Datorstrul tillhör det en moderns människa måste räkna med. Svårigheterna är för mig något mer än en tillfällig förtretlighet. Allt det jag räknat med att kunna uträtta blir förvandlat till en vision. Något jag tänkte och drömde om, långt från det som är möjligt. Med tanke på sådant som skjutits på framtiden dyker ett politiskt parti upp i medvetandet. Centerpartiet håller på att drömma fram en vision långt bortom vad som är realistiskt.
Månggifte är väl något som partiledningen centralt och i distrikten själva vill praktisera? Politiska visioner kan ju inte gärna enbart handla om vad andra ska hålla på med? Om man inte utgår från sig själv och sina egna intressen tappar visionen trovärdighet. Är man inte beredd att själv omfattas av" a dream come true" så blir det opportunistiskt bondfångeri (om gamla centrerpartister tillåter). Tänk när aftontidningarna får fatt på den idén - bonde söker harem - då blir det toppfart på pressarna.
Får man föreslå några lediga visioner?
Låt skolbarnen få mera frihet och tillförsäkras rätten att samtidigt gå i flera skolor. Då kan de kommunala skolorna utvecklas så att de med råge skulle klara konkurrensen från friskolorna. Om barn får byta bostad varje vecka blir detta en fin och logisk möjlighet.
Inför körkort som gäller en bestämd dag i veckan. Då behöver människor många körkort. Många är bra. Särskilt söndagskörkortet blir populärt, människor behöver ju kunna ta sig till och från kyrkan med tanke på att bussarna blir allt mer fundamentalistiska och tar igen sig i garagen under vilodagen. Nästa vision är att fira söndag hela veckan lång. Hurra! Så får man lösa detta med dagen efter i nästa visonära skede.
Rätt att skilja sig från vem man vill, även de man aldrig haft en relation med. Ger varje individ chansen att skilja sig från mängden. På så sätt ges anglicismen att göra skillnad en konkret innebörd.
Politikerna måtte vänligen göra följande justering: återinföre konjunktiven i språkläran. Det vore en välgärning som torde vara till glädje för många. Bevare oss väl mot platta presensformer! Gånge denna önskvärda vision i uppfyllelse!
I ett pluralistiskt och mångkulturellt samhälle bör medborgarna tillförsäkras rätten att vara med i flera politiska partier så att man kan vara aktiv (eller passiv) i samma partier som alla dem man månggift sig med. Kasta gärna in rätten att ha flera röster i riksdagsvalen så att privilegiet att vara ambivalent inte förvägras oss.
Låt svenska kyrkan få samma inflytande i de politiska partierna som partierna har i kyrkan. Då tillförsäkras de krympande partiorganisationerna den demokratiska (och religiösa) legitimitet de sorgligen saknar. Här kan det visionerande centerpartiet gå före och visa vägen...
Alla partier ska självklart ha många visionära drömprogram. Därför ska partiorganisationerna tillsätta nya visionsgrupper varje år. Och delar upp partierna i många små decentraliserade småpartier. Där kan man gifta sig på kors och tvärs. Bäst man gitter. Det vore jämlikt. Eller värre!
02 januari 2013
29 december 2012
Nyår med överflöd
Årsskiftet närmar sig. Önskningarna formeras och formuleras. Löftena som många talar om, men få avger, får nog inte heller denna gång någon framträdande roll. Men visst är det ett bra tillfälle att mejsla fram några goda föresatser.
Vykortet med de många symboliska föremålen är tryckt i Tyskland. En polarfarare skådar upp mot en förgylld zeppelinare. Det formligen regnar pengar, guldmynt. På marken sedlar, stora som mattor. En champagneflaska har bestigits och krönts med en amerikansk flagga. Kaffet står på, om det skulle komma oväntat besök. Över hela härligheten strålar en leende sol.
Så skulle det nya året kunna tänkas bli - fyllt av spännande, roliga saker och med äventyr, rikedom och fest? Är det vad de flesta av oss skulle vilja ha? Är det vår innersta längtan och önskan?
Så skulle det nya året kunna tänkas bli - fyllt av spännande, roliga saker och med äventyr, rikedom och fest? Är det vad de flesta av oss skulle vilja ha? Är det vår innersta längtan och önskan?
28 december 2012
Martyriet - var det meningsfyllt?
Ur en ny predikan på bloggen ordrik:
Stefanos som stenades och blev martyr för honom måste det ha varit meningsfullt att få dö för sin Frälsare, för sin tro. Även om steningen var smutsig, blodig, förfärlig, outhärdligt plågsam - tills döden befriade honom. Men för hans familj, för syskon och vänner, måste hans död trots denna trosvisshet ha varit sorglig och ofattbar, förmodligen meningslös. Varför måste han... Kunde han inte ha... Hade Stefanos död mening eller var den meningslös?
Vi kan ju inte gärna göra meningen med martyriet, eller lidandet, till en fråga om vad de flesta tyckte. Majoriteten eller minoriteten kan tolka en händelse som meningsfylld utifrån sina övertygelser – men frågan om mening är mera sammansatt än så. Vare sig Stefanos alls tänkte på meningen med det han gjorde eller inte – så kunde man i den kristna kyrkan så småningom se, hur det han blev utsatt för och det han gjorde, fick betyda något för andra, hans exempel inspirerade till ståndaktighet och ingav mod och kraft. För de troende blev Stefanos ett föredöme, och innan han stenas är han fylld av helig ande när han riktar blicken mot himlen där han såg Guds härlighet. Stefanos sa: Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida.
Så börjar en svår förföljelse mot församlingen i Jerusalem.
Stefanos som stenades och blev martyr för honom måste det ha varit meningsfullt att få dö för sin Frälsare, för sin tro. Även om steningen var smutsig, blodig, förfärlig, outhärdligt plågsam - tills döden befriade honom. Men för hans familj, för syskon och vänner, måste hans död trots denna trosvisshet ha varit sorglig och ofattbar, förmodligen meningslös. Varför måste han... Kunde han inte ha... Hade Stefanos död mening eller var den meningslös?
Vi kan ju inte gärna göra meningen med martyriet, eller lidandet, till en fråga om vad de flesta tyckte. Majoriteten eller minoriteten kan tolka en händelse som meningsfylld utifrån sina övertygelser – men frågan om mening är mera sammansatt än så. Vare sig Stefanos alls tänkte på meningen med det han gjorde eller inte – så kunde man i den kristna kyrkan så småningom se, hur det han blev utsatt för och det han gjorde, fick betyda något för andra, hans exempel inspirerade till ståndaktighet och ingav mod och kraft. För de troende blev Stefanos ett föredöme, och innan han stenas är han fylld av helig ande när han riktar blicken mot himlen där han såg Guds härlighet. Stefanos sa: Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida.
Så börjar en svår förföljelse mot församlingen i Jerusalem.
25 december 2012
Tal vid 100-årsfirandet i högmässan
Talet i Jubileumshögmässan då Olaus Petri kyrka i Örebro fyllde 100 år!
23 december 2012
Vykort 24 - stillsam ADVENTSKALENDER
Något har hänt som kommer att förändra allt. En hel värld håller andan innan glädjebudskapet förkunnas: Ett barn är oss fött... En ny tid har börjat. En riktigt GOD JUL tillönskas alla tålmodiga och uthålliga läsare!
Även detta kort kan ge förståelse för varför så många personer samlar på Jenny Nyströms vykort med jul- och påskmotiv. Det finns en konstnärlig kvalitet som tydligt lyser igenom även i det lilla formatet. Poststämpeln låter antyda att kortet sänts den 23 december någon gång under 30-talet. Från Göteborg till Östansjö. Den som vill se en riktig krubbild kan gärna betrakta ett annat kort av en helt annan konstmär: Jesus är lysande!
Vykort 23 - stillsam ADVENTSKALENDER
Någon dag kvar till jul. Detta år följer helg på helg – så firandet kan fortgå länge. Visst är det nu man borde försöka få perspektiv på sin tillvaro. Att skärskåda den från sidan. Ta ett par steg tillbaka för att betrakta sig själv och sin situation. Om man orkar. Eller hinner.
Min erfarenhet är att det är lätt att bli så uppslukad av att vara i sitt eget liv att man förlorar greppet. Känslorna och upplevelserna kan övermanna och ockupera varje människa. Det är som om det inte fanns tid eller möjlighet till reflektion.
I gruppsammanhang talas det ofta om helikopterperspektiv. Att se ovanifrån för att få syn på hela sammanhanget. Vem har vilka roller? Hur samspelar man? Vad är det som slukar energi? Vad ger kraft i interaktionen? Var finns möjligheterna? Hoten? Riskerna? Välsignelsen? Änglarna!
Även i denna kalender behövs ett perspektiv från ovan. idag för att visa den ofattbart vackra och proportionerliga Olaus Petri kyrka – den vitala 100-åringen. Mitt i staden. I det moderna samhället. Nästan varje församling med självaktning har en flygbild föreställande den egna kyrkan. Låt den bli en påminnelse om att försöka se hur vi ingår i större sammanhang. Hur vi är delaktiga, vad församling och kyrka betytt och ska få betyda framgent.
Min erfarenhet är att det är lätt att bli så uppslukad av att vara i sitt eget liv att man förlorar greppet. Känslorna och upplevelserna kan övermanna och ockupera varje människa. Det är som om det inte fanns tid eller möjlighet till reflektion.
I gruppsammanhang talas det ofta om helikopterperspektiv. Att se ovanifrån för att få syn på hela sammanhanget. Vem har vilka roller? Hur samspelar man? Vad är det som slukar energi? Vad ger kraft i interaktionen? Var finns möjligheterna? Hoten? Riskerna? Välsignelsen? Änglarna!
Även i denna kalender behövs ett perspektiv från ovan. idag för att visa den ofattbart vackra och proportionerliga Olaus Petri kyrka – den vitala 100-åringen. Mitt i staden. I det moderna samhället. Nästan varje församling med självaktning har en flygbild föreställande den egna kyrkan. Låt den bli en påminnelse om att försöka se hur vi ingår i större sammanhang. Hur vi är delaktiga, vad församling och kyrka betytt och ska få betyda framgent.
21 december 2012
Vykort 22 - stillsam ADVENTSKALENDER
En älskad hembygd. Kyrkan som är en symbol för trakten, för gemenskapen och sammanhållningen. Ett centrum för de viktiga händelserna i livet – för födelse och död och det däremellan. Trots att kyrkan ibland slits av svåra konflikter förblir den något mer, något större.
Konflikter och meningsmotsättningar kan ingen helt undfly. Det är så man förstår att det finns värden och uppfattningar som är värda att stå upp för. Dessvärre är det inte alltid som det sanna och rätta vinner! Andra hänsyn tycks allt som oftast väga tyngre. Sorgligt nog.
Imorgon är det söndag. En glädjens dag. En påskdag ska firas i varje kyrka. Inte för att vi hittat på det – utan för att det är Guds vilja med oss. Då jubilerar Olaus Petri kyrka i Örebro. Där liksom överallt och varhelst en kyrka finns har människor brunnit av längtan efter ett eget kyrkorum. I sitt anletes svett har man byggt och försakat. För att ett tempel skulle resas i bygden. En plats för mötet med det heliga. En påminnelse om att livet är en gåva. Därför behöver vi se till att bygdens kyrka inte blir ett museum utan en levande samlings- och mötesplats.
