Nästan goda råd om man ska sitta i sammanträde

Vardagsträning ska uppmuntras. Så mycket har jag förstått. Dyker en trappa upp kan man ta några extra kliv. Den som har barn kan hissa dem några gånger. Det går också bra med matkassar. De kan lyftas ett par gånger. Utöver själva hemkånkandet. Till och med sittandet på en stol kan göras till ett träningspass. Sträcka på benen. Lyfta sig från sitsen med sina starka armar är en annan god övning. Man kan rent av resa sig några gånger. Gå ett varav i rummet.

Här kommer dessutom några nästan goda råd för alla som utövar lärjungeskap i sammanträdesrum och på konferenser.

1. Knäböj vid stolen innan du sätter dig. Om någon klarsynt person misstänker religiös aktivitet kan man alltid ha råkat tappa en penna. Med stretchade ryggmuskler kan man sitta länge, mycket länge. Vilket ofta behövs. Särskilt i kyrkliga sammanträden.

2. Slut ögonen och böj huvudet. Då passar man väl in i många sammanträdesrum. Där finns oftast flera personer som fromt  sitter lutade över bordet med slutna ögon. Eventuellt sover de. Den långsamma andhämtningens in... och...ut... kan lika gärna bero på meditationsvana. Men knuffa inte på sådana personer. Man vill inte gärna störa i bönen. Dessutom finns det verkligen möten som efterhand kan bli alltmer retreatliknande och vilsamt lugna sittningar.

3. När det blir kaffepaus ska man resa sig långsamt. Då får lårmusklerna jobba och så är det lättare att hålla sig på benen en stund. Denna lilla paus kan man även använda för tåhävningar. Blir det tillfälle att hälsa på andra sammanträdesrävar kan man buga sig lagom djupt. Bäst att sluta är strax innan man slår pannan i bordet. Frid broder eller frid syster kan man använda som hälsningsfras. Pumpa gärna andras armar upp och ner några extra gånger om du handhälsar. Kindpuss eller omfamning kan man spara tills något särskilt bra har beslutats. Som att arvodena ska gå upp.

4. Skriv flitigt i dina papper så uppfattas du som ambitiös och intresserad. Det lindrar stress genom hastiga ögonrörelser fram och tillbaka över rader och papper. Ingen behöver veta att du glömt att förbereda dig för nästa sammanträde. Skriv en reservation eftersom du förmodligen behöver yttra dig. Motionera gör man mera sällan. En gång om året brukar räcka. Men man kan alltid fila på formuleringarna.

5. Om du är ordinarie är det viktigt att hålla rösten i trim. Särskilt viktigt är det när man ska säga ja till allt möjligt. Som en lite trojka alldeles själva kommit på. Säger man ja med eftertryck kan det leda vidare på sammanträdesstegen så att man får komma in i de slutna rummen där beredning sker. Råkar man bara vara suppleant får man hålla tyst. Men då kan man istället nicka ivrigt för att visa sitt aktiva stöd. Mindre vanligt är att man ropar amen eller halleluja. Men det kan passa efter en särskilt lång föredragning av en överstepräst, t ex en kyrkoherde. Då uppfattas man som både rolig och from. En mycket ovanlig kombination i sammanträdesrummen.

6. Den som vill hålla fingrarna i trim kan antingen trumma med dem på bordet eller spela spel på mobilen. Om man diskret håller telefonen i knäet går den att kombinera med böjt huvud och halvslutna ögonlock. Men ljudet bör vara avstängt. En sport som kräver extra uppmärksamhet är att sms:a till andra runt bordet med kommentarer kring herdens klädstil eller brist därpå. Man kan anonymt passa på att anmäla honom/henne till Go´kvälls Gör om mig då en personlig stil länge kan ha saknats.

7. Andakt kan avhållas i början eller i slutet av ett möte. Bra är om någon har fått veta i förväg att en sådan ska avnjutas. Men ser man inte upp blir det en allmän lyrikstund med honungssöta små uppmaningar. Var snäll mot alla. Hata ingen utom alla dem där som är så förbenat dumma. Var översvallande positiv, och ännu mera. Bejaka känslor och kramgod värme. Sång är bra för djupandningen och kan förena de mest stridiga viljor. Varför inte pröva We shall overcome?

8. Håll reda på var du är. Det blir alltid så konstig stämning när någon som just vaknat till ropar votering mitt i predikan. Inte heller är det brukligt att begära replik om predikanten varit alltför konkret. Det kan däremot gå an vid sammanträdesbordet.

9. En föredragningslista hjälper deltagarna att orientera sig i den halvt mysteriösa värld som ett sammanträde utgör. Dess inre logik och symbolik behöver förklaras och förstås. Söndagens agenda kan fungera som ledstjärna och ideal. Vana sammanträdesmänniskor behöver inte förlita sig så mycket på föredragningslistan utan kan ordningen så gott som utantill och vet intuitivt vad som följer efter fastställande av listan och val av justerare. Man kan vifta lite extra med armen och så få fart på blodomloppet  samtidigt som man förslår någon annan att justera dagens protokoll. Man visar sig aktiv men slipper göra jobbet.

10. Förebilder och inspiratörer är bra att ha. Då går det så mycket lättare att träda samman. Man gör som de andra gör. Och man låter absolut bli det som andra struntar i. Det är tryggt att vara en i flocken, tryggare kan ingen väl vara.