Sven Hector utfrågas

Lars B Stenström frågar
Sven Hector


Tror du på Gud?
Ja. Man måste ha en Gud - att tvivla på.

Vad betyder Gud för dig?
Frågetecknet för mig själv. Stopptecknet för alla försök - religiösa eller icke - att fly undan världen, människan, sanningen, skulden, kärleken, döden.

Är du frälst?
Ja.

Frälsning - vad innebär det?
Se ovan under fråga två. En "omvändelse" till världen, människan i Jesu spår till Golgata. Att troget, nyktert och ödmjukt fostras i syndares solidaritet med döden för ögonen till uppståndelsens dag.

Det talas ofta om bönens makt. Vad är bön? Har bönen någon makt?
Att bedja är att begära, att själviskt ropa: Giv mig, Herre, Giv! Således raka motsatsen till vad den populära psalmen 340 påstår. När denna psalm sedan fortsätter: "Att bedja är att komma Gud så nära, att han blir livet i mitt eget liv" - så kan detta endast betecknas som ett slags religiöst erotiskt koketteri.

Hör kristendom och politik ihop? På vilket sätt?
Guds ords hänvisning till människans verklighet gäller också med nödvändighet hennes sociala och politiska situation. Föreställningen om att "kristendom inte har något med politik att göra" måste betecknas som kristendomsförfalskning, kätteri.

Finns det en speciell kärna eller ett centralt tema i kristen tro, som du vill förmedla till andra människor. I så fall vilket?
Grundläran är inkarnationen dvs: På människans ofrånkomliga frågor om en Gud och en himmel hänvisas till Jesus dvs till mörkret över människolivets Betlehem och Golgata.

Varför är du kristen?
Jag får inte vara ifred för kristendomens frågor. De genskjuter mig överallt. De "omger mig på alla sidor". Utan dem riskerar livet ständigt att antingen falla sönder eller att förstelna.

En utjämnings skall ske?

Fotbollsstjärnor och andra högbetalda idrottspersoner får krav på sig att gå ner i lön för att bidra till att lösa krisen för sin klubb och sport. Motsvarande krav har ännu inte nått de bonustyngda och fallskärmsutrustade toppskiktet av företagsledare. Inte heller andra högbetalda rika har fått strålkastarljuset riktat mot sig med förväntan om lönesänkning.

Normalt ska utjämningar ske via skatter. Man skulle kunna tänka sig extra skatteuttag för de mycket välbeställda på 10-20 procent under en viss tid så att det mest välbeställda alla får ge sitt bidrag, fotbollsspelare, politiker, företagsledare, chefer och andra rika och högavlönade. Men lika säkert som ett amen i kyrkan brukade vara lika övertygad kan man vara om att, inte ens i det för solidaritet så berömda Sverige, en sådan lösning blir verklighet. Man kan undra vad det är för ett slags utjämning som ska ske? Den som Bibeln talar om...

" Kor 8: 12Har någon bara den goda viljan, så är han välkommen med vad han har och bedöms inte efter vad han inte har. 13Meningen är ju inte att andra skall få det bättre och ni få det svårt. Nej, det är en fråga om jämvikt; 14nu skall ert överflöd avhjälpa deras brist, för att en annan gång deras överflöd skall avhjälpa er brist. Så blir det jämvikt, 15som det står skrivet: Han med mycket fick inte för mycket, han med litet fick inte för litet.

12Ty om den goda viljan är för handen, så bliver den välbehaglig med de tillgångar den har och bedömes ej efter vad den icke har. 13Ty meningen är icke att andra skola hava lättnad och I själva lida nöd. Nej, en utjämning skall ske, 14så att edert överflöd denna gång kommer deras brist till hjälp, för att en annan gång deras överflöd skall komma eder brist till hjälp. Så skall en utjämning ske, 15efter skriftens ord: ”Den som hade samlat mycket hade intet till överlopps, och den som hade samlat litet, honom fattades intet.”

Vinna beslut men förlora sin själ

Tanken att regeringen skulle få extraordinära maktbefogenheter satte några partier tack och lov stopp för. Red spärr emot. Inga sådana beslut utan riksdagens godkännande. Det landsfaderliga höll på att ramla in det auktoritära med ordergivning från högsta politiska nivå. Även om verkliga kristider kräver ovanliga åtgärder finns det gränser som inte bör passeras. Det folkliga inflytandet som riksdagen representerar kan då inte passeras som en enkel vägbula - man sänker farten något, placerar sig rätt i förhållande till hindret och kör ganska fort över...

