Störande stör?

Stör är en avlång fisk från vilken man skördar rom. Det fick man lära sig redan tidigt under sin skolgång. Någonstans på vägen fick stör en högre betydelse. En lång stång på vilken en klätterväxt frodades. Humlestör var ordet. Stör var stången och humle växten. Om någon inte visste eller kom ihåg samma som jag.

Stören levererades till oss på kolonin av vänner från Kägleholm. Fyra meter lång. Den hade försetts med varningsflagga i rött och gult, nästan de färgkulörer som Svenska kyrkan fastnat för. Länge blev stången liggande eftersom inget spett fanns till hands. Vänliga grannar fixade fram ett spett som en dag bara stod där nerkörd i jorden. Spettet ropade högljutt: dags att spetta igång! Sätt fart, slöfockar!

Sagt och gjort. Efter ansträngning gick det att få loss spettet. På flera ställen slog spettet i oforcerbara stenar. Till sist hittades en plats där det gick att få ner spettet, några centimeter i taget. Men jorden var ovillig. Den greppade spettet och vill inte släppa loss det. Det var som det sögs fast. Först efter långdragen dragkamp lossnade det. Centimeter för centimeter hackades hålet djupare.

En och en halv decimeter är inte mycket till hål, men det var vad marken och orken klarade. Stören kördes ner och stagades med trä och sten som hamrades ner runt basen. Grannen frågade genast om vi velat ha en senilstång, eftersom den färggranna plasten satt kvar. Så ni kan hitta hem om ni irrat bort er... Han tänkte gå, men vände sig om och sa: Om platsremsorna stör kan ni alltid ta ner stören. Mig stör de inte. Han flinade glatt och gick.

Glömde ta bort varningsflaggningen, var den klena ursäkten jag fick fram. Men den kan åtminstone hålla måsarna borta när det fladdrar och har sig. Nu har vi koloniområdets högsta fågelskrämma. Alltid något.

Individualismens höga visa

Individualismens höga visa sjungs numera livligt i debatten. Envar alltings mått skulle kunna vara en slagkraftig refräng i denna låt. Individualisterna överbetonar riskerna med gemenskap och sammanslutningar och individens tillkortakommanden göms undan, vilket ger slagsida åt debatten.

Trenden att vara kristen på eget sätt och för sig själv har helt missat kristendomens gemenskapskaraktär. Visst har det förekommit gruvliga avarter av denna tanke, men det kullkastar ändå inte vikten av en sund och frisk gemenskap. Individen behöver någon att spegla sig i, någon som lever. Det är i samspel och interaktion som mänskligheten överlevt och det är också den rimligaste möjligheten till en framtid. Där människor på ett sunt sätt hanterar sitt beroende av världen och varandra.

Det digitala mötet

Har deltagit i ett sammanträde via nätet. Inte så enkelt. Jag råkade ha två versioner av Skype igång samtidigt. Då blir det rörigt. Deltog så att säga två gånger. Dels som LS och dels som Lars B. Viss kluvenhet infann sig. Hörde mig som i stereo. Med extra djup och sonor stämma, dvs välljudande,  ekade det eftertryckligt. Har nu raderat den äldre versionen. Nu borde det gå bättre. Har blivit singularis igen.

För säkerhets skull rekommenderar man till morgondagens möte att ha Zoom istället. Hoppas det går bättre. Man känner sig hjälplös som nybörjare. Men skam den som ger sig. Här ska det läras hur man deltar digitalt. Annars halkar jag lätt efter. Och det vill jag inte bli. Efter. Oförstående och hjälplös. Delaktigheten kräver att jag blir mera insatt i det digitala...

Koloni med vedermödor

Så är man kolonimänniska igen. Vågat kan man tycka, eftersom förra gången inte blev så lyckad. Biologin överträffade vår förmåga att förädla och odla. Det växte mest där det inte skulle. Och oönskade växter överträffade de efterlängtade och planterade. Grannar nickade vänligt när vi såg dem. När vi inte såg dem så bra skakade de medlidsamt på huvudena. Ett ord här och några andra där kunde urskiljas. Nybörjare! Hur kunde de få köpa? Rensar de aldrig ogräs? Tror de man ska odla i grusgångarna utanför lotten?

Problemen är desamma. Vad gäller ogräset. Medmänniskan har till och med skaffat en liten skylt. n sådan an sätter där man odlar. På hennes skylt står det inte riddarsporrar, tagetes eller dill. Ogräs, står det. Så är man garderad. Om ogräset gror bättre än de dyrt inköpta fröerna.

Problemet med grusgångarna utanför lotten kvarstår. Är permanent. Där växer gräset bättre än i det vi kallar gräsmatta. Maskrosorna skjuter upp så fort och så många att man kunde tro vi ska brygga maskrosvin. Gröna växter svämmar över tomten och sköljer ut i gångarna. Som enligt överenskommelse ska hållas rena och fina. Utan grönska.

Vi har försköt vattna med svaga växtbekämpningsmedel. Till ingen särskild nytta. Det verkade nästan som extra gödning. Vi har köpt vägsalt. Som också omvandlas till gödning. Efter ett tag. Till sist var det hackan som återstod. Alla som försökt hacka upp en sekelgammal nedtrampad grusgång vet att gräset är bättre på att bryta igenom än hackor. Dessutom får man hackskador i händer och armar. Det rä som att köra in hackan i en stenvägg med tillhörande vibrationer genom armar och ben.

På nästa årsmöte ska jag föreslå att man asfalterar gångarna. Då får vi frid och ro några år. Tills maskrosorna visar sig på styva linan och knäcker även den beläggningen. Lugn och ro skulle vi få på kolonin. Inte vedermödor. Istället fick vi ett fullskaligt krig mot okontrollerbar växtlighet. Som envisas med att dyka upp mest frekvent där den absolut inte hör hemma.

Vara med

I afton sjunger Olaus Petri Vocalis passions- och påsktidens sånger i en särskild gudstjänst kl 18.00. Min förhoppning är at den ska kunna gå att se på nätet. Viktigt för oss som känner oss tvungna att utebli. Delaktighet på avstånd underlättas säkert av att man ibland kan både se och höra!

Örebroarna vet knappast vilken fantastisk ensemble Vocalis utgör. Deras kulturella betydelse sträcker sig långt utanför Nerike. Låt oss hoppas på att vi får vara med fast vi stannar hemma!

Dialys

Lördagar är tidiga dagar. Då ringer klockan redan 06.00. Då har visserligen tidningsbuden redan gått större delen av sina rundor. Sjukhusen gör sig redo för personalbyten. Mellan natt och dag.

Själv vill det till att vara vaken. Strax efter klockan 07.00 är det inställelse på dialysavdelningen. För varannandags-reningen som bloddialysen innebär. Tre deciliter i minuten filtreras blodet. Processen varar i fyra timmar. Sedan kan man räkna hur många gånger den totala blodvolymen cirkulerar genom apparatens filter.

Det är en välsignelse att dialysen finns. Den håller många av oss vid liv. Även i märkliga tider som dessa.

Bön behövs

Nu skulle man behöva en enkel bönbok. Med bordsböner i kristider. Man behöver ett par morgonböner, några böner under dagen och bra aftonböner. De av oss som har "nya" psalmböcker med den nya bönboken har ungefär vad vi behöver. Därtill finns många andra publicerade bönböcker. Vi har alltid tidegärden i olika tappningar att ta i bruk, återbruk. Men dessa böcker ägs av en minoritet och brukas av ännu mindre grupp...

Alla de som saknar dessa bönböcker kan behöva hjälp att komma igång. Den lilla boken om kristen tro spreds i massupplaga till svenska folket. Nu vore det på sin plats att sprida en liten bönbok för hjälpa människor i den dagliga andakten. Bönen behövs i hemmen, särskilt när bönen i kyrkorna delas av allt färre.

Eget beröm luktar illa

Eget beröm luktade illa, när jag var ung. Det tillhörde det förbjudna. Eftersom det omedelbart förvandlade någon till en skrytsam och uppblåst person. Men reaktionen kom några år därefter. Då skulle man stå upp för sig själv. Våga formulera vad man var bra på. Inte skämmas för förmågor och gåvor.

Men det ogrundade upp-pumpandet av sin egen person var fortsatt avskräckande. Förmätet och drygt. Det är slående hur konsekvent en president västerut blivit egenberömmelsen lysande förebild. De ord han använder mest frekvent tycks vara: Great. Incredible. Fantastic. I know more than anyone else. I have done more. Better and best.

Var finns nålarna som sticker hål på denna uppblåsta egenrättfärdighet? Om det inte sker lär många efterapande småtrumps dyka upp där anständighet och empati är frånvarande. Förfärligt vore det. Genomhemskt. Vem skulle vilja ha en sådan klasskamrat? Arbetskollega? Chef? Inte jag, i alla fall...

Uppståndelsens dag

Christus Resurrexit!

Inte glad påsk just idag

Idag önskar man inte glad påsk. Imorgon går det bättre. Trots att uppståndelsen ännu inte ägt rum. Men någon har berättat hur det går. Så det ligger nära till hands att ta ut segern i förskott.

Idag minner om mörker och sorg. På söndag vaknar hoppet. Vi mediterar då över den tomma graven. Mitt i en pandemi som gått fram som en slåttermaskin. Kyrie eleison!

En ny påminnelse om vår dödlighet

Upplevelsen av att vara särskilt sårbar skakar om. Osynliga fiender, covid-19-virus, cirkulerar i allas vår närhet. Somliga klarar det bra. De nyser till, hostar och så är det över. För andra är det livshotande angrepp som vänder allt upp och ner. Vi påminns alla om vår bräcklighet, om att vi är dödliga. Något som förr hörde varje söndag från landets predikstolar:

En ny påminnelse om vår dödlighet lämnas oss dag, då härmed tillkännages att följande medlem (-ar) av vår församling har avlidit, nämligen...

Sven Hector utfrågas

Lars B Stenström frågar
Sven Hector


Tror du på Gud?
Ja. Man måste ha en Gud - att tvivla på.

Vad betyder Gud för dig?
Frågetecknet för mig själv. Stopptecknet för alla försök - religiösa eller icke - att fly undan världen, människan, sanningen, skulden, kärleken, döden.

Är du frälst?
Ja.

Frälsning - vad innebär det?
Se ovan under fråga två. En "omvändelse" till världen, människan i Jesu spår till Golgata. Att troget, nyktert och ödmjukt fostras i syndares solidaritet med döden för ögonen till uppståndelsens dag.

Det talas ofta om bönens makt. Vad är bön? Har bönen någon makt?
Att bedja är att begära, att själviskt ropa: Giv mig, Herre, Giv! Således raka motsatsen till vad den populära psalmen 340 påstår. När denna psalm sedan fortsätter: "Att bedja är att komma Gud så nära, att han blir livet i mitt eget liv" - så kan detta endast betecknas som ett slags religiöst erotiskt koketteri.

Hör kristendom och politik ihop? På vilket sätt?
Guds ords hänvisning till människans verklighet gäller också med nödvändighet hennes sociala och politiska situation. Föreställningen om att "kristendom inte har något med politik att göra" måste betecknas som kristendomsförfalskning, kätteri.

Finns det en speciell kärna eller ett centralt tema i kristen tro, som du vill förmedla till andra människor. I så fall vilket?
Grundläran är inkarnationen dvs: På människans ofrånkomliga frågor om en Gud och en himmel hänvisas till Jesus dvs till mörkret över människolivets Betlehem och Golgata.

Varför är du kristen?
Jag får inte vara ifred för kristendomens frågor. De genskjuter mig överallt. De "omger mig på alla sidor". Utan dem riskerar livet ständigt att antingen falla sönder eller att förstelna.

En utjämnings skall ske?

Fotbollsstjärnor och andra högbetalda idrottspersoner får krav på sig att gå ner i lön för att bidra till att lösa krisen för sin klubb och sport. Motsvarande krav har ännu inte nått de bonustyngda och fallskärmsutrustade toppskiktet av företagsledare. Inte heller andra högbetalda rika har fått strålkastarljuset riktat mot sig med förväntan om lönesänkning.

Normalt ska utjämningar ske via skatter. Man skulle kunna tänka sig extra skatteuttag för de mycket välbeställda på 10-20 procent under en viss tid så att det mest välbeställda alla får ge sitt bidrag, fotbollsspelare, politiker, företagsledare, chefer och andra rika och högavlönade. Men lika säkert som ett amen i kyrkan brukade vara lika övertygad kan man vara om att, inte ens i det för solidaritet så berömda Sverige, en sådan lösning blir verklighet. Man kan undra vad det är för ett slags utjämning som ska ske? Den som Bibeln talar om...

" Kor 8: 12Har någon bara den goda viljan, så är han välkommen med vad han har och bedöms inte efter vad han inte har. 13Meningen är ju inte att andra skall få det bättre och ni få det svårt. Nej, det är en fråga om jämvikt; 14nu skall ert överflöd avhjälpa deras brist, för att en annan gång deras överflöd skall avhjälpa er brist. Så blir det jämvikt, 15som det står skrivet: Han med mycket fick inte för mycket, han med litet fick inte för litet.

12Ty om den goda viljan är för handen, så bliver den välbehaglig med de tillgångar den har och bedömes ej efter vad den icke har. 13Ty meningen är icke att andra skola hava lättnad och I själva lida nöd. Nej, en utjämning skall ske, 14så att edert överflöd denna gång kommer deras brist till hjälp, för att en annan gång deras överflöd skall komma eder brist till hjälp. Så skall en utjämning ske, 15efter skriftens ord: ”Den som hade samlat mycket hade intet till överlopps, och den som hade samlat litet, honom fattades intet.”

Vinna beslut men förlora sin själ

Tanken att regeringen skulle få extraordinära maktbefogenheter satte några partier tack och lov stopp för. Red spärr emot. Inga sådana beslut utan riksdagens godkännande. Det landsfaderliga höll på att ramla in det auktoritära med ordergivning från högsta politiska nivå. Även om verkliga kristider kräver ovanliga åtgärder finns det gränser som inte bör passeras. Det folkliga inflytandet som riksdagen representerar kan då inte passeras som en enkel vägbula - man sänker farten något, placerar sig rätt i förhållande till hindret och kör ganska fort över...

I dagens Nerikes Allehanda skriver Lars Ströman klokt om vikten av uppkäftiga folkrörelser och ett vitalt civilsamhälle. Artikeln kan snart letas fram här. Nu är även kyrkor och folkrörelser påverkade av viruseländet och där finnas också tendenser att utfärda påbud utan att de passerat de vanliga kanalerna. Korta beslutsvägar kan i nuläget upplevas som klokt och rationell. Men glöm då inte att en rörelse där ledning och styrelser ignorerar dem som har stadgad makt att besluta riskerar att förlora sin själ. Att tillfälligt vinna besluten men långsiktigt förlora sin själ är ingen bra modell. Inte ens i Corona-tider.

Tack för press, radio och TV!

Tack gode Gud för press,radio och TV. Dessa medier ger normaliteten en chans och håller ihop mångens vardag. Trots alla alarm och krisrapporter fortsätter medierna att fungera! De  blir tydliga som en demokratins ryggrad när den vanliga mötesexpressen ställer in. Inga årsmöten och sammanträden. Om de alls ska genomföras blir det på distans och digitalt. Medierna förmedlar nyheter och berättelser ur livet som genom sin blotta existens ger isoleringen ett försonande drag. Bra att de finns och är uthålliga!

Människor som hållit sig utanför nätet och avstått från att bli uppkopplade har förlorat ett fönster som kan stå öppet mot omvärlden. När viruset väl är här är det för sent att åtgärda. Men då får nöden hjälpa till att uppfinna andra kontaktvägar. Telefonen ska inte glömmas bort som en oumbärlig och nödvändig livlina. För den tekniken är jag också tacksam.

Sjukvården med sin tålmodiga personal,som trots anhopning och kaotiska förhållanden fortsätter sin kamp för hälsa och liv, är värd all uppskattning och vårt samfällda stöd så att de kan övervinna hinder av alla de slag. Gud bevare dem alla.

Detta vill jag läsa i Kyrkans tidning

Tänkte nog att Kyrkans tidning skulle innehålla mer i dagens nummer beträffande förändringarna av gudstjänstlivet. Dels de påbjudna och dels egna man behöver införa för att förhindra smittspridning. Särskilt nattvarden och delandet av kalken tillhör det som offentligt behöver diskuteras, och det snabbt. Både teologiskt, ecklesiologiskt och medicinskt.

Självintiktion har länge ansetts som en naturlig del av nattvardsfirandet i Svenska kyrkan. Men åtskilliga gånger har det varit problem med människor som vill dränka hela oblaten i vinet och därmed även doppar sina egna naglar och fingertoppar i kalkens vin. Ibland beror det på dålig syn, i andra fall på grund av nedsatt känsel i fingarna. Ofta är det beroende på rent oförstånd. I smittotider är det en oacceptabel form för utdelande av nattvarden gåvor!

Kyrkans tidning kunde gott ha diskuterat frågan och låtit några olika meningar om saken redovisas. Även det man börjat tala om på katolskt håll behöver lyftas fram, detta med andlig kommunion. Nu väntar jag på nästa nummer som naturligtvis allsidigt kommer att behandla även kommunionen i smittotider.

Tidningen, kyrkans alltså, bör också redovisa vilka olika vägar församlingarna valt för att hålla kontakter med dem som inte längre kan brösta sig in bland de femtio utvalda. Eller morgontidiga. Här gäller tränga sig fram....

Hur ordnar en församling livestreaming? Hur löser man detta med psalmsång, körsång och orgelstycken i förhållande till STIM? På vilka plattformar kan man söka sig en gudstjänst någorlunda nära? Annars blir krisen ytterligare ett led i försvagandet av församlingstillhörigheten och omvandlingen av gudstjänsten till en produkt man väljer och vrakar. Hur ska man sedan uppmuntra människor att återvända till sin församlingskyrka och därvarande gudstjänster? Krisen ger med andra ord inte enbart möjligheter utan ganska många risker.

Hålla samman, även på distans

Rädslan för STIM-avgifter lär förhindra ett antal församlingar från att ta adekvata beslut beträffande livestreamade gudstjänster. Men ersättning för kyrklig musik inklusive psalmer lär gå att lösa vid ett senare tillfälle. Nu gäller det att se till att församlingens vanliga gudstjänstdeltagare, och ett antal andra som i nuläget gärna tar till sig en gudstjänst, får den möjligheten på distans! De  ska kunna hålla samman, även på distans!

Youtube och Facebook är naturliga kanaler för sådana sändningar. Där finns redan massor av andra aktörer som vågat ta språnget. Det enorma utbudet bör inte avskräcka. Den lokala gemenskapen går oftast före andra intressen. En parallell till hur människor vanligtvis tar till sig nyheter. Man läser det lokala materialet först!

APG 2:46 De höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje.

APG 5:12 Genom apostlarna skedde många tecken och under bland folket. Alla de troende höll samman och brukade mötas i Salomos pelarhall.

I Sverige handhälsar vi?

Hur hälsar folk egentligen? Nu är det accepterat att ge någon en armbåge! Eller att trixa lite med fötterna. Andra vinkar och somliga bugar. Hälsningsseder har i ett slag förändrats. Fridshälsningen i kyrka har också blivit mer av ett allmänt hejande utan handslag eller omfamning.

Så var det inte för några år sedan. I Sverige handhälsar vi, slogs det då självsäkert fast efter ett antal incidenter i det Sverige som berömde sig av mångfald och tolerans. Olika kulturer kolliderade och människor på ömse sidor om hälsningarna kände sig kränkta. Man uppfattade en ganska vanlig muslims hälsning som samtidigt respektlös och islamistisk. Efter Corona lär det inte bli som det varit igen.

Löven uttalade sig 2016 om att i Sverige handhälsar man på både män och kvinnor. Ett sätt att inskärpa att man tar seden dit man kommer och att även hälsningar signalerar hur man ser på jämställdhet och människovärde. Redan då var det ett tveksamt uttalande om än syftet var gott. Idag har historien skrivit om kartan. Många olika sätt att hälsa, varav många innebär att undvika kroppskontakt, blir det nya. Vi får bli smartare att avslöja det vi ser som patriarkalism eller islamism och det vi inser är ett nedvärderande av kvinnor och deras värde.


Nalin Pekgul i Expresen om handhälsning.

Varde ljus?

Kyrkan som omsluter så oerhört många människor visar sig vara mer än lovligt valhänt när det kommer till att anpassa sig till nya medier. Några experter borde det väl finnas som kan producera en instruktion för hur man åstadkommer livestreaming? Ska de kliva fram först när det akuta behovet av digitala kontakter med församlingarna svalnar, efter viruskrisen?

För en organisation som ägnat mer tid än någon annan åt sin egen organisation är denna brist ett underbetyg. Digitala församlingsblad via epost räcker inte längre till. Streamade samtal och informerande program är nu av nöden. Varde ljus?

Landsfader

Läser en musikrecention och hisnar. "Med singel ´Tillsammans i mörker´ kliver Håkan Hellström in som den trygga landsfader pop-Sverige behöver så desperat just nu." (SvD 27/3) Sedan när behöver pop-Sverige, vad det nu är, en egen "landsfader"? Meningen kan möjligen förstås mot bakgrund av den oro Coronaviruset orsakat. Men varifrån kommer föreställningar om en landsfader?

Förlitande på Svenska Akademiens ordbok får man följande förklaring: (i vitter stil) ss. genitivattribut (med formen landets, arkaiserande äv. landsens) i vissa stående uttr., ss landets (landsens) fader l. moder, hederstitel för landets konung resp. drottning, stundom annan betydande person; landets (landsens) herrar, de styrande i landet; landets (landsens) barn l. söner l. döttrar o. d.,

Vidare kan man läsa att uttrycket finns i 1541 års bibelutgåva och då om Josef i GT.  "(Farao lät utropa framför Josefs vagn:) Thenne är landzens fadher."

De som längtar efter att sätta sin tillit till en landsfader (landsmoder) är förhoppningsvis inte en majoritet av befolkningen. Det klingar av forna tiders överhet med underdåniga undersåtar (!). Idag är nog det landsfaderliga situationsbetingade. I en intervju kan någon framstå som statsmannamässig eller landsfaderlig (landsmoderlig) när gemensamma erfarenheter uttolkas och hopp ingjutes. Det betyder inte att personen har denna roll hela tiden.

Att agera så att de som har störst behov får mer av det gemensamma är klok politik. Samtidigt ska motstridiga intressen balanseras och hot och faror behandlas klokt och vist.

Viktigare än vad man säger är vad man gör och åstadkommer. Ofta påpekat men sällan utvärderat. Säkert har det att göra med tidens förtjusning av yta och sken. I USA hoppas man att presidenten ska vara "presidential", en önskan som sällan infrias. Grälsjuk och aggressiv anklagar han sina motståndare, där pressen inberäknas, vitt och brett. Hans handlingar visar att han inte fungerar som president för hela folket.

Själv nöjer jag mig med att tyst yttra ett Vår Fader... Riktat åt ett helt annat håll.

Brister ut i sång

Sjunga med andra är inte så lätt i dessa dagar. Men sjunga själv kan man alltid. Med eller utan röst. Att sjunga inombords är inget dåligt alternativ. Hela ens varelse kan bli uppfylld av sång.

I flera dagar har en strof följt med mig. Efter varje Corona-program har strofen dykt upp: talar stundom varning, stundom tröst. Inte för att psalmen/sången egentligen handlar om presskonferenser med smittskydd eller regering. Men de försöker göra detsamma. De har en stor förebild...

Plötsligt faller strofen in i sitt sammanhang och jag brister ut. Högt!

Var jag går, i skogar, berg och dalar,
Följer mig en vän, jag hör hans röst.
Väl osynlig är han, men han talar,
Talar stundom varning, stundom tröst...

Plan(t)era för framtiden

När tiden inte går att överblicka, inte ens från dag till dag, är det dags att ta fram en spade. Vi ska gräva ner några björnbärsplantor och även några blåbärsbuskar. Växterna är ett hopp om en framtid framtid som bär frukt (och bär).

Fader Luther citeras ofta när det handlar om plantering av äppelträd. Citatet verkar osäkert eftersom på många håll bifogas ett "ska han ha sagt" eller "lär Luther ha sagt". Vilket som så kan det vara en viktig handling i dessa tider att plantera.

Idag mediterar jag över detta hoppfulla påstående som tillskrivs Martin Luther: ”även om jag visste att världen skulle gå under imorgon skulle jag ändå plantera ett äppelträd idag”

Presskonferenser med Trump

Roar mig med att följa Trumps presskonferenser om covid-19 via CNN. Det svänger! Upp och ner. Fram och tillbaka. Han behöver inte ta ansvar för några försenade åtgärder. Ingen var så tidigt ute att veta det var en pandemi som vår på gång. En kinesisk, en främmande, virus har invaderat USA.

Osammanhängande och med ständigt felaktiga uppgifter som att en medicin uppvisar goda resultat och ska snabbutredas för att kunna sättas in. Sekunden efter måste hans egen expertis rätta honom. Men inget bekommer honom annat än reportrarnas frågor. Då kan han få för sig att skälla ut en NBC-korrespondent för att vara en usel journalist på sensationsjakt.

Det vore underhållande om det inte vore så uppenbart att allt går ut på att lovorda sig själv och dem han leder som bra,, utmärkta, världsbäst.

The Guardian rapporterar.

Ställ in gudstjänsterna!

Nu borde fler församlingar ställa in sina offentliga gudstjänster och övergå till att sända en enklare gudstjänst via nätet. I ödesdigra tider krävs ovanliga åtgärder. Vi äldre är genom samhällsuppmaningar förhindrade att delta. Det som blir kvar är någon slags kategorigudstjänst för friska och yngre.

Massor av församlingar saknar möjligheter att filma/spela in och nätsända. Virusangreppet öppnar för att fler ser till att ha denna möjlighet. Investeringar i sådan teknik kommer att göra nytta under en lång tid framåt. Ute i världen är detta en trend som ökar i styrka! Bortfallet av fysiska gudstjänstdeltagare gör också att kollektintäkterna sinar. Också där kunde en nätsändning öppna för att fler ges möjlighet att fortsätta dela med sig till kollektändamål som är vitalt angelägna.

I Svenska kyrkan är kristtiderna inte särskilt reglerade i Kyrkoordningen. Beslut om att stäla in offentliga gudstjänster går på tvärs mot förordning om att huvudgudstjänst firas varje söndag och kyrklig helgdag.

Kyrkorodningen reglerar i sitt 17 kap gudstjänstlivet.  Där står bland annat:
 3 § 
I varje församling som inte ingår i ett pastorat och i varje pastorat ska en huvudgudstjänst i form av den allmänna gudstjänsten firas alla söndagar och kyrkliga helgdagar om inte domkapitlet för visst tillfälle har medgivit något annat. För ett pastorat ska domkapitlet i församlingsinstruktionen besluta vad som ska gälla beträffande huvudgudstjänster i församlingarna. (SvKB 2005:6; 2012:14; 2017:14)

Som framgår styr domkapitlet vad som gäller församlingarnas huvudgudstjänster. Själva utformningen, dvs vilka liturgiska varianter som ska användas, är delvis överlåtet åt kyrkoherde och kyrkoråd. Men i kristider bör en församling och dess herde själva avgöra vilka krisåtgärder som behöver vidtas. Frågan får senare avgöras i domkapitlet enligt min mening. Nöd ruckar i många sammanhang på gällande rätt...

Knäppta händer

Denna dag tänker jag på alla som tillhör en riskgrupp med knäppta händer. Och på dem som insjuknar. Kraft, mod och hälsa, säger jag tyst.

Puckeln ska plattas till

Vem ska man hålla i hand när det blåser? Staten försöker genom sina politiker och myndigheter tala förtroendeingivande och tydligt. Men den som tillhör riskgrupper kan känna sig objektifierad, som en belastning för andra som måste visa extra hänsyn.

Kolumnister och kommentatorer har påpekat hur nedsättande det kan bli att klumpas ihop som "äldre" och "gamla". Från tillgång till belastning på fem röda sekunder. Håll dig hemma. Sätt dig i soffan. Låt andra handla. Gå inte till sjukhuset. Du kan smitta.

Ingen behöver tveka om vilka som ses som puckeln som behöver plattas till!

Sjukresor

Har slutat åka sjukresor till och från dialysen. Visserligen ska jag inte åka så långt. Men numera är det ofta både två och tre personer i bussen/bilen. Häromkvällen hämtades jag upp 25 minuter sent. Varefter bussen åkte till akuten för att där hämta en patient. Efter ytterligare fem minuter åkte vi tillbaka till dialysen! Chauffören fick gå upp till avdelningen för att hämta ännu en patient. Vi lämnade sjukhusområdet närmare 40 minuter efter utsatt tid. Inte mycket att bråka om, kan man tycka.

Men för den som har dåligt immunförsvar, nedsatt både av immunsuppressiv medicin och av dialys, finns det anledning att vara extra försiktig. Normalt är det en fantastisk tjänst. För tillfället försöker vi arrangera det på eget sätt. Det hindrar inte att solen just denna dag lyser över oss alla.

Skakande grundvalar

Nu skakar det på alla håll och kanter. Den relativt lugna och normala tillvaron är som förbytt. Allt är på väg att pausas. Värst är det för dem som saknar tillgångar och/eller reserver. De som tvingas leva ur hand i mun. När arbetet inte kan utföras som man brukar. När vardagen inte längre är vardag. Utan som små jordbävningar. Och stora. När grundvalarna skakar. Då behövs Medmänniskor. Med stort M. Därtill är det skönt med någon som kan härbärgera oron. Som kan gå vid vår sida...

Vad ska man göra?

Vad ska man göra? Om man måste dra ner på kontaktytorna och mötena. Tanken hann inte slå rot innan någon per radio, eller var det i Fråga doktorn, meddelade att man kan alltid hålla kontakt med "nära och kära" genom att telefonera (numera heter det bara ringa) och höra hur de har det. Men när det är gjort?

Som tur är finns här hyfsat välfyllda bokhyllor. En och annan bok tål att läsas om. Ska jag vara ärlig finns där också böcker som hamnade i hyllan innan den blev läst, oavsett hur intressanta eller lockande de var. Några hyllor har ersatts av långa rader med DVD-filmer. TV förutan skulle jag ändå kunna se på film i ett kvartal eller två...

Den ädla konsten att skicka vykort och skriva brev har ännu inte riktigt förtvinat till den grad att den upphört att finnas till. Stickat eller virkat har jag aldrig ägnat mig åt, förutom några svettiga år i syslöjd. En trött och bullig gymnastikpåse blev resultatet. Vem ville bära runt på en sådan konstig säck? De som kan konsten lär ha gott om tid att utöva sina förmågor.

Begränsat umgänge

Frivillig isolering med minskade sociala kontaktytor ska tydligen minska risken för oss äldre och riskgruppsvarelser. Möjligen skjuter begränsat umgänge upp smittan, men någon verklig hjälp erbjuder denna återhållsamhet knappast. Avsikten är att den "höga puckeln" ska undvikas så att sjukhusen ska kunna klara av de som är smittade och sjuka på annat sätt. Intensivvårdsplatserna, rapporteras det idag, är alldeles otillräckliga redan som det är, denna virus förutan.

Vi får göra vad vi kan, var och en av oss. Därtill tänker jag knäppa mina händer...

I nöden prövas vännen

I nöden prövas vännen, sägs det. Ännu är det inte så många som har verklig nöd på grund av covid-19. Men den stora oro som sprider sig lägger sten på börda för dem som redan är hårt prövade. Den utsattheten är tung att bära, vilket man ytterst måste göra själv. Att ha någon att vända sig till som alltid finns nära ens hjärta är ovärderligt.

Tänk att en majoritet har stängt av den möjligheten frivilligt. Innebar det valet att de hellre bar bördorna själva? Eller blev det en oanad konsekvens?

För min del ber jag tyst: Vår fader...

Bön på distans

Hur blir det med eukaristin i dessa virustider? Kommunikanterna bör upphöra att doppa sina fingrar i kalken. Kanske är det i kristid som nattvarden får delas ut under en gestalt (brödet). Enklast och bäst är väl att brödet distribueras av präst. Så tänker jag på avstånd eftersom jag i nuläget inte deltar i gudstjänster som är välbesökta. Jag ber så att mina böner på min kant kan förenas med församlingens.

Den som förlitar sig på Gud kan inte slå sig till ro. Istället bör den personen göra allt som den förmår för att förhindra smittspridning och onödig oro.

Riskgrupp som är sjukhusberoende

Nya begränsningar av det sociala livet, på grund av coronavirusets spridning, väcker nya frågor. Särskilt för dem av oss som tillhör riskgrupper. I mitt fall är jag både äldre och har en bakomliggande sjukdom. Var går mina begränsningar?

Varannan dag åker jag sjukresa till och ifrån dialysen på sjukhuset. Bör jag fortsätta åka taxi eller buss med flera andra? Eller är det tid att försöka fixa resorna själv?

Vad händer om någon på avdelningen blir smittad. Finns det reserver? Distansarbete går inte när man ska koppla upp patienter till dialysapparater. Vi kan inte stanna hemma tills vi blir friska om vi skulle få influensaliknande symptom. Livet hänger på att vi får hjälp!

För ett år sedan tänkte ingen av oss på sådant. Då fanns hoppet om transplantation. Hur blir det med alla som går och väntar på transplantation av ett större organ?Då slår man ju ut allt immunförsvar...

Många frågor, få svar.

Hopp och ansvarstagande

När behovet av kyrkan växer blir också rädslan för att gå dit större. Efter att ha konstaterat denna effekt inser jag att cronaviruset covid-19 utöver sin fysiska smitta även har andliga biverkningar. När vi som bäst behöver gemenskap och sammanhållning finns det en tillagande oro för att umgås och träffas.

I sådana tider behöver kyrka utveckla sin förmåga att, i fler kanaler än kyrkorummets, föra människor samman, tala hopp och gemensamt ansvarstagande!

Rop på förbarmande

I kristider är det lättare att förstår ropen på förbarmande. I Nya Testamentet är det enskilda personer som ropar att Herren ska förbarma sig. Deras utsatthet är ställd bortom alla tvivel. I välfärden där många har vad de behöver finns ändå utrymme för ropen Kyrie eleison! Ur sjukdom, maktlöshet eller annan nöd kommer längtan efter att Någon eller Något ska förbarma sig. Då, när man förlorat kontrollen över sitt eget öde, vill man bli hörd, sedd, förstådd. Man behöver hjälp och bistånd.

När virusvinden sveper över länder kommer ropen om förbarmande att stiga ur ovana hjärtan och strupar som inte ens visste att sådant kunde hända just dem. Då kan de gamla liturgierna i sin brist på publikfrieri, men med allvarlig uppriktighet och erfarenhet, att kunna tolka och uttrycka både tro och längtan. Den som blir tydlig när allt annat vacklar.

Då ropar jag, då ropar vi, för oss själva och andra: Herre, förbarma dig! Kriste, förbarma dig! Herre, förbarma dig!

Se filmen Brassed Off!

SvT Play har bidragit till en förändring av hur vi tittar på TV. Nu slipper man se till att sitta bänkad framför rutan vid ett exakt klockslag utan kan ta till sig innehållet vid ett senare och kanske mera passande tillfälle.

Härom kvällen efter klockan 23 visade SvT 1 en fantastisk film. Sändningstiden innebär att inte så många såg filemn. Men tillfälle finns fortfarande! Brassed Off heter denna pärla till film och den är ofta karaktäriserad som en dramakomedi. En gruva ska eventuellt läggas ner och man får följa den händelseutvecklingen med gruvans mässingsorkester i fokus. Den som har sett filmen lär komma ihåg den. Och den som inte tidigare sett den bör genast ta chansen! 29 dagar har man på sig.

Den som vill läsa på om filmen kan hitta några ställen via länkarna nedan.

Wikipedia

Imdb

Svensk Filmdatabas

Läsning och källkritik

Elever som inte har uppnått den kunskapsnivå som erfordras för att klara vidare studier behöver insatser – innan denna brist präglar eller bestämmer deras framtid. Avgörande är utan tvivel läsförmågan. Och då avser jag inte bara förmågan att avkoda bokstäver, meningar och text. Ordförråd och innehållslig förståelse är också av avgörande betydelse.

Den som kan läsa behöver fortsätta läsa. Det är då de olika förutsättningarna i hemmen blir avgörande faktorer. Finns det böcker och uppmuntran att läsa böcker? Finns där dagstidning/-ar?

Hur ska nya generationer ha nytta av källkritisk förmåga om de inte får sina nyheter förmedlade av skolade journalister? Informationsflödet på nätet är överväldigande, så till den grad att det är svårt även för tränade personer att veta vad som är rykten, lösa påståenden, tyckanden eller dokumenterade fakta. Risken är att den nya generationen lämnas i sticket när den driver allt läng från allmänbildning och trovärdig och rimlig nyhetsförmedling.

Kortbön

Med korsets tecken går jag den nya dagen till mötes. En morgonbön. Kort och enkel. En påminnelse och en rörelsens lovsång. Himmel och jord rör vid varandra. Dessutom förenas öster och väster.

Pannan. Vår Fader, du som är i himmelen.
Bröstet. Sonen som nedsteg från himmelen.
Axlarna. Den närvarande och inspirerande hjälparen - Helig Ande.

Barmhärtig asyl

Barmhärtigt är att låta människor söka asyl i Sverige. Krigets vanvett hemsöker gång på gång fjärran länder. Att då täppa till gränserna är inhumant. Vi får påminna oss att den som tar emot en främling har möjligen fått änglabesök. Där generositet levs kommer himlen för ett ögonblick till platsen...

Samtidigt finns det gränser för hur många som med kort varsel kan inlemmas i samhället. Att skapa öar av utanförskap ger bara grogrund för avsky och fiendskap. Då är det märkligt att så lite görs för att integrationen ska fungera smidigt.

Lag mot politiska partier i kyrkor

Förhållandet mellan kyrka och stat i Europa ser olika ut beroende på historia och tradition. När skiljandet mellan kyrka och stat genomfördes för 20 år sedan fanns förhoppningar om en ny vår för en fri kyrka. Men det visade sig vara en dröm.

Några politiska partiers grepp om Svenska kyrkan har hårdnat. De många olika grupperna i de kyrkliga valen, splittringen, ger partiföreträdarna större genomslag i kyrkomötet, stiftsstyrelserna och i kyrkoråden. På alla dessa nivåer samlas man till förberedande partimöten för att avgöra vad man skall driva, stödja eller avvisa.

Nog vore det på tiden att riksdagen fullföljde skiljandet mellan kyrka och stat genom att införa en lag som på allvar slår fast kyrkors oberoende i förhållandet till politiska partier. Anledningen är att i Sverige bör skiljelinjen, mellan partier som styr eller aspirerar på att styra staten och dem som styr i trossamfunden, upprätthållas. Partiernas inblandning i kyrkornas styrning bör förbjudas!

När gudstjänst är som bäst

Vem är det som firar gudstjänst? Är det jag - eller är det vi? Eller både och. Samtidigt. Ett klokt svar är att det är tillsammans med andra som man firar gudstjänst. Ofta löper jag risken, om jag är alltför upptagen av mitt eget, att gudstjänsten som ett samlat Gudsfolk förlorar betydelse för mig. Mitt tillstånd, mina tillkortakommanden, mina frågor skärmar av mig från andra av gudstjänstens dimensioner där församlingen som gemenskap uttrycks. Faktiskt även från bänkgrannar och församling.

Firar jag gudstjänst för min egen skull? Är det mina behov som fokuseras? Om vi är där för varandra kan moment som inte direkt talar till mig ändå kännas som alltigenom motiverade. Eftersom vi är många som samlas med olika livslägen och erfarenheter lär mig gudstjänsten att våra olikheter kompletterar varandra. Någon sörjer, en annan är glad, någon har ont, är rädd, kämpar med ekonomi, har blivit anställd, avskedats, behöver närhet, en annan måste få vila...

En fantastisk läsupplevelse är när man flyttar in i en berättelse. Lever den. Erfar den. Som en teaterupplevelse. Där man dras in. Uppslukas. Blir delaktig. Ungefär så kunde förhållandet till gudstjänst och liturgi vara. När den är som bäst. Då öppnas samtalet mellan församling och Gud. Vi pilgrimer ber och lovsjunger. Överlåter oss. Tar emot. Där och då kommer Herren till oss.

Sekulärt och sakralt

Gränsen mellan sekulärt och sakralt ligger dold under överlappningar mellan de båda. Gränsen är till för människor. För att inte allt ska suddas ut i stor relativism. Att många av oss håller kyrkorummet som något speciellt som behöver behandlas med omsorg och pietet är därför naturligt. Platsen är nämligen till för församlingens möte med Gud.

Detta möte skyms lätt av människans egna behov. Inför gudstjänsten förbereder sig knappast någon. I många av de församlingar jag besökt låter det numera snarare som en stor bisvärm sluppit loss. Det surras, talas och är högljutt. Inte för att det måste betyda att världens värderingar invaderat kyrkan. Andakt kan också låta...

Men det är klokt att inte glömma att för Gud är hela tillvaron, dessa riken, hans intressesfär. Gud kan komma människor till mötes även i det sekulära.

Upplåtelse av kyrkorum

Stengolv, pelare och höga valv ger rymd. Där kan tron växa. Om den tillåts ta plats. Där  ska bön och lovsång fylla rummet. Undrar därför hur Tommy Nilsson t.ex., som åker på en omfattande kyrkoturne, ska bidra till tron växt och församlingens liv?

Tanken på kyrkorummet som en allmän samlingssal för allehanda aktiviteter drar lätt iväg bortom rummets avsedda ändamål. I Kykoordningens 10:e avdelning står: Kyrkans erfarenhet visar att det behövs särskilda kyrkorum, avskilda för att tjäna församlingens gudstjänstliv, även om det inte är nödvändigt med särskilda lokaler för att Guds folk ska kunna samlas till gudstjänst. De helgade kyrkorummen är över hela landet tecken på Guds närvaro. De är för många förknippade med avgörande skeden i livet. De rymmer också mycket av en bygds identitet och är en del av det offentliga rummet. Kyrkorummet behöver vara tillgängligt för alla som söker sig till det. Eftersom det är avskilt för sitt särskilda ändamål ska där inte förekomma något som strider mot kyrkans tro, bekännelse och lära eller i övrigt kränker kyrkorummets helgd.

Det har hänt att artister visat kyrkorummet och tron sin ringaktning genom profant språk (svordomar) och märkligt opassande kommentarer. Altaren har används som avställningsytor, där har hamnat jackor, rockar, instrumentlådor och annat. Dekorum och pietet har försvunnit eftersom man menat att kändisar genom sina uppträdanden och konserter drar människor till kyrkan vilket ses i sig som en god sak.

Direkt före, under och efter en profan konsert är det särskilt viktigt vem som faktiskt och legalt ansvarar för kyrkobyggnaden och dess inventarier! Dessutom ska upplåtelsen för sådana ändamål beslutas av kyrkorådet där kyrkoherdens röst ska vägas in...

Liturgisk uppgift

Nu är det oerhört länge sedan jag predikade och ännu längre sedan jag kunde (och fick) celebrera en mässa vid ett altare. Sjukdom är en förklaring. En annan är att många pensionerade präster inte räknas in som resurser vad gäller församlingars gudstjänstliv. En rimlig lösning vore att varje präst som önskar, där det finns församlingar som kan och vill, skulle städslas som verksamma efter ork och förmåga vid ett konkret altare i lokala församlingar.

Det finns många lekmän som träder in vid altaret i samband med utdelandet. Där vore det mera insiktsfullt att låta dem fungera som ministranter som tränats och skolats under en tid för en ministrants särskilda uppgifter. Helst skulle de även kläs liturgiskt eftersom de utför liturgiska uppgifter.

Fake news

Misstron mot de traditionella nyhetsförmedlarna löper som en farsot i USA. Den "upplyste" och självutnämnde experten på så gott som allt, presidenten och hans hov av jasägare och instämmare, har lanserat "fake news" som tillmäle. Anklagelserna riktas alltid mot kritiska medier och drabbar aldrig de egna lögnerna och påhitten. En ny sanning etableras vilken innebär att makten har rätt och kritiken per definition alltid fel.

Om tilltron till nyhetsförmedlingen i press, radio och TV ständigt attackeras och undergrävs återstår propaganda, rykten och misstro. Inför dessa angrepp vacklar inte bara traditionell nyhetsförmedling utan även vetenskap och seriösa studier. Sådant känns igen från alla diktaturer och autokratiska system. Det är illa, mycket illa. Smittorisken är dessutom enorm och populismens framgångar, till och med i Sverige, hänger samman med detta fenomen.

Var finns barnet med pekfingret? Den som avslöjade kejsarens nakenhet?

Förföljda kristna

Bed för era fiender. Älska dem som förföljer er... Avsky och avståndstagande ger den kristna tron en profil och relief. Om hatet uppslukar oss tystnar vittnesbördet. Det som ska ske i ord och handling. Det är svårt. Det är jobbigt och ett krav som ingalunda ska ställas på unga kristna ensamma. De behöver veta att de är omslutna och uppbackade av församlingen och dess företrädare.

Svenska kyrkans svala förhållande till förföljda kristna, särskilt av militanta islamister, utöver världen ger en fingervisning om hur vi relaterar till dem som förföljs eller sätts åt här hemma. Det rimmar illa att inta ha samma inställning till oavsett vem som förföljs och var de än befinner sig.

Troende ungdomar är utsatta

Unga människor utsätts för avståndstagande och hån för sin kristna tro. Det hävdar Sveriges Kristna Råd (SKR) i en ny rapport. Här ett citat ur dokumentet: Får ofta höra att jag inte har rätt att kalla mig kristen av ateister som inte vet vad kristen innebär. Tex du har inte rätt att kalla dig kristen för du har ju druckit alkohol och festat. Får också ofta höra att jag är dum i huvudet, korkad, efterbliven eller liknande som kan tro på en gud osv. Ofta handlar det även om fördomar så som att kristna inte tror på vetenskap. (Ung kvinna, luthersk, stor stad med högskola/ universitet, 18–20 år)

Trossamfund i Sverige finns i varierande grad närvarande på de flesta orter. Nog borde de vuxna representanterna och företrädarna kunna träda upp till stöd för dessa ungdomar och till försvar för religionsfriheten. Rädslan och föraktet för kristen tro, och även för andra religioner, tar sig många uttryck. Ett är att man mycket sällan i televisionen och radion träffar på aktiva kristna som kan vara tydliga med sin tro och kyrkliga tillhörighet. Intervjuprogram efter intervjuprogram befolkas av journalister, underhållningsartister, politiker, och andra aktiva eller kända personer. Enstaka gånger skymtar en biskop förbi.

Ett annat uttryck är att kristna röster, sådana som refererar till teologi och tro, är förhållandevis sällsynta i den offentliga debatten. Delvis på grund av en utbredd självcensur. Vem vill bli utsatt för löje av andra debattörer? Delvis för att redaktionerna enkelt kan sortera bort sådana inlägg.

Ett tredje är att samfundsaktiva kristna utan politiska plattformar sällan får offentliga uppdrag eller utnämningar till poster som landshövdingar, kulturattachéer, generaldirektörer eller ambassadörer. De syns inte heller när kommuner, regioner och staten besöker utländksa samarbetspartners trots att få rörelser är så internationellt bevandrade som just kristna kyrkor och samfund. Kristen tro tycks utlösa en beröringsskräck när den blir synlig i samhället. Många anstränger sig verkligen för att städa undan kristen tro och förvisa den till privata garderober...

Nattvard

Koncelebration har blivit en tvistefråga efter det nya biskopsbrevet om nattvarden. En koncelebrant läser med i, eller ber högt delar av nattvardsbönen. Att biskoparna och många andra alls tar ställning mot koncelebration har säkert att göra med rädslan för det katolska. Möjligen har det också med att göra att vi i vår tid uppfattas som så mycket mer upplysta än tidigare generationer. Rädslan tycks vara att prästens ämbete eller uppdrag genom koncelebration betonas på andras bekostnad.

När lekmän kunde börja delta i nattvardens distribution (själva utdelandet) inom Svenska kyrkan var detta en följd av prästbrist. Tanken var att om inte en präst kunde klara utdelandet och inga andra fanns tillgängliga skulle en döpt och konfirmerad lekman kunna träda in. Nu i vår tid ha det i somliga församlingar blivit en regel att lekmän ALLTID ska medverka vid utdelandet liksom för att manifestera att prästens uppgift inte är särskild utan huvudsakligen praktisk och funktionell.

Ingen kan dock kringgå att det i den lutherska reformationen stod klart att det var prästens kallelse och gåva att förkunna evangelium och att förvalta sakramenten. Att nagga det i kanten utan att teologiskt bringa teologisk reda är obetänkt och olyckligt. Det stärker nämligen ovanan att utan närmare förklaring ändra tänkesätt och därmed förändra kyrkans övertygelse och bekännelse.

Livets heliga väg

Inte särskilt många orkade följa de gotländska kyrkorna hos Stillsam. Besökarna försvann. Inte för att det är så svårt att inse. Intresset för kyrkor är ganska svalt. För gamla vykort är det ännu sämre beställt. Nu är i alla fall denna omgång avklarad. Trots att jag bara skummat ytan. Det finns hav av vykort kvar. Kyrkor var för ett sekel sedan ett av de främsta motiven på vykort. Men i takt med att kyrkorna tappar medlemmar (sk tillhöriga) blir även intresset för kyrkobyggnader svalare.

Intressant nog är kyrkor ett minnesmärke över den egna bygdens historia. Där finns avlagringar och avtryck av generationers bemödanden. Dessutom är huset symboliskt laddat. En kyrka är teologi av sten. Kyrkporten öppnar upp. Den signalerar inte att den som inträder förlorar allt hopp. Tvärt om är den en väg som till himlen bär. En livets heliga väg. Från dopet vid ingången. Till altaret där himlen öppnar sig.

Helgeandskyrkans ruin

Helgeandskyrkans ruin ligger mellan Visby domkyrka och Norderport.

Wikipedia om Helgeandskyrkan.

Guteinfo om Helgeandskyrkan. Slottsguiden om Helgeandskyrkans ruin.

S:t Hans och S:t Pers kyrkoruiner

S:t Hans och S:t Per är två kyrkoruiner i Visby som bokstavligen ligger vägg i vägg.

Wikipedia om S:t Hans och S:t Per. Guteinfo om S:t Hans och S:t Per.  Wikiwand om S:t Hans och S:t Per.

S.t Karins kyrkoruin

S:t Carin, även kallad S:t Karin eller S:t Katarina, ligger vid Stora torget i Visby.

Wikipedia om S:t Katrina.

Gutinfo om S:t Carin. Svenska slott om S:t Karin.

S:t Clemens kyrkoruin

                                                         S:t Clemens kyrkoruin, med anor från 1000-talet. ligger öster om Botaniska trädgården.

Wikipedia om S:t Clemens kyrkoruin.                                                                                                 Guteinfo om S:t Clemens.

S:t Lars kyrkoruin

                                                         S:t Lars kyrkoruin ligger granne med S:t Drotten.

Wikipdeia om S:t Lars.

Guteinfo om S:t Lars.

S:t Drottens kyrkoruin

S:t Drotten, även kallad Treenighetskyrkan, i Visby.

Wikipedia om S:t Drotten.

Guteinfo om S:t Drotten.

S:t Nicolai kyrkoruin

S:t Nicolai kyrkoruin användes under många år för de sk Ruinspelen.

Wikipedia om Nicolai kyrkoruin.

Guteinfo om Nicolai kyrkoruin.

S:t Olofs kyrkoruin.

 S:t Olofs kyrkoruin ligger i ena kanten av DBW:s Botaniska trädgård. På bilden med fantastisk text om Visbys storslagenhet!

Wikipedia om S:t Olofs kyrkoruin.

Guteinfo om S:t Olofs kyrkoruin.

S:t Görans kyrkoruin

S:t Göran ligger norr om Visby ringmur och nära lasarettet.

Wikipedia om S:t Göran.

Gueinfo om S:t Göran.

Elinghem ödekyrka

Wikipedia om  Elinghem ödekyrka.

Guteinfo om Elinghem.  Orgelanders om Elinghem.                                       

Roma kloster

Roma klosterruin är nästgårds med Roma kungsgård.

Wikipedia om Roma kloster.

Guteinfo om Roma kloster.

Statens Fastighetsverk.

Gann ödekyrka

Gann ödekyrka ligger i Lärbro. Nära den återfinns den berömda Hångers källa som enligt myten lär ha spelat en roll när Isak Kolmodin skrev psalmen Den blomstertid nu kommer. Sven-Erik Pernler har skrivit en artikel om denna fråga. (Magasinet Oe Folki, nr 3 , sid 3.)

Wikipedia om Gann ödekyrka.

Guteinfo om Gann ödekyrka.

Bara ödekyrka

 Bara ödekyrka ligger mellan Vallstena och Hörsne.

Wikipedia om Bara ödekyrka.

Guteinfo om Bara ödekyrka.

Orgelanders om Bara ödekyrka.

Gunfjauns kapell (Ardre ödekyrka)

Ardre ödekyrka kallas numera Gunfjauns kapell.

Guteinfo om Gunfjauns kapell.

Länsstyrelsen om Gunfjauns kapell.

Träkumla kyrka

Träkumla ödekyrka blev återuppbyggd 1917.

Wikipedia om Träkumla kyrka.

Guteinfo om Träkumla kyrka.

RAÄ:s Bebyggelseregister.

Östergarns kyrka

Östergarns kyrka ligger längs vägen mellan Kräklingbo och Herrvik. På kyrkogården vilar flera av mina släktingar.

Wikipedia om Östergarns kyrka.

Guteinfo om Östergarns kyrka.

RAÄ:s Bebyggelseregister.

Öja Kyrka

Öja kyrka är välkände bl a beroende på Öjamadonnan.

Wikipedia om Öja kyrka.

Guteinfo om Öja kyrka.

RAÄ:s Bebyggelseregister.

Visby domkyrka, S:t Maria

Visby domkyrka ligger mitt i Visby
och innanför murarna.

Wikipedia om Visby domkyrka.

Guteinfo om Visby domkyrka.

RAÄ:s Bebyggelseregister.

Väte kyrka

Väte kyrka Finner man om kör väg 142 några mil från från Visby. Tornet idag ser annorlunda ut, men är ganska oansenligt.

Wikipedia om Väte kyrka.

Guteinfo om Väte kyrka.

RAÄ:s Bebyggelseregister.

Vänge kyrka

Vänge

Vänge kyrka finner man om man kör mot Etelhem över Roma.

Wikipedia om Vänge kyrka.

Guteinfo om Vänge kyrka.

RAÄ:s Bebyggelseregister.

Viklau kyrka

För att komma till Viklau kyrka får man köra vägen mella Visby och Ljugarn och svänga av strax efter Roma. Kyrkan är särskilt känd för den utsökta Viklaumadonnan.

Wikipedia om Viklau kyrka.

Guteinfo om Viklau kyrka.

RAÄ:s Bebyggelseregister.

Väskinde kyrka

Väskinde kyrka ligger ca en mil norr om Visby mellan vägarna till Kappelshamn och Fårösund.

Wikipedia om Väskinde kyrka.

Gueinfo om Väskinde kyrka.

RAÄ:s Bebyggelseregister.