Ett riktigt GOTT NYTT ÅR!

Ut med det gamla. In med det nya. Nymånen är ingen skära på detta kort. Utan en full måne. Inte i berusad mening. Den tittar fram nästan med ett slags vemod. Den gamla månen, sur och ledsen, skjuts undan och iväg av champagnekorken. Stjärnhimlen lyser över staden. Den är inramad av rosor. Vilket en inbiten visbyit alltid kan uppskatta.

Detr nya året avbildas också som ett barn. Med champagnens flaska i knäet. Drycken som bubblar och sprutar fram. Sverige lär nu vara land nummer tio på listan över de största champagneimportörerna. Och visst finns även här en lyckans klöver!

2011 summeras nu i alla medier. Kavalkader. Året i bilder. Eller hur man nu väljer att göra det. Så mycket smärta och olycka. Naturkatastrofer och förfärliga händelser. Som morden i Norge. Sådant kastar skugga över framtiden. Sorg och saknad bor kvar. Blandat med lycka och framgång. För andra.

Nu stoppar jag undan mina vykortsalbum. För denna gång. De får vila sig. Nu är det hoppet och vi själva som ska stå i centrum. Vi som fortfarande kan och vill. Påverka och förändra. Förnya och utveckla. Vi får göra det vi kan. Tillsammans med andra. För att 2012 ska bli ett år att minnas som ett Gott Nytt År!  Just det önskar jag er, stillsams läsare: Ett riktigt GOTT NYTT ÅR!

Även en nyårskväll talar psalm 188 särskilt till mig:
Så går en dag än från vår tid
och kommer icke mer,
och än en natt med Herrens frid
till jorden sänkes ner.

Men du förbliver den du var,
o Herre, full av nåd,
och våra nätter, våra dar
du tecknat i ditt råd.

Trygg i din vård jag lämnar mig,
när solen från oss flyr,
och gladligt skall jag prisa dig,
när dagen åter gryr.

Men om det stilla dödens bud
i denna natt jag hör,
det är min tröst, att din, o Gud,
jag lever och jag dör.

Nyårshälsning med klöver

Idag lånar jag en kort text från Illustrerad Vetenskap från år 2002:

Klöverväxter har under årens lopp tillskrivits både hälsobringande och magiska egenskaper. I perioder har man till och med uppfattat klöverväxtens normalt tredelade blad som en symbol för den heliga treenigheten. Ingen vet dock varför fyrklövern har blivit en symbol för tur och lycka. Kanske hänger det ihop med att man ända sedan forntiden betraktat avvikande exemplar av exempelvis växter som ett varsel om att något bra eller dåligt är å färde. Fyrklöver påträffas oftast hos arten vitklöver, men de finns även hos andra arter. Att klövern har fyra småblad beror på en mutation i växtens arvsegenskaper. Denna mutation kan uppstå spontant, vilket är anledningen till att man ofta bara hittar en eller mycket få fyrklöver i en hel äng med klöver.

Nyårshälsningen sändes den 31/12 1907 i Göteborg med den kortfattade postadressen: Här. Elegant slingrar sig denna klöver. Lite lustigt att klöver i Sverige kommit att bli ett ord för pengar! Detta snirkligt eleganta kort andas jugend...



Att flyga in det nya året...

Ett flygplan byggt av en sko. Ett lyckoplan! Flygs av en tomte. Lyfter mot det nya året. Över sjö och skog. Diagonalt över kortet, snett uppåt höger. Med hästskoflagga. Klöverbukett. Stora sedlar. Mot gryning.

Kan det bli bättre?

Kortet stämplat 1911 och sänt till Herbert i Huvudsta. Baksideshälsningen lyder: Gott Nytt år! Med önskan om allt gott i fortsättningen. Samt ett hjärtligt tack för gamla året. Hälsningar a.

Godt nytt år!

En tomte för julen. Flygande på en fyrklöver! En champagneflaska för nyår. Ett flöde av lyckliga symboler: hästsko, fyrklöver, pengar, förgätmigej, en svamp, en gris, ett hjärta...

Godt nytt år!

Blomsterströdd må bli din stig.

Glädje aldrig fattas dig;

Kärlek ren må bli din lön

Detta är min varma bön. 

En gammal nyårshälsning

Ett Nyårskort med välkända symboler. En väggklocka, med grankottelod, som snart slår tolv. En pendel som svänger. Ett nytt kalenderblad med en 1:a på. En ängel har tagit gökens plats i uret och ser intresserat på när bladet rivs bort.

Kompositionen är annorlunda, som om man klistrat över klockan med en blommig och randig tapet. Som om man kunde nå och sträcka sig in i ett nytt rum där det nya året börjar. Det nya året rings in - här med den typen av klockor sam användes i skolorna när man ringde in efter rasten. Gossen ser ut som om han tar danssteg vilket representerar festen. Och kläderna är fina och inte vilka vardagskläder som helst.

Kortet är stämplat 1918 och frimärket är Gustav V i medaljong, 10 öre röd med övertryck 7 öre. Adressen anges som Kinstaby. Kortet var äldre med sin gammelstavning av den gyllene hälsningen: Godt Nytt År!

Snart Nytt År

Julfirandet ebbar ut - men jultiden består. Ett nytt mera allmänt och sekulärt firande står för dörren. Ett nytt kalenderår knackar på. Nyårskorten är många, ofta med starka symboler för fest, resa och färd, för tidens gång, för lycka, välgång...och rikedom.

Här går spårvagnen in ett det nya året! Trots att det lyser varmt från vagnens kupé samlas man hos föraren med stilig uniform. Med rop eller sång är man först till det nya!

Kortet är sänt 1904 till adressen: Cafe. Haga Nygata 29, Härstädes. Så kunde man skriva istället för att ange stadens namn. För länge sedan. När posten sorterades på plats. Härstädes betydde att kortet skulle till en mottagare i samma stad. Om jag vill veta var härstädes låg tvingas jag leta efter Haga Nygata. Får man gissa på Göteborg?

stillsam ADVENTSKALENDER 24

Julaftonens kalenderkort får Helge Artelius bjuda på. En annorlunda bild av Josef, Maria och barnet Jesus. I tillbedjan och tacksägelse. Som vanligt draperar Artelius klädedräkterna så elegant, som vore de plisserade. Bilden andas förundran och stark tro. Josef har ännu inte fått sin gloria såsom Maria och Jesus. Om ett annat julkort från krubban skrev jag förra året: Jesus är lysande. För att ge Julen rätt perspektiv kan man direkt här nedan läsa Julevangeliet med sin dramatiska berättelse

Luk 2:1-20

Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.


Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.


I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: "Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba." Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:
"Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt."

När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: "Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta." De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem.



Med tillönskan om en rikt Välsignad Jul!




stillsam ADVENTSKALENDER 23

Konstnären Einar Forseth har signerat detta julkort med en julottefärds på dalahästens rygg. Lägg märke till initialen Fo i kortets nedre vänsterkant och hela efternamnet längst till höger. Einar Forseth har smyckat många kyrkor med målningar. Och som alla vet prytt Gyllene Salen i Stockholms stadshus med ljuvlig mosaik.

Att det på kortet handlar om vägen till julottan får man förmoda eftersom den kvinnliga ryttaren håller ett ljus/en fackla i sin vänstra vantbeprydda hand. Hon bär sin daladräkt tillsammans med hemstickade vantar med lokalt mönster! Kyrkan ligger inom synhåll med sitt häftiga torn. Ekipaget stannar till för att ta in hela vyn: sjön, vinterlandskapet, stjärnhimlen och kyrkan i skogen. En bild för någon på väg till tro? En from som sin vana trogen går i kyrkan? En som älskar att hålla fast vid gamla jultraditioner? En kurbits blommar i högerkant. Är det inte själva jordklotet den har slagit rot i?

Julottan var på många håll Juldagens stora gudstjänst. Dit vallfärdade församlingen tidigt, dvs i ottan. Där hördes hela Julevangeliet och Var hälsad sköna morgonstund sjöngs för full hals. I Psalmboken från 1986 har psalmen nummer 119. På äldre vykort ser man samma psalm hängd på psalmtavlor. I gamla psalmboken från 1937 hade psalmen Var hälsad nummer 55.

