoteket. Den främsta kon ser ut att vara som Sleipner, utrustad med åtta ben. Förr var detta nog en vanligare syn. Ja, inte åttabeningar. Men manuella djurkaravaner genom byar och andra samh'llen. Idag kan kanske en bild som denna fungera som en aptitretare för stadsbarn som aldrig i levande livet mött en ko, en kviga eller en kalv. En rent av äventyrlig bild...

Julkrubbor har ofta en ko eller en oxe i något hörn för att understryka Jesu födelse i stallet bland djuren. Kor, oxar, får, ibland någon kamel eller åsna, brukar få symbolisera eller representera hela skapelsens tillbedjan. För oss en påminnelse om att värna och vårda det levande.

stillsam ADVENTSKALENDER 3

Ett vykort med motiv från Korrespondensavdelningen på Bröderna Påhlmans Skrif-, Språk och Handelsinstitut. Kortet skrevs den 20/1 1904 och ankomststämplades i Ramsjö dagen efter. Den något ironiska hälsningen lyder: Här skulle Ni vara, så kansje Ni kunde få lära er att skrifva svar på bref. Många hälsningar Oscar.

Institutet kom till som en följd av att löjtnant Otto Magnus Påhlman i S:t Petersburg skulle utbilda ryska officerare i gymnastik. Men de hade uppenbarligen skrivsvårigheter. Väl hemma i Sverige bildade Påhlman så småningom, år 1846, ett skrivinstitut.

Kanske kunde detta vykort inspirera till att man svarar på en hälsning mera personligt? Ett mail får ett telefonsamtal till svar. Ett vykort får ett handskrivet brev, ett slumpartat möte får bli ett konditoribesök, ett...

stillsam ADVENTSKALENDER 2

1902 reser Bengt till Southampton. Han skriver hem till Höganäs: Kära Mor. Anländ, allt väl. Kortet är poststämplat den 29 april. Fantasin vill fylla i. Var Bengt sjöman? Skulle han mönstra på ett fartyg i den engelska hamnstaden? Eller var han kanske handelsresande på uppdrag?

De kortfattade orden sänder budskapet hem att allt gått bra. Mor får sitt besked, hon ska inte behöva oroa sig. Inte fantisera om resans faror eller tänkbara olyckor. Allt är väl!

Kortet får påminna om vad det betyder att höra av sig till dem som kanske är oroliga. Som undrar hur det står till. Att låta någon veta är gott. Att höra av sig till dem i vars tankar och böner man finns.

stillsam ADVENTSKALENDER 1

Läs- och skrifrummet i Svenska Gustaf-Adolfskyrkan i Hamburg blir första bilden i denna anspråkslösa vykortskalender i Advent. Bilden är från den tid på 1800-talet då man hyrde in sig hos den Engelskt reformerade kyrkan (English Reformed Church).

Hamburg var en stor hamnstad och sjöfarten livlig. Under slutet av 1800-talet anlöpte årligen 1000 skandinaviska fartyg! Siffran ger en fingervisning om hur viktigt kyrkans arbete var, bland annat som en länk hem. En läs- och skrivsal var också en viktig mötesplats.

Advent är en tid av förberedelse inför julen. Även om vi i vår tid har lätt att ta kontakt med varandra med mobilnät och trådlös digital kommunikation så behöver man ibland få sig en knuff. Till ett utbyte som går utöver julkortens ganska ensidiga hälsning. Man kan ta kontakt för ett samtal med de där personerna man tänker att man borde och skulle höra av sig till. Fast det sällan, alltför sällan, blev av.

Det finns en smått rörande uppmaning på väggarna i form av två små anslag. En uppmaning som får bli dagens råd. Då när det var mycket svårare att hålla regelbunden kontakt behövdes kanske uppmaningen ännu mer: SKRIF HEM!  

Det är dom där kristna nu igen...

Ur en ny predikan på ordrik, hållen den 1 söndagen i Advent
i Olaus Petri kyrka i Örebro:

Vid en kaffepaus i veckan
berättade någon följande historia:
Det var en kund på ett varuhus
som väntade i kön vid kassan.
I högtalarna spelades julmusik, en psalm.
Det är en ros utsprungen…
Kunden blev mycket irriterad
och sa till den som stod bakom i kön:
Det är dom där kristna igen, nu försöker dom ta
över julen också!

Först skrattade jag, men sedan
kände jag igen kyrkans stora längtan:
att försöka ta tillbaka julen från
butiker och varuhus så att det inte bara
blir en köpenskapens jul och för att
fokusera på julens verkliga och viktiga innehåll.

