Bara genom att ställa frågan om varför de inte kommer bidrar jag till bilden av den avfolkade kyrkan, tom på gudstjänstfirare. Så är det inte. När den ädre damen ställde frågan om de många som inte var där befanns närmare 100 personer ha deltagit i högmässan.
I förhållande till medlemstal är det försvinnande få - men relativt sett är det storslaget. De flesta kommer eftersom vår gudstjänst är liturgiskt rik. Med rik liturgi följer att det blir visuellt, fler sinnen tas i bruk. Den rika gudstjänsten fungerar som goda skäl för att vara där- samma motivering som andra använder för att slippa komma dit.
Och man kan invändningarna vid det här laget. De är starkast från dem som aldrig firar gudstjänst här. Och tänk att en gudstjänst kan engagera så, trots att man inte är där! Kanske det är något att bygga på. Låt oss tala om gudstjänst, om dess utformning, syfte och mål!
Vår kyrka är stor, en katedral och därför passar katedralsgudstjänster särskilt bra. Ungefär som domkyrkans gudstjänst, den i Strängnäs. Den är till förväxling lik den vi firar...med stor glädje!!!
Amen!
SvaraRaderaHar vi fokus på deltagare som inte är med - hur når vi då de som faktiskt är där?
Jag är övertygad om att den liturgisk rika, mångfaceterade, vida gudstjänsten är basen för Svenska kyrkan. Den talar inte till Hedenius och intellektet utan till hjärtat och människan.
Jag hoppas själv att vi snart har slutat med att kalla gudstjänstdeltagarna för besökare. I liturgin deltar alla - i predikogudstjänsten blir man lätt passiv lyssnare/kritiker/bedömare.
Var börjar samtalet? Kan vi börja i syftet och målet istället för att direkt fastna i formen?
pax et bonum!