Bilden här, utgiven av Missionsbokhandeln i Örebro) är från den tid då kyrkan hade 1.100 sittplatser. Idag får vi som mest ta in ca 700 sittande i vår kyrka. Bänkkvarteren på sidorna är sedan länge borta och istället har bänkar placerats längs med ytterväggarna. Ett resultat av en vikande kyrksed. Fortfarande är Olaus Petri kyrka mycket välbesökt. Men det var länge sedan så många som 1.100 personer trängde på för att fira högmässa. Men visst finns det tillfällen då 5-600 personer kommer. Det kan även hända vid enstaka tillfällen att det blir helt fullt och människor får vända hem igen...
Kyrkan saknar synlig belysning. Inga skrymmande lampkronor här inte. Idag finns rejält med belysning – men mittgången är fortfarande fri från skrymmande ljuskronor. Istället hänger kronorna i bågarna mellan sidoskepp och mittskepp. Vilket lämnar öppet fram emot koret och högaltaret och erbjuder höjd, rymd och ljus. Man anar att detta är en port till himmelen. (Den som besökt Varnhem kan ana att den kyrkan är en förebild till Olaus Petri. Särskilt kan man lägga märke till den likartade koromgången bakom högaltaret)
Triumfkrucifixet har vid fototillfället ännu inte fått plats i den stora bågen mellan mellankoret och högkoret. Även vår tid lämnar alltså avgörande spår i kyrkans inre. Inte bara i form av ljusbärare och ikoner – utan även i det som har med det praktiska att göra. Starkt ljus så att vi kan se. Bra högtalaranläggningar så att vi kan höra. Av denna iakttagelse kan man göra en bra slogan inför kyrkans 100-årsjubileum: KOM! SE! HÖR!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar