Decennier som präst...

Återhämtning tar tid. Efter min sjukhusvistelse har det tagit en vecka med antibiotika och ännu fler dagar för att hitta tillbaka till kraft och uthållighet. Det är bara att konstatera, det tar tid. Vilket även betytt att avhålla sig från större samlingar som högmässor och annat trevligt...

Om några veckor ska jag försöka sammanfatta 50 år som präst vid en herrfrukost i Olaus Petri församlingshem här i Örebro. Åtskilliga episoder och möten kan förstås beröras, men att vara präst har varit något mer och något annat. Hela raden av föregångare som stått i samma ämbete, det som man blir varse när man böjer knä vid ett altare som har sin historia ner till 11-1300-talet. 

Enkelt uttryckt är det inte jag som varit särskilt speciell, sånt som man kan bli kritiserad för, att tro sig vara förmer än andra. Men uppgiften, kallelsen till att som präst tjäna Gud var annorlunda, det var högtidligt och stort att vara en s.k. ämbetsbärare. Alltid medveten om att det inte är mitt ämbete att förfoga över, utan Guds och kyrkans.

Flera tidiga påminnelser fick mig att förstå att det inte var jag som skulle stå i fokus i uppgiften som präst. Redan under den praktiska delen av undervisningen fick jag gå till en talpedagog för att slipa bort min egen gotländska, dess klang och dif- och triftonger. Det gällde att bli hörd och förstådd. Likaså när de liturgiska kläderna skulle på fanns det böner att be för varje nytt plagg man ikläddes. Då skulle mer av Gud återspeglas än min egen personlighet. Den fick naturligtvis också bli en prisma för det evangeliet, men kläderna signalerade och återspeglade Kristi rättfärdighet.

Samtidigt var det viktigt för mig att inte bli en blåkopia på de ganska prästerliga föregångarna som fick ett helt annat uttryck som kunde verka både förmätet och högdraget. När somliga präster jag stött på genom mina tidigare år talade fanns predikorösten med sin speciella klang redan där. Att somliga jämnåriga mycket snart lät som de varit präster i 30 år bekymrade mig en aning. Hur kunde det gynna kommunikation och samtal utanför kyrkorummet?