Konflikter och meningsmotsättningar kan ingen helt undfly. Det är så man förstår att det finns värden och uppfattningar som är värda att stå upp för. Dessvärre är det inte alltid som det sanna och rätta vinner! Andra hänsyn tycks allt som oftast väga tyngre. Sorgligt nog.
Imorgon är det söndag. En glädjens dag. En påskdag ska firas i varje kyrka. Inte för att vi hittat på det – utan för att det är Guds vilja med oss. Då jubilerar Olaus Petri kyrka i Örebro. Där liksom överallt och varhelst en kyrka finns har människor brunnit av längtan efter ett eget kyrkorum. I sitt anletes svett har man byggt och försakat. För att ett tempel skulle resas i bygden. En plats för mötet med det heliga. En påminnelse om att livet är en gåva. Därför behöver vi se till att bygdens kyrka inte blir ett museum utan en levande samlings- och mötesplats.
Kortet är målat av Hagdahl och sänt 1939 (om jag lyckats tyda poststämpeln rätt). Mottagaren bodde i Kumla. Motivet är nog juldagens morgon. Det lyser varmt och välkomnande i kyrkans fönster. Röken stiger upp ur torpens skorsstenar denna vindstilla morgon. Betlehemsstjärnan lyser över kyrkan där Jesusbarnet också ligger lindat i en krubba…
Vykort 21 - stillsam ADVENTSKALENDER
Som husbehovsexeget tänker jag ofta på vad man liknar personer, saker och ting vid. Går det att identifiera sig själv med, eller placera några medmänniskor, i liknelsernas persongalleri. Även jag brukar ta avstånd från vårt behov att etikettera människor för att därför veta hur de är. Men så fel är det inte. Hur skulle det vara om varje möte var tvunget att äga rum som om det vore den första person man träffat? Skulle inte den egna attityden då vara ofattbart mycket mer avvaktande och reserverad? Förmågan att sortera människor handlar inte främst om att utdefiniera och stämpla – utan fast mer om att göra en första bedömning om egen säkerhet och mötets möjligheter och potential. Vi läser av varandra och reagerar, bedömer. Reflexmässigt.
Vi kvalificerar vår bild av varandra efterhand. Vi vet snart om personen framför oss utgör en risk så att vi måste vara beredda på vad som helst. Fly eller strida. Vi lär oss också snabbt om vi kan lita på någon. Om det vi i förtroende säger stannar kvar – eller om det vi anförtrott snart i förvrängd form dansar runt varje gathörn i hela staden, eller byn. Men ingen enda är utan bild och föreställning om hur någon annan är. I bakgrunden spökar naturligtvis uppmaningen att inte döma. Den måttstock vi mäter med ska tillämpas på oss själva. Så etiketterna i vårt mentala förråd får inte vara för grova och illasinnade, för svartvita eller orättvist kritiska.
När jag betraktar bilden tänker jag att det inte alls alltid är så att vi upptäcker hur fina, goda och vänliga andra personer är. Ett exempel. Det fanns mörkermän som placerade ut sådana här grishuvuden på platsen för ett moskébygge. I Göteborg om jag minns rätt. Vidrigt! Vetvilligt! Förkastligt!
Vi är mångfacetterade varelser. Vi kan vara illojala, vi har förmågan att ändra oss omotiverat, eller om det finns fördelar att vinna. På ytan vänliga men med många verbala och välslipade knivar i arsenalen. Sanningen är det finns personer som i sina smedjor mest slipar knivar och kastar dem. Som beljuger och förvränger...
Men så här strax före jul får man väl hoppas att godmodiga leenden faktiskt tillhör godmodiga och vänliga människor. Så att vi kan förnya vår tro på medmänniskan. Och minnas att också hos de minst sympatiska kan finnas mer än vi anade och förväntade. På gott. Och dessvärre på ont. Ungefär sådär som det är med mig själv...
Dagens kort sändes julen 1938 till Årsunda.
Var därför inte så rädd för de preliminära bedömningarna vi gör av varandra. Etiketterna kan man sedan riva bort eller modifiera. Dagens kort kan förställa en godmodig kock med tax. Eller ett matvrak som vill behålla godbitarna för sig själv. Liknar den där kocken inte honom? Eller den där? Kan det vara en avbild av mig? Vad skulle den i så fall betyda? Att jag försett mig själv? Att jag generöst, som vanligt, är på väg med bjudmaten till ett dignande julbord? Att den är till för dem som saknar? Eller är jag för dagen emot överflödet och på väg att hiva ut maten? Ge grismaten till taxen?
Vi kvalificerar vår bild av varandra efterhand. Vi vet snart om personen framför oss utgör en risk så att vi måste vara beredda på vad som helst. Fly eller strida. Vi lär oss också snabbt om vi kan lita på någon. Om det vi i förtroende säger stannar kvar – eller om det vi anförtrott snart i förvrängd form dansar runt varje gathörn i hela staden, eller byn. Men ingen enda är utan bild och föreställning om hur någon annan är. I bakgrunden spökar naturligtvis uppmaningen att inte döma. Den måttstock vi mäter med ska tillämpas på oss själva. Så etiketterna i vårt mentala förråd får inte vara för grova och illasinnade, för svartvita eller orättvist kritiska.
När jag betraktar bilden tänker jag att det inte alls alltid är så att vi upptäcker hur fina, goda och vänliga andra personer är. Ett exempel. Det fanns mörkermän som placerade ut sådana här grishuvuden på platsen för ett moskébygge. I Göteborg om jag minns rätt. Vidrigt! Vetvilligt! Förkastligt!
Vi är mångfacetterade varelser. Vi kan vara illojala, vi har förmågan att ändra oss omotiverat, eller om det finns fördelar att vinna. På ytan vänliga men med många verbala och välslipade knivar i arsenalen. Sanningen är det finns personer som i sina smedjor mest slipar knivar och kastar dem. Som beljuger och förvränger...
Men så här strax före jul får man väl hoppas att godmodiga leenden faktiskt tillhör godmodiga och vänliga människor. Så att vi kan förnya vår tro på medmänniskan. Och minnas att också hos de minst sympatiska kan finnas mer än vi anade och förväntade. På gott. Och dessvärre på ont. Ungefär sådär som det är med mig själv...
Dagens kort sändes julen 1938 till Årsunda.
19 december 2012
Vykort 20 - stillsam ADVENTSKALENDER
Ett stiligt julkort. Estetiskt, smakfullt och dekorativt. Ett hjärta, flätat av glansigt papper, att hänga i julgranen. Sådana alla barn fick lära sig att göra. Förr. Grankvist och juleljus. Ljusblå stjärnehimmel. Man förstår att helgerna nalkas. Om några dagar kommer granarna att tas in från farstugor, trappor och balkonger för att pryda lägenheter villor och stugor. Såvida de inte packas upp ur kartonger och vecklas ut och monteras. Hur som - snart ska dekorationerna fram. I prydning ska granen stå.
Visst kan detta kort påminna om att överdåd inte är det som impinerar mest. Så lagom. Välkomponerat. Sparsmakat och väl avvägt - det är konsten. Vet med mig att jag lätt drar på för mycket. Gränslöst snarare än inom rimliga gränser. För mycket, man hör hur oklokt och lössläppt det blir. När man har fått nog borde man göra halt. Too much är inget eftersträvansvärt. Särskilt inte i Jul.
Visst kan detta kort påminna om att överdåd inte är det som impinerar mest. Så lagom. Välkomponerat. Sparsmakat och väl avvägt - det är konsten. Vet med mig att jag lätt drar på för mycket. Gränslöst snarare än inom rimliga gränser. För mycket, man hör hur oklokt och lössläppt det blir. När man har fått nog borde man göra halt. Too much är inget eftersträvansvärt. Särskilt inte i Jul.
Ljuvlig och stämningsfylld kommer säkert Julkonserten i Olaus Petri kyrka klockan 19.00 på torsdag kväll att vara! Den som bor någon annan stans har förmodligen mycket annat att välja på. Sådant som händer i den egna kyrkan! Välavvägt och sparsmakat!
Vykort 19 - stillsam ADVENTSKALENDER
En bild från Olaus Petri kyrkas barndom. Inte mycket till jul- eller adventsbild, kanske. Men kortet kan reta tankeverksamheten. Åtminstone för oss som vet hur det ser ut i dag. I denna omåttligt fina och snart 100-åriga kyrka. Man lägger märke till en mängd förändringar. Vilket borde gå att göra i vilken kyrka som helst. Jämför bara ett mycket gammalt kort på kyrkans interiör med ett modernt och relativt nytaget. Fundera över vilka förändringar som genomförts - och varför.
Bilden här, utgiven av Missionsbokhandeln i Örebro) är från den tid då kyrkan hade 1.100 sittplatser. Idag får vi som mest ta in ca 700 sittande i vår kyrka. Bänkkvarteren på sidorna är sedan länge borta och istället har bänkar placerats längs med ytterväggarna. Ett resultat av en vikande kyrksed. Fortfarande är Olaus Petri kyrka mycket välbesökt. Men det var länge sedan så många som 1.100 personer trängde på för att fira högmässa. Men visst finns det tillfällen då 5-600 personer kommer. Det kan även hända vid enstaka tillfällen att det blir helt fullt och människor får vända hem igen...
Kyrkan saknar synlig belysning. Inga skrymmande lampkronor här inte. Idag finns rejält med belysning – men mittgången är fortfarande fri från skrymmande ljuskronor. Istället hänger kronorna i bågarna mellan sidoskepp och mittskepp. Vilket lämnar öppet fram emot koret och högaltaret och erbjuder höjd, rymd och ljus. Man anar att detta är en port till himmelen. (Den som besökt Varnhem kan ana att den kyrkan är en förebild till Olaus Petri. Särskilt kan man lägga märke till den likartade koromgången bakom högaltaret)
Triumfkrucifixet har vid fototillfället ännu inte fått plats i den stora bågen mellan mellankoret och högkoret. Även vår tid lämnar alltså avgörande spår i kyrkans inre. Inte bara i form av ljusbärare och ikoner – utan även i det som har med det praktiska att göra. Starkt ljus så att vi kan se. Bra högtalaranläggningar så att vi kan höra. Av denna iakttagelse kan man göra en bra slogan inför kyrkans 100-årsjubileum: KOM! SE! HÖR!
Bilden här, utgiven av Missionsbokhandeln i Örebro) är från den tid då kyrkan hade 1.100 sittplatser. Idag får vi som mest ta in ca 700 sittande i vår kyrka. Bänkkvarteren på sidorna är sedan länge borta och istället har bänkar placerats längs med ytterväggarna. Ett resultat av en vikande kyrksed. Fortfarande är Olaus Petri kyrka mycket välbesökt. Men det var länge sedan så många som 1.100 personer trängde på för att fira högmässa. Men visst finns det tillfällen då 5-600 personer kommer. Det kan även hända vid enstaka tillfällen att det blir helt fullt och människor får vända hem igen...
Kyrkan saknar synlig belysning. Inga skrymmande lampkronor här inte. Idag finns rejält med belysning – men mittgången är fortfarande fri från skrymmande ljuskronor. Istället hänger kronorna i bågarna mellan sidoskepp och mittskepp. Vilket lämnar öppet fram emot koret och högaltaret och erbjuder höjd, rymd och ljus. Man anar att detta är en port till himmelen. (Den som besökt Varnhem kan ana att den kyrkan är en förebild till Olaus Petri. Särskilt kan man lägga märke till den likartade koromgången bakom högaltaret)
Triumfkrucifixet har vid fototillfället ännu inte fått plats i den stora bågen mellan mellankoret och högkoret. Även vår tid lämnar alltså avgörande spår i kyrkans inre. Inte bara i form av ljusbärare och ikoner – utan även i det som har med det praktiska att göra. Starkt ljus så att vi kan se. Bra högtalaranläggningar så att vi kan höra. Av denna iakttagelse kan man göra en bra slogan inför kyrkans 100-årsjubileum: KOM! SE! HÖR!
17 december 2012
Vykort 18 - stillsam ADVENTSKALENDER
Färglagt och förgrant är kortet. Mot svartvit bakgrund avtecknar sig färgstarka barn. Med en färgkanoin starkare än de liturgiska färgerna. Skärlt för flickor. Blått för pojkar.
Skogen är så tät så dess svärta blånar. Flickan har sitt trygghetsdjur med sig. Nallebjörnen. Ett totem för många barn! I överförd bemärkelse, naturligtvis. Men som en vän som ger trygghet. Av sig själv. Nästan magiskt försvinner yttre hot och inre oro. Tänk vad en fint utformad kramängel skulle kunna göra för barns upplevda trygghet. Krama en ängel!
Kortet har de välkända julattributen: släde, julklappar, snö, gran, damasker, förväntansfulla barn. En God Jul ska det bli. Någonstans. Dit är barnen på väg.
Kortet är avsänt från Göteborg den 24/12 1923. Till familjen Johansson i Östansjö.
16 december 2012
Vykort 17 - stillsam ADVENTSKALENDER
Räkna de lyckliga stunderna blott. Eller de viktiga ögonblicken. Då när något blev sagt som behövde sägas. Ett förtroende delades. En erfarenhet kom till uttryck. Ofta över en kopp kaffe.
Adventsstaken är tänd. Julbocken skymtar fram bakom ljusen. Kopparpannan fylld med kokkaffe. Dags för kalas. Ett sådan som varje församling försöker ha. Ofta. Kyrkkaffet är gyllene ögonblick. Där äger många små och betydelsefulla möten rum.
Här ett gratulationskort kan man tro. Ett av dessa märkliga kort som sändes till bemärkelsedagar. Ofta med dukade bord. Prunkande med blommor och överfyllda fat. Som ett försiktigt påpekande om att även jag hade velat vara där. Kanske blev jag inte bjuden? Eller var avståndet för stort?
Adventsstaken är tänd. Julbocken skymtar fram bakom ljusen. Kopparpannan fylld med kokkaffe. Dags för kalas. Ett sådan som varje församling försöker ha. Ofta. Kyrkkaffet är gyllene ögonblick. Där äger många små och betydelsefulla möten rum.
Här ett gratulationskort kan man tro. Ett av dessa märkliga kort som sändes till bemärkelsedagar. Ofta med dukade bord. Prunkande med blommor och överfyllda fat. Som ett försiktigt påpekande om att även jag hade velat vara där. Kanske blev jag inte bjuden? Eller var avståndet för stort?
Ännu ett kort får följa med. Här ett sådant dukat bord. Som ett ymnighetshorn. Stort överflöd av blomsterdekorationer. Ingen behöver tvivla på att det stundar kaffekalas och fest!
Ett saffransbröd så varmt och gott
man dukar upp på bordoch kaffet sjuder lagom smått
snart hörs ett välkomstord
Låt glädjens Herre vara gäst!
Kyrkkaffet drickas ska
och denna efterfirningsfest
långt bättre är än bra
Sitt ner en stund och träffa folk
vi pratar ditt och datt
Vad sa han våran skriftens tolk?
Bar lärjungarna hatt?
Nej, de bar kring en svartvit katt
att klappa, som gav ro
En skatt, sa han det hördes väl
så världen skulle tro
Så teologiskt talar man
vid kaffestunden vår
om allt helt fritt vi språka kan
får vänskap som består
15 december 2012
Vykort 16 - stillsam ADVENTSKALENDER
Ännu pågår förberedelserna inför julfirandet. Pepparkaksgubbar och -gummor och små grisar av marsipan. Alla bakar säkerligen inte kakor, inte heller knådar de figurer. Men annat står på dagordningen. Måst bara, ska hinna, detta behövs...
Men riktigt allt måste inte göras eller hinnas med. En andhämtningspaus är värdefullt. Ett högmässobesök kan ge tid för eftertanke och reflektion. För spirituell rekreation. Återskapande. Återhämtning! Det är oerhört fint. och bra! Så tänker jag ett led längre. Det kanske inte är vad jag vill som ska avgöra gudstjänstens vara och inriktning. Tänk om Gud ville gudstjänsten. För sitt folk. Att fira gudstjänst handlar då inte om dess nytta för mig. Fokuserar inte mest på vad jag tycker, vill och har behov av. Gud kallar oss samman till ett möte med sig själv, med det heliga, det gudomliga. Större kan det knappast bli. Mera meningsfullt går inte att göra det. Helig, helig, helig är Herren Gud Sebaot. Himmelen och jorden är fyllda av hans härlighet...
I jämförelse bleknar vår brådska och upptagenhet. Stressen förminskas. Ibland får man faktiskt nöja sig med det som blev. Av all vår strävan. Och hoppas att den helgades. Välsignades.
Helt enkelt är det kanske inte till att börja med att släppa taget. Men man kan lära sig att göra annorlunda eller mindre. Också det kan leda till välbefinnande! Men vi som redan har bakat frestas naturligtvis också att göra ännu mera. Istället för att vila. Vänta. Vi bjuder gärna: Ta en kaka till! Julen är snart här!
Helt enkelt är det kanske inte till att börja med att släppa taget. Men man kan lära sig att göra annorlunda eller mindre. Också det kan leda till välbefinnande! Men vi som redan har bakat frestas naturligtvis också att göra ännu mera. Istället för att vila. Vänta. Vi bjuder gärna: Ta en kaka till! Julen är snart här!
Vykort 15 - stillsam ADVENTSKALENDER
Olaus Petri kyrka i Örebro invigdes den 4 söndagen i advent 1912. Nästa söndag fyller denna vackra helgedom 100 år. Det firas med en särskild jubileumshögmässa den 23/12 kl 10.00.
Att det får bli ett vanligt vykort föreställande en församlingskyrka i årets adventskalender kan man förstå. Landets kyrkor har varit och är nog fortfarande de mest spridda motiven av alla. Varje sådant kort kan leda till många reflektioner och funderingar. Inte bara vad gäller kyrkosed och kyrksamhet utan också om vad byggnaden berättar.
Har kyrkan ett torn. Var sitter det? Över ingång eller kor, eller som här mitt över den plats där ett kors uppstår, där linjen väster- öster korsas av linjen norr-söder. Vad vill tornet understryka? Guds väldighet? Eller är det ett praktiskt sätt att bli synlig i bygden, att ge klockklangen fritt spelrum? Är tornet ett pekfinger mot himlen? En orienteringspunkt?
Dagens kort visar den just färdigställda kyrkan på norr i Örebro. Den kostade ungefär 410.000 kronor att bygga och färdigställa.
I kontraktet som upprättades i oktober 1908 kan man läsa:
§5. Arbetet får omedelbart taga sin början och skall så drifvas, att hela byggnaden står färdig till afsyning d. 1 Juli år 1912. Skulle arbetet afbrytas af strejk eller lockout, hvartill entreprenörerna bevisligen ej gifvit anledning, ega dessa att begära en förlängning af arbetstiden, motsvarande den tid, arbetet sålunda fördröjdes.
Och i en skrivelse till Örebro stads kyrkoråd daterad och undetecknad den 25 april 1912 finner man följande: Undertecknade få härmed vördsamt anmäla att vid uppförandet av Olaus Petri-Kyrkan härstädes avbrott i arbetet ägt rum dels 6 veckor år 1909 på grund av den s.k. storstrejken, dels 16 veckor år 1911 genom strejk och lockout och få därmed, med stöd av §5 i entreprenadkontraktet, anhålla om motsvarande förlängning av tiden för byggnadsarbetets avlämnande i färdigt skick.
Så påverkades även kyrkan av förhållanden och konflikter i samhället. Kyrkan var, eller är, alltså ingen isolerad plats där man ska, eller kan, strunta i politiska eller ekonomiska frågor. Dessa dokument ger naturligtvis förklaringen till att kyrkan invigdes mitt i kalla vintern och inte under det varma sommarhalvåret.
Hundraårsjubileum - det Ni!
Att det får bli ett vanligt vykort föreställande en församlingskyrka i årets adventskalender kan man förstå. Landets kyrkor har varit och är nog fortfarande de mest spridda motiven av alla. Varje sådant kort kan leda till många reflektioner och funderingar. Inte bara vad gäller kyrkosed och kyrksamhet utan också om vad byggnaden berättar.
Har kyrkan ett torn. Var sitter det? Över ingång eller kor, eller som här mitt över den plats där ett kors uppstår, där linjen väster- öster korsas av linjen norr-söder. Vad vill tornet understryka? Guds väldighet? Eller är det ett praktiskt sätt att bli synlig i bygden, att ge klockklangen fritt spelrum? Är tornet ett pekfinger mot himlen? En orienteringspunkt?
Dagens kort visar den just färdigställda kyrkan på norr i Örebro. Den kostade ungefär 410.000 kronor att bygga och färdigställa.
I kontraktet som upprättades i oktober 1908 kan man läsa:
§5. Arbetet får omedelbart taga sin början och skall så drifvas, att hela byggnaden står färdig till afsyning d. 1 Juli år 1912. Skulle arbetet afbrytas af strejk eller lockout, hvartill entreprenörerna bevisligen ej gifvit anledning, ega dessa att begära en förlängning af arbetstiden, motsvarande den tid, arbetet sålunda fördröjdes.
Och i en skrivelse till Örebro stads kyrkoråd daterad och undetecknad den 25 april 1912 finner man följande: Undertecknade få härmed vördsamt anmäla att vid uppförandet av Olaus Petri-Kyrkan härstädes avbrott i arbetet ägt rum dels 6 veckor år 1909 på grund av den s.k. storstrejken, dels 16 veckor år 1911 genom strejk och lockout och få därmed, med stöd av §5 i entreprenadkontraktet, anhålla om motsvarande förlängning av tiden för byggnadsarbetets avlämnande i färdigt skick.
Så påverkades även kyrkan av förhållanden och konflikter i samhället. Kyrkan var, eller är, alltså ingen isolerad plats där man ska, eller kan, strunta i politiska eller ekonomiska frågor. Dessa dokument ger naturligtvis förklaringen till att kyrkan invigdes mitt i kalla vintern och inte under det varma sommarhalvåret.
Hundraårsjubileum - det Ni!
13 december 2012
Vykort 14 - stillsam ADVENTSKALENDER
Guldet blev svärtat. I själva verket är detta ett gyllene kort. En ängel med fjärilsvingar, men ser man efterär det nog en faun, som flyger och styr en cigarrformad luftballong. Se vilken fantstisk fyrklöverspropeller! Lyckan driver alltså farkosten framåt. Många tror faktiskt att "the persuit of happiness" är tillvarons mening. Lyckojakten är stark, men betydligt överdriven. Meningen med livet är knappast lycka. Den är eteriskt flyktig.
Beundra även vackra blomstergirlander och tretungad flagga. Eller det magnifika hjärtat av guld. Ett sådant man önskar vi alla hade. Ett gott hjärta, ett av guld! Men vänta, flaggan. Är den bara sönderpiskad och fransig av ihållande fart och vind? Vem vet. Undan går det eftersom avgaserna står som moln under denna tidiga zeppelinare!
Vikten av högtflygande planer kanske kan ta denna form? Om inte annat flyger tiden fram emot jul. Oemotståndligt snabb. Kortet är poststämplat 1908.
12 december 2012
Vykort 13 - stillsam ADVENTSKALENDER
Med sådana frejdiga eldslågor flammande ovan huvudet leds tankarna till Apostlagärningarna: De såg hur tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en av dem. Alla fylldes av helig ande och började tala andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem (Apg 2:3-4).
Denna Lucia bringar lussebullar och kaffe. Kanske till förskrämda Nobelpristagare på Grand Hotel i Stockholm. Istället för att bära förnödenheter till de som höll sig gömda i grottorna i de Sicilianska bergen. Men så avbildar kortet en typisk representant för det svenska småskaliga Luciafirandet som har ägt rum i hemmets lugna vrå. Märk skillnaden i drag ovanför flickans huvud och slingorna som oberörda stiger från kaffekannan. Kanske en bekräftelse på skillnaden mellan hemmet och världen? Den imponerande blonda flätan vilar över den vänstra axeln, kanske för att balansera kaffebrickan och ge mera symmetri i bilden? Adina Sand som målat var en flitig kortkonstnär och -illustratör.
Om Lucialegenden kan man läsa på många ställen, bl a här. Hennes mod att stå upp för sin tro kan vara en god förebild i tider då beröringsskräcken ökar. Kortet idag får hjälpa oss att tänka på att varje människa, även du och jag, kan vara en ljusbärare. This little light of mine...
Vykort 12 - stillsam ADVENTSKALENDER
Övning ger färdighet. Flera timmars datastrul denna morgon med låsta program gjorde dagens adventskort försenat. Men ihärdighet och upprepade starter gjorde susen. Övning är all kunskaps moder. Det påpekades alltid när jag i min barndom tragglade med en övermäktig pianoläxa. Det tog emot att sitta själv framför pianot när solen sken och mina kamrater var ute och spelade fotboll. Övningarna räckte inte till för att uppnå färdighet. Däremot blev jag ganska färdig med pianot. Intresse och förmåga att hantera klaviaturinstrument var inte min gåva.
Men just idag övas det extra mycket. Luciaprocessioner ska skrida in i daghem och skolsalar, i matsalar och aulor. Lucia, detta strålande helgon från Syrakusa, har lyckats smyga sig runt den Skolverkets mur som ska skydda mot religionsutövning. Lucia, denna trons förebild, fäste ljus i håret för att se var hon satte foten i den mörka natten när hon sörjde för gömda kristna som försökt undkomma kejsarens förföljelse. Lucia, denna modiga martyr, vars ögon stacks ut och hon till sist avrättades för sin tro, hon bär också martyriets röda färg runt midjan.
Ikväll blir det Luciakonsert och -spel i vår församling (Olaus Petri) som i så många andra församlingar. Lucias egen dag är så fylld ändå att vi vant oss vid att fira dagen före. Till och med änglarna tycks öva. De ackompanjerar på himmelsk orgel och förstärker i körstämmorna. Orgeln är tecknad ungefär som Disneys orgel som TV-publiken aldrig tycks tröttna på under julafton. Änglakläderna är också synnerligen opraktiska för musicerande. Skära vingar är en extra liten piffig detalj för en moderiktig och kvinnlig ängel. Att ängeln inte kan sina psalmer utantill känns oroande. Kortet är sänt i början av 1900-talet från Stockholm till Kilafors.
10 december 2012
Vykort 11 - stillsam ADVENTSKALENDER
En krubbild som väcker frågor. Var det verkligen en krubba det handlade om? Eller ett grekiskt tempel? Jesus som skulle vara nyfödd kom han till världen som 4--5-åring? Förmodligen är det stjärnans ljus som Maria får en dusch av.
Detta julkort blänker och strålar. Visst måste det ha varit opraktiskt att ha varit vitklädda. I den miljön. Varför är detta uthus så tomt? Inga djur, ingen Josef, inga herdar. Bara guldlockigt hö. Men allt guld understryker att det himmelska tar plats på jorden. Det får det enklaste hus att lysa upp. Ett stall blir till en kyrka med pelare och allt.
Men jag förmodar att man skall kunna tänka sig detta som en bild av församlingens (eller skolans?) julspel. Kortet är "Printed in Germany" och sänt till Rimbo, Katrineberg julen 1911, dvs för 101 år sedan!
Detta julkort blänker och strålar. Visst måste det ha varit opraktiskt att ha varit vitklädda. I den miljön. Varför är detta uthus så tomt? Inga djur, ingen Josef, inga herdar. Bara guldlockigt hö. Men allt guld understryker att det himmelska tar plats på jorden. Det får det enklaste hus att lysa upp. Ett stall blir till en kyrka med pelare och allt.
Men jag förmodar att man skall kunna tänka sig detta som en bild av församlingens (eller skolans?) julspel. Kortet är "Printed in Germany" och sänt till Rimbo, Katrineberg julen 1911, dvs för 101 år sedan!
Vykort 10 - stillsam ADVENTSKALENDER
Man må kalla mig barnslig. Men änglarna är mina vänner! Grundlagt i söndagsskolan. Förstärkt av fina bokmärken. Understruket av Bibelns berättelser om dessa Guds budbärare. När man berättar om sina änglaupplevelser visar det sig att ensam är man definitivt inte. Otroligt många har mött änglar, sett dem, haft hjälp av dem! Plötsligt har det skimrat i ögonvrån. Eller så har änglanärvaron setts, synts och hörts. Någon har gripit in. Nobelt och gudomligt!
Svenska kyrkan borde se till att trycka verkliga julkort med änglar. Att erbjuda syn för sägen så att säga. Man kanske kunde få efterlysa ett kort på bebådelsen? Och några på änglakören i julnatten? Eller änglarna som ville släppa loss Paulus ur fängelset... Dessa kort skulle bli uppskattade, efterfrågade, använda! På dagens kort reflekterar ängeln över läget på jorden. Här en kvinnlig ängel. Bra, eller hur! En stunds vila innan nya uppgifter väntar? Dags att blåsa i trumpet? Vifta med palmblad?
Filmens änglar är många. Låt mig ge bara några få exempel. Wim Wenders film Der Himmel über Berlin, Himmel över Berlin är en fantastisk historia om några änglar som osynliga finns i Berlin. De kan höra vad människor tänker! En av dem tröttnar på sin eviga tillvaro och vill bli dödlig och mänsklig. En akrobat öppnar vägen. Den som inte sett – borde se. Ännu en film handlar om en ängel som vill något annat – Änglarnas stad med Meg Ryan och Nicholas Cage. Denna änglarnas längtan efter det jordiska kanske motsvaras av vår längtan till det himmelska...
Ytterligare änglafilmer:
Änglar finns/Angels in the Outfield
The preachers wife
Och glöm inte TV-serien Touched by an Angel
Svenska kyrkan borde se till att trycka verkliga julkort med änglar. Att erbjuda syn för sägen så att säga. Man kanske kunde få efterlysa ett kort på bebådelsen? Och några på änglakören i julnatten? Eller änglarna som ville släppa loss Paulus ur fängelset... Dessa kort skulle bli uppskattade, efterfrågade, använda! På dagens kort reflekterar ängeln över läget på jorden. Här en kvinnlig ängel. Bra, eller hur! En stunds vila innan nya uppgifter väntar? Dags att blåsa i trumpet? Vifta med palmblad?
Filmens änglar är många. Låt mig ge bara några få exempel. Wim Wenders film Der Himmel über Berlin, Himmel över Berlin är en fantastisk historia om några änglar som osynliga finns i Berlin. De kan höra vad människor tänker! En av dem tröttnar på sin eviga tillvaro och vill bli dödlig och mänsklig. En akrobat öppnar vägen. Den som inte sett – borde se. Ännu en film handlar om en ängel som vill något annat – Änglarnas stad med Meg Ryan och Nicholas Cage. Denna änglarnas längtan efter det jordiska kanske motsvaras av vår längtan till det himmelska...
Ytterligare änglafilmer:
Änglar finns/Angels in the Outfield
The preachers wife
Och glöm inte TV-serien Touched by an Angel
09 december 2012
Vykort 9 - stillsam ADVENTSKALENDER
De vise männen har redan varit på väg en tid. De följer stjärnan. I snart sagt varje fönster lyser antingen en adventsstjärna eller en adventsljusstake. Adventstjärnan menar man infördes till Sverige av Julia Aurelius. Och att hennes familj kunde hänga en stjärna i fönstret ska vi tydligen tacka herrnhutarna för. Inte många vet idag vilka som hörde samman med Greve Zinzendorf i denna speciella fromhet.
Idag får vi tänka på att vi alla är på väg. Så var herrnhutarna. Och så var de vise männen. På väg mot ett bestämt mål. Drivna av övertygelse och tro. Idag har många fler än tidningarna tycks tro en kyrka som sitt mål. Just när detta skrivs har man på många håll redan påbörjat sin kyrkfärd.
May the faith of the wise men
Echo in your heart today
Julkortets vise män är rikt utsmyckade med kungakronor - trots att de förmodligen var vetenskapsmän och astronomer snarare än kungar. En bär ett rökelsekar! Deras uppvaktning av Jesusbarnet symboliserar hela den bebodda världens tillbedjan. Även andra kulturer och religioner skulle samlas runt Jesus och betyga honom sin vördnad.
Den otydliga poststämpeln menar nog att kortet är sänt den 3 december 1920. Från Elkhart i USA till Jönköping.
Idag får vi tänka på att vi alla är på väg. Så var herrnhutarna. Och så var de vise männen. På väg mot ett bestämt mål. Drivna av övertygelse och tro. Idag har många fler än tidningarna tycks tro en kyrka som sitt mål. Just när detta skrivs har man på många håll redan påbörjat sin kyrkfärd.
May the faith of the wise men
Echo in your heart today
Julkortets vise män är rikt utsmyckade med kungakronor - trots att de förmodligen var vetenskapsmän och astronomer snarare än kungar. En bär ett rökelsekar! Deras uppvaktning av Jesusbarnet symboliserar hela den bebodda världens tillbedjan. Även andra kulturer och religioner skulle samlas runt Jesus och betyga honom sin vördnad.
Den otydliga poststämpeln menar nog att kortet är sänt den 3 december 1920. Från Elkhart i USA till Jönköping.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)