Det går ett mode över världen
som får människor att
helst dra
snabba streck över det
mesta
som i Skriften skrivs om
Jesus,
om vad han sa, upplevde
och gjorde
De modekänsliga vill inte
framstå som naiva
och gör vad de kan för att
den egna tron
(egentligen de själva) ska
uppfattas som
förnuftig, klok och värd
respekt
jag vet eftersom jag också
har gjort så
Vad var det som egentligen
hände –
så ska man först fråga och
sedan
förklara bibelordet utan
övernaturliga inslag
Jesus och de andra kanske
såg en fågel
som råkade flyga förbi
och när molnen samtidigt
gled isär och ljuset föll
på dem där i Jordanfloden
var det som om en röst
bekräftat att Jesus var
sänd från himlen.
Måste vi verkligen gång på
gång ta bort det
fantastiska skimmer av
Guds handlande
som går utöver vad vi kan
fatta och förstå
bara för att vi inte
själva ser Anden i fågelformat
eller hör gudomliga röster
ur molnen?
Så tomt och tyst det
kommer att bli
när rösterna bockas av med
rödpenna, tystas ner.
Mose står där vid busken
och ingenting hörs
han får aldrig budet att
gå till Farao
med befrielsens budskap
Budorden överlämnas kanske
inte alls
i alla fall utan tilltal
och inget löfte och inget uppdrag
ges
Samuel hos Eli – på hans
tid var det ovanligt
att Herren talade till
människor,
och profetsyner förekom
sällan –
väcks inte av Herrens röst
nej, gossen Samuel får
sova vidare
Maria får inga besked om
barnafödseln
och någon änglasång i
julnatten
får inte himlen att
vibrera
lovsången kunde inte höras
Saul blir aldrig Paulus
eftersom
Jesu röst inte gick att
uppfatta
där på vägen till Damaskus
Bortsorteringssträvarna
skulle få jobba hårt med
sin
utrensning av de många mirakulösa
och
härliga och underbara sätt
som Guds röst
gjorde sig hörd på – för
att Guds direkta tilltal
ska kunna spärras in bakom
naturlagarnas stängsel
Det lutar mot ett alltmer tillplattat
budskap
utan uppenbarelsens
lyskraft
och ingen av oss borde
hålla till godo
med ett menlöst, urvattnat och
sönderplockat
evangelium…
Ur en ny predikan på ordrik
Bortsorteringssträvarna har spärrat in sig själva bakom naturlagarnas stängsel.Av nån anledning,har de förvandlat sitt fängelse till norm som också gärna ska träs på andra.Men jag tror att det är som vanligt i torka -det finns en liten rest kvar som ber,läser sin bibel och väntar på Herren. Jag har ofta tänkt på just en berättelse du nämner.Den om Samuel.Han blev en av de största profeterna.Och för att han skulle bli det placerade Gud honom hos prästen Eli.Den miljön borde ha varit ett föredöme av andlighet,men istället blev det tvärtom.Eli tappade greppet och hans söner bar sig fruktansvärt åt. I den miljön och TROTS detta -fostrades där Guds profet Samuel. I denna suspekta miljö valde Gud att uppenbara sig för pojken Samuel.Det visar att allt är möjligt. Om man i vår miljö talar om Jesus så är det ofta i dåtid.Som en forn-historisk person.Det heter ofta även i kyrkliga sammanhang t.ex. "När Jesus levde". Jag poängterade detta senast igår på Svenska Kyrkans Facebookssida.Därför att som kristen hävdar jag ju att Jesus lever! Är det inte dags att Kyrkans gräsrötter gör som de gamla läsarna gjorde -samlas och erövrar Ordet ! Vi behöver inga moderniserade,upp-poppade -ofta akademiska, (bort-)förklaringar.Vi kan läsa själva.Det är inte Kyrkans anställda,inte ens Kyrkans präster vi ska följa, utan Jesus Kristus. Den enda vägen ur detta är bibel&bönegrupper för oss gräsrötter -en gammal beprövad stig som är osviklig! Gunborg Nilsson.
SvaraRaderaVad glad jag blir, samtidigt som jag vill gråta. Sist jag besökte Sverige gick jag till kyrkan, en modern mässa Katarina kyrka på söder i Stockholm. Jag frågade min vän, varför hon gillade just den här kyrkan. De pratar inte om synd, bara om kärlek, sa hon. Jag var förvånad. Väl inne i kyrkan var det en varm atmosfär, men det var något som gnagde inom mig, man pratade om kärlek, men det tog en lång stund,(jag hann bli irriterad, sorgsen) innan Jesus namn nämdes under predikan. Besviken åkte jag hem till Irland. Jag tänkte i min hemlighet att kyrkan i Sverige inte verkade bry sig om budskapet att jesus gav sitt liv för oss. Tryggt knäböjde jag i katolska kyrkan och med glädje sa jag. ” Forgive me for I have sinned.”
SvaraRaderaNyligen besökte jag Clonfert Emmanuel house. Katolskt retreet där människor blivit helade från sjukdom. Jag stod med andra framför altaret, och en man började be för mig, pratandes i tungor, chockad, började min kropp skaka. Jag försöke med all kraft att inte falla, men jag föll. En pingstkyrko upplevelse. Jag snyftade och grät av lycka att den helige anden rört vid mig. Men var samtidigt förvånad, hade tankar om att de som föll, gjorde sig till. En dam i 70 års åldern kom upp till mig och sa. Var inte orolig, den helige anden rörde vid mig med och helade mig från cancer. Detta var människor från den tradionella katolska kyrkan.
Dina ord gav mig hopp, någon vågar säga som det är, Jesus lever!