Nedfallna äpplen lyser som gyllene himlakroppar i den djupgröna rymden av gräs. De väntar på trädgårdsmästaren som ska samla in dem alla. Löven som fallit bildar små svarta hål på den oändliga mattan. Bevingade farkoster testar sin hållfasthet i djärvt svindlande akrobatiska manövrar. Snart landar de på en nästan osynlig tråd, uppspänd för länge sedan, bara för att visa att det går. Och för överblickens skull.
Själv står jag vid skottkärran med en räfsa i högsta hugg, och suckar. Fylld av längtan. Måtte våren komma snart...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar