Kyrkflytt och trösklar

 Kiruna kyrka har inte bara varit på de flestas läppar, den har också flyttat fram sina positioner. All framgång och förflyttning kräver hjälp och bistånd. Från ovan och från människor, deras kunskap och expertis. Planerarna satte igång redan 2013 fick vi veta. Anledningen var att undslippa sättningar och ras eftersom gruvarbetet på LKAB underminerat inte bara kyrkan (!) utan delar av det centrala Kiruna.

Nu kan Svenska kyrkan och andra trossamfund säkert flytta fram sina positioner på andra sätt och områden. Gudstjänstdeltagandet kunde gott öka. Bara bland de anställda och förtroendevalda kunde förväntan och uppmuntran öka det aktiva deltagandet. Där finns mycket att göra. Att den kräftgång gudstjänstdeltagandet genomgott bara förväntas fortsätta är mindre lyckat. Ty evangeliet och dess budskap om frälsning behöver ljuda tydligt och frambäras så att tron kan få fäste, även inom kyrkan och dess mångskiftande nivåer och i de grupper och partier som vill vara med och styra Svenska kyrkan!

Kyrkans trösklar har påståtts vara för höga. Det är inte sant, inte på särskilt många ställen. Snarare har trösklarna slipats så låga så att utanför eller innanför egentligen inte verkar göra någon skillnad. Ingen tvivlar på att ordet trösklar står för alla möjliga slags hinder att delta aktivt i Svenska kyrkan. Språket är för svårt, har det sagts. Visst finns det ibland ett innespråk. Men det finns också ord som är trons och kyrkans, som bär dess identitet och innersta kärna. Dessa kan inte sopas undan eller raderas ut. Andra hinder kan bestå av att nytillkomna kan få svårt att finna sig tillrätta och bli inlemmade. 

En gång trodde jag att evangeliet kunde översättas till ett sekulärt språk så att fler skulle bli berörda och indragna. Vanligast är att människor betraktar sin egen kyrka från utsidan. Då tycks de sociala insatserna vara det som kan imponera. Trots det verkar kyrkan bli bortvald och uppfattas som irrelevant.

Övertygelsen om att hindren ligger hos kyrkan har lett till att budskapet om Jesus Kristus understundom blivit så otydligt att många tror att det handlar om att Jesus var en hygglig och god människa som vi kan ha som ett slags idol eller fin förebild. Somliga är dessutom övertygade om att kyrkan går ut på att göra goda gärningar. Andra på att verbalt hävda människors lika värde och deras rättigheter. Men uppfattas det som kontentan och det uteslutande centrala då finns det andra samhörigheter som koncentrerar sig mest på det. Kyrkan är faktiskt något mer och annat. (Bilden visar en oblatask, där ett krucifix speglas, skapad av silversmeden Anna-Stina Åberg)

Att bli inlemmad i Kristi kropp och att öppna sig för att bli förvandlad till större Kristuslikhet, att bli förlåten och ha en bönens dialog med Gud blir nya dimensioner i livet. Detta kan leda till solidariskt engagemang för rättfärdighet, rättvisa och fred som ett utflöde av att Gud först har älskat oss...