Var hälsad sköna morgonstund,
som av profeters helga mun
är oss bebådad vorden!
Du stora dag, du sälla dag
på vilken himlens välbehag
ännu besöker jorden!
Unga sjunga
med de gamla,
sig församla
jordens böner
kring den störste av dess söner.
Ps 119:1

Kortet är poststämplat i Postkupé 113 den 27/12 1942 på sin väg till Odensbacken.

stillsam ADVENTSKALENDER 22

Radernas begynnelsebokstäver formar ockse de hälsningen: GOD JUL. Här blommer det kring julen av förgätmigej. Budksapet är koncenterart på vikten av förnöjsamhet. Här understryks också hemmet som en plats för lycka och glädje. Så borde det vara och är det oftast. Men många minns sitt barndomshem i andra färger och stämningar. Även denna jul kan det egna hemmet vara en mindre trygg plats. Då är man tacksam för kvinnohus, socialtjänst och diakoni som kan betyda stöd och hjälp i det svåra.

Julens ljus och frid räcker till för att all förstämning skall fara. Så skulle det i den bästa av världar kunna vara om man får tro julkortets rader...

Kortet är poststämplat i Lerum den 22/12 1905 och skickat till Gamlebo, Lerum.

Frågor:
Vilket är Ditt första intryck av kortet? Tilltalar det Dig?
På kortets baksida finns inte plats för egna budskap - kan detta fungera som personlig hälsning i en tid då det varken fanns mobiler eller e-post? Skulle det gå an i dag?
Hur tänker du kring färgskalan i bilden?
Är kortet välkomponerat, balanserat, harmoniskt?
Vilken åldersgrupp passar det för?
Skulle vi kunna skriva ungefär på samma sätt i dag om glädje, lycka, ljus och frid?
Hur uppfattar du spänningen mellan förnöjsam och förstämning?

stillsam ADVENTSKALENDER 21

Inte kan det vara lätt att medge att ekonomin inte tillåter. Särskilt i juletid när så mycket fokus läggs på presenter och gåvor. Att man gärna vill ge kan alla förstå, men att man inte kan gör ont. Sådant kanske tas emot om en ängel bär fram det kärva budskapet om utblottelse:

Gifmild hand till julen hör,

När man något har att gifva -

Jag har ej, rår ej därför,

Kan en hälsning endast skrifva.

Som för att göra det ännu mer outhärdligt bär ängeln en vidunderligt fin docka och visar med handen allt annat fint som kunde ha givits, om tillgångarna funnits. Trumper och gitarr, nötter, kringla och frukt. Miljön är surrealistisk. En utsirad grindstolpe mitt i skogen med dess nedsnöade granar. Gemensamt julfirande, alternativa fester är ett gott sätt at fira. Ny Gemenskap i Stockholm tillhör de uthålliga! Men även många föreningar och församlingar bjuder in...

Kortet är skickat i början på 1900-talet till adressen Rimsbo, Katrinebergs kapell.

Flera frågor att ställa inför kortet ovan:
Varför framställs så många änglar som kvinnor?
Vad säger det att änglabilder ofta visar änglar som unga?
Vilka känslor väcker färgvalet - på himmel, skog, julklappar, ängel...?
När i tiden är bilden placerad och vilken kan platsen vara?
Notera detaljer du kan upptäcka, t ex blommor i ängelns hår etc.
Hur förändras upplevelsen av bilden om man tänker bort versen?
Vilken uppgift har stjärnan ovanför ängeln?
Har detta julkort ett budskap och i så fall vilket?



stillsam ADVENTSKALENDER 20

Ett Nyårskort med ett överlastat tåg. På väg genom vintrigt landskap. Vart ska det åka? Var ska man lämna sin dyrbara last? Säckvis med fyrklöver. Så otroligt mycket klöver har man med på tåget att det flödar över. Kan det bli bättre? Knappast. Här handlar det om säckar med välgång, framgång, lycka. Bättre än vanliga julklappar, kan det tyckas.

Vad är det egentligen vi ger varandra, blir dagens fråga. Hur gör man, hur gör du och jag, för att bidra till andras lycka?

Kortet är poststämplat den 28/12 1933 och adresserat till Tyra i Karllskoga (med dubbel l).

stillsam ADVENTSKALENDER 19

Hur ska man förstå detta kort? Med djur i mänskliga roller. Som den upp och nervända världen? Eller som en kritik av klassamhället? Somliga njuter sitt överflöd, andra tvingas dra och slita. Antingen är det pälsar och lyx eller olika grader av uppassning. Ramen runt kortet är intressant. Den avslutas i de övre hörnen med fyrklöver, symbolen för lycka och välgång. Tidstypiskt så det förslår.

Kortet sändes från Hallsberg den 21/12 1910 med postadress Vrätstorp.

stillsam ADVENTSKALENDER 18

Ännu ett kort med en önskan om God Jul! Med härlig doft från kökets spis. Är det af gröt eller ifrån nystekt gris? Vem vet. Men som man kan utläsa: Uti juletid vankas både godan mat och fröjd och frid! En överflödsjul verkar det av kortets köksinteriör ändå inte bli. Men tillräckligt. Könsrollerna är övertydliga. Det hade jag inte ens tänkt kommentera. Men i advent är det en viktig fråga - vem gör det mesta av förberedelsearbetet? Delar man på insatserna? Se på bilden. En behandskad man med frågande uttryck sticker in huvudet i köket. Vad bli det för mat, är undringen som hänger i luften. Köksslaven står med ryggen till. Van med och innerligt trött på denna brist på deltagande i förberedelserna.

Kopplingen mellan mat och fröjd och frid är typisk. Även för den som har det knapert (i Sverige, på svenska) finns möjlighet till både god mat och fröjd och frid. Som i alla förberedelse- och fastetider kan vi då göra något åt situationen. Vi kan sända mer än en tanke till dem som verkligen behöver.

Musikhjälpen i TV och radio är ett exempel så gott som något att vi vill dela med oss i juletid. När detta skrivs har man fått in närmare 11 miljoner kronor! Inte bara av julgåvor till dem vi klänner väl. Tänk gärna på Svenska kyrkans intermationella arbete när du planerar de sista gåvorna...

På den sidan står, med funfgerande länkar bland annat följande: Precis som att många regelbundet betalar för matkassar till sig själva kan den som köper Svenska kyrkans matkasse symboliskt betala för mat för dagen för andra. Antingen varje månad, som månadsgivare, eller med julgåva. Då får mottagaren ett kort med texten Årets julklapp.

Tre exempel på hårda paket till förmån för utsatta:
Tobias Helldin med musiker och sångerskan Sarah Riedel har nyligen spelat in en jazzinspirerad cd-skiva där hela försäljningssumman går till Afrikas horn genom Svenska kyrkans internationella arbete. Provlyssna på skivan och beställ den här.


Drottning Silvias bönbok vill vara ett stöd för den egna andakten. Tio kronor av varje såld bok går utsatta barn genom Svenska kyrkans internationella arbete. Fotografier av kung Carl Gustaf.


I bönepocketen Be finns böner som anonyma människor i Sverige skrivit in på Svenska kyrkans bönewebbplats www.svenskakyrkan.se/be Bönerna är skrivna direkt ur hjärtat och säger mycket om vår samtid. 15 kronor för varje såld pocketbok går till gatubarn och döva barn i Indien, Filippinerna och Etiopien


Handla symboliska gåvor i webbshop
I Svenska kyrkans webbshop kan du köpa symboliska julklappar där du ger skolgång eller rent vatten människor runt om i världen och samtidigt få ett kort att ge bort på julafton.

EFS, missionrörelsen inom Svenska kyrkan, har en egen webbshop där man kan handla allt från stöd till gatubarn i Etiopien till kurser om kristen tro för nyfikna i Sverige.


Svenska kyrkan i utlandet finns till för svenskar utomlands i både glädje och sorg.


Stöd insatser här hemma
Den som vill stödja utsatta människor i Sverige kan till exempel ge en gåva till Hela människan som bland annat arbetar för barn som växer upp i missbruksfamiljer. Hela människan har 20 secondhandbutiker, se en lista här.


Andra alternativ för att nå människor i utanförskap i Sverige är genom Stadsmissionen eller med en gåva till någon av diakoniinstitutionerna Vårsta (Härnösand), Samariterhemmet (Uppsala), Bräcke (södra Sverige), Ersta (Stockholm) och Stora Sköndal (Stockholm).

stillsam ADVENTSKALENDER 17

Idag en frommare kalender. Den börjar med två änglar. Himlaväsen. Inte är dessa bokmärkessöta småänglar bibliska budbärare, eller? Gränsfall. Som kristen tro. Den handlar om en tillit som går över gränser. Som hoppas! Öppnar upp mot en ny dimension. Kan det finnas en femte dimension? Där Gud själv härskar? Den som firat en högmässa borde själv ha anat mysteriet. Gud är här. I bröd och vin.

Religion är komplexa system. Öppna mot en större värld. Inte bara det vardagliga ska ha plats. Även AHA-upplevelser ska räknas in. Därtill - i ännu högra utsträckning rejäla UPPENBARELSER! Kristen tro är inte aha-religion. Även om det är viktigt att bitar faller på plats. Att man inser något man inte tidigare kunde se. Att man plötsligt förstår hur något är, hänger samman och fungerar!

Kristendom, kristen tro, är uppenbarlesereligion. Den bygger på att Gud ger sig och sina mönster till känna. Bland annat i mänsklig gestalt: Jesus. Det som kallas transcendenta erfarenheter betyder att man varsebliver sådant som också går utöver det kända, passerar gränserna. Det är inte vidskepligt att tänka utanför den vetenskapligt kartlagda verkligheten. Alltid finns det någit mer, större. Ett bortom. Men man nalkas även detta med sitt förnuft, med sitt intellekt, och inte bara med känslan. Öppnar för det som kan finnas utanför boxen. Kan det vara så att detta andra inte bara ligger utanför som en extra dimension, utan att den faktiskt också genomsyrar världen? Kyrkan och de kristna tror att himmelrikets dimension går tvärs igenom alla de övriga. Jag vet i alla fall detta: en ängel besöker Maria. Och världen förändras!

Massor av människor har mött änglar. har sett dem. Utan att egentligen ha en tro som de skulle passa in i. man har bara mött dem. Det som förvånar mig är att det inte genast leder till en lust att ta in kyrkans tro och lära. Utan att man nöjer sig med den ofattbara upplevelsen. Tänk vad de går miste om. Människorna som mött änglar. Som ljusfenomen. Som gestalter vid sängen. Som beskyddare i livsfara. De borde åtminstone gå på årets midnattsmässor. I juletid. Då den himmelska härskaran, änglarna, sjunger med och för oss!

Här i dagens kalender, på julkortet, är det mest gulligt och puttenuttigt. Men hälsningen på kortets baksida får mig att rysa. Av intresse och nyfikenhet. Vilka hemligheter döljer sig här? Julkortet är sänt till Kumla. Den kortfattade hälsningen lyder: Julen 1933. Farfar. Förlåt Allt.

I adventstid finns möjlighet att reda upp det som gått galet. Blivit fel. Som behöver en bön. Om förlåtelse. Ett hopp. Om försoning. Vem borde du skriva till?

stillsam ADVENTSKALENDER 16

Ajabaja! Inga sådana här religiöst färgade kort. Fy skam. Om man ska tycka som Magdalena Ribbing. Fast det behöver man naturligtvis inte! Men man löper risker. Utsätter andra för obehag. Och fara. Här blir det säkert en anitreligiös allergisk reaktion: ett stycke kyrka upplyst, en ängel som verkar le, en ängel till med en välsignande utsträckt hand, en stjärna och en gran med ljus. Vad ljus står för vet den som läst sin Bibel och Johannesprologen! Uschanemej! Kanske dags för en julkortsbojkott av religiösa motiv? Som om det fanns några sådana kvar att bojkotta...

Men här rör vi oss i en förgången tid. När tro, kyrka och religion ännu gick an. Betrakta kortet noga. Hälsningen God Jul står skrivet med blommor, i förgätmigej. Vilket skulle kunna syfta på den så ofta bortglömda berättelsen om Jesusbarnetes födelse.Glöm inte vad den goda julen kommer ifrån. När blotens tid var över.

Julkortets avsändare skaldar:

På gafvel står mitt hjärtas port.

När helgen kommer nu så brådt

Och ber att lemna få mitt kort

Och önskar dig allt möjligt godt.

Kortet är sänt till Kvarnsweden och poststämplat Åmots Bruk 23/12 1905.

stillsam ADVENTSKALENDER 15

Enligt Magdalena Ribbin ska man undvika att sända kristna hälsningar till dem som inte själva uppskattar eller omfattar kristendomen. I Göteborgsposten läser jag : – Julkort är en trevlig sed och tradition som förekommer internationellt. Därför är det viktigt att undvika att skriva kort och hälsningar med kristna värderingar och motiv om man inte vet att den som får kortet är av samma ull som man själv, säger etikettsexperten Magdalena Ribbing.Om du tvekar om mottagarens existensiella hemvist föreslår hon att du i stället skriver "God helg och Gott nytt år".– Gott nytt år kan man önska överallt. Förra året delade landets brevbärare ut omkring 32 miljoner julkort och där någonstans lär siffran hamna i år igen, tror Posten.

Ordet Christmas blir ju med Ribbings tänkesätt obrukligt efter som namnet Kristus finns med i denna benämning på jul. Hon uppfattar religionens kristna värderingar och motiv som en "julkortsfälla". Å andra sidan går det snart inte att få tag på julkort med krubbscener eller med vise män som vallfärdar. Det är tomtar och granar och änglar (sekulära förmodligen) och pepparkakor och grisar och julbockar och stjärnor (utan all koppling till Betlehem förstås). Och det är girlanger och levande ljus och julbord...

Magadalena Ribbings synsätt skulle självfallet göra kortet ovan osändbart med sitt Gesegnete Weihnachten och Friede auf Erden. Med sådan kristen prägel kan det inte sändas annat än till den "rätta ullens" folk. De som förstår tyska.

Tänk att religionsöverkänsligheten bara fortsätter att breda ut sig. Att bli tillönskad Guds välsignelse eller en välsignad helg förstod man förr var att önska en annan människa det bästa man visste och kunde tänka. Ingen svarade med att jag är Asatroende så behåll dina välsignelseönskan för dig själv. Eller som ateist betackar jag mig för dina fromma vidskepligheter. Då kunde man även glädjas åt ett Happy Hanukkah! Man förstod avsikten och kunde ta emot denna den troendes välgångsönskan utan att uppfatta den som en förkunnelse eller omvändelsestrategi!

Så med detta tillönskar jag i dagens kalender alla det bästa jag vet: Guds fred! Och en riktigt välsignad julhelg!

stillsam ADVENTSKALENDER 14

Var femte julgran är stulen, skriver pressen. Med det menas att den hämtas otillåtet ute i andras skog. Det handlar inte om några julgranstjuvar som hämtar träden hemma hos folk. Vilket vore mera obekvämt. Stor risk för upptäckt. Men också arbetsbesparande. Då kunde man ju få sig en färdigklädd gran. Förmodligen är tycke och smak alltför skiftande för att man skulle nöja sig med andras julprydnader. Granen blir liksom duken på vilken vi formar vårt eget konstnärsskap. Ska det vara flagga eller stjärna i topp? Eller någon annan märklig prydnad? Flaggor? Levande ljus? Glitter? Pepparkakor? En lövsågad oregelbunden stjärna med barnets noggrant präntade bokstäver: Gud jul?

