19 december 2024

Adventskalender -24, kort 19

Nu går det fort. Dagarna rusar fram, det är min subjektiva upplevelse. Inte för att julbestyren får så mycket tid, nej det är rensning av papper och böcker som tar tid. Det blir som på dagens kort. Man läser en text och plötsligt öppnar sig landskapet och det som läses blir till, som på nytt. Bibelordet öppnar sig och vi ser förbi ljuset och den blommande julstjärnan. Momentant är vi där bland herdar och vise män. Tillsammans med dem hisnar vi över den lysande stjärnan.

Bland våra papper låg ett gammalt anonymt brev från 1980-talet och läsningen blev som att åka tidsmaskin. Upplevelserna kom tillbaka. Brevet lät meddela att många inte vill ha mig som präst och att jag som var en så sällsynt dålig kristen borde sluta omedelbart. Frågan var om jag alls var kristen. Allt detta trodde jag var avklarat, undanstädat och glömt. Nu vällde minnena fram. När jag skulle läsa brevet för vänner var det omöjligt att hitta. I upprördheten hade det råkat slängas, tror jag. Tur var väl det. Nu får dessa händelser läggas till handlingarna och glömmas helt.

De flesta av oss kan ganska snabbt och utan eftertanke bli ogina och avvisande mot dem vi inte spontant gillar eller förstår. Vi vill inte ha med dem att göra? Samtidigt blir samma tendens synlig när Sverige blir ett alltmer slutet och ovälkomnande land. Murarna och hindren byggs allt högre. Det finns inte plats i härbärget. Ett enda stycke ur Bibeln ger ett annat perspektiv. I början av Jeremia 22 står det: "Så säger Herren: Handla rättvist och rättfärdigt och rädda den utplundrade ur förtryckarens våld. Kränk inte invandraren, den faderlöse och änkan, bruka inte våld mot dem. Låt inte oskyldigt blod flyta på denna plats!" 

För att det inte automatiskt ska gå så att vi fastnar i schablonernas snabba omdömen och förutfattade meningar har jag fått lära mig att dem vi ber för kan vi plötsligt se på ett nytt sätt och med mer förståelse. Inlevelse och medkänsla väcks. Då påminns jag också om att somligt ska bara inte överses med utan behandlas för vad det är. Övergrepp, utnyttjande och sådant som gör medmänniskan illa och skada ska bekämpas och förhindras! 

Inte ens den tillvaro som julkortet visar var utan elände. Palestina var ockuperat av Rom. Makthavarna kom snart att tvinga Jesu familj på flykten. Ett mönster som förföljde de kristna i århundraden och har kommit tillbaka genom seklerna. Än idag lever många kristna som förföljda minoriteter.

Ibland har det hävdats att kristna i vårt land inte kan välja att ge stöd åt andra kristna ute i världen som förtrycks och lider förföljelser eftersom vi måste vara till för alla medmänniskor oavsett tro och bekännelse. Som så ofta förr ställs det generella mot det speciella och partikulära. För min del anser jag att det är omöjligt att stå upp för alla. Det riskerar att betyda att vi står upp för ingen. I det konkreta och lokala prövas medkänsla och solidaritet. Några korta associationer utifrån ett enkelt kort, avsänt 1950.

18 december 2024

Adventskalender -4, Kort 18

Storasyster tar hand om lillebror ( eller syster) strax före jul och har varit och handlat. En korg med juläpplen, jul- eller smällkarameller och en inslagen, snörad och lackad, julklapp.

Båda verkar aningen trötta. Förmodligen är det dåligt före. Hälsningen är inte så pigg de heller. Man har inte ens kostat på sig ett utropstecken. En lakonisk punkt står efter God Jul! Kortet är tilltalande eftersom realismen finns där. Och eftersom det är en skicklig konstnär, vet inte vem, som gjort bilden.

I all sin enkelhet kan julkortet påminna oss om människor som tvingats fly sina hem med knappa ägodelar. Vart är dom på väg? Knappast till Sverige. Det är lättare för en rik än för en fattig att ta sig igenom nålsögat...

Tröttkörd är det lätt att bli den bråda tiden före jul. Allt ska fixas så att när julhelgen bryter in kan den firas i "lugn och ro". Undrar om julstress tillhör den goda eller dåliga formen av stress? Själv röstar jag för den goda, förutsatt att det skapats utrymme för avslappning och vila fler gånger under tiden före dopparedagen. Förberedelser behöver inte vara extremt betungande om målen är realistiska och de inblandade hjälps åt. Nu blir det dags för självrannsakan och eftertanke, eller hur?

Kortet är tryckt av Axel Eliassons Konstförlag i Stockholm. Bland vykortssamlare ett välkänt företagsnamn. De hade Jenny Nyström och Anna Palm i sitt "stall" av målare och tecknare. Idag trycker företaget, som efter många turer finns kvar, inte längre vykort. Den lite extra intresserade av förlag i vykortsbranschen kan läsa en artikel på Södertörns Vykortsförening.

Kortet är aldrig avsänt, utan i överförd bemärkelse postfriskt.

17 december 2024

Adventskalender -24, Kort 17

 

Ytterligare ett gammalt julkort. Titta på de pälsbrämade kläderna som verkar äldre än det som hittas i dagens vintagebutiker. Damen med fågeln (gås) under armen bär en turban värdig en forntida sultan. Åtminstone enligt våra och filmens stereotyper. Andra jämförelse landar i att huvudbonaden ser ut som en smärre gräddtårta, för att uttrycka sig vanvördigt. 

Redan har jag sett och hört att granar är både införskaffade och klädda. ad jag minns från de tidigaste jularna så kom granen möjligen in dagen före julafton, men oftast kom den in och kläddes den 24 december! Granen på kortet är snöig och nätt och lätt, eftersom barnet får bära (kan själv). Emancipatoriskt viktigt: damerna ordnar granen själva..

För ett antal år sedan blev det några år med plastgran. Varför? Jo, det blev så dyrt med alla förstörda handskar och vantar där kådan satt som fastvuxen. Plastgranen blev attackerad av Sixten, the cat som dessutom satte i sig glitter. Inte bra. Så nu blir det som mest enbart några väl- och skogsdoftande tallkvistar i en prydnadsurna. Några små hängande dekorationer, flugsvampar, tomtar och ljus, får plats i denna minimalistiska lösning.

Barndomens jular var i alla fall efterlängtade och fyllda av upplevelser. Traditionen satte spår. Julbocken stod under granen och vi 3 bröder betraktade granen med tindrande ögon. Där hängde julkarameller med krusade band och på bordet en fin julduk där en kavat tomte står alldeles självklar. Så verkar det i alla fall på en av de bilder som togs när vi var små barn.

På radion berättades nyligen att Kungsgran (Abies Nordmannia) har fått namn av att hovet försågs med dylika träd. Valet av gran står mellan Rödgran, Blågran, Silvergran och Kungsgran. Granar får naturligtvis inte huggas på andras marker, såvida man inte har fått tillstånd. Granstölder är lika illa som andra stöder. 

Nåväl, till sist kan beslutet inte skjutas upp. Då är det bara att bestämma sig.... Men, kom ihåg, det går lika bra med tallris!

16 december 2024

Adventskalender -24, kort 16


Figurerna på dagens kort är välkända. Även dagens barn kan känna igen Tant Grön, tant Brun och tant Gredelin och barnen Petter och Lotta samt pudeln Prick ifrån Elsa Beskows många böcker. Hela hennes produktion av barnböcker är fantastisk, med otroligt rika bilder målade av henne själv. Vad sägs om "Puttes äventyr i blåbärsskogen", "Hattstugan", "Tomtebobarnen" eller "Petter och Lottas jul"?! Vilka böcker minns du särskilt?

Här på kortet åks det för fulla muggar i skidbacken. Tanterna iakttar äventyren på snön. Himlen är vintrigt pastellfärgad och små blå streck i snön markerar kyla. Det åks på gedigna träskidor. Du som vill betrakta bilden i större format behöver bara trycka på bilden så öppnas den på en ny sida, där kan betrakta detaljerna lite bättre.

Förbundet för Kristet samhällsliv grundades 1918 av Elsas make, teologen och författaren Natanael Beskow. Den rörelsen gick samman med Förbundet för Kristen humanism och Samhällssyn (KHS) år 1971. Idag heter organisationen Förbundet kristen humanism. I mitten på 1970-talet hade KHS rätten att få avkastning på försäljningen av Elsa Beskows vykort! Det vet jag eftersom KHS styrelse under 1970-talet hade att hantera dessa intäkter. Idag tycks detta band och denna förmån helt glömts eller tappats bort! Någon kanske vet hur eller varför? Natanael Beskow grundade tillsammans med andra hemgården Birkagården i Stockholm 1912. Kortet är tryckt av Stiftelsen Birkagården i Stockholm.

Kortet har ett serienummer 32 och heter kort och gott "Skidåkningen".

15 december 2024

Adventskalender -24, kort 15

 

Idag tänds det tredje ljuset i adventsstakarna. I kyrkorna finns ofta en stor adventsstake med fyra ljus där man varje söndag högtidligt tänder dessa förväntans ljus. Johannes döparen berättas och förkunnas det om i kyrkorna och om att "Bana väg för Herren".  Även idag går det utmärkt att sjunga "Bered en väg för Herran". 

Kortet önskar God helg, inte för att ersätta God Jul utan troligen för att variera språket. Varför tror jag det? Därför att bilden uttrycker djup fromhet och förväntan. På himlen lyser stjärnan, den som också har till uppgift att leda hela världen till Betlehem. De fjärran vise männen fungerar som symboler för resten av världen som är på väg för att hylla den nyfödde. Tankarna att Jesus i stallet var omgiven av allsköns djur står för att även naturen mottog och omslöt Jesus. 

