Var fjortonde dag är det intervall som min läkemedelslåda, min dosett, bestämt är lagom. Då behöver alla tabletter fyllas på på nytt. (Tänk att få skriva två på på rad!) Nåväl, det är ett omständigt pyssel att få till det hela. Först ska mina två förvaringslådor med läkemedel tas fram. Därefter ska listan över ordinerade mediciner letas fram så ordinationerna följs. Till sist är det dags för en röd liten plastlåda där alla kemikalier ska fördelas per dag, morgon och afton.
Morgonmedicinerna får översta raden. 9 tabletter ska ligga i varje fack, ett för varje dag i veckan. Vid frukost sväljer jag de nio plus ytterligare 3, in alles 12 morgontabletter och kapslar. De där tre extra pillren får inte plats i dosetten utan har en alldeles egen förvaringsplats. Stackarna måste känna sig lite utstötta där de ligger i en låda med alla möjliga andra och färdiganvända preparat ,huvudsakligen olika antibiotika. Fast de där tre medicinerna kan skryta lite genom att de fortfarande brukas och inte behöver återvända till apoteket för destruktion…
I dosetten rymmer nästa rad kvällsmedicinerna. De är betydligt färre, 3 eller 4 tabletter. Fast då har jag redan knaprat 5 piller i samband med lunchen. Till kvällen ska jag ta ytterliga 3 andra piller. Ett betydande dagsintag, totalt 23-24 stycken. Inte mycket att skryta med bortsett från prestationen att var dag svälja ibland ganska stora piller och kapslar som Sevelamer och Sandimmun neoral, håhåjaja…
Tänker jag efter ska jag dricka ”sand” några gångar i veckan för att hålla mitt kaliumvärde under kontroll. Sand är det inte, men Resonium som smakar pyton och är ett pulver som blandas ut med vatten samt sväljes med svallvågor på halsen och kväljningar. Medlet känns som minimala sandkorn. Blä!
Mina sjuttisjuåriga fingrar är trots annan avmagring fortfarande prinskorvsliknande. De är ständiga ovänner med förpackningar som är så gott som inbrytningssäkra. Bara för att få av locken på några burkar behöver jag nyttja en gammal nötknäppare ( alternativt -knäckare). Somliga piller, som Benferol (innehåller kolekakalciferol, dvs. vitamin D3) går inte att klämma ut ur sin karta. Istället får jag bryta mig in på baksidan och pilla ur varje tablett med en minimal tesked.
Denna omständiga förpackningsprocedur tar ungefär en halvtimme var fjortonde dag. Kunde jag skulle jag skjuta upp det hela länge, länge. Men självbevarelsedriften får mig att suckande ta itu med framtagandet, sorterandet och undanställandet. Irriterad och svettig försöker jag sedan lugna ned mig. Högt blodtryck är nämligen inte så kul det heller…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar