Vykort 16 - stillsam ADVENTSKALENDER



Ännu pågår förberedelserna inför julfirandet. Pepparkaksgubbar och -gummor och små grisar av marsipan. Alla bakar säkerligen inte kakor, inte heller knådar de figurer. Men annat står på dagordningen. Måst bara, ska hinna, detta behövs...

Men riktigt allt måste inte göras eller hinnas med. En andhämtningspaus är värdefullt. Ett högmässobesök kan ge tid för eftertanke och reflektion. För spirituell rekreation. Återskapande. Återhämtning! Det är oerhört fint. och bra! Så tänker jag ett led längre. Det kanske inte är vad jag vill som ska avgöra gudstjänstens vara och inriktning. Tänk om Gud ville gudstjänsten. För sitt folk. Att fira gudstjänst handlar då inte om dess nytta för mig. Fokuserar inte mest på vad jag tycker, vill och har behov av. Gud kallar oss samman till ett möte med sig själv, med det heliga, det gudomliga. Större kan det knappast bli. Mera meningsfullt går inte att göra det. Helig, helig, helig är Herren Gud Sebaot. Himmelen och jorden är fyllda av hans härlighet...

I jämförelse bleknar vår brådska och upptagenhet. Stressen förminskas. Ibland får man faktiskt nöja sig med det som blev. Av all vår strävan. Och hoppas att den helgades. Välsignades.

Helt enkelt är det kanske inte till att börja med att släppa taget. Men man kan lära sig att göra annorlunda eller mindre. Också det kan leda till välbefinnande! Men vi som redan har bakat frestas naturligtvis också att göra ännu mera. Istället för att vila. Vänta. Vi bjuder gärna: Ta en kaka till! Julen är snart här!

Vykort 15 - stillsam ADVENTSKALENDER

Olaus Petri kyrka i Örebro invigdes den 4 söndagen i advent 1912. Nästa söndag fyller denna vackra helgedom 100 år. Det firas med en särskild jubileumshögmässa den 23/12 kl 10.00.
Att det får bli ett vanligt vykort föreställande en församlingskyrka i årets adventskalender kan man förstå. Landets kyrkor har varit och är nog fortfarande de mest spridda motiven av alla. Varje sådant kort kan leda till många reflektioner och funderingar. Inte bara vad gäller kyrkosed och kyrksamhet utan också om vad byggnaden berättar.

Har kyrkan ett torn. Var sitter det? Över ingång eller kor, eller som här mitt över den plats där ett kors uppstår, där linjen väster- öster korsas av linjen norr-söder. Vad vill tornet understryka? Guds väldighet? Eller är det ett praktiskt sätt att bli synlig i bygden, att ge klockklangen fritt spelrum? Är tornet ett pekfinger mot himlen? En orienteringspunkt?

Dagens kort visar den just färdigställda kyrkan på norr i Örebro. Den kostade ungefär 410.000 kronor att bygga och färdigställa.

I kontraktet som upprättades i oktober 1908 kan man läsa:

§5. Arbetet får omedelbart taga sin början och skall så drifvas, att hela byggnaden står färdig till afsyning d. 1 Juli år 1912. Skulle arbetet afbrytas af strejk eller lockout, hvartill entreprenörerna bevisligen ej gifvit anledning, ega dessa att begära en förlängning af arbetstiden, motsvarande den tid, arbetet sålunda fördröjdes.

Och i en skrivelse till Örebro stads kyrkoråd daterad och undetecknad den 25 april 1912 finner man följande: Undertecknade få härmed vördsamt anmäla att vid uppförandet av Olaus Petri-Kyrkan härstädes avbrott i arbetet ägt rum dels 6 veckor år 1909 på grund av den s.k. storstrejken, dels 16 veckor år 1911 genom strejk och lockout och få därmed, med stöd av §5 i entreprenadkontraktet, anhålla om motsvarande förlängning av tiden för byggnadsarbetets avlämnande i färdigt skick.

Så påverkades även kyrkan av förhållanden och konflikter i samhället. Kyrkan var, eller är, alltså ingen isolerad plats där man ska, eller kan, strunta i politiska eller ekonomiska frågor. Dessa dokument ger naturligtvis förklaringen till att kyrkan invigdes mitt i kalla vintern och inte under det varma sommarhalvåret.

Hundraårsjubileum - det Ni!

Vykort 14 - stillsam ADVENTSKALENDER

Guldet blev svärtat. I själva verket är detta ett gyllene kort. En ängel med fjärilsvingar, men ser man efterär det nog en faun, som flyger och styr en cigarrformad luftballong. Se vilken fantstisk fyrklöverspropeller! Lyckan driver alltså farkosten framåt. Många tror faktiskt att "the persuit of happiness" är tillvarons mening. Lyckojakten är stark, men betydligt överdriven. Meningen med livet är knappast lycka. Den är eteriskt flyktig.

Beundra även vackra blomstergirlander och tretungad flagga. Eller det magnifika hjärtat av guld. Ett sådant man önskar vi alla hade. Ett gott hjärta, ett av guld! Men vänta, flaggan. Är den bara sönderpiskad och fransig av ihållande fart och vind? Vem vet. Undan går det eftersom avgaserna står som moln under denna tidiga zeppelinare!

Vikten av högtflygande planer kanske kan ta denna form? Om inte annat flyger tiden fram emot jul. Oemotståndligt snabb. Kortet är poststämplat 1908.

Vykort 13 - stillsam ADVENTSKALENDER

Med sådana frejdiga eldslågor flammande ovan huvudet leds tankarna till Apostlagärningarna: De såg hur tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en av dem. Alla fylldes av helig ande och började tala andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem (Apg 2:3-4).

Denna Lucia bringar lussebullar och kaffe. Kanske till förskrämda Nobelpristagare på Grand Hotel i Stockholm. Istället för att bära förnödenheter till de som höll sig gömda i grottorna i de Sicilianska bergen. Men så avbildar kortet en typisk representant för det svenska småskaliga Luciafirandet som har ägt rum i hemmets lugna vrå. Märk skillnaden i drag ovanför flickans huvud och slingorna som oberörda stiger från kaffekannan. Kanske en bekräftelse på skillnaden mellan hemmet och världen? Den imponerande blonda flätan vilar över den vänstra axeln, kanske för att balansera kaffebrickan och ge mera symmetri i bilden? Adina Sand som målat var en flitig kortkonstnär och -illustratör.

Om Lucialegenden kan man läsa på många ställen, bl a här. Hennes mod att stå upp för sin tro kan vara en god förebild i tider då beröringsskräcken ökar. Kortet idag får hjälpa oss att tänka på att varje människa, även du och jag, kan vara en ljusbärare. This little light of mine...

Vykort 12 - stillsam ADVENTSKALENDER

Övning ger färdighet. Flera timmars datastrul denna morgon med låsta program gjorde dagens adventskort försenat. Men ihärdighet och upprepade starter gjorde susen. Övning är all kunskaps moder. Det påpekades alltid när jag i min barndom tragglade med en övermäktig pianoläxa. Det tog emot att sitta själv framför pianot när solen sken och mina kamrater var ute och spelade fotboll. Övningarna räckte inte till för att uppnå färdighet. Däremot blev jag ganska färdig med pianot. Intresse och förmåga att hantera klaviaturinstrument var inte min gåva.

Men just idag övas det extra mycket. Luciaprocessioner ska skrida in i daghem och skolsalar, i matsalar och aulor. Lucia, detta strålande helgon från Syrakusa, har lyckats smyga sig runt den Skolverkets mur som ska skydda mot religionsutövning. Lucia, denna trons förebild, fäste ljus i håret för att se var hon satte foten i den mörka natten när hon sörjde för gömda kristna som försökt undkomma kejsarens förföljelse. Lucia, denna modiga martyr, vars ögon stacks ut och hon till sist avrättades för sin tro, hon bär också martyriets röda färg runt midjan.

Ikväll blir det Luciakonsert och -spel i vår församling (Olaus Petri) som i så många andra församlingar. Lucias egen dag är så fylld ändå att vi vant oss vid att fira dagen före. Till och med änglarna tycks öva. De ackompanjerar på himmelsk orgel och förstärker i körstämmorna. Orgeln är tecknad ungefär som Disneys orgel som TV-publiken aldrig tycks tröttna på under julafton. Änglakläderna är också synnerligen opraktiska för musicerande. Skära vingar är en extra liten piffig detalj för en moderiktig och kvinnlig ängel. Att ängeln inte kan sina psalmer utantill känns oroande. Kortet är sänt i början av 1900-talet från Stockholm till Kilafors.

Vykort 11 - stillsam ADVENTSKALENDER

En krubbild som väcker frågor. Var det verkligen en krubba det handlade om? Eller ett grekiskt tempel? Jesus som skulle vara nyfödd kom han till världen som 4--5-åring? Förmodligen är det stjärnans ljus som Maria får en dusch av.

Detta julkort blänker och strålar. Visst måste det ha varit opraktiskt att ha varit vitklädda. I den miljön. Varför är detta uthus så tomt? Inga djur, ingen Josef, inga herdar. Bara guldlockigt hö. Men allt guld understryker att det himmelska tar plats på jorden. Det får det enklaste hus att lysa upp. Ett stall blir till en kyrka med pelare och allt.

Men jag förmodar att man skall kunna tänka sig detta som en bild av församlingens (eller skolans?) julspel. Kortet är "Printed in Germany" och sänt till Rimbo, Katrineberg julen 1911, dvs för 101 år sedan!

Vykort 10 - stillsam ADVENTSKALENDER

Man må kalla mig barnslig. Men änglarna är mina vänner! Grundlagt i söndagsskolan. Förstärkt av fina bokmärken. Understruket av Bibelns berättelser om dessa Guds budbärare. När man berättar om sina änglaupplevelser visar det sig att ensam är man definitivt inte. Otroligt många har mött änglar, sett dem, haft hjälp av dem! Plötsligt har det skimrat i ögonvrån. Eller så har änglanärvaron setts, synts och hörts. Någon har gripit in. Nobelt och gudomligt!
Svenska kyrkan borde se till att trycka verkliga julkort med änglar. Att erbjuda syn för sägen så att säga. Man kanske kunde få efterlysa ett kort på bebådelsen? Och några på änglakören i julnatten? Eller änglarna som ville släppa loss Paulus ur fängelset... Dessa kort skulle bli uppskattade, efterfrågade, använda! På dagens kort reflekterar ängeln över läget på jorden. Här en kvinnlig ängel. Bra, eller hur! En stunds vila innan nya uppgifter väntar? Dags att blåsa i trumpet? Vifta med palmblad?

Filmens änglar är många. Låt mig ge bara några få exempel. Wim Wenders film Der Himmel über Berlin, Himmel över Berlin är en fantastisk historia om några änglar som osynliga finns i Berlin. De kan höra vad människor tänker! En av dem tröttnar på sin eviga tillvaro och vill bli dödlig och mänsklig. En akrobat öppnar vägen. Den som inte sett – borde se. Ännu en film handlar om en ängel som vill något annat – Änglarnas stad med Meg Ryan och Nicholas Cage. Denna änglarnas längtan efter det jordiska kanske motsvaras av vår längtan till det himmelska...

Ytterligare änglafilmer:
Änglar finns/Angels in the Outfield
The preachers wife

Och glöm inte TV-serien Touched by an Angel

Vykort 9 - stillsam ADVENTSKALENDER

De vise männen har redan varit på väg en tid. De följer stjärnan. I snart sagt varje fönster lyser antingen en adventsstjärna eller en adventsljusstake. Adventstjärnan menar man infördes till Sverige av Julia Aurelius. Och att hennes familj kunde hänga en stjärna i fönstret ska vi tydligen tacka herrnhutarna för. Inte många vet idag vilka som hörde samman med Greve Zinzendorf i denna speciella fromhet.

Idag får vi tänka på att vi alla är på väg. Så var herrnhutarna. Och så var de vise männen. På väg mot ett bestämt mål. Drivna av övertygelse och tro. Idag har många fler än tidningarna tycks tro en kyrka som sitt mål. Just när detta skrivs har man på många håll redan påbörjat sin kyrkfärd.

May the faith of the wise men
Echo in your heart today

Julkortets vise män är rikt utsmyckade med kungakronor - trots att de förmodligen var vetenskapsmän och astronomer snarare än kungar. En bär ett rökelsekar! Deras uppvaktning av Jesusbarnet symboliserar hela den bebodda världens tillbedjan. Även andra kulturer och religioner skulle samlas runt Jesus och betyga honom sin vördnad.

Den otydliga poststämpeln menar nog att kortet är sänt den 3 december 1920. Från Elkhart i USA till Jönköping.

Vykort 8 - stillsam ADVENTSKALENDER

Att erbjuda en ADVENTSKALENDER i form av gamla julkort och vykort - det är rena döden! För läsarsiffrorna. Snart finns inte stillsam längre. Alla väljer bort kalendern. För långa kortkommentarer? För ointressanta? För ovidkommande? För långsökta? Eftersökt är den under alla omständigheter inte. Vad gör väl det. Underbart är kort. Alldeles för kort.

Därför en liten eldfängd pinne. Till brasan. Vi kan i Svenska kyrkan sjunga till Maria: Ora pro nobis! Men vi kan inte önska att Guds Mor Maria ska be för oss. Om vi inte sjunger. För sådant gör vi inte. I Svenska kyrkan. Som den svenska faddern sa i Danmark när det var dags att å barnets vägnar avsvärja sig djävulen och alla hans verk. Så gör vi INTE i Sverige!

Men det är klart. Maria är död. Och då är det många som tror att en död inte kan be. Maria är väl redan i den himmelska världen. Levande. Och något ska man väl göra där också? Vad bättre än ständig bön för oss som ännu lever kvar i jämmerdalen?

Å andra sidan ber vi varandra om förbön. Om vi är djärva. Och fromma. Vad det skulle vara för förfärligt att be ett helgon, en helig, att tänka på oss? Tänka är en flitigt använd svenskluthersk omskrivning för bön. Vi tänker på er, säger vi. Eftersom det kan väcka anstöt att berätta för människor att man ber för dem. Så tvehågset djärv är den svenskkyrkliga vokabulären. Obegriplig för många lutheraner är denna tanke, denna föreställning, denna övertygelse. Trots att almanackan tycks tro så. Lutheraner har svårt med den ljusa och glada tron. Att helgon skulle finnas. Därför ska de inte heller be för oss. Det får de låta bli. Annars skulle man ju rent av kunna få för sig att de faktiskt finns. Hur blir det om vi ber för helgonen? Får vi be för dem? Och får de i så fall återgälda våra böner?

Kortet denna dag får bli en bild av Jungfru Maria, Theotokos - Gudaföderskan, Guds Moder! Med Jesusbarnet i sitt knä.

Kortet är målat av Kerstin Frykstrand, konstnären som också gjort den den välkända månadskalendern med olika bilder med årstidstypiska motiv. Hon har målat många fina kort.

Vykort 7 - stillsam ADVENTSKALENDER

Denna dag, bara några få ord. Liten nisse fångar stor gris. Kan inte rubba den. Grisen i säcken! Tror sig ha räddat den från att bli skinka, aladåb, inkokta grisfötter, fläskkotletter, julkorv och en massa andra maträtter. Nissen drar och släpar, grisen myser och ler. Räddningstimman har slagit.

Kortet är sänt till Korsnäs den 22/12 1946. Kortet är ritat/målat av Karlström.

Vykort 6 - stillsam ADVENTSKALENDER

Synonymerna till snö är inte så många. I det svenska språket. Vår känsla för snö är kanske inte lika utvecklad eller invecklad som grönländarnas. Ska man tro de senaste dagarnas rapporter är ett bra synonymt ord – kaos. Tio centimeter snö och lagom kallt – då sladdar långtradarna och proppar igen trafiken. Minsta motlut så finns det bilar som slirar och halkar. Tågen ska vi som vanligt inte tala om. Tåget 06.56 är inställt. Finns bara i tabellen. Inte på riktigt.

Visst är det frestande. Idag ställer jag in mig själv. Folk jag ska ha möten med sitter och väntar tills någon frågar – kommer han inte. Nej, han är inställd. Imorgon avgår han som vanligt.

Dagens kort är två. Värda att jämföra, ungefär som synonymer. Motiven är snarlika. Stora berg. Betlehemsstjärnan lyser. På marken strävar man med paketleveranserna. Från höger till vänster ska de fraktas över snövidderna. Man måste över och genom det ödsliga för att paketet ska träffa sin mottagare.

Bilderna skulle kunna ha rubriken: Under tiden. Som i en film. Över från vår personliga sfär till de som tjänstgör oss alla till nytta. Ja, tänk på allt som sker under tiden som vi andra är upptagna med annat. Då körs tåg – om de inte är inställda. Leveranser fortgår. Utbärning på gång. Alla de där tjänsterna som gör våra liv behagliga och möjliga. Bastjänster vi inte kan vara utan.

 

Helge Artelius har målat. Åtminstone det ena, men med all säkerhet även det andra julkortet. Han har gjort det med den äran. Trots att det är schablonartat. Omsorgen nedlagd på personerna är det som fängslar. Mitt i det enahanda och stora blå små detaljrika figurer i rött och i gult. Geten på det ena kortet kan få äldre att tänka på Gullspira. I Barnen från Frostmofjället. Hos personerna finns det energi och kraft. Paketen ska fram!

Vykort 5 - stillsam ADVENTSKALENDER

Denna dag ett kortare meddelande. Som det anstår en adventskalender. Med lite anspråk. Kort nummer fem visar ett barn. Som övar julsånger. Som konserterar. Som Sjunger ihop till de julklappar som ska köpas. Eller till en smörgås och en kopp varm choklad.

Bilden får mig att tänka på flickan med svavelstickorna. H.C. Andersens ack så tragiska julsaga. Hur stickorna fick väggarna att bli transparanta! Så att armodet momentant kunde skåda in i de rikas ljuva liv. Med dignande julbord. Sagan slutar i död och förtvivlan. En påminnelse om världens hårda villkor.

Kontrasten fattiga och rika verkar ibland alltför enkel. men inför julen kan det svart-vita behövas. Överflödet står i bjärt kontrast till den utbredda fattigdomen. Denna klyfta borde få varje person med något i plånboken och på banken att gräva djupt.

Den som vill finna en enkel väg att dela med sig kan besöka nästa högmässa. Kollekthåven gapar öppen. Att mata den är ändå att göra något. Det är som att lämna det vi har till honom som kan förvandla den enklaste gåva, en liten skärv, till stort överflöd…

Kortet är poststämplat denn 22/12 1946 och sänt till Årsunda. Konstnären hette Britt-Lis Seldinger som gift. Dessförinnan Erlandsson

Vykort 4 - stillsam ADVENTSKALENDER

Men hallå! Har du inte kommit fel, lille tomte? Lät du dig lura av de fina grilangerna, ljusrankorna, och av allt glitter och av alla de andra tomtarna? Dina kusiner som syns i vartenda skyltfönster? Och paket har du redan skaffat. Bra så. Men du får vänta. Just nu har vi inte tid med jul. Det är faktiskt advent. För tillfället. Den tid då vi tänker på Jesu ankomst. I sin kyrka. I sin församling. Och i människors hjärtan. Kan du inte lägga presenterna i garderoben. I hallen. Så länge.

Men godhjärtad tycks du vara. Som kommer med gåvor. Hoppas det är goda gåvor. Sådan som inte genast föder begär efter mer. och mer. Och mer ändå. Om man nu kan tänka så mycket mer. Ska jag tro ditt leende så står vi på god fot med varandra. Hur man nu står då… Du verkar snäll. Ser godmodig ut.

Tomtar kan man bara se i spegeln. De finns ju inte. Du finns inte. Inte på riktigt. Bara i fantasin. Vi behöver ju någon att skylla vår givmildhet på. Då känns det nästan lite lättare att det skulle vara en tomte. Än vise män som kom med de gåvor vi gjorde till julklappar. Födelsedagsgåvorna. De finaste av presenter. De har ju inte kommit fram än. Och det har egentligen inte du heller, lille tomte där.

Människor tycks ha lättare att tro på tomten. Än på att Gud skulle födas i mänsklig gestalt. Som ett hjälplöst litet spädbarn. Jag hörde en gång en präst berätta om konfirmander som trodde på en liten gubbe som satt på taket på deras lägerstuga. De vågade inte sova om natten. För den där gubbens skull. Det var lättare att tro på det skrämmande och otäcka. Än på det goda och kärleksfyllda. Tänk så det är. Tryggare kan ingen vara, kunde de ha ropat ut!

Förresten. Här står jag och pladdrar. Jag ska ju iväg. På adventsfest. Glöggkalas. Bara Jenny Nyström har målat klart. Hon den duktiga konstnären som avbildar dig och mig. På det här kortet. Välkommen, lille tomte. Till advent.

Notera hur välkomponerat detta julkort är. Tre personer i bild. En tomte som omges av en kvinna sedd ur två synvinklar, den verkliga som bortvänd och spegelbilden som visar kvinnans leende ansikte. Målaren borde befinna sig ungefär på den plats där tomten tittar fram. Suggestivt inte bara på film, utan faktiskt även på ett julkort!

Vykort 3 - stillsam ADVENTSKALENDER

Förberedelserna inför de kommande stora helgerna: Jul, Nyår och Trettondedag Jul är sedan länge i full gång. I staden slipper vi jaga grisar med träskorna i nyporna. Men så gör man kanske i någon lantlig idyll för att få riktig fart under ullstrumporna?

Men visst finns det modern grisjakt. Det är bara att vänta. Vegetarianerna dras nog inte in i den stora kapplöpningen. Men många andra. Ju närmare dopparedagen desto billigare skinka. Så här kan det låta: Om du handlar för 300 kronor får du köpa en skinka för 5 eller 10 kronor kilot. Liknande erbjudanden sätter fart på jägarinstinkterna. Det blir ett riv och ett slit i diskarna för att bland de billiga skinkorna finna den finaste, bästa och läckraste. Hur man nu kan veta det. Tillfredsställelsen över att kunna spara pengar får folk att åka bil på kors och tvärs genom städerna. I sina miljöbilar, får man hoppas.

Man kan välja att se kortet som en munter situationsbild från en svunnen agrar tid. En välmående gris som lätt räddar skinn och skinka undan en tokiger dräng som satt skorna på händerna. Dansen den går! Mottagaren kan tänka: Vi får nöja oss med grönkål på julbordet och skippa korv och skinka. Det blir en mager men glad jul.

Kortet är ritat av Sigrid Sundius Dahlström under det tidiga 1900-talet. Om henne kan man någonstans på nätet hita följande uppgifter: Sundius-Beckman, Sigrid Anna Mathilda, f. 1881 19/10, d. 1961 18/2 i Stockholm. Teckningslärarinn: målarinna, tecknare. Föräldrar: trädgårdsarkitekten Karl Agaton Leonard Sundius och Johanna (Hanna) Amalia Rydstrand. Gift 1) 1906 – 22 med apotekaren R. Dahlström, 2) 1923 – 33 med Apotekaren N. Beckman.

Efter studier vid Tekniska skolan i Stockholm 1900 – 03 och en slöjdlärarinnekurs sistnämnda år tjänstgjorde S. som teckningslärarinna vid Stockholms folkskolor. Hon skrev och illustrerade barnböckerna ”Lille Pers dröm” (1919) och ”Sommar i Lappland” (1950) samt gjorde illustrationer S. J. Hedborns ”Ute blåser sommarvind” (1916). Utan att framträda offentligt ägnade hon sig också åt måleri i akvarell, olja och pastell.

Vykort 2 - stillsam ADVENTSKALENDER

Den första söndagen i advent är landets stora kyrkogångsdag. Traditionen att då besöka och delta i högmässan håller i sig. Igenkänningen brukar vara stor. De flesta psalmerna är bekanta. Att få stämma in i den sedvanliga Hosiannasången brukar kännas både högtidligt och stort.

Men skulle församlingen anpassa sin gudstjänst för att bättre passa de som då kommer - så vore nog även denna tradition snart till ända. Det är just genom sin egenart, församlingens möte med sin Herre när han tågar in i Jerusalem, i kyrkan synliggjort genom processionen och i gudstjänstdeltagarnas hjärtan, som den drar människor till sig. Kyrkan ska naturligtvis inte ängsligt göra om sin gudstjänst för att locka och dra. Söndagens gudstjänst är. Står på sina egna ben. Buren fram genom sekler är församlingens huvudgudsthänst först och främst kyrkans möte med sin Herre. Inte ett evenemang för marknadsföring.

På kortet ovan, mer än 100 år gammalt, är kyrkvägen duktigt upptrampad. Så man får förmoda att här kommer några eftersläntrare. På väg till sockenkyrkan. Riktigt hur denna kyrka är byggd förstår man inte. Bakom trädstammen skymtar ytterligare ett långhus. Det förstår man av de höga kyrkfönstren som även där kan anas. För inte kan det väl vara församlingshemmet? Eller prästgården?

Kyrkogången på julkorten brukar mest syfta på julottan. Det ser man på facklor och tjärbloss, hästar och slädar som far fram i tidig morgon, på gryningsljuset, på människorna som strömmar till, på psalmnumren på psalmtavlan som visar att det är ottepsalmerna som ska sjungas. Under senare år har midnattsmässan blivit den stora gudstjänsten och allt färre går upp till julottan. Samtidigt har julkorten allt mer förlorat och tappat bort de kristna och religiösa motiven. Så vill man hitta kyrkogångarkort får man leta. Eller krubbilder.

Men för dagen gläds vi med de många som över hela landet vandrar till sina kyrkor. Där ska Bereden väg för Herren sjungas så det dånar, Hosiannropen ska skalla som i Jerusalem en gång och evangeliet ska klart och rent förkunnas! Så: kom med oss och fira advent!

Vykort 1 - stillsam ADVENTSKALENDER

Detta kort var tidningen "MIDVINTERS" julkort och medföljde årgången 1906. Tidningen gavs ut av Fröléen & Comp. från 1898. Ellen Björklund har komponerat bilden.

Det vita fältet till höger öppnar för egna fantasier. Finns där en stor vedlår? Kanske kan man rita dit en dörr som någon är på väg in igenom? Någon som har satt sig vid boret och delar egenskapen? Man kan hitta på. Eller ännu bättre rita och berätta alldeles själv...

Dagen före första söndagen i advent kan man behöva sitta ner en stund. Dricka sitt kaffe. Krama någon. Och känna en katts tillgivenhet. Pepparkaksbaket har redan ägt rum. Men mer är att vänta. I den öppna spisen hålls grytan kokande. Så tidsmässigt befinner vi oss för länge sedan. 1906 kanske bilden av öppen eld med en kittel som kokar inte kändes främmande och avlägset.

Ett gyllene ögonblick har Ellen Björklund fångat. Sådana som vi minns. Som vi gömmer i hjärta och minne. Som vi längtar efter att få uppleva på nytt.

Frimärkesikonerna från 1992

Postverket har genom åren verkligen visat att man gillade julen. Den som vill studera utgåvorna av landets julfrimärken kan hitta många exempel på vårt kristna arv. Då var det knappast någon som invände mot att alla julkort och -brev frankerades med bilder och föremål från den kristna kyrkans insida.

I landets många frimärksalbum sitter ett otal märken med motiv från den kristna kyrkan. Där har man länge haft modet att inkludera det kristna arvet bland frimärksmotiven.  

Förklaringen i häftet med 1992 års julfrimärken var skriven av ikonexperten Ulf Abel. Han skrev: Ikoner är heliga bilder i den ortodoxa kyrkan, ibland kallad den östkristna. Bilden uppfattas här inte enbart som illustration till Bibeln och andra texter, utan som en del av det heliga budskapet. Dessa "fönster mot evigheten" spelar en central roll för församlingen och den enskilde.

Här avbildade ikoner, alla ryska, kommer från Tretiakov-galleriet i Moskva och Ryska museet i St. Petersburg samt från Stockholms Nationalmuseum, som har en betydande ikonsamling. Ikonerna är (övre r. fr. v.) Joachims och Annas, dvs Marias föräldrars möte, 1500-tal, Stockholm, Maria med barnet ("Gudsmodern från Don"), 1300-tal, Moskva, (Nedre r.) Ärkeängeln Gabriel ("Aängeln med det gyllene håret"), 1100-tal, St. Petersburg och Den heliga Nikolaus, 1500-tal, Stockholm.

Skolverkets hymn

Fira advent utan religion! Vilken innovation. Töm adventstiden på sin ursprungliga betydelse och kvar finns, ja, vad då? Väntan på tomtens ankomst? Köpmännens förfirningstid inför jul?

Wikipedia skriver inledningsvis om advent: Advent kommer av latinets adventus (Domini) som betyder (Herrens) ankomst och är den inledande perioden i det västerländska kyrkoåret. Men det tänkte väl inte skolverket på.

Så i advent tystnar Bereden väg för Herren. Inget Hosianna ska sjungas. Och Ett litet barn av Davids hus ska minsann inte göra vinternatten ljus. Det ska han låta bli! Bibelläsning, bön och välsignelse ska portförbjudas i Herrens hus. Rektorn tar över kyrkans heliga rum. Vet rektorerna vad de i så fall får ansvar för? Medeltida och ovärderliga konstskatter. Oersättliga föremål. Målningar, skulpturer och liturgiska ting.

Inför denna gökungeteknik himlar jag med ögonen. Tanken svindlar. Därför kommer här ett förslag till en hymn att sjungas å Skolverket och i landets skolor i helig adventstid:

Gör porten hög, gör dörren bred
och djupt i stoftet böj dig ned
var glad, ty Skolverket det är
som skyddar dig i kyrkan här
mot religion och sådant trams
tar bort all bön och prästers flams
ty något viktigt är på gång:
sjung skola, sjung en tomtesång!

Vi lär oss alltså hålla fest
i grannens hus, ty där ryms flest
Vi lyfter ut allt de har ärvt
Värdfolk - sitt ner, se bort, håll käft!
Var glad, var nöjd att vi är här
gläds också åt att vi ej svär!
Låt festa loss, vi håller hov
advent och jul, till sommarlov!

För stad och land om skydd vi ber
vi vill ej här välsignas mer
Stäng varje Bibel, sjung ej psalm
göm altaret bak närmsta palm
Vi är ett folk som ej ska tro
att Jesus giver frid och ro
Men - tiger präst och diakon
från sten och valv hörs rop och dån


Läs mer: i Svenska Dagbladet, i Aftonbladet, i Smålandsposten, i Dagen

samt på Skolverkets hemsida:

En förskola eller skola bör alltid noga överväga om det är lämpligt att hålla en avslutning eller en samling i kyrkan eller en annan religiös lokal. Skolan eller förskolan ska utforma samlingen så att alla elever kan delta. Föräldrarna ska kunna låta sina barn delta utan att de känner att de blir ensidigt påverkade i någon trosriktning.


Avslutningen eller samlingen kan ske i kyrkan om den utformas så att tonvikten ligger på traditioner, högtidlighet och den gemensamma samvaron och det inte förekommer några religiösa inslag såsom bön, välsignelse eller trosbekännelse.

Rektorn eller förskolechefen ska ha hela kontrollen över avslutningens eller samlingens innehåll och utformning.

Sluta hyckla

Lutheraners fantomsmärtor tycks aldrig ta slut. Katoliker är skyldiga till det mesta. Katolikskskräcken, gränsande till hat, gör att det mesta annat går an. De verkar rent av som om det vore bättre att vara agnostiker och icke troende än katolskt sinnad.

Vi i Svenska kyrkan, den stora majoritetskyrkan, är så osäkra på vår identitet att vi inte kan anställa människor av andra konfessioner på uppdrag som är centrala för församlingens liv och verksamhet! Föreställer vi oss att de är agenter för inkvisitionen? Men eftersom vi i vår kyrka inte är principfasta gör det ingenting om den som anställs råkar vara baptist eller pingstvän, bara man inte är katolik (eller ortodox)! Frikyrkofolket i Svenska kyrkan ifrågasätts inte. Att de finns där leder inte till några extra granskande undersökningar. Vilket vi bör tacka Gud för!

Men en sällsynt teologisk kullerbytta utspelar sig. De gamla frikyrkorna tillåter nämligen att man är med i två samfund - samtidigt! Så praktiskt. Då kommer man ju förbi detta med att man har en annan övertygelse. Då blir det möjligt att ha två. Samtidigt. Vilket katoliker och ortodoxer inte får ha.

De flesta med annan konfessionell identitet gör utomordentliga insatser för Svenska kyrkan. De är duktiga och skickliga. Därför är de anställda. Vilket talar för att öppenheten måste ökas.

Svenska kyrkan har frikostigt anställt alla möjliga frikyrkobarn, de som redan har eller som har skaffat sig en extra kyrkotillhörighet. Sådana som blivit nominella lutheraner. Nog har det funnits sådana som inte alls vare sig velat eller kunnat försvara dopet av späda barn! Sådana som inte förstått detta med sakrament eller kyrkorummets speciella karaktär. Ja till och med agnostiker och andra kan man städsla om man vill. Men om någon har katolska trossyskon i båten börjar skvallret och misstänksamhetens trospoliser mobiliseras. De som vet att rykten får vingar släpper loss sina fantasier om mörka och dolda syften. Det är då talet om tolerans och mångfaldens välsignelser krackelerar.

Hyckleriet måste naturligtvis upphöra. Svenska kyrkan borde anställa de allra bästa och mest kompetenta oavsett kristen konfession. Små sekter kan behöva försäkra sig om sin egenart genom att anställa folk enbart av den "rätta ullen". Det skulle vara begripligt. Vi i det stora majoritetssamfundet borde däremot frimodigt uppmuntra den ekumenisk öppenhet och ömsesidighet vi påräknar från andra. Allt annat är att sitta fast i medeltidens antagonism. Tänk att fortfarande kunna känna skräck, avsky och att ha värk efter femhundra år. Hur bär de sig åt? (I flera bemärkelser!)

Bön för kyrkan

De senaste månaderna har knäna slitits. Och de knäppta händerna nästan fastnat i varandra. Suckarna och vädjandena till vår Herre har ständigt varit på läpparna. Det som för somliga av oss har varit en svår prövning har för andra varit framgång och triumf. Man vore okänslig för att inte uppfatta detta. Både och.

På ett sätt har processen kring kyrkans organisation pekat på att det finns en högre makt. Eller makter. Stiftet. Och kyrkomötet. På sikt kanske det kan få någon att inse att vi alla lever under sådana makters beskärm? Beskydd? Möjligen kan tron på den som står högt över alla världsliga makter därigenom gynnas?

När de egna orden tagit slut har bönboken kommit till stöd och hjälp. Allt mer har jag tänkt på kyrkan, det där huset vars stenar är vittnesbörd och teologi. Men som också representerar allt vad kyrkan är. Ur Uncommon Prayers i förra versionen av Den lilla bönboken:

O Gud, gör dörren till detta hus
vid nog att ta emot alla som längtar
efter kärlek och gemenskap,
trång nog att utestänga all avund,
högfärd och trätlystnad.
Gör dess tröskel så slät,
att den inte blir en stötesten för barn och vilsna fötter,
men så hög och stark
att den tvingar frestarens makt tillbaka.
Gud, låt dörren till detta hus
bli en port till ditt eviga rike.