Kortet kan bli en påminnelse för alla som någon gång bett, på morgonen, en aftonbön, eller en bön i kris och nödläge. Själv får jag frågor om jag kan be när något livsavgörande ska hända eller något mycket svårt verkar stunda. Självklart ber jag, men hoppas att de som tror att min bön ska betyda något vågar tro att den egna bönen lika mycket lyssnas till. Det är inte så svårt att forma böneorden själv, tyst inom sig eller högt i avskildhet.

Kortet sändes på julafton 1938 till Östansjö. Det är tryckt av Pro Caritas förlag i Göteborg.

14 december 2024

Adventskalender -24, kort 14

 

Ett fotografi av en hästdriven "buss" sändes 1909 från Eslöf till Tanto Sockerbruk i Stockholm. Meddelandet på baksidan lyder: "Käraste mamma och Pappa. Hur står det till med er. Vi ha väntat så mycket höra från er. Vi äro friska och krya alla 3 och sänder er många varma hälsningar. Skrif nu med det snaraste. Hälsa alla släktingar och vänner däruppe. Hälsningar...."

Budskapet är verkligen en uppmaning och önskan om kontakt och kommunikation. Det var ju på den tiden som alla inte ens hade en fast telefon utan var beroende av postverket.

Sällskapet på bilden är finklädda och stadda på utflykt. Den här tiden på året träffas många för att äta julbord, det är föreningar, arbetslag och andra sällskap. Till julborden åks det knappast i gemensamt fordon, vi tar oss själva dit vi ska med olika fortskaffningsmedel. Jag har frågat några som varit iväg på dylikt nöje huruvida det sjöngs, men julbordet är sällan eller aldrig förknippat med unison sång. 

Är vi rädda för att störa andra grupper med vår sång, vi som tillhör världseliten vad gäller dryckesvisor? Vi som har en enorm visskatt där Bellman fortfarande står högt i kurs,  där några fortfarande kan sjunga texter av Dan Andersson eller Fridas visor av Birger Sjöberg. Vi kan hjälpligt sjunga Evert Taube, Cornelis Vreeswijk och Olle Adolphson! Eller ta nyare tiders många artister och popband som får oss att våga sjunga med: Ulf Lundell, Gyllene tider, Roxette, Kent, Veronica Maggio, BAO, Laleh och många fler... Skulle vi då inte våga ta ton? Hög tid att någon fixar ett antal frejdiga och hejiga julbords-visor, eller hur?

Här en första vers på momangen till Hej tomtegubbar...

Kallskuret, sill och ännu mera 
som på tallerken ska lastas.
Kallskuret, sill och ännu mera
ty ingen mat ska väl kastas.
Man väljer grönt, man väljer kött,
en aning ditt och en smula datt.
Kallskuret, sill och ännu mera -
Julbordets fröjder är många!



13 december 2024

Adventskalender -24, kort 13

En Lucia i hemmiljö. Av Robert Högfeldt som delvis satt fast i sin tids schabloner, ibland med rasistisk överton. Han var flitig illustratör, målare och tecknare. I produktionen finns många vykort, ofta med en komisk och humoristisk glimt.

De stora Luciatågens glans kan man inte efterlikna hemmavid, men något kan göras som får en tidig morgontimma att skimra. Här på bilden är kronan ersatt av ett enda stort ljus. Sällan har väl ett enda ljus avbildats med en sådan, nästan himmelsk, corona. Som en explosion av ljus!

Min rekommendation är att ni som kan borde bege er till något luciafirande, t.ex. i en närbelägen kyrka. Men kolla först, det kan vara entré och redan slutsålt. Men den som söker kan säkert hitta en Lucia med ett medföljande tåg av tärnor!

Om inte annat kan det dagen ge anledning till att på nätet söka upp Lucialegenden som finns i många varianter. Oftast tänkvärt eftersom det handlar om engagemang, överlåtelse och förföljelser av de kristna, tidigt i kristendomens historia. Kejsaren Diocletianus var ingen from härskare. 

Carl Henrik Martling skriver i sin ekumeiska helgonkalender, En sky av vittnen, följande: "Legenden berättar att Lucias fästman i besvikelse över att hon delat ut hela sin hemgift till de fattiga angav henne som kristen inför domaren Paschasius, som dömde henne till tjänst på en bordell. Men då visade det sig omöjligt att flytta henne, inte ens många fullvuxna män kunde rubba henne från den plats, där hon stod. Då dödades hon med en svärdsstöt i halsen, berättar en av legenderna. S:ta Lucias reliker finns i Venedig." 

I Luciatågen symboliserar det röda sidenbandet runt midjan hennes martyrium.

12 december 2024

Adventskalender -24, kort 12


Nu inleds den brådaste perioden i många församlingars liv.  Flera Luciaarrangemang ska genomföras. Här hemma med ett Luciatåg inför full kyrka och sedan en Luciakröning med mer avancerad och klassisk repertoar. Några dagar därefter en Julkonsert. också den med fullsatt kyrka. 

