Hoppfull tvätt

Ett kort från New York sänt till Karin i Fröstorp (Tibro) från Hilda. Det skickades kl 12.30 den 8 december 1909 - för 100 år sedan! Vykortet är poststämplat i Brooklyn. Ett sådant kort skulle inte tryckas och spridas idag. Och stavfelet är rörande: Mronday Morning on the East Side - New York.

Jag har grubblat över valet av motiv. Kanske Hilda hade ett arbete som innebar mycket tvätt? Eller bodde hon i något hus där man fick hänga tvättlinorna mellan husen? Kan det ha varit så att hon ville visa baksidan av det förlovade landet i väst? Och så sänder Hilda sitt uppmuntrande meddelande till någon som undrar: Jag mår godt!

Betraktar man kortet framträder olika ting, Slokande tvättlinor som får den förlängda taklinjen att säcka ihop. Ljus himmel. Barn i gränden. Ojämn färgläggning. Blå och rosa lakan. Tvätt och åter tvätt.

Jag ser hopp när jag betraktar kortet, trots murriga bakgårdar och en gata med avfall och skräp. Där det hänger tvätt har man inte kapitulerat inför smuts och lort - utan kämpar vidare. Tillförsikt. Ett gott ord som precis som hopp är riktat mot framtiden..

Liknande motiv kunde man under apartheidtiden se i Sydafrika. I kåkstäderna hängde det tvätt överallt. En stolt signal om att man inte gett upp!

Själv har jag just tömt torkrum och tumlare i tvättstugan för att bereda plats för nästa person. Och jag kånkar upp och ner för trappor med korgar, påsar och annat som kan behövas. Konditionen stärks och vittvätten skiner.

Eftervalsdiskussion

Eftervalsdiskussionen är påbörjad. Alla har kollat vad som står på Kyrkans hemsidas preliminära redovisning av valresultatet. Mandat hit och procentsatser dit. Och bilden tycks klarna. Alla nivåer kan knappas fram. Just nu gäller många samtal mest vem som får vilka uppdrag. Och man undrar hur det kunde gå som det gick. Mest förvåning möter mig över det synnerligen stora antalet ogiltigförklarade röster. Hur kom det sig? Blev personkryssen för många och sprängde reglerna? Kanske en signal om att personval vill folk ha!

Eller var valsedlarna för tunna så att många lyckades peta ner två stycken? Om de hade samma namn på sig borde det ju indikera misstag - inte försök att få dubbelt inflytande, eller...

Mig har det, under försöken till eftertanke, slagit att om tro och religion är en privatsak, som flera politiska partier tidigare hävdat, alltså tillhör den personliga och inte offentliga sfären - varför är det då så viktigt att eftersträva positioner och inflytande för att styra? Som en koan ur Zentraditionen.

Nej, nu får detta vara. En ny dag är här. Solen kikar lite höstblygt fram över hustaken och nya frågor och möten väntar.

Efter valet

Eftervalsdebatten kommer nog igång så småningom. Valdeltagandet tycks ha stannat på 11,8% vilket är en mycket liten, men dock, nedgång. Drömmarna om ökat valdeltagande och ökat folkligt inflytande via valet kom på skam.

Är det godtagbart att valet, dessa 11,8 % av de röstberättigades röster, ska kosta 125-150 MILJONER kronor? Någon borde dessutom sammanställa hur omfattande partistödet och mandatbidragen totalt sett varit detta kyrkovalsår. Det blir säkert en spännande läsning om ömsesidigt beroende mellan kyrka och parti.

De reguljära politiska partierna tappade mark med undantag för socialdemokraterna. Kommer det att bli synligt att vi nu får en mer socialdemokratisk kyrka? För att kunna svara på den frågan måste vi vänta och se.

Nu borde man granska på hur många ställen platser som ordinarie och suppleanter kommer att gapa tomma eftersom man inte fått ihop folk. Därtill blir det extra intressant att se hur pass föryngrad kretsen av de förtroendevalda blivit.

Kristeligt Dagblad om kyrkovalet

Nog blir det svårt att undanhålla vänner och bekanta Kristeligt Dagblads bevakning av det svenska kyrkovalet. Där har man uppmärksammat att en präst, prost och kyrkoherde, tillika med f d chefredaktör för Kyrkans Tidning, uppmanat till att bryta de politiska partiernas makt över Svenska kyrkan.

Kristeligt Dagblad skriver bland annat:– I Kirkemødet kan de politiske partier godt stå frem med en kristen bekendelse. Der fremstår de som repræsentanter for den lutherske tro. Men lige så snart Kirkemødets døre lukkes, så er de tilbage i deres partier, og her er de religiøst neutrale, for sådan foretrækker man det i det svenske samfund, siger Lars B. Stenström, som på den baggrund sætter spørgsmålstegn ved partiernes troværdighed.

I stedet ønsker han kirkens sande og tro tjenere sat i spidsen for Svenska Kyrkan. Det vil sige, at alle kandidater stiller op til kirkevalget uden politiske bindinger.

Visst blir man förvånad att Kristeligt Dagblad uppmärksammar just denna kritik mot det kyrkoval som Söndagen den 20/9 avgör hur 4 nya år i Svenska kyrkans historia skall formas. De citerar samvetsgrant:

– En evangelisk-luthersk kirke skal først og fremmest ledes med inspiration fra Guds ord og bekendelsesskrifterne og ikke ud fra sekulære partiprogrammer, siger Lars B. Stenström, som ellers støtter den svenske kirkes opbygning med demokratiske organer på tre forskellige niveauer.

Ja, ja. Det är roligt att citeras i Danmark av en tidning som fortfarande tror på ordets betydelse. Läs artiklarna och inse att man förlitar sig på texten, på ord, meningar och resonemang. Inte bara på tillfälliga känslor eller illustrationer. Inte på förkortningar eller snuttar.

Så gå och rösta! Och låt Kyrkan vara Kyrka!

Bryt partipolitikens makt över Svenska kyrkan!

Idag har jag fått ett inlägg i valdebatten publicerat i tidningen Dagen. Med några ords förtydligande återges artikeln nedan.

En fråga som säkert väcks av inlägget är hur jag kan påstå att fromma moderater eller socialdemokrater representerar utifrån kommande krafter. Svaret är att det är deras partier som har ett starkt inflytande över politiken och det är tydligt hur dessa nyttjar kyrkan som en spelplan för egna frågor. Den som styr kyrkan styr också en gigantisk folk- och opinionsbildande apparat. Vem vill avhända sig kontrollen över den?

Lägg till att partierna ser som sin främsta uppgift att företräda de icke aktiva. Om de som är valda ser sig som representanter för dem som inte omfattar kyrkans tro och bekännelse så leder det obönhörligt (!) till en inre sekularisering. Kyrkan blir mindre kyrka och mer offentlig institution för samhällsinsatser. Därav påståenden om partierna som utifrån kommande krafter.

Och i ett tidgare inlägg har jag frågat efter partiernas teologiska hållning - för en sådan måste till om man ska fatta beslut om gudstjänstordningar, böner och annat viktigt i kyrkans liv. Jag upprepar gärna dessa frågor om kyrkans lära. Varje intresserad väljare borde ställa dem till Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt och Maud Olofsson eller deras partikamrater i Svenska kyrkan.!

Varför anser Du och Ditt parti om att dop skall vara grunden för medlemsskap i Svenska kyrkan? Jag kan gissa att Ni egentligen menar att det blir exkluderande?Vad anser Du och Ditt parti om dopet som villkor för deltagande i nattvarden? Min misstanke är att Ni möjligen kan anse att det leder till diskriminering?

Vad menar Du och Ditt parti om Kristi närvaro i nattvardens bröd och vin? Kan ett politiskt parti hysa övertygelsen att Jesus verkligen är där, I brödet och vinet?

Tror Du och Ditt parti att Svenska kyrkan är en del av Kristi kyrka i världen, av de heligas samfund? Jag anar att Ni inte tycker att det finns några frågor där vi i vår kyrka ska ta intryck av vad andra delar av denna enda Kristi kyrka tror och bekänner?

Hur vill Du och Ditt parti att Svenska Kyrkan ska missionera i Sverige? Ni menar väl att det är kyrkans uppgift att med tydlighet förkunna evangeliets glada budskap om frälsning i Jesus Kristus?

Och här artikeln:

Bryt partipolitikens makt över Svenska kyrkan!
Vid kyrkovalet den 20 september finns en möjlighet att bryta partiernas makt i Svenska kyrkan. En förändring nödvändig för kyrkans överlevnad som kristen kyrka.

Det är osunt att de politiska krafter som styr samhället också kontrollerar kyrkan. Så förhindras profetisk samhällskritik och uppgiften som salt i världen försvåras. Visst kan politiska partiers företrädare vara fromma, men de företräder ett sekulärt inflytande. Partierna är livsåskådningsmässigt neutrala. Utifrån kommande krafter styr Svenska kyrkan.

För trossyskon i världens alla kyrkor är det otänkbart att sekulära organisationer, än mindre partipolitiska grupper, skulle leda och styra en kristen kyrka. I grunden strider en sådan ordning mot kyrkans väsen - Guds folk av troende och döpta som vill höra Kristus till i liv och handling.

Politiska ideologier och partiprogram har primärt andra mål än att styra en kyrka. Teologi, tro och kyrka har andra källor än politiska ideologier. En evangelisk luthersk kyrka ska först och främst styras med inspiration från Guds ord och bekännelseskrifterna, och inte utifrån sekulära partipolitiska program!

Partiernas dominans har skapat ett nytt valbarhetskriterium. För att bli vald, även som präst, krävs partimedlemskap. Det blir viktigare än att prästerna är det Heliga Gudsordets tjänare. Under senare år har partiernas total dominans brutits och flera icke-politiska alternativ kommit till (t ex Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan och Frimodig kyrka).

Partierna ser sig som demokratins garanter. Som om kyrkan inte kunde röra sig utan partipolitiska stödhjul. Denna myt behöver demonteras. Kyrkan fungerade långt innan partierna fanns till. Och demokrati finns i många former. Folkligt inflytande kan organiseras utanför partier och politik. Om demokrati förutsatte partistyre så skulle väl alla folkrörelser och trossamfund behöva ha partipolitiska överrockar?!

Partierna vill företräda dem som sällan aktivt är med. Men i partierna organiserar man sig inte så. Där har de inre cirklarna kontroll över sin organisation. Och man ser alltid till att de mest politiskt insatta och aktiva bestämmer. Där duger det. Men i kyrkans sammanhang skäller man nedsättande på de aktiva, på ”eliten”. Just i kyrkan är det de minst aktiva som ska påverka och styra. Varför?