...Gud blev människa och gav oss därmed
oändligt människovärde och värdighet
Barnet Jesus, en av oss.

I Jesus känner vi igen den Gud
som räcker ut sin hand
och rör vid dem som ingen annan vill veta av

Borde man inte säga nej till förslagen?

Har nu haft en artikel liggande hos en kyrklig publikation i mer än en månad. Den handlar om bristerna i utredningsförslaget Närhet och samverkan. Blir den inte publicerad denna vecka har den ju fullständigt förlorat sitt värde. Alla församlingar har nog redan skrivit sina remissvar.

Mig oroar förslagen djupt. Mängder av livskraftiga församlingar i stora samfälligheter ska reduceras och tas ifrån det inflytande man idag faktiskt har. Alla försäkringar om att man ska delegera tillbaka det mesta gör mig mycket fundersam. Om man genast tänker försöka ge de nya församlingsråden ungefär samma inflytande som kyrkoråden haft - vad är det då för mening med denna totalt omvandlande reform? Borde man då inte säga nej till förslagen?

Internet låg nere så humöret sjönk

Internet fungerade inte idag. Några timmar låg det nere. Så heter det nu för tiden. När nätet är nere sjunker humöret hos många på arbetsplatsen. Det hörs stönanden och protester. När e-postprogrammet låser sig så att allting annat blir omöjligt blir ropen högljudda.

Som tur var fungerade telefonerna. Så det ringdes efter support. Så heter det också. Inte efter hjälp eller stöd. Jag behöver support. Inte som i supporterskara. Ingen påhejare behövs. Inga skanderade ramsor hjälper. Handfast sakkunskap och teknisk förmåga! Det är vad vi behöver.

Sedan gick budet som en löpeld genom arbetsrummen. Aha, sa man. Strömmen var avstängd. Som om vi därmed hade förstått ett jota av vad som hänt. Själv sa jag till andra arbetskamrater, du förstår strömmen hade stängts av så att internet låg nere. Och vi som ringde efter support. Som om det inte behövs om strömmen stängs av utan att man beriper hur det gick till, eller varför. Strömmen hade ju stängts av i ett annat hus - vad hade det med våra datorer att göra. Jo, tydligen går internetlinan in där först och sedan hit, förklarade en som fått information. Då måste man starta om servrarna.Självklart. Absolut! Sa jag och pulsen gick upp.

Jag förstår, sa jag utan att begripa ett dyft. Jag fick istället vässa blyertspennan och leta fram ett anteckningsblock. Där skrev jag med prydlig handstil ner viktiga ord: Internet, ligga nere, lina, server, support. Kanske kan orden komma till användning. I något predikan. Om samtidens förtretligheter och stresshantering.

Medias ekande tystnad

Intresset för Svenska kyrkans frågor i media är svagt, ursvagt. Den största omvälvningen av kyrkans organisation sedan kyrka-stat som nu planeras finns inte. Inga djuplodande artiklar om ett framtida demokratiskt underskott. Ingen diskussion om en urholkad församlingsteologi, ingen kritisk fråga till hur stiften ska kunna ta hand om underhåll och skötsel av kyrkobyggnaderna och inventarierna. Det är ekande tyst.

Var finns nu Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter? Uppdrag granskning bryr sig inte. Kalla fakta? Nyheterna? Ändå förbereder man överallt i dessa dagar sina remissvar på Närhet och Samverkan. På Svenska kyrkans hemsida skriver man rart om en effektivare organisation. Ja möjligen blir det så - men till vilket pris?

Men med en journalistkår som inte bryr sig om kyrka och tro i någon nämnvärd utsträckning och likgiltiga tidningsledningar som avskaffat bevakningen av livsåskådningsfrågorna och slutat med kyrkobevakningen kan resultatet inte gärna bli något annat. Oheliga kyrkopolitiska allianser bygger nu i mediaskuggan om Svenska kyrkans organisation i grunden. När en gång ljuset ska falla över den här processen kommer alla att undra varför ingen sa något! Vi visste inte, kommer inte heller i en sådan här fråga att duga som svar...

Stängt för bön

Ovanstående bild är inte från Kyrkans Hus i Uppsala eller från någon annan liknande kyrklig institution. Vid ett nyligen genomfört besök i Göteborg tog jag denna bild. Den var tänkvärd och utmanande. De flesta kanske hade godtagit ett tillfälligt uppehåll i receptionens funktioner - om det varit stängt för kafferast, men för bön...? Ovanligt.

Hela Tyskland håller hårt på att det ska vara söndagsstängt. Trots att det är en modern västerländsk nation. På vilodagen får även handeln vila.

Skylten? Nej, den fanns inte i Svenska kyrkans sammanhang. Den var uppställd i Göteborgs nya Moské. Där tas bönen på stort allvar och den tillåts ta plats. Regelbundet. Risken med den fria bönen i kristen tro är att den slängs in mellan fruktdiskens bananer och köttdiskens kotletter. Hanterad så riskerar den ganska snart att komma först (!) i andra eller tredje hand. Ergo, för resten av dagen stänger jag min blogg. Den stängs för gudstjänst och bön!

ord mals till bokstäver

En ny dikt på trosviss:

konsulten malde orden
till bokstäver
vars mjöl föll som damm
över stolar och bord

fru Pettersson klippte
med ögonen
hela föredraget
i småbitar

rösten var så torr
så kyligt oartikulerad
att vattnet frös till is

Var finns kaninen nu?

Sixten, the cat, visar idag en bild av kaninen. Den berömda. Det konstverk i Örebro Open Art som nyligen tagits bort ifrån Stora torget framför Örebro rådhus. I bakgrunden ligger Örebro S:t Nikolai kyrka. En fantastisk kyrka! Nu är den inte där. Nedriven. Borta. Inte kyrkan. Självklart inte. Kaninen, menar jag. Men den finns kvar. I mångas minne. Och på fotografier som detta. Taget en tidig morgon.

Att grubbla över: var finns kaninen nu?

En måndag var staden Wismar stängd

Tillbringade måndagen i en stängd stad. Stängd därför att det var helgdag. In kom man, men nästan allt var tillslutet och låst. Några enstaka kaféer höll öppet. Där njöt man av läckar bakverk och hett kaffe! En riktigt varm höstdag. Utomhus. Staden heter Wismar och ligger i Mecklenburg-Vorpommern i Tyskland (det forna DDR). Den gamla Hansestaden är en liten pärla att vandra i. Fantastiska husfasader och märkliga kyrkor.

Ta bara den imponerande S:t Nikolaikyrkan. Tornet är idag 64 meter högt men det lär ha sträckt sig hela 120 meter upp i luften. Mittskeppet är 37 meter högt! Det ska jämföras med Uppsala domkyrkas 27 meter och Nidarosdomens 21. Så i Wismar ligger en fantastisk, om än något nersliten, tegelkyrka från medeltiden. Av Wismars tre stora kyrkor var det enbart Nikolaikyrkan som klarade sig någorlunda helskinnad genom kriget.

En kiosk annonserade att det trots att det var helgdag gick det att få sig en Bild. Varför helgdag en vanlig måndag? Man firade Reformationsdagen. Som goda lutheraner och evngeliska kristna högtidlighåller man dagen för reformationen den 31 oktober varje år! Dagen före Alla Helgons dag 1517 spikade nämligen Martin Luther upp sina 95 teser på slottskyrkans port i Wittenberg. Det var tecknet på att en disputation skulle äga rum. Det finns lärosäten där man fortfarande spikar upp sin avhandling, dvs sina teser. 

I Sverige har vi helt tappat bort reformationsdagen. Detta trots att man här och där i Svenska kyrkan (när det passar) talar vitt och brett om sin  lutherska tradition och vilken otrolig betydelse Martin Luthers tänkade fortfarande har, eller borde ha, här hos oss. I Sverige slogs 1983 Reformationsdagen samman med Sexagesima (60 dagar f påsk) som är en av söndagarna i förfastan.

Till Wismar vore det intressant att återvända. De gamla Hansestäderna är som gjorda att flanera i. Och särskilt sevärda med sina vackra stadskärnor med ljuvliga hus och fasader! Så mycket det finns att upptäcka...

Impromptu av Tranströmer

Gång på gång har man frågat hur den dikt biskop Jonas Jonson fick av Tomas Tranströmer lyder. Den finns återgiven i boken Samtal på väg. Här återges den in extenso efter flera tidigare tolkande och kommenterande inlägg.

Också i välfärdsstaten understryker att den ensamhet som kvinnan har är manifest någon annan stans. I fattigdomen eller i tredjedelsvärlden. Bulta får mig att tänka på något dovt ljud, som när någon bultar på en dörr för att komma in eller ut. Jag undrar om hon bultar för att någon ska höra och kontakt upprättas. Eller gör hon detför att övergivenheten och desperationen måste få komma till uttryck?

Kontrasten mellan de mjuka tårarna och det hårde verktyget, hammaren, ger uttrycket en kraftfull spänning. En laddning som kan leda tankarna till de hårda villkor som tvingat fram gråten. En polaritet som håller samman orsak och verkan, utan att förklara. Är det ensamheten mitt i välfärden som skaver så? Är det något annat som drabbat hårt?

Också i välfärdsstaten

finns den ensamma kvinnan
som bultar i våning
med sina tårars hammare.

Och hopkrupen i rocken
en man på kaféet
som stöter och stöter
samma ord i sin muns mortel.

Mannen på kaféet är som en fotografisk stillbild ur samma vardag som är kvinnans. Han har hakat upp sig hans stötande mortel ger två associationer. Den ena om ältandet av något. Frågan, det personliga problemet som han på kaféet inte kan släppa. Eller ett ord som hackar sig fram gång på gång. Den upprepade svordomen, eller eden. Det monotona åkallandet av Gud. Gode Gud, gode Gud, gode Gud... Vad annat att göra ensam och hopkrupen i sin rock? Utanför.

Den tredje bilden av de pojkarna på anstalten som behöver märka sin tillhörighet till varandra. Den andra stammen, den vilda, som inte delar majoritetssamhällets värderingar eller normer. Men som förmodligen tillämpar dem ännu hårdare i sin gemenskap. Där får man inte luras, stjäla eller bedra. Stammens regler förbjuder det. Motorcykelgängets, ligans, brödraskap med sina tecken och symboler.

Och pojkarna på anstalten

som tatuerar varann
för att markera
att de tillhör en annan stam.

Skönhetens närvaro
kan vara farlig.
Skönhetens frånvaro
är livsfarlig.

Dikten avslutas med sin aparta turnering av skönheten. Den skulle kunna utgöra en slutsats som kommer till och dras till följd av de tre interiörerna: våningen, kaféet och anstalten. Om där fanns skönhet skulle det sköna kunna förändra kvinnans, mannens och de ungas liv. Här finns den räckvidd som omfamnar en hel mänsklighet: barn och ungdomar, kvinnor och män!

Det som skulle kunna hända genom den farliga skönheten vore möjligen att rummen blev överskridna och förbindelser upprättade? Skönheten som förvandlande, ja revolutionär, kraft. Men när skönheten är livsfarligt frånvarande cementeras utanförskapet. Inget incitament till förändring kan skönjas. Det sköna hör ju av hävd samman med det goda. Här anar jag tankar kring kärlekens förvandlande kraft. Och skönhetens frånvaro är livsfarlig eftersom den skulle kunna öppna för det onda.  

Jag är muslim, vad är du?

Mötet med religiöst övertygade människor väcker många frågor. Särskilt tydligt blir det i mötet med muslimerna som äntligen på flera platser kan lämna de kyffen och källare där de tidigare möts till bön. Nu börjar muslimerna få sina egna moskéer, som den nybyggda i Göteborg, och blir en mera påtaglig del av stadsbilden och av det offentliga livet.
Frågorna kan uppstå i skolsituationen där barn vet vilken tro de tillhör och har. Jag är muslim, vad är du? Just det. Vad är du? Frågan tvingar inte bara barnen till reflektion. Den utmanar även föräldrar till ställningstagande.

En annan fråga som bryter fram blir viktig för dem som tillhör olika kristna kyrkor och samfund. Om du är kristen, vad betyder det? Hur tar sig denna övertygelse och detta medlemskap, tillhörighet som Svenska kyrkan envisas med att kalla det, sig uttryck? Här ska man minnas att många av dem som kommer från muslimska länder och har en sådan trostradition inte utövar sin tro genom att delta i fredagsbönen. De är kanske inte helt sekulariserade, men inte heller aktiva i den muslimska församlingen.

Den aktive muslimen förväntar sig naturligtvis en tro på Gud från den som tillhör ett kristet trossamfund. Vad tror Du på? Har Ni en Gud eller tre? Fastar Ni? Ber Ni vid regelbundna tider varje dag?

Mötet med muslimen väcker frågor. Många frågor. En del har med nyfikenheten på den andres religion och tro att göra. Men de svåraste frågorna drabbar var och en. Vad tror min kyrka? Vad lär den? Och jag, vad tänker jag?

Ursäkt och struktur

Håkan Juholt åker land och rike runt för att be om ursäkt. Så sägs det i alla fall. Tvärs-nytt visade upp en avspänd Juholt som talade och menade att han inte ens visste om att han gjort fel, Så hur skulle man då...?
Nu handlade det om att återvinna förtroendet för honom och partiet. Gärna snart och fort.