Hela julhelgens många gudstjänster går som ett löpande band av högtidligheter. Samling vid krubban och Julbön. Midnattsmässa och Julotta. Juldagens högmässa fortsätter julfirandet som är intensivt fram till Trettondagshelgen. Det vore synd att inte passa på att bli deltagare, var och en på sin ort!

Bröderna Petri står staty utanför Olaus Petri kyrka på norr i Örebro. Reformatorn och bibelöversättaren Olaus sitter och ärkebiskopen Laurentius står med den välsignande högerhanden lyft. Här tolkar vi det som en uppmuntrande vinkning till alla som sliter för att genomföra detta intensiva firande, Gud till ära och människor till glädje!

Bilden, ett fotografi, användes i mitten av 1900-talet som ett fint julkort.


11 december 2024

Adventskalender -24, kort 11


TV-sändningen från Nobelbanketten innehåller att antal processioner. De nobla gästerna tågar in i sällskap med de andra som sitter vid honnörsbordet, kungligheter, ministrar, direktörer m.fl. Under aftonen skrider gång på gång servitörer in med det som ska serveras. Högtidligt och visuellt tilltalande.

Nobelfester blir allt populärare på hem och institutioner liksom på barnstugor och i skolor. Snart stundar Luciatågen då ny festligheter väntar. Kanske inte med middagar och bordsdukning, men det går faktiskt lika bra med pepparkakor och saffransbullar!

Luciafirandet brukar betyda att de medverkande sångarna ceremoniellt går på led, två och två, sjungandes Luciasången: Natten går tunga fjät... (fjät är spår, fotspår, steg, efterfölja).

Det närmaste många kommer en procession är i en mässa i någon kyrka. Då oftast välordnat och med förutbestämda platser i raderna för olika medverkande. I vardagen kan enstaka demonstrationer vara så välorganiserade att de kan likna processioner. Ibland tycks även köandet i somliga sammanhang närmast formas som processioner där man långsamt skrider fram till kassan, entrén eller toaletten. Skolklasser på utflykt, åtminstone med små barn kan formas som en procession. Även långsamt marscherande musikkårer skulle kunna inordnas under ordet procession. Enligt SAOB betyder ordet: "(högtidligt, långsamt) gående av en till ett tåg formerad skara, högtidligt tågande; särsk. dels (i fråga om katolska förh.) om dylikt tågande med fanor, kors o. helgonbilder (under sång o. ceremonier) som anordnas i samband med vissa kyrkliga högtider, dels om lik- l. begravningståg..."

Ordet process som kan faktiskt också innebära: "(tågande i) procession; äv. konkret, om deltagarna i en procession; äv. om en procession betraktad ss. en högtidlighet, stundom med särskild tanke på den därvid utvecklade prakten o. ståten".

Dagens kort, med de kvinnliga stjärngossarna, är målat av Brit Cege. Kortet sändes den 22/12, 1945 från Stora Mellösa till Odensbacken. Kortets baksida ståtar med en vers som rymmer en from förhoppning, lätt att stämma in i: 

"När julens sång om barnet,
som föddes i Betlehem,
än sjunges av stjärngossar
i många svenska hem,
ur sången går en önskan
så hjärtevarm därvid:
Må julen få förlöpa
i glädje, ljus och frid."


10 december 2024

Adventskalender -24, kort 10

Det är en nobel dag idag. Den 10 december är helt enkelt Nobeldagen. Dagen då Alfred Nobels priser delas ut. Tomten på kortet skulle kunna vara en av förvaltarna som handhar den stora förmögenhet som genererar prispengarna och mycket annat. Eftersom det är ett nyårskort ska motivet tolkas som en symbolisk önskan om välstånd och rikedom till adressaten, Alfrida Svahnström i Hook. Kortet sändes den 29/11 1911 från Tranås.

Nobels efternamn tänkte jag först var en homonym, men se där hade jag fel. Homonymer är ord som stavas och uttalas lika. Som ask som kan betyda en liten låda eller ett träd. Men Nobel och nobel borde kunna kallas en homograf, ord som stavas lika men uttalas olika.  Förmodligen tillämpas inte den klassificeringen på namn? Vad gör det, en dag som denna?

Att heta Nobel i efternamn leder mina tankar till akademiens ordbok där betydelsen av ordet nobel uttolkas: som antingen att vara adlig eller att man till sin karaktär är: "ädel, förnäm; högsint; högsinnad; fin; äv. i utvidgad anv., om ngns ord, handlingar o. d." Mitt efternamn kanske inte skulle ha varit Stenström utan Stillsam? En tankeövning kunde vara att hitta något nytt lämpligt efternamn som uttrycker ens personlighet och karaktär?! Lars Tankspridd. Lars Snål? Lars Trötter?

Konstnären är Jenny Nyström, den kanske förnämsta av alla de tidiga helgkortskonstnärerna. Det gedigna och skickliga målerihantverket är omisskännligt!

09 december 2024

Adventskalender -24, kort 9

Ett slitet julkort. Ett kärt julkort eftersom det sändes 21/12 1921 till Inga Greta Karlsson, Kryddgränd 3 i Visby. 7 år gammal fick alltså min blivande mor detta julkort, dignande av julgåvor och med förhoppning om en julegris med äpple i mun. En någorlunda sliten julbock fick hjälpa tomtepysslingen att bära klapparna.

Kortet är sänt av kusinen Astrid Samuelsson (sedemera Gäfvert), född i Johannes församling i Stockholm. Hon föddes 1909 och mamma Inga-Greta 1914.

Alla paket verkar ha fått snörena lackade så att de inte skulle gå upp, dessutom verkar det festligt och grannt. Förr ägde många sigill som användes för att ge det röda smälta lacket en särskild prägling. Än idag kan man köpa en lackstämpel (sigill) och lack så att den som vill kan lacka på. Uttrycket det lackar mot jul betyder inte att folk är i färd med att sätta lack på julklappar. Nej, innebörden är att julen sakta närmar sig.

Hur lackar man då? Så här enligt hemsidan NostalgiskA:

"1. Tänd ett ljus för att värma lacket på och låt det fortsätta brinna så länge du ska lacka
2. Smält lacken genom att hålla toppen ovanför lågan. Snurra sakta lackstången för att få en jämn smältning. Håll det inte direkt i lågan eftersom det lätt blir sotigt då. Tänk på att lacket börjar droppa, så håll till på en yta som tål det.
3. Tryck av där du vill ha lacksigillet.
4. Pressa snabbt ned sigillet i lacken innan den stelnar (vilket går snabbt!) . Låt torka. Klart!"

08 december 2024

Adventskalender -24, kort 8

 

De fyra årstiderna fungerar ännu, men hur länge? I den klassiska musiken är Vivaldis årstider ljuvlig musik. Meteorologiskt blir vintern vagare till förmån för en längre höst och en utdragen vår. Kanske. På Julkortet lever i alla fall den idylliska shablonbilden av den vita vintern. Snö, kärve, domherrar, vedeldning i stugan. Det är vackert och fridfullt!

Julkärvar förekommer de alls idag? De som vill mata fåglar under vintertiden kan nu istället köpa attiraljer och fågelfoder i alla möjliga utföranden, som små upphängbara bollar, fröautomater eller i stora säckar med fågelfrö.

Naturskyddsföreningen vill i alla fall att vi hjälper fåglarna att överleva genom att tillhandahålla fågelföda. Gå in på deras hemsida och ta reda på vad fåglarna äter och behöver! Där står bl.a, följande: 

  • "Det är viktigt att fåglarna får i sig mycket energi, särskilt om det är kallt. Energirika frön med fleromättade fetter som solros- och hampfrö är bättre än mättat fett som ister och kokosfett."

Kortet är tecknat/målat av konstnären Tycho Ödberg som hade en stor produktion av helgkort. Poststämpeln är dessvärre otydbar.

07 december 2024

Adventskalender -24, kort 7

Idag har ett kort från Danmark letats fram. Det är tryckt av Alex Vincents Kunstforlag med den svenska texten "God Jul!". Kortet sändes från Kerimäki till Åbo i december 1907, dvs. för ungefär 117 år sedan.

Släden är knappast stor, lagom till en person. Välklätt skulle det också vara, med pälsmössa, pälsjacka och muff. Det cylinderformade plagget kanske inte var så lämpligt om hon på bilden skulle köra sin släde. Hönorna de stackarna får spinga runt i snön för at se om något mättande går att picka.

För min del tänker jag att perspektivet luras. Kan det vara så att hela hästens bakdel försvunnit bakom den ganska nätta damen? Det vore förstås inte första gången som något litet gömmer eller skyler mycket. 

Det uppenbara välståndet får mig att tänka på advent som är en fastetid, även i lutherska länder. Men den praktiseras knappast längre. Istället är hela adventstiden präglad av extra tilldelning vad gäller glögg och pepparkakor. Förr behövde människor av tvingande skäl leva knappt och sparsamt för att få ihop till julens överflöd. I vår tid gäller inte det för alla längre. Fast nyligen kunde medierna rapportera om att var tredje barnfamilj tar superdyra lån (till ockerräntor) för att unna sig ett julfirande. Ska det behöva vara så?  

06 december 2024

Adventskalender -24, kort 6

 

Julmarknaderna har redan haft sin höjdpunkt. I november ordnas de flesta marknaderna som om det gäller att prägla adventstiden med längtan efter julfirandet. Somliga ordnas inomhus, en del är både ute och inne och andra är bara utomhus.

Ett år åkte vi till Julita för att gå på deras berömda julmarknad. När vi kom fram var det tomt och ödsligt. Det enda som var igång var restaurangen. Vi frågade försiktigt om var julmarknaden kunde vara. Svaret kom snabbt: ni är en månad för sent! Hem reste två snopna personer som bannade sig själv för att inte ha läst ordentligt på nätet. Rätt siffra på dagen, men fel månad...

För några veckor sedan lyckades vi pricka rätt och besökte Hardemos julmarknad i det gamla stenmuséet. Där fanns mycket att se, fast vi fastnade inte för något trots fint smide och bra hantverk. Kanske för att vi förbereder en flytt, då vill vi inte gärna samla på oss mera, åtminstone inte just nu.

Einar Nermans fina julkort visar ett marknadsstånd laddat med pepparkakor, en trumma och polkagrisar. Som så många gånger på Nermans jul- och påskkort finns det symmetri i bilden. Här uppstår genom takduken vars topp är helt centrerad, utfälld som ett paraply från vårt perspektiv. I påskbilden är hela tanten symmetrisk, bara huvudrosetten är djärvt bångstyrig.

En liten person med röd luva blickar med förhoppning upp på försäljerskan iförd en schal eller pläd med stora fransar. Mot den kolsvarta himlen faller vita prickar (snöflingor inser betraktaren). Jag kan inte låta bli att uppskatta bilden, bestående av multifärgade silhuetter, originalet hade jag gärna haft hemma på väggen eftersom den får mig att minnas barndomens jular.

Till sist går tanken till Ukraina, Gaza och Libanon. Kommer julen alls att kunna firas med glädje? Där är idyllen långt borta. Hur låter änglarnas julsång just där och på andra platser där ofred råder? Vet de sig inte vara utvalda? Eller, i bästa fall, kan de bevingade orden möjligen bli till ett hopp?

"Ära i höjden åt Gud 
och på jorden fred åt dem
han har utvalt"!

05 december 2024

Adventskalender -24, kort 5

Dagens kort är målat av Curt Nyström, som även bar namnet Stoopendaal, son till den berömde målaren och tecknaren Jenny Nyström. Bilden gissar jag föreställer hemfärden från en julotta. De tre i släden bär folkdräkt, den högtidsdräkt man förr oftast bar, t.ex. i Dalarna, vid kyrkbesök. Den lantligt belägna kyrkan i bakgrunden styrker den tanken.

Ofta diskuteras kyrkobesöken i Svenska kyrkan, de som under många år bara rasat. Trots nedslående siffror, vilka antyder att kristen tro har det motigt, finns det sådant som inspirerande nog går i motsatt riktning. Starkt ökande intresse för konfirmationen syns på ökande deltagande, åtminstone här i trakten. Till högmässan 1 Advent i år kom många fler än förra året. Även om det ibland kan kosta på att visa sin tro verkar fler våga framträda som troende och kyrkotillhöriga! Om inte annat syns det i spalterna.

Så om slädpartiet är på väg bort från kyrkan är det i den rörelseriktningen många befunnit sig. Men de som går till kyrkan ska, måste, lämna kyrkan. Inte för gott utan för att leva som kristna i sin vardag. Förhoppningsvis återvänder de till sin församling, ofta!  

Vore det inte härlig att någon gång få åka släde? En enda gång har jag gjort det, och då var det både tunt med snö och slaskväder. Smågnissligt. Men färden gav mersmak. 
 

04 december 2024

Adventskalender -24, kort 4

I början av december vaknar hoppet om snö och en vit jul. Längtan är ganska stark för barn som vill åka pulka eller skidor, som vill bygga snögubbar. Fortfarande finns det väl en och annan som dessutom tycker det är extra fint med snölyktor?

Den välformade snögubben har fått en liten julgran i famnen, med levande ljus! Av kläderna att döma, pälsbrämade och tjocka, är det en kall dag. Solen i bakgrunden är på nedåtgående, varför skulle annars ljusen ha tänts?

Måtte detta år ge barnen möjlighet att rasa och leka så mycket de önskar. Utomhus naturligtvis, så att de för en stund glömmer internet och sina skärmar. Och träffar vänner och lekkamrater IRL!

Kortet här intill är gammalt. Det poststämplades den 23/12 1909.

03 december 2024

Adventskalender -24, kort 3

Fantasin går på högvarv. En tomte är omringad av små ulliga, gulliga och flygande snöänglar. Tomten håller i luvan när änglarna dansar sin ringdans. Ena träskon har flugit av. Tjohej! Nog borde det finnas en saga bakom denna bild?

Färgerna och kompositionen andas vänlighet och välvilja, allt vad hot och rädsla heter är som bortblåst. Inte ens tomtens fall har förorsakat ben- eller armbrott. När snönblandat regn börjar falla och halkan sätter in får akutmottagningarna och ortopoderna gör skäl för sin lön. Väderleksrapporterna ikväll varnar för blixthalka på vägarna. Det gäller att se upp för glattisen som är osynlig!

Osynliga faror är nog de värsta. Politiker vet att rätt vad det är kan de råka ut för något som får dem att tappa balansen. Minsta snedsteg, även för länge sedan, kan komma åter för att bitas i ändalykten. När politiska motståndare, inom och utom det egna partiet, och media gaddar sig samman kan det gå fort att dratta på ändan, fråga Mona Sahlin eller Anna Kinberg Batra. I kyrkan händer det mera sällan även om kombinationen kyrka - skandal ännu är laddat. Präster som beter sig illa får varningar eller blir avsatta. Vägen dit är rak för somliga medan andra skyddas av en tystnadens kultur. Rättssäkerhet betyder väl att det ska vara lika för alla?

Personen som faller skulle nog gärna ha några snöänglar till stöd och tröst när det sker. Goda arbetskamrater och vänner som stöttar mitt i motgång och fall borde förstås finnas, de som ser hela människan och inte bara fel och misstag. Det vore hemskt att reduceras till sina handlingar, att identifieras enbart utifrån sina misstag och tillkortakommanden...

 Kortet är målat av Ulla Lindström och utgivet av Hartmans Konstförlag AB i Uppsala. Bilden blev aldrig avsänd utan är, som man säger om frimärken, postfrisk.


02 december 2024

Adventskalender -24, kort 2

Igår visades på bloggen en skidåkare som var från- eller bortvänd. Baksidan av någon som skidade sin väg var målad på kortet. Idag är personen på nyårskortet stående på skidor och vänd mot oss betraktare. Det skulle kunna vara en brevbärare på uppdrag. 

Märket på väskan ser i alla fall ut som ett posthorn. Brev och tidningar tycks finnas i väskan. Det snöar påtagligt, synligt mot den lite mörkare himlen och den ljusa backen i bakgrunden.

Lite stolt, nästan kavat, ser den unga damen ut att vara, poserande med ena näven på höften och den andra i skidstavens ögla. Hon tar sig tid att stå stilla fast hon är på väg... Nästan som om någon ropat: ställ upp dig så får jag ta ett kort med min mobil. Fortfarande säger några av oss att vi ska ta ett kort med telefonen!

Ergonomiskt kan det väl inte fungera med en stav som är nästan lika lång som skidåkaren själv? Skidan som syns påminner om en planka. Sådana var skidorna ännu på 1950- och 60-talet. Massiva träbitar. Rejält tunga och obekväma. Ständigt klibbade vi på en blå valla, seg som bara den. Vilket ofta var fullständigt kontraproduktivt. Det hände att man nästan stannade i nedförsbackar. Kamrater som inte hade stabila pjäxor fick klara sig med gummistövlar. Vilket inte brukade gå så bra, det heller.

Kortet skickades från Hook den 31/12 1910 till Huskvarna.


01 december 2024

1 Advent och ett kort

Gräver bland mina jul- och nyårskort för att hitta några som ännu inte synts på den här bloggen, dvs. stillsam. Här har jag vissa år försökt tänka kring kort, deras syfte, motiv och utformning. Hittade nyss ett kort som avsändes från Kuopio till Helsinki den 31/12 1909 föreställande en skidåkare som åker sin väg. 

Detta är ett ovanligt kort eftersom nästan alla skidkort visar skidåkare från sidan eller framifrån, så gott som aldrig helt bakifrån. Grön kjol med strumpor/byxor i samma färd samt en beige jacka och en grå mössa. Skidåkaren greppar stavarna utan hällor och är uppenbart i rörelse. Här finns inget att se förutom åkaren med utrustning. och en svag skugga. Inget landskap. Inga berg, inga träd, bara snö får vi gissa.

I våra dagar åker kvinnor, ja inga andra heller, skidor iförda kjol. På spårets fråga, aningen omgjord, använder jag för att finna ut: vart är hon på väg? Enklaste svaret är: bort! Eller möjligen: hon är bara på väg, inte vart!

I chef- och ledarskapskurser kunde det här vara en illustration till hur en ledare drar iväg utan att bekymra sig om dem som ska med och följer efter. Inga andra syns i alla fall till på kortet.

Den bibelsprängde kan få en association till 2 Moseboken 33 där Herren låter Mose veta att när Herrens härlighet går förbi kan Mose enbart få se honom på ryggen. Så är det fortfarande, ingen får se Gud. De flesta av oss uppfattar Gud som något eller någon flyktig, ogripbar och bortvänd från sig, sin samtid och världen.

Möjligen är det människan som är bortvänd. Så heter det numera i en syndabekännelse, att jag som människa har del i "världens bortvändhet från dig". Ty jag har inte älskat Gud över allting och inte min nästa som mig själv.

I den s.k. Aronitiska välsignelsen, den som brukar utdelas av prästen i högmässans avslutande del, Herren välsigne och bevare dig, Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig, Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid. I dessa ord förväntas Guds ansikte lysa och vändas mot den som får ta emot välsignelsen. Något mer och något annat än den förbifarande ryggen.

Den som för ett drygt sekel sedan sände kortet hade knappast sådan funderingar när skidåkarkortet valdes ut. Kanske handlade det om en uppmaning till en vän att passa på att röra sig efter helgerna? Att ge sig ut i spåret och känna glädjen av att kunna röra sig, att för en stund komma iväg, ensam och allena? Men även en skidtur tar förstås slut.

Så är det förresten med de flesta av våra dagar. De kommer och går och är snart förbi. Första Advent har redan givit sig av och vi får, möjligen några goda minnen rikare, nöja oss med nästa dag, den 2 december, Herrens år, 2024.

29 november 2024

Dag Sandahl gillar Althusser

Hos Kyrklig samling på nätet finns en imponerande dokumentsamling över betydande kyrkliga frågeställningar och händelser. Alla borde besöka den ambitiösa och imponerande sida. Aktuella kommentarer till kyrkligt liv står mestadels Dag Sandahl för genom sina Dagsländor. Sandahl är präst, forskare och författare med åtskilliga verk på sin bibliografi Jag läser Dagsländorna mestadels med behållning även om Dags kritiska intellekt och ironiska sinnelag tycks ha förpassat en hel del glädje och uppskattning till sidlinjen. Hans kyrkokritik är aktuell, intressant och ofta berättigad. Kanske för att det är lätt att stämma in i ifrågasättandet t. ex. av storskalighet, av samhällsreligion som breder ut sig, även inom kyrkan och av vilka intressen som styr kyrkan och kyrkliga beslut.

Nu och då dyker marxisten och filosofen Louis Althussers tankar om ideologiska statsapparater upp. Göran Therborn skrev en introduktion till teorin om ideologiska statsapparater i Zenit nr1, 1973. Efter introduktionen publicerades en text av Althusser om dessa statsapparater. Dessa texter är värda att ägna lite tankemöda åt. Man blir inte marxist genom att läsa honom, men hans materialistiska syn på samhälle och ideologier får läsarna att försöka tänka över och se vad som sker i det som synes ske. Vilken roll spelar institutionerna i ett samhälle, vad motiverar dem och vad blir resultat av deras verksamheter reellt och tankemässigt?

I dagens Dagsedel skriver Sandahl: "Ideologisk fostran sker genom ideologiska statsapparater; skola, kyrka, idrottsrörelse, subsidieberoende ”folk”-rörelser, media förstås. Den ideologiska kontrollen är rotfruktshård (morötter är rotfrukter) eller sker med den piska, som ger avtryck i plånbok eller i förlorad arbetsglädje genom lönesättning, pension, begränsade arbetsuppgifter samt självfallet genom idiotförklaringar – argumentet att det de refrraktäras meningar bottnar i okunskap/dumhet." Detta är en tydlig referens och bearbetning av Althussers tankar.

Therborn menar i sin artikel att Althusser inte är så enkel att läsa och förstå: "Att läsa Althusser är vanligen inte särskilt lätt. Dels är de problem han tar upp ofta mycket komplicerade, dels skriver han ofta på ett filosofiskt språk, som är svårtillgängligt för många av oss. Det är lättast att läsa och begripa Althusser, om man läser honom i relation till specifika analytiska problem". Och det är så Dag Sandahl gör, kopplar de ideologiska statsapparaternas funktion (t.ex. kyrkans) att befästa rådande ideologier och normer till nuvarande situation. 

Intressant är att enligt Althusser ersattes kyrkans ideologiska funktion tidigt av skolan, det är där man numera får lära sig hur man ska vara, tänka och göra. På så sätt har skolan blivit det sekulariserade samhällets kyrka där normer, livsåskådning och elevens plats i samhället stadfästs. Fast ska man tro aktuell kritik av den svenska skolan är även skolan på väg att tappa delar av denna sin roll. Kan den digitala världen, med AI och sociala medier ha börjat undergräva de gamla institutionerna och deras betydelse? 

I kyrkan kvarstår ett problem. När kristen tro förvandlas och blir till religiös överbyggnad är det i vårt samhälle förmodligen en reflex förorsakad av kyrkans marginalisering. Det är inte där samhället reproduceras och rådande ideologi lärs ut, om vi ska tro Althusser. Lätt är ändå att konstatera trons försvagade ställning och en begynnande inre sekularisering. Reducerad och förenklad till huvudsakligen människovärde, värdighet, humanitet, medmänsklighet och god vilja förloras det som är hjärta och kärna i kristen tro. Det blir religion och inte kristen tro, om jag förstår Dag Sandahl rätt. Tron tonas ner och mötet med Kristus som förlåter och räddar oss, dopet och nattvarden som Guds handlingar med oss, vi som nutida utsända lärjungar och efterföljare bleknar väsentligt.

Nåväl, jag är inte klar med dessa frågor. Måste fortsätta läsa och reflektera...