Julkortet denna dag har blommor, flagga och julgran. Kallt verkar det vara eftersom en av barnen har handmuff. Och den andre stoppar åtminstone en hand i rockfickan. Dags att bestämma sig för hur granen ska bärgas detta år. Från torget i staden för stadsborna. Och med tillstånd om man inte äger skog men vill få sig en naturupplevelse med yxa och såg. När kommer pappgranarna? De vi kan ha istället för plastgranarna?

I många kyrkor har man granar. Som en axtra utsmyckning under julens gudstjänster. Kan bli riktigt fint om det sköts med känsla och finess. Bästa att gå till sin egen kyrka och se efter.

stillsam ADVENTSKALENDER 13


Idag är det Luciadagen. Vi hälsar inte varandra med ett God Lucia eller Glad Lucia. Men vi vet alla när Luciadagen infaller. Den är så viktig att ett visst åttaformat saffransbröd blivit till lussebulle. Vi är Luciamedvetna, om inte annat därför att det tågar sjungande vitklädda människor på led åt alla möjliga håll. Nästan som i kyrkan.

Max Hänel var en av de tidiga vykortsmålarna. Man hittar ett och annat av hans kort till salu på nätet eller hos frimäks- och korthandlarna. Här ett julkort med en tidig graffitikonstnär som i sällskap med en gris träder fram med ett årstidanpassat budskap: God Jul! Flickan är något lättklädd för att vara ute och klottra i vintrigt landskap. Men de röda (yllestrumporna?) värmer nog.

Målaren framför planket kan inte vara alltför ung eftersom hon bemästar den konst som många håller på att förlora. Särskilt de unga. Hon kan skriva med skrivstil! Handstilen är driven och elegant så några kurser i välskrivning, som man hade förr, har hon nog framgångsrikt genomgått.

Vi kanske inte ska ta efter och börja dekorera väggar och plank. Men tänka på att det kan vara viktigt att få ur sig det där som man bär omkring i hjärttrakten. Om det så är julens vanligaste fras vi hasplar ur oss. Jag kommunicerar - alltså finns jag.

Kortet är poststämplat den 23/12 1905 och sänt till Boo i Stora Mellösa.

stillsam ADVENTSKALENDER 12

En liten Lucia träder fram. Idag på ett Jul- och nyårskort sänt från Sollefteå 1931. Avsändarna Elis och Elsa föredrog att skriva sina namn på kortets framsida.

Luciafirandet sägs ha många bottnar och har förekommit i olika tider. I kyrkliga sammanhang (dvs i Svenska kyrkan) träder helgonet Sankta Lucia, dvs den heliga Lucia alltmer i förgrunden som firningsämne. Även om hemsidan i Uppsala inte fullt ut återger det.

Man återberättar i många olika samfund och församlingar de gamla legenderna och lyfter fram Lucias välgärningar mot de kristna som gömde sig i bergen, eller i underjordiska grottor, undan kejsar Diocletianus förföljelser. Om det berättar bland annat de synskadade vars skyddhelgon hon är. Till sist fick hon plikta med sitt liv. Därav sägs ibland martyriets röda band om midjan ha fogats till Lucias attribut. Det andra är den granna ljuskronan som man tänker lyste vägen till de gömda flyktingarna.

Nobelpristagarnas uppspärrade ögon över de ljuståg som invaderar deras hotellrum brukar också ge firandet en smått exotisk prägel. Den 13 decmber brakar firandet loss med konserrter och tåg överallt. Även i Sveriges television! Bäst att kolla hur många kristna uttryck och tankemönster som finns med - snart nog blir väl Lucia bannlyst som farlig även i det sekulariserade och upplysta (av Lucias ljus kan man tänka) Sverige.

stillsam ADVENTSKALENDER 11

En nyårshälsning finns på vykortet som Adéle Söderberg (se nedan) målat. Kortet är poststämplat i Stockholm den 31/12 1913.


Att det är gammalt behöver inte hindra dess aktualitet. Kortet kan gott få bli till inspiration att nu förfärdiga och sända julkort och julbrev. En hälsning som kan nå även dem vi vanligtvis inte träffar eller har så tät kontakt med. En skriven rad till hälsning som signalerar att vi kommer ihåg varandra.

Den unge brevbäraren är lantligt klädd i en fårskinnspäls (?). Han lyfter sin röda toppluva som till hälsning. Den färggranna halsduken skymtar fram. Bakom honom finns ett vägskäl. Han verkar ha passerat det. Har gjort sitt val. Att vara budbärare och lyckönskare! Ynglingen är även utrustad med en näverkont, en ryggsäck av flätad björknäver.

Det har ibland setts som mindre seriöst att använda nätet för julhälsningar. Det har antytts inte vara riktigt på riktigt. Att nyttja det sekundsnabba, och framför allt enkla, sättet att hälsa. Men vem kan hindra den utvecklingen? Vi gör klokast i att använda de kanaler som står till buds och passar oss. Så God Jul på Er alla, så här 2 veckor före jul!

Söderberg, Adelaide (Adéle) Margareta, f. 1880 17/5 i Stockholm, d. 1915 3/3 därstädes. Målarinna, Tecknare, Grafiker. Ogift. Föräldrar: konstnären Johan Adolf Carlsson S. och Anna Margareta Vikner. Syster till konstnärinnan Hildur Andrea S. - S. studerade vid Konstakademin 1899 - 1904 (där hon bl.a. belönades med den kungliga medaljen) och samtidigt besökte Axel Tallbergs etsningsskola, arbetade huvudsakligen med porträttbeställningar och illustrationsuppdrag. Hennes produktion spände annars över ett brett register och omfattade såväl stora dekorativa saker som små sagostycken, marinmålningar, landskap och interiörer. (Ur Allhems konstnärslexikon)

stillsam ADVENTSKALENDER 10



När man möter en uppsjö, eller strid ström (!),  av människor jämt och samt, ständigt, kan det vara skönt att dra sig tilbaka. In i en kall skog. Blått står ju för det som är kyligt och rött för det som är varmt. Här får en tomte ta igen sig. I sin blåa tomtedräkt! Med en varmröd luva. I ensamhet. Nobelt! Eller hur!

Omgiven av de vackraste och snötyngda grangrenar som tänkas kan. Sitter han avspänt. Utan en tanke på om någon ser honom. Bevakar honom för media. Signalspanar. I lugn och ro äter tomten. Finns det någon mer gyllene sal än skogens? Inga superspända och laddade reportrar sticker en mikrofon i hans näsa. Eller försöker tubba honom att avslöja något. Vad det nu kan vara? Vem som ska få vad. I julklapp...

Nallar han av gröten? Förmodligen. Eller kanske inte. Man behöver äta även mitt i snöfylld och utkyld skog. Om man vill hålla formen. Ha energi. Även i meditation och avskildhet måste man sköta födointaget. Äta lagom. I lugn och avspänd takt. Inte kasta i sig adventsmaten. Även om julborden ibland tycks avlösa varandra. Liksom torna upp sig.

Kortet är målat av J. Uddén som gjort även andra vykort. Det är avsänt under tidigt 1900-tal. Och det ger oss anledning att fundera över om inte viss avskildhet behövs.Mitt i adventsstöket. I julförberedelserna. Så skaffa dig egen tid. Läs lite poesi. Nobel sådan och fantastisk. Tranströmersk. Denna dag. Just nu!

stillsam ADVENTSKALENDER 9

De vise männen bör ha varit på väg sedan länge. Ska man rida på kamel i jakten på stjärnan och den nyfödde kungen bör man ha gott om tid. Stjärntydare, astronomer, vetenskapsmän, kungar - benämningarna skiftar. De resande representerar hela den beodda världen som letar efter ett nyfött hopp. Väl framme ska de falla ner och hylla barnet med storslagna gåvor. Världen erkänner Jesus var innebörden. Då.

Tiden fram till jul är en resa. När det är som hestigast och mest kaotiskt undrar många med mig: vart är vi på väg? Är detta verkligen vägen till stallet och barnet? Eller har vi kommit på villovägar? Då tänder jag stjärnan i balkongfönstret och kommer ihåg både riktning och mål!

stillsam ADVENTSKALENDER 8

Helge Artelius gjorde läckra julkort. Här är det färg, fart och fläkt när den lilla skidåkaren tolkar bakom livliga hundar. Öronen flaxar och de fyrbenta kastar ett samförståndets öga på varandra. Handen är höjd till hälsning. Barnen vid sidan om spåren tittar storögt på. Men det är idel koncentration  för att hålla balansen. Inga överdrivna triumferande leenden där inte.