Tänk om 10 år när partiledarna för socialdemokraterna och centern ska åka runt och be om ursäkt för partiernas aptit på att bestämma även över sådant de inte skulle. Då kanske dessa partier blivit så pass moderna och insiktsfulla att de begriper att tro och religion inte ska ha partipolitisk grimma. Om tro och religion nu är en privatsak, en åsikt som partierna omhuldar, varför är det så viktigt att behålla MAKTEN i kyrkan? Samtidigt är det enkelt att förstå den vikt dessa partier lägger vid att hålla kyrkan i sitt grepp. man vill undvika att den Svenska kyrkan inte av egen kraft börjar föra till torgs idéer som partierna då skulle tvingas förhålla sig till i det offentliga rummet. Kanske rent av behöva ägna energi åt att strida mot.

Men engagemanget lägger också större vikt vid organisation och apparat än vid andra sidor av kyrkans liv. Åtminstone skulle det påståendet förklara varför man alltid jobbar med kyrkans organisation och struktur. Trons plats i Svenska kyrkans liv måste snart hamna högst upp på alla föredragningslistor om inte utarmningen ska fortgå.

Hur tänker Jesus?

Ur en ny predikan på ordrik:

Hur tänker då Jesus?
Jesus varnar för kärleken till pengar. Den leder till själviskhet och omänskliga handlingar. Ni vill framstå som rättfärdiga, säger Jesus allvarligt till människor som älskar pengar, men Gud känner era hjärtan!

Jesus förkunnar Guds rike. Det finns något mera, en fortsättning. Och i ljuset av den insikten bör man leva.

Jesus lär oss att livet här och nu hänger samman med hur det blir där och sedan. Vi får bereda oss att ta konsekvenserna av vårt liv. Det finns alltså en räkenskapens dag.

Jesus vill att människor ska leva kärleksfullt och solidariskt. Men om vi bara gör det för att slippa lida i dödsriket och för att skaffa oss ett bättre liv – det är väl inte av hjärtat? Nej, men det är som om lagar och regler i Bibeln finns där för att människan ska förändras. Reglerna blir till en livsstil som förvandlar. Plikten kan förvandlas till hjärtats lust. Så styrs människor allt mera av att det är rätt att göra gott, medmänskligt. För att det är Guds vilja med oss. Det är gott att göra gott!

Spela Ödessymfonin

Svenska kyrkan har 34 stora samfälligheter framför allt i stora städer. Dessa ska nu göras om så att de många församlingarna som finns med där inte längre får ha sin samfällighet. Allt enligt förslag i utredningen Närhet och Samverkan.
Går utredningens förslag igenom i nästa års kyrkomöte lär vi får se hela havet stormar! Samfälligheter rivs upp. Fastigheter fördelas ut till sina forna ägare! Kapital och eventuell förmögenhet fördelas. Några känner sig tvingade att gå sin egen väg. Andra bildar mindre pastorat. Nya konstellationer måste till. Snabbt ska det gå.

Finns det någon passande musik att spela till detta? Ödessymfonin kanske?

Människovärde i döden?

Bilderna från Sirte visar människors oerhörda glädje, men de upprör och oroar också några av oss på långt avstånd. En död diktator släpas som en hund längs gatorna. Människor sparkar på den döde för att visa sitt hat och sin avsky. Ett uttryck för den efterlängtade befrielsen. Möjligen.



Håkan Sandvik lyfte i denna morgons Tankar för dagen även min fråga. Den fråga som väcktes genom gårdagens nyhetesbilder. Finns det tillfällen när ett människovärde upphör? När allt blir tillåtet? Eller finns det en oavvislig och nödvändig repsekt för livet även efter döden? Kan detta värde förverkas, och förslösas? Har inte de värsta missdådare och förtryckare faktiskt ett människovärde som är oberoende av deras handlingar, som beror på det liv Gud har skänkt?

Att välta gravstenar eller göra åverkan på en kyrkogård eller begravningsplats är att störa griftefriden. De dödas vilorum är fredat. Med samma pietet och allvar ska också en död kropp behandlas.

Hur förhållandena varit under många år i Libyen förklarar naturligtvis till dels det vi fått se via skakiga bilder. Dödade anhöriga, orättfärdiga fängslanden, tortyr, övervakning, förtryck. Men ändå...

Snart fyller hon 100

En gammal bild av en ståtlig kyrka som närmar sig de 100. Under 2012 kommer Olaus Petri kyrka på norr i Örebro att firas. Den 4 advent 1912 invigdes kyrkan. Till firandet kommer att höra en under stilla veckan dubblerad uppsättning av J.S. Bach Matteuspassionen. Både på Skärtorsdagen och under Långfredagen kommer detta fantastiska verk att uppföras med internationellt kända solister. Så sätt ett kryss i almanackan antingen på Skärtorsdag eller Långfredag nästa år.