En lördag åker kyrkoråd och medarbetare till Norrköping. Vi läser i den stora bussen högt ur Isaac Bashevis Singers bok med sagor: Hästen Suss och gubben Naftali. Sagor om människor i små judiska byar. De hjälper oss att komma i stämning inför föreställningen av Spelman på taket som spelas i Norrköping på Östgötateatern.

Efter fyrtio år är musikalen fortfarande aktuell och angelägen. I den ukrainska staden Anatevka finns ett litet judiskt samhälle. Där lever man i enlighet med sin tradition. Själva livet är en konstart människorna i detta lilla samhälle behärskar. Det är fattigt och eländigt men med närhet mellan människor.

Musikalen lever därför att den behandlar viktiga existentiella frågor. Omvärlden med sitt tumult, med hat och fördomar tränger på. Samtidigt bryter nya tankar och idéer fram hos de unga. Vad sker när tradition och samhällsförändring kolliderar? Kan nya tankar och nya sätt att bete sig integreras i gamla och traditionsbundna mönster? Hur möter man hot och våld?

I centrum står en familj Mjölkhandlaren Tevje och hans hustru Golde och deras fem döttrar. Historien vävs runt mjölkhandlaren Tevje som drar runt i bygden med sin kärra. Han citerar ständigt skriften men det mesta har han själv hittat på. Likt en Don Camillo för han ständiga samtal med vår Herre om stort och smått. Döttrarna uppvaktas och förälskar sig.

Äktenskapsmäklerskan i byn får allt mindre att bestyra. Ungdomarna frågar inte längre om lov för att gifta sig. Husfaderns patriarkala auktoritet ifrågasätts och utmanas när de unga går sina egna vägar. En dotter ska giftas bort enligt traditionen och Tevje gör upp med den äldre och rike slaktaren Lazar Wolf. Men dottern har hemligt förlovat sig med den unge fattige skräddaren. Tevje låter sig övertygas av de ungas kärlek. Traditionens mönster fortsätter i en rasande fart att rämna. Nu uppvaktas en annan dotter av en radikal student och en kristen soldat intresserar sig för en tredje av döttrarna.

Mitt under skräddarbröllopet blir det högljudd diskussion. De egna meningsmotsättningarna bleknar när festen avbryts av att soldater väller in. Pogromerna, judeförföljelserna får ett nedslag mitt i byn. Av dessa ingredienser har musikalen Spelman på taket byggts. Litterärt ursprung har den i författaren Sholem Aleichems (Rabinowitch) böcker. I slutet av 1800-talet började han sina berättelser om Tevje.

Östgötateaterns uppsättning är medryckande. Det spritter om musiken. Dansarna får scenen att vibrera av rytm och färg. Scenografin är enkel och möbler och annan sparsmakad rekvisita dansas in och ut så själva scenbytena lever och tempot hålls uppe. Allt detta framför en fond som växlar mellan dag och natt, mellan djupaste blå och skymningsrosa.

Christian Zell som Tevje är helgjuten som varmhjärtat butter vardagsfilosof. Och Gunnel Samuelsson som Golde bär många hårt arbetande kvinnors bördor till synes med lätthet. När hon sjunger finns det stråk av vemod i hennes röst. De äldre döttrarna formas till distinkta personligheter med temperament och stark vilja av Martyna Lisowska, Karin Oscarsson och Sara Widén. Men snart tänker man inte på skådespelare och roller eftersom det den drivna ensemblen gestaltar är medryckande, varmt, engagerande, förfärande och viktigt. Det är som om samtiden tar plats på scenen.

Som avtrubbad TV-konsument av våld står man frågande inför hur soldaternas angrepp gestaltats. Här blir det för vekt och oengagerat. Knappt har några bord välts så beordras soldaterna bort. Förföljelsen av ett folk eller en folkgrupp, det vet vi från folkmordet i Rwanda, apartheidtiden i Sydafrika eller verklighetens pogromer är gränslöst och diaboliskt.

När slutscenens många flyktingar vandrar runt som i en evig ring smälter teatern tydligt samman med omvärldens hemlöshet och nöd. Visst kan man tänka att en musikal lätt kan bli för glättig och inte går tillräckligt på djupet. Spelmannen med sin violin och den upprepade melodin öppnar för symboliska tolkningar. Hoppet, tron eller möjligen Gud vävs som en melodislinga in i människors liv. I Norrköping kan man känna igen sina egna och tillvarons viktiga frågor. Och programbladets artiklar om flyktingar antyder vilken räckvidd man önskar sin uppsättning.

Spelman på taket erbjuder humor och många välkända melodier. Ändå ger den ingen enkel musikalflykt från det verkliga livet. Det Östgötateatern erbjuder handlar om livet inte bara då och där utan även här och nu. Sevärt och angeläget!

(Kortare version publicerad I Kyrkans tidning 2006/44)