Perspektivet är utmanande. Den ena hunden är stor som en häst av tömmarnas längd att döma. Men nog har man sett fotografier där vissa kameravinklar på samma sätt förvränger det vi uppfattar som naturliga förhållanden mellan varelser och föremål. Stär man tillräckligt långt borta nära en cykelbana och spanar mot en kyrka kan man uppleva något liknande. Man kan få in en katedral mellan tummen och pekfingret samtidigtsom en förbipasserande cyklist fyller så gott som hela ens synfält. När smått blir stort och enormt blir minimalt. Så borde man kunna göra med sina största bekymmer.

Snön faller så det ser ut som kulbeprydda granar i bakgrunden. Det måste få finnas tid för frilufysliv. Och lek. I advent!

stillsam ADVENTSKALENDER 7

Förberedelserna inför julfirandet är inte bara plikt och hårt slit. Av Curt Nyströms julkort att döma för det med sig glädje. Om kortet nu föreställer en körövning med luvprydd dirigent. En svensk tomte med röda strumpor och röd mössa. Körsångare lever länge och har stort utbyte av sitt sjungande. När man försöker koncentrera sig på att pricka den där tonen, det svårfångade fisset som ger körackordet sådan lyster, går det inte att tänka på att julkorven ska handlas hem. Eller på att mattor ska piskas. Inte heller kan man idissla gamla oförrätter eller älta antagonister - om man nu råkar ha sådant i bagaget. Koncentration blir just då allt uppslukande, total.

Nu har kyrkoårets brådaste period inletts. Lucia- och julkonserterna avlöser varandra. Adventsandakter och avslutningar i alla möjliga sammanhang löper på som bönekulorna på ett radband i en van bedjares händer. Vad inte många ser är just alla övning och kraft som läggs ner för att allt ska bli så fint som någonsin går. De som arbetar bakom kulisserna, i kök, i vaktmästeri, på expeditioner är starkt bidragande till att resultatet än en gång blir så njutbart och fint.

Kortet ovan blir för mig en påminnelse om samarbetets glädje, om sången och musikens frigörande förmåga. Nu rä det Jul igen. Snart...

stillsam ADVENTSKALENDER 6



Nu bär det av utför i en rasande fart. Detta är ingen symbol för något politiskt parti. Eller någon partiledare. Tvärt om. Här är det meningen att man ska ta sig ner. Man gör det med syfte och avsikt. Fort ska det gå. Med eleganta svängar.

Förra vintern såg det ut så här. Men snön 2011 lär nog vänta på sig. Den kommer nog först 2012. Så tänkte jag tills igår. När beskeden började komma om snöfall. På många platser.

Vykortet är importerat. Klädstilen är ålderdomlig. Bindningarna ser också ut att ha tillkommit för mycket länge sedan. Ska jag gissa på 30-talet? Vykortet är nämligen pcirkulerat. Det har aldrig postbefordrats. Sänts med något postverk. Ungefär så där stilfullt lär jag ha tagit mig ut när jag under femtiotalets mitt susade nerför de branta backarna. De svindlande höga branterna i Nordergravar i Visby. Fallhöjden var väl så där 10-11 meter. På en sträcka av 60-70 meter. Djärvt. Våghalsigt.

Bilden får stämma till klimattankar och locka oss att följa utvecklingen av den stora konferensen i Durban, Sydafrika.

stillsam ADVENTSKALENDER 5

En tecknad karta över norr Gotland, fylld med detaljer, blir dagens vykort. Skaparen av den omåttligt populära barnboksserrtien om Barna Hedenhös, Bertil Almqvist, tecknad en lång rad vykort med kartbilder. Några av hans vykort finns återgivna hos Antikvariatet Leopolds. 

Urvalet på kartbilden är subjektivt men fint. Bäls kyrka kanske är det mest överraskande. Däremot är Gothems kyrka självklart med, liksom Cementfabriken i Slite. Rauken Jungfrun i Lickershamn har också fått utrymme. Näst efter Visby tar Roma klosterruin störst utrymme.De stackars cyklisterna pustar och tänker att det är hela 4 mil till Kräklingbo när de är i trakten av Dahlhem. Några varpokastare bedömer vem som lagt sin varpa närmast pinnen. Järnvägen har dock hunnit läggas ned och finns numera bara just i Dalhem som musiejärnväg.

Någon sensmoral behövs nog inte. Men vårt land är vackert och väl värt att beskåda, och ta vara på.

stillsam ADVENTSKALENDER 4

Vykort med udda motiv finns det många. Vem gläds över ett vykort över en bensinstation utan vare sig någon synbar skönhet eller annan tillgång? Kanske de som bor nära? Ägaren? Eller tänk på andra vykort med andra intetsägande motiv. Det ges till och med ut illustrerade böcker över de fulaste vykorten. Till mångas förnöjelse.

Här ett speciellt motiv när en man och en kvinna leder sina nötkreatur genom Säter. De har just passerat Posten och är nu på väg förbi Blomsteraffären och Apoteket. Den främsta kon ser ut att vara som Sleipner, utrustad med åtta ben. Förr var detta nog en vanligare syn. Ja, inte åttabeningar. Men manuella djurkaravaner genom byar och andra samh'llen. Idag kan kanske en bild som denna fungera som en aptitretare för stadsbarn som aldrig i levande livet mött en ko, en kviga eller en kalv. En rent av äventyrlig bild...

Julkrubbor har ofta en ko eller en oxe i något hörn för att understryka Jesu födelse i stallet bland djuren. Kor, oxar, får, ibland någon kamel eller åsna, brukar få symbolisera eller representera hela skapelsens tillbedjan. För oss en påminnelse om att värna och vårda det levande.

stillsam ADVENTSKALENDER 3

Ett vykort med motiv från Korrespondensavdelningen på Bröderna Påhlmans Skrif-, Språk och Handelsinstitut. Kortet skrevs den 20/1 1904 och ankomststämplades i Ramsjö dagen efter. Den något ironiska hälsningen lyder: Här skulle Ni vara, så kansje Ni kunde få lära er att skrifva svar på bref. Många hälsningar Oscar.

Institutet kom till som en följd av att löjtnant Otto Magnus Påhlman i S:t Petersburg skulle utbilda ryska officerare i gymnastik. Men de hade uppenbarligen skrivsvårigheter. Väl hemma i Sverige bildade Påhlman så småningom, år 1846, ett skrivinstitut.

Kanske kunde detta vykort inspirera till att man svarar på en hälsning mera personligt? Ett mail får ett telefonsamtal till svar. Ett vykort får ett handskrivet brev, ett slumpartat möte får bli ett konditoribesök, ett...

stillsam ADVENTSKALENDER 2

1902 reser Bengt till Southampton. Han skriver hem till Höganäs: Kära Mor. Anländ, allt väl. Kortet är poststämplat den 29 april. Fantasin vill fylla i. Var Bengt sjöman? Skulle han mönstra på ett fartyg i den engelska hamnstaden? Eller var han kanske handelsresande på uppdrag?

De kortfattade orden sänder budskapet hem att allt gått bra. Mor får sitt besked, hon ska inte behöva oroa sig. Inte fantisera om resans faror eller tänkbara olyckor. Allt är väl!

Kortet får påminna om vad det betyder att höra av sig till dem som kanske är oroliga. Som undrar hur det står till. Att låta någon veta är gott. Att höra av sig till dem i vars tankar och böner man finns.

stillsam ADVENTSKALENDER 1

Läs- och skrifrummet i Svenska Gustaf-Adolfskyrkan i Hamburg blir första bilden i denna anspråkslösa vykortskalender i Advent. Bilden är från den tid på 1800-talet då man hyrde in sig hos den Engelskt reformerade kyrkan (English Reformed Church).

Hamburg var en stor hamnstad och sjöfarten livlig. Under slutet av 1800-talet anlöpte årligen 1000 skandinaviska fartyg! Siffran ger en fingervisning om hur viktigt kyrkans arbete var, bland annat som en länk hem. En läs- och skrivsal var också en viktig mötesplats.

Advent är en tid av förberedelse inför julen. Även om vi i vår tid har lätt att ta kontakt med varandra med mobilnät och trådlös digital kommunikation så behöver man ibland få sig en knuff. Till ett utbyte som går utöver julkortens ganska ensidiga hälsning. Man kan ta kontakt för ett samtal med de där personerna man tänker att man borde och skulle höra av sig till. Fast det sällan, alltför sällan, blev av.

Det finns en smått rörande uppmaning på väggarna i form av två små anslag. En uppmaning som får bli dagens råd. Då när det var mycket svårare att hålla regelbunden kontakt behövdes kanske uppmaningen ännu mer: SKRIF HEM!  

Det är dom där kristna nu igen...

Ur en ny predikan på ordrik, hållen den 1 söndagen i Advent
i Olaus Petri kyrka i Örebro:

Vid en kaffepaus i veckan
berättade någon följande historia:
Det var en kund på ett varuhus
som väntade i kön vid kassan.
I högtalarna spelades julmusik, en psalm.
Det är en ros utsprungen…
Kunden blev mycket irriterad
och sa till den som stod bakom i kön:
Det är dom där kristna igen, nu försöker dom ta
över julen också!

Först skrattade jag, men sedan
kände jag igen kyrkans stora längtan:
att försöka ta tillbaka julen från
butiker och varuhus så att det inte bara
blir en köpenskapens jul och för att
fokusera på julens verkliga och viktiga innehåll.

...Gud blev människa och gav oss därmed
oändligt människovärde och värdighet
Barnet Jesus, en av oss.

I Jesus känner vi igen den Gud
som räcker ut sin hand
och rör vid dem som ingen annan vill veta av

Borde man inte säga nej till förslagen?

Har nu haft en artikel liggande hos en kyrklig publikation i mer än en månad. Den handlar om bristerna i utredningsförslaget Närhet och samverkan. Blir den inte publicerad denna vecka har den ju fullständigt förlorat sitt värde. Alla församlingar har nog redan skrivit sina remissvar.

Mig oroar förslagen djupt. Mängder av livskraftiga församlingar i stora samfälligheter ska reduceras och tas ifrån det inflytande man idag faktiskt har. Alla försäkringar om att man ska delegera tillbaka det mesta gör mig mycket fundersam. Om man genast tänker försöka ge de nya församlingsråden ungefär samma inflytande som kyrkoråden haft - vad är det då för mening med denna totalt omvandlande reform? Borde man då inte säga nej till förslagen?

Internet låg nere så humöret sjönk

Internet fungerade inte idag. Några timmar låg det nere. Så heter det nu för tiden. När nätet är nere sjunker humöret hos många på arbetsplatsen. Det hörs stönanden och protester. När e-postprogrammet låser sig så att allting annat blir omöjligt blir ropen högljudda.

Som tur var fungerade telefonerna. Så det ringdes efter support. Så heter det också. Inte efter hjälp eller stöd. Jag behöver support. Inte som i supporterskara. Ingen påhejare behövs. Inga skanderade ramsor hjälper. Handfast sakkunskap och teknisk förmåga! Det är vad vi behöver.

Sedan gick budet som en löpeld genom arbetsrummen. Aha, sa man. Strömmen var avstängd. Som om vi därmed hade förstått ett jota av vad som hänt. Själv sa jag till andra arbetskamrater, du förstår strömmen hade stängts av så att internet låg nere. Och vi som ringde efter support. Som om det inte behövs om strömmen stängs av utan att man beriper hur det gick till, eller varför. Strömmen hade ju stängts av i ett annat hus - vad hade det med våra datorer att göra. Jo, tydligen går internetlinan in där först och sedan hit, förklarade en som fått information. Då måste man starta om servrarna.Självklart. Absolut! Sa jag och pulsen gick upp.

Jag förstår, sa jag utan att begripa ett dyft. Jag fick istället vässa blyertspennan och leta fram ett anteckningsblock. Där skrev jag med prydlig handstil ner viktiga ord: Internet, ligga nere, lina, server, support. Kanske kan orden komma till användning. I något predikan. Om samtidens förtretligheter och stresshantering.

Medias ekande tystnad

Intresset för Svenska kyrkans frågor i media är svagt, ursvagt. Den största omvälvningen av kyrkans organisation sedan kyrka-stat som nu planeras finns inte. Inga djuplodande artiklar om ett framtida demokratiskt underskott. Ingen diskussion om en urholkad församlingsteologi, ingen kritisk fråga till hur stiften ska kunna ta hand om underhåll och skötsel av kyrkobyggnaderna och inventarierna. Det är ekande tyst.

Var finns nu Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter? Uppdrag granskning bryr sig inte. Kalla fakta? Nyheterna? Ändå förbereder man överallt i dessa dagar sina remissvar på Närhet och Samverkan. På Svenska kyrkans hemsida skriver man rart om en effektivare organisation. Ja möjligen blir det så - men till vilket pris?

Men med en journalistkår som inte bryr sig om kyrka och tro i någon nämnvärd utsträckning och likgiltiga tidningsledningar som avskaffat bevakningen av livsåskådningsfrågorna och slutat med kyrkobevakningen kan resultatet inte gärna bli något annat. Oheliga kyrkopolitiska allianser bygger nu i mediaskuggan om Svenska kyrkans organisation i grunden. När en gång ljuset ska falla över den här processen kommer alla att undra varför ingen sa något! Vi visste inte, kommer inte heller i en sådan här fråga att duga som svar...

Stängt för bön

Ovanstående bild är inte från Kyrkans Hus i Uppsala eller från någon annan liknande kyrklig institution. Vid ett nyligen genomfört besök i Göteborg tog jag denna bild. Den var tänkvärd och utmanande. De flesta kanske hade godtagit ett tillfälligt uppehåll i receptionens funktioner - om det varit stängt för kafferast, men för bön...? Ovanligt.

Hela Tyskland håller hårt på att det ska vara söndagsstängt. Trots att det är en modern västerländsk nation. På vilodagen får även handeln vila.

Skylten? Nej, den fanns inte i Svenska kyrkans sammanhang. Den var uppställd i Göteborgs nya Moské. Där tas bönen på stort allvar och den tillåts ta plats. Regelbundet. Risken med den fria bönen i kristen tro är att den slängs in mellan fruktdiskens bananer och köttdiskens kotletter. Hanterad så riskerar den ganska snart att komma först (!) i andra eller tredje hand. Ergo, för resten av dagen stänger jag min blogg. Den stängs för gudstjänst och bön!

ord mals till bokstäver

En ny dikt på trosviss:

konsulten malde orden
till bokstäver
vars mjöl föll som damm
över stolar och bord

fru Pettersson klippte
med ögonen
hela föredraget
i småbitar

rösten var så torr
så kyligt oartikulerad
att vattnet frös till is

Var finns kaninen nu?

Sixten, the cat, visar idag en bild av kaninen. Den berömda. Det konstverk i Örebro Open Art som nyligen tagits bort ifrån Stora torget framför Örebro rådhus. I bakgrunden ligger Örebro S:t Nikolai kyrka. En fantastisk kyrka! Nu är den inte där. Nedriven. Borta. Inte kyrkan. Självklart inte. Kaninen, menar jag. Men den finns kvar. I mångas minne. Och på fotografier som detta. Taget en tidig morgon.

Att grubbla över: var finns kaninen nu?

En måndag var staden Wismar stängd

Tillbringade måndagen i en stängd stad. Stängd därför att det var helgdag. In kom man, men nästan allt var tillslutet och låst. Några enstaka kaféer höll öppet. Där njöt man av läckar bakverk och hett kaffe! En riktigt varm höstdag. Utomhus. Staden heter Wismar och ligger i Mecklenburg-Vorpommern i Tyskland (det forna DDR). Den gamla Hansestaden är en liten pärla att vandra i. Fantastiska husfasader och märkliga kyrkor.

Ta bara den imponerande S:t Nikolaikyrkan. Tornet är idag 64 meter högt men det lär ha sträckt sig hela 120 meter upp i luften. Mittskeppet är 37 meter högt! Det ska jämföras med Uppsala domkyrkas 27 meter och Nidarosdomens 21. Så i Wismar ligger en fantastisk, om än något nersliten, tegelkyrka från medeltiden. Av Wismars tre stora kyrkor var det enbart Nikolaikyrkan som klarade sig någorlunda helskinnad genom kriget.

En kiosk annonserade att det trots att det var helgdag gick det att få sig en Bild. Varför helgdag en vanlig måndag? Man firade Reformationsdagen. Som goda lutheraner och evngeliska kristna högtidlighåller man dagen för reformationen den 31 oktober varje år! Dagen före Alla Helgons dag 1517 spikade nämligen Martin Luther upp sina 95 teser på slottskyrkans port i Wittenberg. Det var tecknet på att en disputation skulle äga rum. Det finns lärosäten där man fortfarande spikar upp sin avhandling, dvs sina teser. 

I Sverige har vi helt tappat bort reformationsdagen. Detta trots att man här och där i Svenska kyrkan (när det passar) talar vitt och brett om sin  lutherska tradition och vilken otrolig betydelse Martin Luthers tänkade fortfarande har, eller borde ha, här hos oss. I Sverige slogs 1983 Reformationsdagen samman med Sexagesima (60 dagar f påsk) som är en av söndagarna i förfastan.

Till Wismar vore det intressant att återvända. De gamla Hansestäderna är som gjorda att flanera i. Och särskilt sevärda med sina vackra stadskärnor med ljuvliga hus och fasader! Så mycket det finns att upptäcka...

Impromptu av Tranströmer

Gång på gång har man frågat hur den dikt biskop Jonas Jonson fick av Tomas Tranströmer lyder. Den finns återgiven i boken Samtal på väg. Här återges den in extenso efter flera tidigare tolkande och kommenterande inlägg.

Också i välfärdsstaten understryker att den ensamhet som kvinnan har är manifest någon annan stans. I fattigdomen eller i tredjedelsvärlden. Bulta får mig att tänka på något dovt ljud, som när någon bultar på en dörr för att komma in eller ut. Jag undrar om hon bultar för att någon ska höra och kontakt upprättas. Eller gör hon detför att övergivenheten och desperationen måste få komma till uttryck?

Kontrasten mellan de mjuka tårarna och det hårde verktyget, hammaren, ger uttrycket en kraftfull spänning. En laddning som kan leda tankarna till de hårda villkor som tvingat fram gråten. En polaritet som håller samman orsak och verkan, utan att förklara. Är det ensamheten mitt i välfärden som skaver så? Är det något annat som drabbat hårt?

Också i välfärdsstaten

finns den ensamma kvinnan
som bultar i våning
med sina tårars hammare.

Och hopkrupen i rocken
en man på kaféet
som stöter och stöter
samma ord i sin muns mortel.

Mannen på kaféet är som en fotografisk stillbild ur samma vardag som är kvinnans. Han har hakat upp sig hans stötande mortel ger två associationer. Den ena om ältandet av något. Frågan, det personliga problemet som han på kaféet inte kan släppa. Eller ett ord som hackar sig fram gång på gång. Den upprepade svordomen, eller eden. Det monotona åkallandet av Gud. Gode Gud, gode Gud, gode Gud... Vad annat att göra ensam och hopkrupen i sin rock? Utanför.

Den tredje bilden av de pojkarna på anstalten som behöver märka sin tillhörighet till varandra. Den andra stammen, den vilda, som inte delar majoritetssamhällets värderingar eller normer. Men som förmodligen tillämpar dem ännu hårdare i sin gemenskap. Där får man inte luras, stjäla eller bedra. Stammens regler förbjuder det. Motorcykelgängets, ligans, brödraskap med sina tecken och symboler.

Och pojkarna på anstalten

som tatuerar varann
för att markera
att de tillhör en annan stam.

Skönhetens närvaro
kan vara farlig.
Skönhetens frånvaro
är livsfarlig.

Dikten avslutas med sin aparta turnering av skönheten. Den skulle kunna utgöra en slutsats som kommer till och dras till följd av de tre interiörerna: våningen, kaféet och anstalten. Om där fanns skönhet skulle det sköna kunna förändra kvinnans, mannens och de ungas liv. Här finns den räckvidd som omfamnar en hel mänsklighet: barn och ungdomar, kvinnor och män!

Det som skulle kunna hända genom den farliga skönheten vore möjligen att rummen blev överskridna och förbindelser upprättade? Skönheten som förvandlande, ja revolutionär, kraft. Men när skönheten är livsfarligt frånvarande cementeras utanförskapet. Inget incitament till förändring kan skönjas. Det sköna hör ju av hävd samman med det goda. Här anar jag tankar kring kärlekens förvandlande kraft. Och skönhetens frånvaro är livsfarlig eftersom den skulle kunna öppna för det onda.  

Jag är muslim, vad är du?

Mötet med religiöst övertygade människor väcker många frågor. Särskilt tydligt blir det i mötet med muslimerna som äntligen på flera platser kan lämna de kyffen och källare där de tidigare möts till bön. Nu börjar muslimerna få sina egna moskéer, som den nybyggda i Göteborg, och blir en mera påtaglig del av stadsbilden och av det offentliga livet.
Frågorna kan uppstå i skolsituationen där barn vet vilken tro de tillhör och har. Jag är muslim, vad är du? Just det. Vad är du? Frågan tvingar inte bara barnen till reflektion. Den utmanar även föräldrar till ställningstagande.

En annan fråga som bryter fram blir viktig för dem som tillhör olika kristna kyrkor och samfund. Om du är kristen, vad betyder det? Hur tar sig denna övertygelse och detta medlemskap, tillhörighet som Svenska kyrkan envisas med att kalla det, sig uttryck? Här ska man minnas att många av dem som kommer från muslimska länder och har en sådan trostradition inte utövar sin tro genom att delta i fredagsbönen. De är kanske inte helt sekulariserade, men inte heller aktiva i den muslimska församlingen.

Den aktive muslimen förväntar sig naturligtvis en tro på Gud från den som tillhör ett kristet trossamfund. Vad tror Du på? Har Ni en Gud eller tre? Fastar Ni? Ber Ni vid regelbundna tider varje dag?

Mötet med muslimen väcker frågor. Många frågor. En del har med nyfikenheten på den andres religion och tro att göra. Men de svåraste frågorna drabbar var och en. Vad tror min kyrka? Vad lär den? Och jag, vad tänker jag?

Ursäkt och struktur

Håkan Juholt åker land och rike runt för att be om ursäkt. Så sägs det i alla fall. Tvärs-nytt visade upp en avspänd Juholt som talade och menade att han inte ens visste om att han gjort fel, Så hur skulle man då...?
Nu handlade det om att återvinna förtroendet för honom och partiet. Gärna snart och fort.

Tänk om 10 år när partiledarna för socialdemokraterna och centern ska åka runt och be om ursäkt för partiernas aptit på att bestämma även över sådant de inte skulle. Då kanske dessa partier blivit så pass moderna och insiktsfulla att de begriper att tro och religion inte ska ha partipolitisk grimma. Om tro och religion nu är en privatsak, en åsikt som partierna omhuldar, varför är det så viktigt att behålla MAKTEN i kyrkan? Samtidigt är det enkelt att förstå den vikt dessa partier lägger vid att hålla kyrkan i sitt grepp. man vill undvika att den Svenska kyrkan inte av egen kraft börjar föra till torgs idéer som partierna då skulle tvingas förhålla sig till i det offentliga rummet. Kanske rent av behöva ägna energi åt att strida mot.

Men engagemanget lägger också större vikt vid organisation och apparat än vid andra sidor av kyrkans liv. Åtminstone skulle det påståendet förklara varför man alltid jobbar med kyrkans organisation och struktur. Trons plats i Svenska kyrkans liv måste snart hamna högst upp på alla föredragningslistor om inte utarmningen ska fortgå.

Hur tänker Jesus?

Ur en ny predikan på ordrik:

Hur tänker då Jesus?
Jesus varnar för kärleken till pengar. Den leder till själviskhet och omänskliga handlingar. Ni vill framstå som rättfärdiga, säger Jesus allvarligt till människor som älskar pengar, men Gud känner era hjärtan!

Jesus förkunnar Guds rike. Det finns något mera, en fortsättning. Och i ljuset av den insikten bör man leva.

Jesus lär oss att livet här och nu hänger samman med hur det blir där och sedan. Vi får bereda oss att ta konsekvenserna av vårt liv. Det finns alltså en räkenskapens dag.

Jesus vill att människor ska leva kärleksfullt och solidariskt. Men om vi bara gör det för att slippa lida i dödsriket och för att skaffa oss ett bättre liv – det är väl inte av hjärtat? Nej, men det är som om lagar och regler i Bibeln finns där för att människan ska förändras. Reglerna blir till en livsstil som förvandlar. Plikten kan förvandlas till hjärtats lust. Så styrs människor allt mera av att det är rätt att göra gott, medmänskligt. För att det är Guds vilja med oss. Det är gott att göra gott!

Spela Ödessymfonin

Svenska kyrkan har 34 stora samfälligheter framför allt i stora städer. Dessa ska nu göras om så att de många församlingarna som finns med där inte längre får ha sin samfällighet. Allt enligt förslag i utredningen Närhet och Samverkan.
Går utredningens förslag igenom i nästa års kyrkomöte lär vi får se hela havet stormar! Samfälligheter rivs upp. Fastigheter fördelas ut till sina forna ägare! Kapital och eventuell förmögenhet fördelas. Några känner sig tvingade att gå sin egen väg. Andra bildar mindre pastorat. Nya konstellationer måste till. Snabbt ska det gå.

Finns det någon passande musik att spela till detta? Ödessymfonin kanske?

Människovärde i döden?

Bilderna från Sirte visar människors oerhörda glädje, men de upprör och oroar också några av oss på långt avstånd. En död diktator släpas som en hund längs gatorna. Människor sparkar på den döde för att visa sitt hat och sin avsky. Ett uttryck för den efterlängtade befrielsen. Möjligen.



Håkan Sandvik lyfte i denna morgons Tankar för dagen även min fråga. Den fråga som väcktes genom gårdagens nyhetesbilder. Finns det tillfällen när ett människovärde upphör? När allt blir tillåtet? Eller finns det en oavvislig och nödvändig repsekt för livet även efter döden? Kan detta värde förverkas, och förslösas? Har inte de värsta missdådare och förtryckare faktiskt ett människovärde som är oberoende av deras handlingar, som beror på det liv Gud har skänkt?

Att välta gravstenar eller göra åverkan på en kyrkogård eller begravningsplats är att störa griftefriden. De dödas vilorum är fredat. Med samma pietet och allvar ska också en död kropp behandlas.

Hur förhållandena varit under många år i Libyen förklarar naturligtvis till dels det vi fått se via skakiga bilder. Dödade anhöriga, orättfärdiga fängslanden, tortyr, övervakning, förtryck. Men ändå...

Snart fyller hon 100

En gammal bild av en ståtlig kyrka som närmar sig de 100. Under 2012 kommer Olaus Petri kyrka på norr i Örebro att firas. Den 4 advent 1912 invigdes kyrkan. Till firandet kommer att höra en under stilla veckan dubblerad uppsättning av J.S. Bach Matteuspassionen. Både på Skärtorsdagen och under Långfredagen kommer detta fantastiska verk att uppföras med internationellt kända solister. Så sätt ett kryss i almanackan antingen på Skärtorsdag eller Långfredag nästa år. 

Den okända Tranströmerdikten om utanförskap och skönhet

Den knappt kända Tranströmerdikten Impromptu benämner ensamheten i välfärdsstaten. Som solitär framstår en gråtande kvinna i en lägenhet. Så förstår man också en man på kafé som med sin muns mortel stöter och stöter samma ord.

Viljan att höra till finns även bland dem som på olika sätt mält sig ut ur flera gemenskaper. Här förbinds människor i en annan tillhörighet till varandra. De tatuerar varann markerar denna utanförskapets gemenskap. Tranströmer fångar denna känsla av att vara utanför men tillhörig något annat på följande vis:

Och pojkarna på anstalten
som tatuerar varann
för att markera
att de hör till en annan stam.

I diktens final lyfter Tranströmer vad han tänker om skönheten, om dess dubbla risker. Dess närvaro är farlig, men:

Skönhetens frånvaro
är livsfarlig.

Hela denna dikt återfinns i boken: Samtal på väg, En vänbok till Biskop Jonas Jonson, utgiven av Strängnäs stift 2005

The Nobel Foundation
Läs i SvD hur Tranströmer hyllas

Kristna martyrer - ofattbart många

Kristna som dödas. Världen runt. För sin tros skull. Vi tror oss veta att det är något ovanligt. Ett undantag. Kristna är inga kontroversiella personer och deras tro ganska oförarglig. Men många blir martyrer. Om det skriver Per Gudmundsson i dagens SvD.

Han återger uppgifter från International Bulletin och Missionary Research Jan 2011 och skriver att ungefär en miljon kristna dödats det senaste decenniet. Med den utgångspunkten uppskattar man antalet döda år 2010 till en tiondel av det.

Samma studie visade 160000 offer år 2000 – läget förbättras. Men den positiva utvecklingen i Sudan, exempelvis, kompenseras tyvärr enligt beräkningarna av en fortsatt skrämmande situation i Demokratiska Republiken Kongo. Antar man sedan att innevarande år blir ännu något värre, landar man i 105000.
Det är 287 människor om dagen. Tolv i timmen. En var femte minut, som dödas för sin kristna tro.

Kanske kan sådana uppgifter vända något på våra perspektiv. Ändra våra föreställningar. Det kostar på att vara en kristen. Inte alls i Sverige men i länder där förtryck råder eller där en annan religion inte är beredd att kämpa för alla människors lika värde eller religionsfriheten.

PDF med siffror om kristendomen, rad 28 gäller martyrer

Kopter under attack

Nya attacker mot Egyptens kopter har ägt rum enligt nyheterna igår kväll som når fram denna morgon. Det är allvarligt och oroande. Man talar om många döda och hundratals sårade. Bakom kopternas protestmarsch låg upprördheten över ännu en nerbränd kyrka, Marinab Mary Guirgis Church.

Det senaste året har flera liknande händelser kostat många kopters liv. Ingen har väl glömt anfallet på Nyårsafton 2010 mot en kyrka i Cairo? Minst 21 döda och 79 allvarligt skadade rapporterades det då.

Vill man få en lista på fler incidenter i Egypten kan man faktiskt läsa en ifrågasatt artikel på Wikipedia som vågar lyfta fram de fientliga handlingarna kopterna drabbats av. Samtidigt har ilskan bland kopter stadigt vuxit. Man ifrågasätter sin egen kyrkas hållning som fortfarande talat förhållandevis lågmält. Att den balansgång Påven Shenouda III och den Koptiska kyrkan gått för att överleva i Egypten varit svår kan man inse.

Säkerligen kommer många stöduttalanden från kyrkor och organisationer som t ex Kyrkornas Världsråd. Vi behöver alla ge dem det stöd vi kan och självfallet är det enklare för oss att vara extremt tydliga. Även i dialogerna med olika företrädare för islam är det viktigt att lyfta fram det som händer de kristna i Egypten. Förföljelse och våld för religionens, kyrkans och trons skull förskräcker. Om inte den nya regimen med premiärminister Essam Sharaf kan hantera situationen och hindra fortsatt diskriminering och antikristna attacker riskerar förhållandena att bli än mer allvarliga.