Inte ens om partierna försökte styra den Romersk katolska kyrkan, Pingströrelsen, Muslimska församlingar eller Idrottsrörelsen så vore den politiska maktutövning godtagbar. En sådan religiös makt står i strid med det partierna annars arbetar för: ett modernt sekulärt samhälle.

Motsägelsefullt nog menar de politiska partierna och deras ledare att Svenska kyrkan ska framträda som opolitisk. Det är ju bara inte möjligt om man ser på följande maktfördelning i kyrkomötet: 71 (s), 45 (m) och 41 (c). Tre riksdagspartier har tillsammans 157 mandat av 251. En betydande och klar egen majoritet. Tala om politisk styrning.

Partierna respekterar inte heller sina egna beslut. I kyrkomötet kan partierna stå bakom en kristen bekännelse. Där företräder de kristen tron i lutherdomens form. Men så snart kyrkomötets portar stängs blir partierna religiöst neutrala. De politiska partier som styr ett trossamfund med en hög kristen bekännelse bör rimligen företräda tron utanför kyrkmurarna. Men partierna vränger av sig den fromma kappan varje gång man uppträder utanför kyrkmurarna! Hur trovärdigt är det?

Partierna (s, m och c) har i Svenska kyrkan bestämt att: ”Kyrkans centrum och livskälla är Jesus Kristus och evangeliet om honom. Evangeliet leder människan till gemenskap med Gud, som är hennes ursprung och mål. Hos Gud finns ett outtömligt djup av vishet, nåd och kärlek. Kyrkans tro innebär en grundläggande tillit till Gud och bygger på Guds väldiga handlingar, som är omvittnade i Bibeln och möter människorna i deras liv. Tron har ett från det apostoliska arvet överlämnat innehåll som kyrkan för vidare och som blir till en personlig erfarenhet i människornas liv.” Tror någon att partierna står bakom sitt eget beslut?

Den 20 september kan partipolitiseringen av Svenska kyrkan hejdas. Låt kyrkan vara kyrka!

Låt kyrkan vara kyrka

Huvudledaren i Dagens Nyheter reser idag kravet att Svenska kyrkan ska släppas fri! Fri från vad då kan många undra. Från de politiska partierna, är DN:s svar. Riksdagspartiernas grepp om kyrkan gagnar ingen, hävdar tidningen.

Dagens Nyheter har förstått vikten av engagemang. Man skriver:
Politiker med anknytning till riksdagspartierna kontrollerar 80 procent av kyrkomötet. För att bli vald krävs ofta partilojalitet men inte nödvändigtvis ett intresse för kyrkan. Det är olyckligt. Kyrkan borde, likt andra trossamfund eller föreningar, styras av engagerade medlemmar som tror på organisationen.

Inte bara partilojalitet kräver partierna av dem som väljs. Förutsättningen för att bli vald till kyrkans högsta beslutande organ är och har länge varit partimedlemsskap, såvida man inte kommit med i några av de opolitiska alternativ som nu vuxit fram: Frimodig kyrka och Partipoltiskt obundna i Svenska kyrkan. Men med den stora dominans partierna haft har partitillhörighet kommit att bli ett extra valbarthetskriterium - på alla kyrkans nivåer. Tänk att den främsta meriten för att bli vald till den lokala församlingens styrelse i en kristen kyrka, till kyrkorådet, är partimedlemsskap. En i sanning märklig ordning...

För de präster som har velat vara med och forma kyrkans tro och liv har den enklaste vägen vartit via partierna - inte att de haft teologisk insikt eller fungerat som uppskattade andliga ledare. Ofattbart i en kyrka. Och orimligt! Jag kan skriva det eftersom jag under några år själv satt på partimandat (s) i kyrkomötet!

DN skriver vidare om engagemanget:
Om riksdagspartierna lämnade kyrkovalet skulle deras tomrum fyllas av partier och personer med klara teologiska åsikter. Redan i dag finns flera icke-politiska partier i kyrkomötet. Engagerade medlemmar med bakgrund från riksdagspartierna ska naturligtvis inte stängas ute från kyrkodemokratin men traditionell partipolitik har inget i kyrkan att göra.

Hur kyrkan väljer att organisera sig är upp till medlemmarna själva. Men om de vill minska byråkratin skulle säkerligen antalet förtroendevalda kunna minskas.

Välkommet och utmärkt är det att landets ledande liberala tidning så klart tar ställning! Nu får man hoppas att lokaltidningarna i landet visar samma klarsyn. Och att de vågar opponera sig mot de politiska partiernas maktbegär. Ett kontrollbehov som har gått långt utöver vad som är rimligt. Låt kyrkan vara kyrka! Och lämna partipolitiken utanför.

Utebliven svampplockning

Gårdagen, tvättens dag, blev knappast en succé. När jag väl lockat bort katten och frigjort min vita skjorta masade jag mig några trappor ner till tvättstugan. Men, naturligtvis var maskinerna upptagna. Insiktsfullt placerades tvättkorgen strategiskt så att ingen annan skulle komma på tanken att smita före. Detta eftersom vi saknar bokningssystem och även om vi inte är så många som tävlar om maskinerna så är det bäst att markera turordning.

