Själavården blir en arena med publik

Upprördheten över i lönndom inspelade själavårdssamtal är med rätta stor. Visserligen kan man som Mikael Mogren hävda att tystnadsplikten är ensidig och inte gäller den som sökt själavård. Men steget är långt från att muntligt återge vad som skett i ett samtal till att dokumentera det genom dolda inspelningar.

Själavårdssamtalet och bikten lär komma att påverkas av Uppdrag gransknings inspelningar. Ett moment av tveksamhet kommer att kliva in i själavården – är detta verkligt, eller handlar det om ett fejkat samtal för att ”komma åt” åsikter och uppfattningar som den enskilde prästen kan ha? Talar personen sanning och säger som det är eller bär falskt vittnesbörd om sig själv och hittar på?

Det har i debatten sagts att självklart måste prästen kunna säga offentligt det som sägs i själavården. Om någon enstaka präst tror sig kunna bidra till att någon blir ”botad” från sin sexuella läggning, vilket lär ha varit motivet för SVT att klampa in i själavården, är det en åsikt som naturligtvis inte ska döljas eller smygas med. Den som har en uppfattning, vilken som helst, bör öppet kunna redovisa sina skäl och argument. Kluvna prästtungor är ingen tillgång för en kyrka. Men glöm inte att man uttrycker sig olika beroende på om man för ett enskilt samtal eller uttalar sig offentligt. Vill man verifiera det påståendet är det enklaste att fråga närmaste journalist, terapeut eller politiker.  

Vem vinner eller förlorar på om prästerna i själavårdande samtal blir mera distanserat formella? Själavården som sådan havererar i någon mening. Samtalen kan i framtiden dyka upp inte bara i televisionen utan på YouTube eller motsvarande arenor.

Även om en konfident för eget bruk skulle vilja spela in ett själavårdande samtal skulle det menligt påverka samtalet. Förmodligen skulle de flesta präster avisa en sådan begäran just med hänvisning till tystnadsplikten. Inspelningen kan upphäva prästens tystnadsplikt – t ex om inspelningen i efterhand kom i andras (orätta) händer och användes som bevis i en rättegång.

Själavårdsrummet blir genom Uppdrag granskningen omgjort till ett laboratorium för åsiktstester, eller till en arena. Det enskilda mötet där två personer samtalar inför Gud förvandlas till en estrad med publik. Argumentet att frånvaron av inspelningar kan möjliggöra fortsatta övergrepp inom själavården fungerar i förlängningen som argument för att alla kyrkans enskilda möten borde spelas in och kameraövervakas.

Förtroligheten och tilliten åker ut genom dörren när mikrofoner och kameror smyger sig in i själavårdsrummet.