Uppgivenhet, vrede och tacksamhet

Inlägg om mediciner en person tar har inte något stort värde för andra läsare, bortsett från igenkänning. Många människor laddar sina dosetter och äter mer än en medicin. Och vet därför att det finns hinder på vägen. Samfällt borde vi kräva enklare förpackningar, burkar är att föredra, så att medicinerna är lättåtkomliga. Det ska inte vara nödvändigt att ha särskilda redskap för att få fram sin medicin! Både uppgivenhet och vrede handlar om förpackningar, men också om mediciner som plötsligt tar slut och restnoteras.

Här hemma kallas jag ibland för pillertrillaren. AI på Google påstår att ordet främst används i 2 betydelser: "Apotekare eller farmaceut: Ett skämtsamt eller ålderdomligt ord för en person som arbetar på ett apotek. Det syftar historiskt på den tid då apotekarna själva formade och rullade läkemedelspiller för hand. Dopinganvändare: En person inom idrottsvärlden som använder otillåtna preparat och mediciner."  

I vår kontext betyder ordet att pillren far omkring mig när jag försöker få loss dem ur sina kartor. De sprätter iväg som skrämda fåglar. Tabletter trillar högt och lågt. Inte sällan kommenteras det "att här ligger en tablett...den måste vara din!" Men jag är noga att dammsuga innan lånehundar kommer hit, eller vi får besök av familjer med mindre barn. De behöver inte mina piller...

Tabletterna kan förvisso verka lockande, somliga är vita, andra blå, skära, gula, röd-vita eller bara röda. Ändå tycks de bete sig som kameleonter och anpassa sig till mattans mönster. Hur nu det går till? Alla vet hur det låter när något litet och hårt, en ring, en legobit eller en tablett, sugs in i dammsugarröret. Snabba pingpong-ljud.

När irritationen och vreden dyker upp över svårigheterna att bryta sig in i förpackningarna förbleknar andra tankar. Men sedan kliver de fram igen. Tacksamheten för att forskningen har frambringat medel som håller många av oss vid liv, längre. Tacksamheten för att medicinerna i Sverige är åtkomliga ekonomiskt för de så gott som alla. Och en bön att alla fattiga och krigsutsatta länder ska få mediciner. Tänk hur det var och väl ännu är i t. ex. i Gaza med bombade sjukhus där nästan alla mediciner tog slut eller förstördes och nya inte tilläts komma in i Gaza! Djävulskt! Och knappt något kunde vi göra här i välfärden. Inget morfin, inga andra smärtstillande medel när det skulle opereras... Fy för den lede, som man sa i min ungdom.

Så tänker jag på kedjan av tillverkare, transportörer, apotekare och doktorer som ser till att jag får det jag borde ha. Ofta blir det dessutom rätt. Så bra vi har det! Ofta utan att vi erkänt, förstått, eller varit uppskattande och tacksamma för det!