För den lutherska reformationen var skriftprincipen ledande när man skulle avgöra vad som var väsentligt och vad som ovidkommande (adiafora). Det var också den måttstock man granskade kyrkans lära mot. Det som inte hade förankring och stöd i Bibeln höll inte måttet och ifrågasattes och avvisades.
Flera svaga reflexer av denna princip finns kvar och visade sig i Bengt Wadensjös artikel om reinkarnationen och i diskussionen efteråt. Att reflexen delvis måste betraktas som svag beror på att nu tycks det räcka att man läser in och utvidgar sin bibeltolkning för att inkludera det man för tillfället tycker ska finnas med i kristen tro. Man väljer några få bibelställen som man tycker ligger inom ett utvidgat ämnesområdes ram. Särskilt uppskattat är då svårtolkade och kryptiska bibelställen som inte enkelt kan förstås. Därmed öppnar sig ett kryphål där man kan trycka in sin "reinkarnationslära". I detta fall så oprecis och diffus att den inte rimligen kan kallas lära.
Varför har det blivit så? Möjligen därför att man har relativiserat och försökt kasta löje över dem som enligt den kristna kyrkans tradition ansett att det finns avgränsningar och preciseringar av lära och bekännelse. Därmed förhindrande att man efter egna infall kan sudda ut dessa gränser. Samtidigt har idén om att gränser är skadligt och exkluderande vunnit insteg även i den kyrkliga hierarkin. Det räcker att folk funderar. Att de ställer frågor som kan nudda vid tron. Detta är personligt och ingen ska bedöma andras tro! Så kan det låta.
Hur man fick kyrkans klassiska övertygelse att det finns en preciserad och formulerad lära och bekännelse till att man utifrån den positionen vill polisiärt bedöma andras tro är svårt att förstå. Lika svårförståerligt är denna tankemässiga kollaps när otydliga föreställningar och suddiga känslor är lika mycket kristen tro som allt möjligt annat.
Ett skäl till att skriftprincipen faller i glömska är den bristande och allt mera försvinnande bibelläsningen. Tre texter i en huvudgudstjänst kan inte fylla en kristen människas behov av biblisk vägledning och bibelstudium. Och den exegetiska brottning med bibeltexter inför en predikan som predikanten förmodas genomföra räcker inte för en präst och teolog. Dags att återvända till texten, till Skriftens Ord.
Tack!
SvaraRadera