Birger Normans diktsamling Utanför Eden från 1974 innehåller några ord om världen som jag gärna delar med mig av.
Världen myllrar, men du kan välja
att se den genom ett rutmönster.
Du kan lägga ett nät av orsak och verkan
över den, och tro den förklarad.
Men solen är inte orsak till gräset.
De kallar på varandra, bortom ont och gott.
De är kvar i Paradiset, medan du idogt
knogar i din cykelverkstad av pedal och kedja.
Spermien är inte orsak till cellen eller tvärtom.
De uppgår i ett inneslutningsalternativ.
Så löper hararna över skogsängen och världen
är inte din, men upplåter sig.
Andra bloggar om: Birger Norman, Dikt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar