Gnissel

Min cykel jämrar sig. Varje gång vi färdas genom staden vänder människor sig om för at se efter vad som låter så förskräckligt. En gnisslande klagosång som naglar mot en svart tavla. Oljudet har inte med fjädringen och cyklistens tyngd att göra. Navet är osmort. Utan olja. Ungefär som en kristen som struntar i att tillhöra en kristen gemenskap. Eller som en from människa som slutat att bedja. Efter ett tag hörs det att något är i olag. Det gnisslar om livet...