I dagens Nerikes Allehanda skriver Lars Ströman klokt om vikten av uppkäftiga folkrörelser och ett vitalt civilsamhälle. Artikeln kan snart letas fram här. Nu är även kyrkor och folkrörelser påverkade av viruseländet och där finnas också tendenser att utfärda påbud utan att de passerat de vanliga kanalerna. Korta beslutsvägar kan i nuläget upplevas som klokt och rationell. Men glöm då inte att en rörelse där ledning och styrelser ignorerar dem som har stadgad makt att besluta riskerar att förlora sin själ. Att tillfälligt vinna besluten men långsiktigt förlora sin själ är ingen bra modell. Inte ens i Corona-tider.

Tack för press, radio och TV!

Tack gode Gud för press,radio och TV. Dessa medier ger normaliteten en chans och håller ihop mångens vardag. Trots alla alarm och krisrapporter fortsätter medierna att fungera! De  blir tydliga som en demokratins ryggrad när den vanliga mötesexpressen ställer in. Inga årsmöten och sammanträden. Om de alls ska genomföras blir det på distans och digitalt. Medierna förmedlar nyheter och berättelser ur livet som genom sin blotta existens ger isoleringen ett försonande drag. Bra att de finns och är uthålliga!

Människor som hållit sig utanför nätet och avstått från att bli uppkopplade har förlorat ett fönster som kan stå öppet mot omvärlden. När viruset väl är här är det för sent att åtgärda. Men då får nöden hjälpa till att uppfinna andra kontaktvägar. Telefonen ska inte glömmas bort som en oumbärlig och nödvändig livlina. För den tekniken är jag också tacksam.

Sjukvården med sin tålmodiga personal,som trots anhopning och kaotiska förhållanden fortsätter sin kamp för hälsa och liv, är värd all uppskattning och vårt samfällda stöd så att de kan övervinna hinder av alla de slag. Gud bevare dem alla.

Detta vill jag läsa i Kyrkans tidning

Tänkte nog att Kyrkans tidning skulle innehålla mer i dagens nummer beträffande förändringarna av gudstjänstlivet. Dels de påbjudna och dels egna man behöver införa för att förhindra smittspridning. Särskilt nattvarden och delandet av kalken tillhör det som offentligt behöver diskuteras, och det snabbt. Både teologiskt, ecklesiologiskt och medicinskt.

Självintiktion har länge ansetts som en naturlig del av nattvardsfirandet i Svenska kyrkan. Men åtskilliga gånger har det varit problem med människor som vill dränka hela oblaten i vinet och därmed även doppar sina egna naglar och fingertoppar i kalkens vin. Ibland beror det på dålig syn, i andra fall på grund av nedsatt känsel i fingarna. Ofta är det beroende på rent oförstånd. I smittotider är det en oacceptabel form för utdelande av nattvarden gåvor!

Kyrkans tidning kunde gott ha diskuterat frågan och låtit några olika meningar om saken redovisas. Även det man börjat tala om på katolskt håll behöver lyftas fram, detta med andlig kommunion. Nu väntar jag på nästa nummer som naturligtvis allsidigt kommer att behandla även kommunionen i smittotider.

Tidningen, kyrkans alltså, bör också redovisa vilka olika vägar församlingarna valt för att hålla kontakter med dem som inte längre kan brösta sig in bland de femtio utvalda. Eller morgontidiga. Här gäller tränga sig fram....

Hur ordnar en församling livestreaming? Hur löser man detta med psalmsång, körsång och orgelstycken i förhållande till STIM? På vilka plattformar kan man söka sig en gudstjänst någorlunda nära? Annars blir krisen ytterligare ett led i försvagandet av församlingstillhörigheten och omvandlingen av gudstjänsten till en produkt man väljer och vrakar. Hur ska man sedan uppmuntra människor att återvända till sin församlingskyrka och därvarande gudstjänster? Krisen ger med andra ord inte enbart möjligheter utan ganska många risker.

Hålla samman, även på distans

Rädslan för STIM-avgifter lär förhindra ett antal församlingar från att ta adekvata beslut beträffande livestreamade gudstjänster. Men ersättning för kyrklig musik inklusive psalmer lär gå att lösa vid ett senare tillfälle. Nu gäller det att se till att församlingens vanliga gudstjänstdeltagare, och ett antal andra som i nuläget gärna tar till sig en gudstjänst, får den möjligheten på distans! De  ska kunna hålla samman, även på distans!

Youtube och Facebook är naturliga kanaler för sådana sändningar. Där finns redan massor av andra aktörer som vågat ta språnget. Det enorma utbudet bör inte avskräcka. Den lokala gemenskapen går oftast före andra intressen. En parallell till hur människor vanligtvis tar till sig nyheter. Man läser det lokala materialet först!

APG 2:46 De höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje.

APG 5:12 Genom apostlarna skedde många tecken och under bland folket. Alla de troende höll samman och brukade mötas i Salomos pelarhall.

I Sverige handhälsar vi?

Hur hälsar folk egentligen? Nu är det accepterat att ge någon en armbåge! Eller att trixa lite med fötterna. Andra vinkar och somliga bugar. Hälsningsseder har i ett slag förändrats. Fridshälsningen i kyrka har också blivit mer av ett allmänt hejande utan handslag eller omfamning.

Så var det inte för några år sedan. I Sverige handhälsar vi, slogs det då självsäkert fast efter ett antal incidenter i det Sverige som berömde sig av mångfald och tolerans. Olika kulturer kolliderade och människor på ömse sidor om hälsningarna kände sig kränkta. Man uppfattade en ganska vanlig muslims hälsning som samtidigt respektlös och islamistisk. Efter Corona lär det inte bli som det varit igen.

Löven uttalade sig 2016 om att i Sverige handhälsar man på både män och kvinnor. Ett sätt att inskärpa att man tar seden dit man kommer och att även hälsningar signalerar hur man ser på jämställdhet och människovärde. Redan då var det ett tveksamt uttalande om än syftet var gott. Idag har historien skrivit om kartan. Många olika sätt att hälsa, varav många innebär att undvika kroppskontakt, blir det nya. Vi får bli smartare att avslöja det vi ser som patriarkalism eller islamism och det vi inser är ett nedvärderande av kvinnor och deras värde.


Nalin Pekgul i Expresen om handhälsning.

Varde ljus?

Kyrkan som omsluter så oerhört många människor visar sig vara mer än lovligt valhänt när det kommer till att anpassa sig till nya medier. Några experter borde det väl finnas som kan producera en instruktion för hur man åstadkommer livestreaming? Ska de kliva fram först när det akuta behovet av digitala kontakter med församlingarna svalnar, efter viruskrisen?

För en organisation som ägnat mer tid än någon annan åt sin egen organisation är denna brist ett underbetyg. Digitala församlingsblad via epost räcker inte längre till. Streamade samtal och informerande program är nu av nöden. Varde ljus?

Landsfader

Läser en musikrecention och hisnar. "Med singel ´Tillsammans i mörker´ kliver Håkan Hellström in som den trygga landsfader pop-Sverige behöver så desperat just nu." (SvD 27/3) Sedan när behöver pop-Sverige, vad det nu är, en egen "landsfader"? Meningen kan möjligen förstås mot bakgrund av den oro Coronaviruset orsakat. Men varifrån kommer föreställningar om en landsfader?

Förlitande på Svenska Akademiens ordbok får man följande förklaring: (i vitter stil) ss. genitivattribut (med formen landets, arkaiserande äv. landsens) i vissa stående uttr., ss landets (landsens) fader l. moder, hederstitel för landets konung resp. drottning, stundom annan betydande person; landets (landsens) herrar, de styrande i landet; landets (landsens) barn l. söner l. döttrar o. d.,

Vidare kan man läsa att uttrycket finns i 1541 års bibelutgåva och då om Josef i GT.  "(Farao lät utropa framför Josefs vagn:) Thenne är landzens fadher."

De som längtar efter att sätta sin tillit till en landsfader (landsmoder) är förhoppningsvis inte en majoritet av befolkningen. Det klingar av forna tiders överhet med underdåniga undersåtar (!). Idag är nog det landsfaderliga situationsbetingade. I en intervju kan någon framstå som statsmannamässig eller landsfaderlig (landsmoderlig) när gemensamma erfarenheter uttolkas och hopp ingjutes. Det betyder inte att personen har denna roll hela tiden.

Att agera så att de som har störst behov får mer av det gemensamma är klok politik. Samtidigt ska motstridiga intressen balanseras och hot och faror behandlas klokt och vist.

Viktigare än vad man säger är vad man gör och åstadkommer. Ofta påpekat men sällan utvärderat. Säkert har det att göra med tidens förtjusning av yta och sken. I USA hoppas man att presidenten ska vara "presidential", en önskan som sällan infrias. Grälsjuk och aggressiv anklagar han sina motståndare, där pressen inberäknas, vitt och brett. Hans handlingar visar att han inte fungerar som president för hela folket.

Själv nöjer jag mig med att tyst yttra ett Vår Fader... Riktat åt ett helt annat håll.

