Vi stötte ihop i ett gathörn. En person som verkade bekant och så jag. Där gatorna strålade samman möttes vi. Just där det var som mest kallt och dragit. Dessutom gott om snö i luften. Vilken tur att jag träffade dig, sa personen glatt. En replik som förvånade. Hur kul är det att träffas mitt i ovädret. Kan det verkligen kallas tur?
Ja, jag ville fråga dig en sak, sa personen sedan. Något jag har grunnat på. Och som jag har diskuterat länge med mina vänner. Vid det laget hade jag hunnit tänka efter vem i all världen denna person kunde vara. Sedan föll allt på plats. En vän från frikyrkan. Som jag såg mera av förr när jag var aktivt indragen i ekumeniskt arbete. Så var det dags för frågan som personen tydligen burit runt länge och i många olika sammanhang. Om jag vill veta något mera om Svenska kyrkans lära, hur gör jag då?
Frågan fick mig att mentalt halka till. Finns det någon som alls vill veta sådant längre? Och särskilt förvånande blev det när frågan kom från en mycket aktiv person i en av de där frikyrkorna som har en mera muntlig och oral teologi än en i dogmatiska skrifter utmejslad lära. Personen är inte direkt obevandrad och borde veta att det finns bekännelseskrifter. Confessio Augustana, sa jag direkt i ett försök att plocka fram en sådan skrift där något av Svenska kyrkans lära finns formulerad. Augsburgska bekännelsen, alltså.
Du kom inte dragande med 1500-talet, sa personen direkt. Som en smash efter en halvt misslyckad lobb (i tennis). Jag ska träffa ett gäng ungdomar som vill veta samstämmighet och skillnad mellan några olika kyrkor och trossamfund. Tror vi på samma saker, har vi samma övertygelser?
Men Luthers lilla katekes då? Ett nytt försök från 1500-talet. Som faktiskt finns i en ny översättning (och tolkning). Den är det väl ingen som håller särskilt i helgd. De flesta svenskkyrkliga (han sa faktiskt så) har inte ett hum om vad där står. De äger den inte och de har inte läst den.
Nu var goda råd dyra. Hur skulle jag förklara vad Svenska kyrkan, min kyrka, tror, lär och bekänner? Ja, men vi har Bibeln och psalmboken och en massa andra böcker och dokument som mejslar ut vad vi tror. Förresten kan jag portalparagrafen i vår Kyrkoordning utantill. Hör här: Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära, som gestaltas i gudstjänst och liv, är grundad i Guds heliga ord, såsom det är givet i Gamla och Nya testamentets profetiska och apostoliska skrifter, är sammanfattad i den apostoliska, den nicenska och den athanasianska trosbekännelsen samt i den oförändrade augsburgska bekännelsen av år 1530, är bejakad och erkänd i Uppsala mötes beslut år 1593, är förklarad och kommenterad i Konkordieboken samt i andra av Svenska kyrkan bejakade dokument.
Här fick jag hämta andan. Min vän stirrade på mig som om jag kom från en annan planet. Sedan blev han ganska sarkastisk. Det kan ju du hålla på med. Men ungdomarna kommer inte att acceptera att en massa beslut i ett kyrkomöte uttrycker och formulerar tron, De vill ju veta vad man verkligen anser och håller för sant, vill höra vad som är viktigast och som man bör omfatta för att liksom stämma med kyrkans lära. Det ligger inte för dem att göra någon teologisk utgrävning i ett berg av böcker. För att sedan försöka tolka sammanhang som är mer än kryptiska och outgrundliga. Bättre upp får du nog erbjuda om jag ska ha någon hjälp.
Vad är en kristen? Hur blir man kristen? Vad tänker ni om frälsningen? Vad betyder försoning och rättfärdiggörelse? Vad är synd? Hur tänker ni kring kyrkan och församlingen? Har ni ändrat på något och vad håller ni fast vid? Tror ni på Bibeln som Guds ord? Bön? Under? Jungfrufödelse? Helgon?
Han rabblade sina punkter som ett rinnande vatten. Jag insåg att han visste betydligt mycket mer om Svenska kyrkan än han ville medge inför mig. Varför skulle han annars så naket och frankt ge sig på denna brist på klarhet om vad kyrkan tror, lär och bekänner.
Du, sa jag, i min kyrka är det olika! Var och en har sin förståelse. Ingen talar auktoritativt för kyrkan. En ann är så god som en ann. Själv skulle jag önska en modern katekes som i korta punkter klargör vad Svenska kyrkan tror, lär och bekänner! Allt annat är ju mest postmodernistiskt töcken och dimma. Men vi som tänker så har allt svagare ställning i Svenska kyrkan, Tyvärr! En hel del verkar tycka att vi har passerat det där stadiet när vi behövde bekännelseskrifter och böcker. Vi fungerar mer som ert samfund. Om du ursäktar. Det blir lite som det blir och är som det är. Och Gud nåde den som avviker för mycket! Då blir de kallade för trospoliser och elistister och annat sådant. Eller fanatiker och fundamentalister. Jag såg mig omkring. Som om jag just vaknat upp. Snön hade slutat falla. Kul att ses, sa jag, Och vände hem för att skriva ner just detta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar