Vad har jag gjort för att drabbas?

Den som drabbas av svår sjukdom kan ibland tänka: vad har jag gjort för att detta ska hända just mig? Som om sjukdom vore en direkt följd av något man gjort eller underlåtit att göra. Visst kan det hända att man levt på ett sätt som lagt grunden för senare sjukdom, men tanken att sjukdom är ett straff borde i vår tid helt ha sjunkit undan.

Rökning, droganvändning eller överdrivet bruk av alkohol kan t. ex. självfallet ha sett till att bjuda in och orsaka ett svårt sjukdomstillstånd. Men inte ens då går det alltid att fastställa orsakssambandet. En vidlyftig livsstil kan bidra till insjuknande. Då vet man möjligen en av anledningarna till att sjukdomen kommit. Inte ens då är sjukdomen ett straff.

I mitt fall är njursjukdomen jag har ärftligt. Anlaget finns i generna och vandrar troligen vidare på mödernet. Två av oss tre bröder har fått sjukdomen. Hur det blir för släktingar i framtiden vet ingen idag.

För att ge mig en bra dialys har läkarna velat ordna med en fistel i min vänstra arm. Nära handleden sydde kärlkirurger ihop en ven och en artär för att få riktig skjuts på blodet. Då var tanken att en ven och en artär ovanför operationsstället skulle växa till och bli så stora att man kunde sticka i dem och så få dialys. Men si det gick inte. Inte ens två kärlsprängningar löste bristen på tillväxt.

Under senhösten opererade man på nytt, nu uppe vid armbågen. Till en början var det ordentlig fart på blodet och allt såg bra ut. Men så upptäcktes vid en ultraljudsundersökning av ådrorna att flödet avtagit. Kärlkirurger gick in i armen med sitt instrument via handledens ådror för ev ballongsprängning, men tvingades konstatera att blodet tagit en oplanerad riktning genom mindre kärl. Ingenting att göra. 

Vad har jag gjort för att drabbas av detta? Faktiskt ingenting. Mina ådror har förmodligen dålig kvalité vilket påverkat resultatet. De är gamla, stela och förkalkade. Vad som händer nu vet än så länge ingen av oss. På dialysen finns en s.k. accessgrupp som diskuterar vilka lösningar som finns för olika patienter så man ska få tillgång till blodbanan på ett sånt sätt att dialys kan genomföras. Där blir det säkert en diskussion om vad som kan göras. Hoppas att jag blir indragen i samtalen och inte bara blir föremål för andras överväganden...

Nu tar jag mig en kopp kaffe istället för grubbla mer.