Altaret - kyrkans hjärta

Utan altare – ingen kyrka. Så ser det ut. Saknas ett altare kan det vara vilken sal eller byggnad som helst. Men med ett centralt placerat altare, antingen i blickfånget i en kyrkas östra del eller som tydligt centrum någorlunda i dess mitt, blir det tydligt att man befinner sig i en kristen kyrka.

Altaret står i centrum som tecknet för Guds närvaro. Men ett altare hör oupplösligt samman med offertanken. Gamla testamentets offeraltare lever vidare i den kristna kyrkans altaren. Men förbindelsen är inte entydig eller enkelt överförbar.

Att instiftelsen av nattvarden genom Jesu ord fäste uppmärksamheten på bröd och vin som ett nytt offer, i ett nytt förbund, där Kristus erbjuder sina lärjungar sin kropp och sitt blod, är allmänt omfattat och erkänt. Därtill upprepat var mässa: Detta är min kropp som blir utgjuten för er…mitt blod som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse….

Tanken på att altaret synliggör det himmelska, vi är bjudna till Lammets måltid och ska en gång sitta till bords i himmelen, gör det inte enklare att förstå varför Kristi kropp och blod erbjuds vid gästabudet som näring och livsmedel. Kristi död, offerdöden för våra synders skull, som görs synlig och närvarande genom den sakramentala måltiden som firas där, är det som ger altaret dess tydning.

Altaret bär människans gåvor till Gud, i överförd mening som offeraltaret. Vi bär fram bröd och vin och genom Andens ingripande blir bröd och vin Kristi närvaro. Vi bär fram våra gåvor, kollekten och oss själva för att också bli förvandlade – till under i världen och till större kristuslikhet. Så är Kristi offer ett offer till Gud för människans skull och ett offer där han erbjuder sig själv till mänskligheten.

Skärningspunkten mellan liv och död går vid altaret. Som fått symbolisera krubban där Jesus föddes och även korset och graven där Jesus vilade. Genom altaret, och eukaristin som firas där, minns församlingen Jesu offerdöd och bär fram sin egen och hela skapelsens tacksägelse för försoningen och det nya livets gåva.

Om altaret har en sådan betydelsemättad innebörd vore det naturligt om det också fick plats i förkunnelsen och i undervisningen om kristen tro. Ett rummets hjärta är det och inte ett bord vilket som helst…