Brister ut i sång

Sjunga med andra är inte så lätt i dessa dagar. Men sjunga själv kan man alltid. Med eller utan röst. Att sjunga inombords är inget dåligt alternativ. Hela ens varelse kan bli uppfylld av sång.

I flera dagar har en strof följt med mig. Efter varje Corona-program har strofen dykt upp: talar stundom varning, stundom tröst. Inte för att psalmen/sången egentligen handlar om presskonferenser med smittskydd eller regering. Men de försöker göra detsamma. De har en stor förebild...

Plötsligt faller strofen in i sitt sammanhang och jag brister ut. Högt!

Var jag går, i skogar, berg och dalar,
Följer mig en vän, jag hör hans röst.
Väl osynlig är han, men han talar,
Talar stundom varning, stundom tröst...

Plan(t)era för framtiden

När tiden inte går att överblicka, inte ens från dag till dag, är det dags att ta fram en spade. Vi ska gräva ner några björnbärsplantor och även några blåbärsbuskar. Växterna är ett hopp om en framtid framtid som bär frukt (och bär).

Fader Luther citeras ofta när det handlar om plantering av äppelträd. Citatet verkar osäkert eftersom på många håll bifogas ett "ska han ha sagt" eller "lär Luther ha sagt". Vilket som så kan det vara en viktig handling i dessa tider att plantera.

Idag mediterar jag över detta hoppfulla påstående som tillskrivs Martin Luther: ”även om jag visste att världen skulle gå under imorgon skulle jag ändå plantera ett äppelträd idag”

Presskonferenser med Trump

Roar mig med att följa Trumps presskonferenser om covid-19 via CNN. Det svänger! Upp och ner. Fram och tillbaka. Han behöver inte ta ansvar för några försenade åtgärder. Ingen var så tidigt ute att veta det var en pandemi som vår på gång. En kinesisk, en främmande, virus har invaderat USA.

Osammanhängande och med ständigt felaktiga uppgifter som att en medicin uppvisar goda resultat och ska snabbutredas för att kunna sättas in. Sekunden efter måste hans egen expertis rätta honom. Men inget bekommer honom annat än reportrarnas frågor. Då kan han få för sig att skälla ut en NBC-korrespondent för att vara en usel journalist på sensationsjakt.

Det vore underhållande om det inte vore så uppenbart att allt går ut på att lovorda sig själv och dem han leder som bra,, utmärkta, världsbäst.

The Guardian rapporterar.

Ställ in gudstjänsterna!

Nu borde fler församlingar ställa in sina offentliga gudstjänster och övergå till att sända en enklare gudstjänst via nätet. I ödesdigra tider krävs ovanliga åtgärder. Vi äldre är genom samhällsuppmaningar förhindrade att delta. Det som blir kvar är någon slags kategorigudstjänst för friska och yngre.

Massor av församlingar saknar möjligheter att filma/spela in och nätsända. Virusangreppet öppnar för att fler ser till att ha denna möjlighet. Investeringar i sådan teknik kommer att göra nytta under en lång tid framåt. Ute i världen är detta en trend som ökar i styrka! Bortfallet av fysiska gudstjänstdeltagare gör också att kollektintäkterna sinar. Också där kunde en nätsändning öppna för att fler ges möjlighet att fortsätta dela med sig till kollektändamål som är vitalt angelägna.

I Svenska kyrkan är kristtiderna inte särskilt reglerade i Kyrkoordningen. Beslut om att stäla in offentliga gudstjänster går på tvärs mot förordning om att huvudgudstjänst firas varje söndag och kyrklig helgdag.

Kyrkorodningen reglerar i sitt 17 kap gudstjänstlivet.  Där står bland annat:
 3 § 
I varje församling som inte ingår i ett pastorat och i varje pastorat ska en huvudgudstjänst i form av den allmänna gudstjänsten firas alla söndagar och kyrkliga helgdagar om inte domkapitlet för visst tillfälle har medgivit något annat. För ett pastorat ska domkapitlet i församlingsinstruktionen besluta vad som ska gälla beträffande huvudgudstjänster i församlingarna. (SvKB 2005:6; 2012:14; 2017:14)

Som framgår styr domkapitlet vad som gäller församlingarnas huvudgudstjänster. Själva utformningen, dvs vilka liturgiska varianter som ska användas, är delvis överlåtet åt kyrkoherde och kyrkoråd. Men i kristider bör en församling och dess herde själva avgöra vilka krisåtgärder som behöver vidtas. Frågan får senare avgöras i domkapitlet enligt min mening. Nöd ruckar i många sammanhang på gällande rätt...

