01 januari 2016

Wadensjös villfarelse

Vi upplever just nu en förskjutning i relation till kyrkans traditionella lära hos en del av det svenska folket. Av tradition har allmänna förändringar i synen på värderingar och tro ett samband med synen på döden och de döda.

Så skriver biskop emeritus Bengt Wadensjö i sin artikel i SvD om reinkarnationstro Den har blivit rejält kritiserad av skribenter hemmahörande i olika av kyrkans traditioner. Att det sker förändringar i synen på kyrkans lära är inte något sentida fenomen. Redan de allra tidigaste kyrkomötena gjorde upp med alla möjliga sorts avvikelser och påfund som trängt sig in i kyrkan.

Summariskt försöker Wadensjö teckna förändringen i synen på döden och de döda som de senaste hundra åren blivit allmänna: kremation och avskaffande av dödsstraff samt att de som tagit sina liv tillåtits bli begravda i vigd jord. Att det skulle innebära en mer genomgripande förändrad syn på döden och de döda lyckas Wadensjö inte övertyga om. Han fortsätter:X Den nya synen på döden har också påverkat begravnings­gudstjänsten. Begravningar, som ännu för en generation sedan kunde vara veritabla orgier i tårar och sorg för en hel bygd, håller nu snabbt på att utvecklas till en ljus hyllning till livet. Den erfarenheten tror jag inte han delar med många.  Möjligen kan det stämma att en hel bygd inte längre finns med, eftersom många begravningar blivit mer av en angelägenhet för familjen, de allra närmaste

Wadensjöpresenterar resultatet av några undersökningar som sägs visa att en tredjedel av svenska folket som helhet och mer än två tredjedelar av landets ungdomar tror på en reinkarnation, en själens återfödelse i en ny kropp. Här kan det nog råda förvirring om hur man ska tolka resultaten. I Demoskops undersökning är en av många sammanfattande slutsatser att en femtedel av befolkning, till skillnad från Wadensjös påstående att en tredjedel tror på reinkarnation. Drygt en tredjedel tror på liv efter döden och en odödlig själ. En dryg tredjedel tror på paranormala fenomen och en dryg fjärdedel på telepati. Cirka en femtedel tror på att döda människor kan kontakta levande och på reinkarnation.

Då vet man också att i en sådan stor undersökning som det gäller här med närmare 3000 tillfrågade om en mångfald företeelser så är det svårt att veta i vilken mening man tror. Är det en åsikt, en förhoppning eller en djupt grundad övertygelse?

Wadensjö är inte buskablyg. Han skruvar till det så att de som i någon mening tror på reinkarnation därmed ger den kristna tron en ny tolkning jämfört med det traditionella synd- och förlåtelseparadigmet. I Demoskops undersökning som den redovisas på nätet är det svårt att finna något stöd för en sådan slutsats. Det är Wadensjö som tänker så, knappast undersökningens reinkarnationstroende. Han fortsätter dra slutsatser: Domen över det enda jordiska livets misstag ersätts av en tro på själens eviga gemenskap med Gud och en vandring mellan den andliga och den materiella världen. Nästan tvåtusen års predikan om ett individuellt ­sonande av personliga synder ersätts med en tro på ett liv före detta livet och synen på varje liv som en utveckling. Wadensjö spekulerar fritt om vad en ”kristen” reinkarnationstro skulle betyda. Någon sådan återvinnings och återbrukstanke ryms inte, finns inte, i den kristna tron vilket gör spekulationer till fria fantasier! Hans bibelexempel är tolkade långt över texternas bristningsgräns.

Varför den som tror på reinkarnation alls skulle vilja laborera med den kristna trons frälsningsbegrepp och omtolka det kristna budskapet utrett och uttytt, traderat och överlämnat under mer än tusen år i vårt land står oförklarat. Den som tror på reinkarnation kan naturligtvis snickra ihop sin egen livsåskådning bäst man gitter, som vore det bitar i ett religionernas och livsåskådningarnas legobygge där man bygga nästan vad som helst.  Men ska man göra föreställningar om reinkarnation rättvisa bör man åtminstone ha ett förhållande till reinkarnationslärornas ursprung och någon slags redbar tanke kring hur det går till och om det finns ett syfte, som att bli upplyst på sin väg till Nirvana.

I radio har Wadensjö tonat ner sitt budskap och sagt sig mest vilja åstadkomma en dialog med reinkarnationstron. Hur det ska låta sig göras när dessa övernaturliga föreställningar saknar någon utvecklad och erkänd systematik för sitt tänkande utan mest verkar handla om önskan och förhoppning. Inte heller är den folkliga reinkarnationstron samlad så att den kan föra en officiell dialog t ex med kyrkor eller Sveriges kristna råd.

Om jag alls ska nämna något positivt med Wadensjös debattinlägg är det väl att det synliggör hur försök görs att på olika sätt vill förändra den kristna tron så att den blir något annat. Argumentet att tron ändrar sig med tiden och att man därför måste stå öppen för allt möjligt är svagt. All förändring är inte av godo. Det är därför lärostrider böljat och de stora ekumeniska kyrkomötena samlat sig till teologiska avgränsningar och avgöranden. Tro, bekännelse och lära hör i den kristna kyrkan oupplösligt samman med kyrkans tvåtusenåriga apostoliska och allmänneliga (katolska) tro. Reinkarnation i kristen tro? Nej tack! Vi nöjer oss med inkarnationen!


5 kommentarer:

  1. Denna bloggpost är - som dess namn säger – till formen stillsam och lugn, i sak tung och träffande. Eftertanke och kunskap ställs mot lösa spekulationer och ett något virrigt önsketänkande, och det görs på ett föredömlig tydligt sätt. Tack!

    SvaraRadera
  2. Hej Lars!
    Ja du är nöjd med den traditionella kyrkliga tolkningen, men nog är väl denna dialog ändå nödvändig för kyrkan med tanke på vad Wadensjö skrev:
    "En fingervisning om den fortsatta utvecklingen kan vara att öppenheten för dessa nya synsätt är ungefär 25 procent större bland de kyrkligt aktiva än hos folket som helhet vad gäller tron på själens återfödelse i en annan kropp, tron på ödet, att allt är förutbestämt, tron på healing och en positiv inställning till astrologin."

    Själv laborerar jag med en syntes av reinkarnation och kristendom, genom att jag studerar Tredje testamentet av Martinus, se:
    http://www.tredjetestamentet.se/

    Ska sägas också att Wadensjö häromåret bjöd in föredragshållare i Martinus kosmologi, och enligt närvarande där, sa han att det var den bästa framställning av kristendom han hört.

    OCH varför skulle kristenheten inte kunna ändra sin syn till fördel för reinkarnation allteftersom, den har ju under sin 2000-åriga historia behövt ändra andra saker p.g.a. vetenskapens framväxt t.ex.

    Martinus menar att han ger kristendomen en vetenskaplig grund, det är för den moderna, humana och vetenskapligt inställda människan, som inte kan tro på dogmer utan vill ha logiska förklaringar även på det religiösa området.

    Mvh Tommy

    SvaraRadera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  4. Bara ett kort svar. Det låter på dig Tommy som om det fanns någon företrädare för dessa många och delvis diffusa föreställningar om reinkarnation som kyrkan eller ledande teologer kan föra dialog med. De som hyllar Martinus har inte sina föreställningar och religiösa uppfattningar gemensamma på något djupare plan med hinduer eller buddhister eller allehanda föreställningar som kan påträffas i olika sammanhang inom New Age.

    För det andra är den kristna kyrkan apostolisk, vilket betyder att det den tror och bekänner ska stämma överens med det apostlarna trodde och fört vidare. Det betyder att man inte kan infoga en massa nya hugskott eller inympa andra religioners föreställningar.

    Detta med vetenskapens framväxt, om man bortser från det som hände före Kristus, den har varit dominerad och präglad av kyrkan som startade universitet och vårdade kunskap och byggde bibliotek. Att det fanns perioder då man misslyckades är mera undantag än regel, trots att det är populärt att tro så i vår tid. Kyrkan får stå för bakåtsträvande och reaktionär och våldsam inkvisition och vetenskap tillräknas framsynthet, humanism och upplysning. Personerna som bidrog till humanismens genombrott, för att ge ett exempel, var huvudsakligen relaterade till kyrkan bland annat som forskare och teologer.

    Så nej, vare sig reinkarnation i största allmänhet eller Martinus försök att harmonisera många livsåskådningar med förnuft och vetande kan infogas som beståndsdelar i kristen tro, vad än en emeritusbiskop eller Du tycker...
    Vänlig hälsning,
    Lars

    SvaraRadera
  5. Ja, det är riktigt, Lars, det finns ingen samlad syn på en reinkarnationslära för kyrkan att diskutera med. Men det är inte så viktigt, kyrkan kan ändå föra dialoger kring flera om detta, och se om det finns något bland det som kommer fram som kan förenas med det Jesus säger. Vilket alltså skulle kunna förändra tolkningen av det apostlarna skriver, precis som man omtolkat det tidigare.

    Och det finns ju sannerligen flera ställen hos apostlarna som verkligen kan tolkas som reinkarnation. Ett av de tydligaste exemplen som Wadensjö tar upp är att Jesus säger att Johannes Döparen är profeten Elia. I Gamla testamentet, lovade Gud att Elia skulle komma tillbaka innan "Herrens stora dag". Här är det också intressant att Bibeln ger ledtrådar till att det är samma person genom att ge en liknande beskrvning på hur de klär sig:

    Johannes Döparen: Matteus 3:4: "Och Johannes hade kläder av kamelhår och bar en lädergördel om sina länder"
    Profeten Elia: Andra kungaboken 1:8: ”Han bar en hårmantel och hade ett skinn om höfterna”

    Wadensjö tar också upp exemplen med Nikodemus och den blinda mannen, fler exempel finns.

    Karma är något som brukar följa med reinkarnationstron, och den finns det också gott om exempel på hos apostlarna t.ex. "Saliga de barmhärtiga, de skall möta barmhärtighet." (Matteusevangeliet 5:7) "Alla som griper till svärd skall dödas med svärd." (Matteusevangeliet 26:52) "Döm inte, så blir ni inte dömda. Ty med den dom som ni dömer med skall ni dömas, och med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er." (Matteusevangeliet 7:1,2)

    Och varför skulle tolkningen av att detta handlar om reinkarnation och karma inte kunna förenas med kristendomen i övrigt? Jesus viktigaste budskap, att älska Gud överallt annat, och sin nästa som sig själv, att inte längre som i Moselagen hämnas, utan förlåta, får ju sin förklaring när man enligt reinkarnation och karma, får tillbaka det man ger.

    SvaraRadera