Sommarens skodon behövde kompletteras med ett par sandaler. Damen i skoaffären behandlar mig som ett bångstyrigt barn som visserligen sägs få bestämma själv, men i alla fall vet att någon annan fattar avgörandet. Detta par är som gjort för dina fötter. Modellen är den bredaste vi har, men för dig är det bra att det finns kardborrband så att du kan få plats. Bra för patienter, höll jag på att säga, kunder, med extremt höga fotvalv?
Ska det vara med kartong eller i en påse. Ständigt dessa beslut. Inte nog med att jag nu köpt ett par svarta sandaler, som dessutom inte var med på den annonserade skorealisationen, här ska avgöras hur skodonen ska vara förpackade. Först säger jag påse, men ändrar mig och ber om en kartong. Vist ska du få en kartong, säger damen vänligt men undrande över denna tvehågsenhet.
Väl hemma packas sandalerna upp och kartongen blir stående mitt på golvet. Det dröjer inte många sekunder innan Sixten, the cat, har börjat kloa i botten på kartongen. Sedan vrider han sig några varv och pressar ner sin voluminösa lekamen i kartongen. Han får knappt plats. Liten farkost på stort golv kommer lastat med 7 kilo svartvit katt. Tassar och annat hänger utanför allteftersom han byter position. Det är som att pressa ner ett par för stora fötter i ett par för små sandaler. Det ska bara gå!
Väl där finner han sig tillrätta. Skokartongen kramar katten som en korsett. Nu blundar han och blinkar endast för att berätta att där har han det mer än bra. Vilken tur att jag till sist skaffade mig sandaler så att katten fick en egen koja. Nyss reste han sig och gick. Kvar står kartongen, havererad, som ett par nedtrampade skor.
Själv jobbar jag med att försöka reglera kardborrbandet så att sandalerna ska hänga kvar. Det är för att lösa sådana uppgifter man får semester. Också det måste ju kunna gå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar