Att prästgårdar säljs i rasande takt är en av dagens nyheter i Sveriges Radio. Man förstår att vi befinner oss mitt i sommaren. Folk har tid att passera prästgårdar och fundera över varför ingen präst syns till. Men utförsäljningen har varit känd länge. Se Aftonbladet från 2003. Eller varför inte läsa stillsam?
Utvecklingen borde hejdas innan hela det kulturella prästgårdsarvet sålts ut. Om inte för annat så därför att dessa historiska viktiga miljöer aldrig kan återskapas. Var skulle till exempel Linné ha bott om inga prästgårdar funnits?
Det är mycket sorgligt att så många prästgårdar säljes. Faktum är dessutom att prästgården inbringar hyra, om än sällan marknadsmässig, och att det faktiskt kan vara även ekonomiskt lönsamt för pastoratet att ha en prästgård. Framför allt är det dock en förlust för församlingsborna när prästgården säljes och de allt för ofta ser prästen komma in pendlandes från staden och sällan får dela sina församlingsbors vardag.
SvaraRaderaDet församlingarna borde göra i större utsträckning är däremot att sälja dåligt utnyttjade församlingshem. Om en stor prästgård säljs kan man i stället köpa en mindre villa eller låta t.ex. klockarghården bli ny prästbostad.
Både som präst (dock ej boende i prästgård) och som prästbarn (uppväxt i prästgård) är det med mycket stor sorg jag ser på dagens ut/avveckling...
Ett intressant examensarbete från Alnarp av Emma Franzén behandlar prästgårdsträdgårdar och kan rekommenderas liksom Gerd Reimers bok Lärdom och idyll. Prästgården som bildningsmiljö.
Jag delar den känslan men ser också att prästgårdarna väldigt sällan är de öppna kulturmiljöer de en gång varit.
SvaraRadera