Knäppta händer

Denna dag tänker jag på alla som tillhör en riskgrupp med knäppta händer. Och på dem som insjuknar. Kraft, mod och hälsa, säger jag tyst.

Puckeln ska plattas till

Vem ska man hålla i hand när det blåser? Staten försöker genom sina politiker och myndigheter tala förtroendeingivande och tydligt. Men den som tillhör riskgrupper kan känna sig objektifierad, som en belastning för andra som måste visa extra hänsyn.

Kolumnister och kommentatorer har påpekat hur nedsättande det kan bli att klumpas ihop som "äldre" och "gamla". Från tillgång till belastning på fem röda sekunder. Håll dig hemma. Sätt dig i soffan. Låt andra handla. Gå inte till sjukhuset. Du kan smitta.

Ingen behöver tveka om vilka som ses som puckeln som behöver plattas till!

Sjukresor

Har slutat åka sjukresor till och från dialysen. Visserligen ska jag inte åka så långt. Men numera är det ofta både två och tre personer i bussen/bilen. Häromkvällen hämtades jag upp 25 minuter sent. Varefter bussen åkte till akuten för att där hämta en patient. Efter ytterligare fem minuter åkte vi tillbaka till dialysen! Chauffören fick gå upp till avdelningen för att hämta ännu en patient. Vi lämnade sjukhusområdet närmare 40 minuter efter utsatt tid. Inte mycket att bråka om, kan man tycka.

Men för den som har dåligt immunförsvar, nedsatt både av immunsuppressiv medicin och av dialys, finns det anledning att vara extra försiktig. Normalt är det en fantastisk tjänst. För tillfället försöker vi arrangera det på eget sätt. Det hindrar inte att solen just denna dag lyser över oss alla.

Skakande grundvalar

Nu skakar det på alla håll och kanter. Den relativt lugna och normala tillvaron är som förbytt. Allt är på väg att pausas. Värst är det för dem som saknar tillgångar och/eller reserver. De som tvingas leva ur hand i mun. När arbetet inte kan utföras som man brukar. När vardagen inte längre är vardag. Utan som små jordbävningar. Och stora. När grundvalarna skakar. Då behövs Medmänniskor. Med stort M. Därtill är det skönt med någon som kan härbärgera oron. Som kan gå vid vår sida...

Vad ska man göra?

Vad ska man göra? Om man måste dra ner på kontaktytorna och mötena. Tanken hann inte slå rot innan någon per radio, eller var det i Fråga doktorn, meddelade att man kan alltid hålla kontakt med "nära och kära" genom att telefonera (numera heter det bara ringa) och höra hur de har det. Men när det är gjort?

Som tur är finns här hyfsat välfyllda bokhyllor. En och annan bok tål att läsas om. Ska jag vara ärlig finns där också böcker som hamnade i hyllan innan den blev läst, oavsett hur intressanta eller lockande de var. Några hyllor har ersatts av långa rader med DVD-filmer. TV förutan skulle jag ändå kunna se på film i ett kvartal eller två...

Den ädla konsten att skicka vykort och skriva brev har ännu inte riktigt förtvinat till den grad att den upphört att finnas till. Stickat eller virkat har jag aldrig ägnat mig åt, förutom några svettiga år i syslöjd. En trött och bullig gymnastikpåse blev resultatet. Vem ville bära runt på en sådan konstig säck? De som kan konsten lär ha gott om tid att utöva sina förmågor.

Begränsat umgänge

Frivillig isolering med minskade sociala kontaktytor ska tydligen minska risken för oss äldre och riskgruppsvarelser. Möjligen skjuter begränsat umgänge upp smittan, men någon verklig hjälp erbjuder denna återhållsamhet knappast. Avsikten är att den "höga puckeln" ska undvikas så att sjukhusen ska kunna klara av de som är smittade och sjuka på annat sätt. Intensivvårdsplatserna, rapporteras det idag, är alldeles otillräckliga redan som det är, denna virus förutan.

Vi får göra vad vi kan, var och en av oss. Därtill tänker jag knäppa mina händer...

I nöden prövas vännen

I nöden prövas vännen, sägs det. Ännu är det inte så många som har verklig nöd på grund av covid-19. Men den stora oro som sprider sig lägger sten på börda för dem som redan är hårt prövade. Den utsattheten är tung att bära, vilket man ytterst måste göra själv. Att ha någon att vända sig till som alltid finns nära ens hjärta är ovärderligt.

Tänk att en majoritet har stängt av den möjligheten frivilligt. Innebar det valet att de hellre bar bördorna själva? Eller blev det en oanad konsekvens?

För min del ber jag tyst: Vår fader...