Advenstkalender -24, kort 14

 

Ett fotografi av en hästdriven "buss" sändes 1909 från Eslöf till Tanto Sockerbruk i Stockholm. Meddelandet på baksidan lyder: "Käraste mamma och Pappa. Hur står det till med er. Vi ha väntat så mycket höra från er. Vi äro friska och krya alla 3 och sänder er många varma hälsningar. Skrif nu med det snaraste. Hälsa alla släktingar och vänner däruppe. Hälsningar...."

Budskapet är verkligen en uppmaning och önskan om kontakt och kommunikation. Det var ju på den tiden som alla inte ens hade en fast telefon utan var beroende av postverket.

Sällskapet på bilden är finklädda och stadda på utflykt. Den här tiden på året träffas många för att äta julbord, det är föreningar, arbetslag och andra sällskap. Till julborden åks det knappast i gemensamt fordon, vi tar oss själva dit vi ska med olika fortskaffningsmedel. Jag har frågat några som varit iväg på dylikt nöje huruvida det sjöngs, men julbordet är sällan eller aldrig förknippat med unison sång. 

Är vi rädda för att störa andra grupper med vår sång, vi som tillhör världseliten vad gäller dryckesvisor? Vi som har en enorm visskatt där Bellman fortfarande står högt i kurs,  där några fortfarande kan sjunga texter av Dan Andersson eller Fridas visor av Birger Sjöberg. Vi kan hjälpligt sjunga Evert Taube, Cornelis Vreeswijk och Olle Adolphson! Eller ta nyare tiders många artister och popband som får oss att våga sjunga med: Ulf Lundell, Gyllene tider, Roxette, Kent, Veronica Maggio, BAO, Laleh och många fler... Skulle vi då inte våga ta ton? Hög tid att någon fixar ett antal frejdiga och hejiga julbords-visor, eller hur?

Här en första vers på momangen till Hej tomtegubbar...

Kallskuret, sill och ännu mera 
som på tallerken ska lastas.
Kallskuret, sill och ännu mera
ty ingen mat ska väl kastas.
Man väljer grönt, man väljer kött,
en aning ditt och en smula datt.
Kallskuret, sill och ännu mera -
Julbordets fröjder är många!