Men när jag väl kommit ner en andra gång så skummar det vilt i EN av maskinerna. En ny tvättare har dykt upp på arenan. Det kullkastade hela planeringen. Den byggde på parvisa tvättar. Vad ska man med en maskin till? Flexibel och öppen för förändringar gjorde jag muntert om mitt minutiösa dagsprogram.

I det ingick en eftermiddagsfärd till skogen för att samla in trattkantareller och annat ätbart. Men - fem meter utanför infarten till vår gård tvärstannar bilen. När vi frågande stiger ur rinner en vätska misstänkt lik etanol fram under fordonet. Bärgningsbil tillkallas. Den skall komma på en halvtimme-timme, men tar 2 timmar på sig. Och väntandet känns ännu längre. Enda avbrottet är medlidsamma vänner, bekanta och förbipasserande som förundras över den märkvärdiga parkeringen mitt i gatan. De stannar och språkar förstående. Vi anstränger oss för att njuta av en strimma sol som silar genom kastanjeträdens grenverk. Det kunde ha varit värre. Vi kunde utöver detta missöde ha fått punkteringar och elfel.

Framåt aftonen när jag ser tillbaka över dagen tänker jag att det är tur att man har så gott humör! Och att man lätt och glatt ställer om sig utifrån omständigheterna. Samtidigt är det svårt att dölja en längtan tillbaka till jobbets mer förutsägbara dagsprogram.

Tvättdag

Ledig dag. Och jag tillhör för tillfället den manliga minoritet på 15 procent som ofta tvättar. Ity nu ska det tvättas, bara katten ville flytta på sig. Sixten, med sina smidiga sju kilo, har en egen vilja. Just nu äger han min finskjorta, hur han nu lyckades dra fram den ur tvättkorgen. Mysteriöst skicklig är han. Om några timmar har jag vunnit tillbaka den och kört den i vittvätten.

Två minuter avsätter jag för att skriva denna bloggpost. Eftersom jag är ledig blir det minsann inga långa tirader. En dag som denna kräver ett särskilt utmejslat, finjusterat och tidsmässigt pressat schema...

Vi står inför ett val, ett annat val.

Det man inte vill, det måste man. Det man vill det får man inte. Så klagade en liten pojke för många år sedan efter ett kalas hans familj hade deltagit i. Det hade mest varit att sitta still och hålla ordning på armar och ben. Hur kul är det när det spritter av spring i benen och man måste få hoppa och skutta? Minns jag rätt lydde en av förmaningarna som utdelades så här: Du har inget val! Här gör man på det här sättet.

Ibland har man inte så stora valmöjligheter. Man får försöka ta seden dit man kommer. Men motsatsen kan också gälla. Det finns så mycket att välja emellan att man blir alldeles val- eller handlingsförlamad. Vilken tvål ska jag köpa? Vilket bröd är bäst? Hur vet jag vilken tandkräm jag behöver? Vilket bredband håller vad det lovar? Tänk om jag väljer ett sämre alternativ? Elleverantörerna står på kö och jag vet inte ens hur man jämför dem med varandra…

Ändå beslutar vi oss. Vi väljer. Det kan bli Expressen eller Aftonbladet. Ibland avstår vi helt. Aldrig mer ska vi köpa några kvällstidningar, och vi ska inte...

Det finns val av ett helt annat slag. Personliga vägval som avgör vad jag tänker och tror, som ger mig normer och värderingar, sådant som ger livet mening och sammanhang, det jag bygger mitt liv på. Valet av livsåskådning är ett sådant.

Jag klev inte in i en butik för det valet. Jag gick inte runt bland hyllor med åskådningar och ideologier för att se hur och om de passade mig. Annat avgjorde. Ju mer jag hörde av berättelserna om Jesus ju mer intryck tog jag. Jesus såg människor, rörde vid dem och förändrade deras liv. Det fick mig att till säga ja. Ja till Svenska kyrkan, ja till kristen tro, ja till Jesus!

Tidigare publicerad i Örebro - Mitt i livet, en lokal bilaga till AMOS.

Gå vilse

I en tidning läser jag att människor lätt villar bort sig i svampskogen. I trakterna av Rinkaby irrade några runt häromdagen. Tack vare mobiler kunde de få hjälp. Även vana skogsmänniskor har vid något tillfälle tappat orienteringen. Man blir liksom uppslukad av något och tappar koncentrationen på landmärken, väderstreck, riktningar... Man går vilse.

Tänk, för mig verkar det inte så mycket handla om svampskogen. Utan mer om själva livet.

Upphovsrätt

Google har visst låtit sig inspirerats (av Pirate Bay?) och har scannat in litteratur som fortfarande är eftertraktad på marknaden. Dessa böcker stjäl man utan att ta hänsyn till upphovsrätten. Nu rasar handlare, författare, författarförbund, förlag och regeringar på denna sida Atlanten.

Var finns nu den amerikanska filmindustrins jägare? Eller är det som vanligt - om sleven inte är alltför nära den egna grytan må man ösa upp?

Partipolitisk teologi

Partiledare har haft detaljerade synpunkter på Svenska kyrkans lära om äktenskap och vigsel. Några utan att själva tillhöra Svenska kyrkan. Det finns alltså något mycket intressant och sällan uppmärksammat; något man borde kunna kalla partipolitisk teologi.

Därför bör vi vara mycket frimodiga (!) och ställa fler frågor om kyrkans lära till Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt och Maud Olofsson! Inför kyrkovalet borde de svara på följande frågor:

Varför anser Du och Ditt parti om att dop skall vara grunden för medlemsskap i Svenska kyrkan? Jag kan gissa att Ni egentligen menar att det blir exkluderande?

Vad anser Du och Ditt parti om dopet som villkor för deltagande i nattvarden? Min misstanke är att Ni möjligen kan anse att det leder till diskriminering?

Vad menar Du och Ditt parti om Kristi närvaro i nattvardens bröd och vin? Kan ett politiskt parti hysa övertygelsen att Jesus verkligen är där, I brödet och vinet?

Tror Du och Ditt parti att Svenska kyrkan är en del av Kristi kyrka i världen, av de heligas samfund? Jag anar att Ni inte tycker att det finns några frågor där vi i vår kyrka ska ta intryck av vad andra delar av denna enda Kristi kyrka tror och bekänner?

Hur vill Du och Ditt parti att Svenska Kyrkan ska missionera i Sverige? Ni menar väl att det är kyrkans uppgift att med tydlighet förkunna evangeliets glada budskap om frälsning i Jesus Kristus?

Mysteriet som förvann

Labyrinter, som Trojaborg vid Visby får enkelt den att tröttna som inte håller sig i spåret och fullföljer alla vindlingar.

Men den som är uthållig och tar sig runt alla kringelikrokar når målet! Men en flanör noterade härförleden att den försvunnit under halvmeterhögt gräs. Så verkar också kyrkans innehåll ha försvunnit från kyrkovalet och den kyrkopolitiska debatten

Många har villats bort av partiernas påstående att de garanterar demokratin i en folklig kyrka som fanns långt före några moderater eller socialdemokrater var uppfunna.

Argument mot partipolitisk makt i Svenska kyrkan

Kyrkovalet den 20 september blir ett viktigt val. Därför har jag samlat några av de synpunkter som finns på denna blogg om de politiska partierna och deras förhållningssätt som partier i Svenska kyrkan. Huvudsakligen gäller det moderaterna, socialdemokraterna och centern, men även andra. En tröttsam repris för somliga. För andra en inblick i hur man faktiskt kan tänka på ett annat sätt än vad de sekulära partiledningarna gör.

Även om partierna har enskilda företrädare som är kyrkligt aktiva, ja de flesta är naturligtvis trons människor, representerar de sina politiska partier. Där formas plattformarna, valkraven. Där avgörs egentligen hur kyrkan ska vara. När partipolitiker fattar beslut ska det naturligtvis ha bäring också på partierna -annars är det ju enbart partipolitisk maktutövning utan några som helst kopplingar till partiet. Den sorgligaste av sorgliga slutsatser är: Sveriges stora politiska partier går till val i en kyrka vars tro man inte står för! I vilket ordförråd som helst finns det passande namn före ett sådant handlande.

Utan de politiska partierna tar andra över, konservativa krafter, och vi ska inte ha en elitkyrka där prästerna bestämmer.
Svenska kyrkan är unik i hela världen, bortsett från några nordiska folkkyrkor med liknande drag, att ha en så långtgående politisk styrning. Vart man än kommer i internationella ekumeniska sammanhang hisnar människor när de hör om Svenska kyrkans sammanblandning av politik, parti och kyrka. Att det till exempel förekommer dagliga politiska partimöten när svenska kyrkan i kyrkomötet formar sin framtid är uppseendeväckande. Tankarna leds oroväckande nog till helt andra politiska system. För trossyskon i världens kyrkor är det alltså obegripligt och otänkbart att sekulära organisationer skulle tillåtas att leda och styra en kyrka. Det strider i grunden mot vad en kyrka är - Guds folk av troende och döpta som vill höra Kristus till i liv och handling.

Svenska kyrkan ska vara en öppen folkkyrka, inte prästernas kyrka.
Motsättningen är naturligtvis falsk. Det finns inte en vågskål med präster och en annan med folk i. Var detta föraktfulla tal om präster kommer ifrån borde undersökas. Särskilt som biskoparnas, prästernas och diakonernas ställning i Svenska kyrkan är genomreglerad och kringskuren. Vilken jämförbar kyrka som helst har en friare och viktigare roll för dem man kallat till vigningstjänsten. Och det står inte på något sätt i strid med en demokratisk ordning. Kyrkan omhuldar dessutom en sk dubbel ansvarslinje där de valda och dem kyrkan vigt till uppgifter (vigningstjänsten) ska samverka i beslutande organ i församlingar, stift och nationellt.


Partiernas makt i Svenska kyrkan innebär att partimedlemsskap blivit ett valkriterium för att kunna vara med och påverka kyrkans ställningstaganden. Till och med de flesta präster som sitter i kyrkomötet gör det därför att de är partimedlemmar inte för att de är det Heliga Gudsordets tjänare.
En folkkyrka måste representeras av folket och ha sin bas hos dem som röstar.
Men man kan inte sätta likhetstecken mellan partier, partipolitiker och folket. Myten om de politiska partiernas betydelse i kyrkan måste demonteras! Det är ju inte mängden människor som gör en kyrka till kyrka! Och de kyrkotillhörigas röster kan bli hörda på andra sätt än genom politiska partier som svartsjukt bevakar sina positioner i Svenska kyrkan. Dessutom: det svenska folket tillhörde sin kyrka långt innan de politiska partierna ens fanns till. Så att partierna är bästa sättet att bevara folklighet och demokrati är nonsens.

Politiska partier är demokratiska och vana att representera folket.
Partimakten innebär också att icke kyrkomedlemmar får ett stort inflytande över Svenska kyrkan via sina partiorganisationer. Därför kan t ex Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt fortsatt ha ett enormt inflytande över den kyrka de inte tillhör! Deras olika uttalanden om kyrkopolitik bekräftar den slutsatsen.

De politiska partierna garanterar det demokratiska inflytandet i kyrkan. Kan alltså den lokala kyrkliga demokratin bara utövas genom politiska partier? Religiöst neutrala partier därtill! Det är att underkänna alla de många organisationer som inte har politiska partier inblandade i sin lokala demokrati. Och nog är även idrottsrörelsens klubbar, frikyrkoförsamlingarna och hembygdsföreningarna demokratiskt uppbyggda. Och det utan att politiken håller dem i nosring.
Att politiska partier enbart vill styra Svenska kyrkan och inte andra betydande trossamfund, som Stockholms katolska stift, Svenska missionskyrkan eller Pingströrelsen , innebär en särbehandling. Och inte heller styr man andra religioner, som ett starkt växande Islam i Sverige, vilket också innebär att man i praktiken inte förhåller sig neutral utan särbehandlar Svenska kyrkan. I detta fall för att kontrollera den så att den inte blir en hämmande faktor i det svenska samhällsbygget. Men med ett starkt växande Islam blir det allt orimligare för partierna att upprätthålla denna kontroll.

Politiska partier har organisation för att nominera och välja människor. Kyrkan har så många medlemmar att politiska partier kan passa bra i sammanhanget.
Men sätta folk på listor kan vem som helst. Det man måste förklara är varför politiska ideologier ska styra en kristen kyrka. Ska verkligen teologi, tro och kyrka styras av partipolitik? En evangelisk luthersk kyrka borde ju först och främst styras med inspiration från Guds ord och bekännelseskrifterna, och inte utifrån sekulära partipolitiska program!

Vår grundläggande utgångspunkt är att religion och politik ska hållas isär.
Nästan alla hyllar tanken att Svenska kyrkan ska framträda som opolitisk. Absolut partipolitiskt neutral men möjligen med ett idépolitiskt engagemang. Då blir det synnerligen intressant är hur det nuvarande kyrkomötet ser ut. Man behöver bara kunna enkel addition för att få reda på vem som har makt. Lägger man samman följande representation 71 (s), 45 (m) och 41 (c) så har dessa tre riksdagspartier tillsammans 157 mandat av 251. En betydande och klar egen majoritet.

De politiska partierna tar ansvar för Svenska kyrkan.
Men partierna respekterar ju inte sina egna beslut. I kyrkomötet kan man ha en hållning och stå bakom bekännelser. Där företräder partiet den kristna tron i lutherdomens form. Men så snart kyrkomötets portar stängs blir partierna neutrala. Det är en rimlig förväntan att de politiska partier som leder kyrkan, ett trossamfund med en hög kristen bekännelse, också företräder tron utanför kyrkmurarna.

Vilken tilltro förtjänar ett partis politik om det inte konsekvent står för sin övertygelse? Att ha en bekännelse i kyrkan och en annan i alla andra sammanhang kan inte accepteras. Sådant beteende har inga smickrande benämningar: att vända kappan efter vinden och ännu starkare utpekande begrepp. Och ja till tro och bekännelse skall väl rimligen vara ja och nej betyder väl fortfarande nej? Partierna ansluter sig i kyrkan till formuleringar som ”syftet är att människor skall komma till tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas”. Samtidigt uppträder de utåt mot allmänheten som livsåskådningsmässigt neutrala. Trovärdigt?

De icke-politiska alternativen har ingen helhetssyn och har inga svar på en hel del frågor.
Självfallet kan det finnas svagheter hos alla nomineringsgrupper. Bristen på svar i somliga frågor, om det nu verkligen är så, kan möjligen bero på att man i sådana grupper (som t ex Posk eller Frimodig kyrka) inte är lika centralstyrda och att man inte bygger på några politiska partiprogram som försöker täcka de flesta samhällsområden. Och ska verkligen de som vill vara förtroendevalda i en kyrka ha svar på allt? Kyrkan kanske ska vara mera kyrka och mindre av annat?! Man kanske till och med i dessa alternativa grupper har olika uppfattning och tillåter att det får vara så i mycket större utsträckning än i partierna?

Vi vill arbeta för att kyrkan ska...
I nästan alla valmanifest och kyrkopolitiska program från de politiska partierna talar man uteslutande om kyrkans yttre, sådant som syns i samhället. Det är sådant som en kyrka i och för sig kan vara stolt över: diakoni, ungdomsarbete, kursgårdar etc . Det blir lätt en ny slags gärningslära. Allt som kyrkan gör ska ha ett centrum, vara ett utflöde från det man i mötet med Herren Kristus i mässan själv får ta emot i form av syndernas förlåtelse, av nåd och kärlek. Tro och liv hör oupplösligt samman i en kyrka. Om detta sägs ingenting. Ingenting om vikten av tro, om gudstjänstens betydelse, om vittnesbörd, om bön….

Här är en av de texter som partierna, denna gång i kyrkans sammanhang, beslutat om och därför egentligen står bakom, en text de borde citera, leva efter och kämpa för: ”Kyrkans centrum och livskälla är Jesus Kristus och evangeliet om honom. Evangeliet leder människan till gemenskap med Gud, som är hennes ursprung och mål. Hos Gud finns ett outtömligt djup av vishet, nåd och kärlek. Kyrkans tro innebär en grundläggande tillit till Gud och bygger på Guds väldiga handlingar, som är omvittnade i Bibeln och möter människorna i deras liv. Tron har ett från det apostoliska arvet överlämnat innehåll som kyrkan för vidare och som blir till en personlig erfarenhet i människornas liv.” Ur Kyrkoordningen, inledning 1 Kap 1 §.

Partipolitiken på väg ur kyrkan spår Hägglund

Kyrkans Tidning har i sin partiledarserie inför kyrkovalet i dag nått fram till Göran Hägglund. Hans röst bryter av mot de stora partiernas försvar för partierna i kyrkan. Hägglund säger: Vi vill komma bort från partipolitiseringen. Men det går inte att åstadkomma en förändring utan att använda partierna.

Hur man ”använder” politiska partier i en sådan förändring är svårt att föreställa sig. Ska det bli en ändring kommer den nog inte med mindre än att partierna tvingas inse det otidsenliga i att behålla kontrollen över en konfession vars innehåll partierna inte delar eller står bakom.

Göran Hägglund föreställer sig att metoden att bilda grupper likt Folkpartister i Svenska kyrkan (Fisk) eller det egna Kristdemokrater i Svenska kyrkan. Med den metoden kan det ta ett par perioder att fasa ut partierna ur kyrkan.

Svagheten där är att sådana grupper under en mycket lång tid kan hålla partierna kvar i kyrkan. Förändringen kan stanna på ytan och partikoppling kan skötas informellt. Man äter kakan och har den kvar. Det ser ut som om partiet släppt kontrollen över Svenska kyrkan men den behålls av en ny partipolitisk fraktion. Och det bygger fortfarande på partiernas program och ideologier. Partimedlemskap lär på det sättet inte försvinna som valbarhetskriterium.

Men Kristdemokraternas ledare har ännu en kanin i sin hatt. En möjlig väg framåt är personval med en lista där man prickar för de kandidater man har förtroende för. Göran Hägglund tror att man på så vis kan välja dem som tycker om kyrkan. Han säger: Idag är det ju så att långt ifrån alla som blivit invalda i kyrkliga sammanhang är sådana som brinner för kyrkans verksamhet. Och jag skulle vilja att det var personer som verkligen tyckte om kyrkan och brydde sig om hur det går.

Han kunde naturligtvis bli ännu tydligare om hur avgörande det är att de som väljs själva delar det som är Svenska kyrkans skäl att finnas till: tron och bekännelsen.

I den bilaga som Kristdemokraterna själva producerat (som medföljer Kyrkans Tidning) har man formulerat sig så här om personval:

Rena personval är standard i övriga Lutherska kyrkor i vår omvärld

Alla kandidater i en valkrets sätts upp på samma lista. Det innebär en valsedel för varje valkrets.

Väljaren skall kunna sätta sina kryss, just nu tre stycken, fritt bland alla kandidater på listan.

Valnämnden i församlingen får ansvara för att alla röstberättigade får information om vilka som kandiderar inom den aktuella valkretsen.

Valet kan därmed genomföras även om partier och registrerade nomineringsgrupper avstår från att engagera sig…

En modell för personval som förmodligen skulle kunna fungera ganska bra. Men den verkar bygga på föreställningen om att valen i framtiden bör se ut ungefär som idag. Jag undrar om det verkligen är försvarligt att dra runt en valapparat för 100-150 miljoner i en värld som vår enbart för att vaska fram förtroendevalda i församlingarna, varav många är ganska små och den lokala enheten stor. I framtiden behöver vi av solidaritet med människor och en värld som lider
finna andra modeller för val. Demokrati kan ta sig många uttryck och organiseras på mångahanda sätt.

Inte heller får man glömma bort frågan om hur de olika kyrkliga nivåerna ska relatera till varandra. Det rimligaste är att man har indirekta val till stift och kyrkomöte för att just få fram de lokalt i församlingen engagerade.

Göran Hägglund och kristdemokraterna, liksom deras representanter i Svenska kyrkan, är inne på en linje som vill bryta partiernas grepp över Svenska kyrkan. Och det kan man enbart välkomna!

Att vara ambulans

Ur dagens predikan på ordrik.

Nu avslöjas något om frihetens villkor.
Det går an att kräva sin egen frihet.
Kravmaskiner som ropar frihet
men inte ställer upp när andra behöver
har inte förstått.
Friheten beror i mycket på dem som kan
erbjuda och forma den, skydda och försvara den.

Inte på dem som kräver den för egen del
utan att erbjuda andra det de själva vill ha.

Man måste garantera andras rätt. Friheten, rättigheterna balanseras av skyldigheter. Friheten uppstår när vi delar ansvar med varandra. Det räcker inte att säga att den enskildes frihet inte får skada andra. Vi måste nå mycket längre. Lika mycket som jag får måste jag ge. Men kan man verkligen få ut sådan slutsatser av dessa texter. Nej, det går inte. Men antydningarna finns där. Och lägger man samman det vi läst idag med det dubbla budet om kärlek till Gud och medmänniskan blir det tydligare. Och när vi erinrar oss den Gyllene regeln (Mt 7) blir det glasklart: Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.

För kristna är tacksamhet över friheten i Kristus, i nåden från Gud vår drivkraft. Mose tvingades öppna sig för att Gud av honom krävde handlingar han inte ville utföra. Han fick inse att någon, han själv, måste gå med bud. Ge ord åt andra. Och den döves vänner är frihetens grovarbetare.
Någon måste bli ambulans, vara vandrande förbön.

Man borde ha licens för att få bära ryggsäck

Min egenhändigt hopsnickrade gästskribent Folke Heim har varit ute och rest. Tågat som han skriver. Och irriterat sig på ryggsäckarna. Här ett litet klipp ur kåseriet:

Med alla de risker ryggsäckarna medför borde man inför kurser för bärare av ryggsäckar. I körkortskurs för bärare av ryggsäck bör man lära sig något om ämnen som:
Hur man vänder sig om på offentliga platser utan att skjuta iväg närstående!
Att avkläda och ikläda sig ryggsäcken utan att dunka någon i huvudet. (Detta ämne är särskilt ömmande eftersom många för att få av sig säcken liksom kastar den runt sig själva likt en slungboll eller slägga. Jag vet för jag har ibland funnits i närheten innan jag plötsligt likt en mänsklig flipperkula befunnit mig långt borta, någon annan stans).
Ombordstigning på fordon.
Vätskors plats i ryggsäcken (ja de läcker ju så frekvent, har jag blivit varse).
Hårda föremål och risk för kollision.
Företrädesregler.
Riktningsvisning.
Ombord- och Slutförvaring av ryggsäck.

Hemresan blev av. I en kupé som verkade vara ett ryggsäcksbärarkonvent. Just denna fanns i en av de vagnar där man ibland kan hitta obokade platser. Där försökte jag inta MIN plats. Den här kupén är obokad, sa personen trots att jag kunde uppvisa min mobiltelefon med en rad konstig siffror. Så såg nämligen min sittplatsbiljett ut. Jag blir allt mer modern och villig att testa nya påfund. Men insåg där och då att det brister i trovärdighet att enbart vifta med telefonen och hävda företräde...

Reservanter i Svenska kyrkan läronämnd

Alla kyrkligt intresserade borde ta sig tid att läsa ett yttrande från Svenska kyrkans läronämnnd och de bifogade reservationerna. Materialet finns här. Beslutet presenteras i Dagen. Och i en synnerligen kritisk ledare föreslår Elisabeth Sandlund att kyrkostyrelsen ska dra tillbaka sitt förslag till höstens kyrkomöte. Hon skriver: Sex av landets 14 biskopar visar prov på stort civilkurage genom att följa sin övertygelse, slänga den politiska korrektheten över bord och jämns med fotknölarna såga den skrivelse som kyrkostyrelsen avlåtit till kyrkomötet. Där föreslås att Svenska kyrkans äktenskapssyn i grunden ska förändras genom att en ny vigselordning införs för alla par, oavsett kön.

De fronderande biskoparna, som vågat gå emot sina åtta kolleger och merparten av övriga ledamöter i kyrkomötets läronämnd, är skoningslösa i sin kritik. Kritiken handlar om sakfrågan: Kan äktenskapsbegreppet omformuleras på detta sätt av en evangelisk-luthersk kyrka? Och den handlar inte minst om det sätt på vilket förslaget tillkommit. Det har skett i stor hast, utan tillräcklig teologisk reflektion, utan ekumeniska konsultationer och utan att församlingarna, grundenheterna på vilka hela kyrkan är byggd, fått komma till tals.

Ibland talar man om att det kan råda fara i dröjsmål. I den här frågan handlar det om precis motsatsen. Det råder - alldeles i onödan - stor fara i brådskan.

Särskilt reservation 3 i Svenska kyrkans läronämnd är ordentligt genomarbetad. Och svidande i sin kritik över hur processen inom Svenska kyrkans genomförts. Att kyrkomötet skulle "köra över" dessa tunga invändningar borde vara otänkbart. Borde vara.

Eftersom rservation 3 återfinns sist i det ganska omfattande dokumentet riskerar det att bli den minst lästa delen av materialet. Därför vill jag återge några av reservanternas synpunkter. Här följer ett utdrag med de bärande invändningar som reservationen för fram:
Eftersom staten nu för sin del fattat beslut om samkönade äktenskap behöver vi som kyrka söka sätt att ta emot och välsigna samkönade par också utifrån de nya förutsättningarna.
Under diskussionerna om hur detta bäst ska ske har det presenterats ett flertal förslag. Förslagen behöver granskas och förankras, vi ska kunna leva med beslutet under mycket lång tid. Ett beslut i frågan behöver också föregås av en noggrann läromässig prövning. Enligt vår mening återstår denna granskning, prövning och förankring till väsentliga delar fortfarande att göra...

1. Förslaget har lagts, trots att lärofrågan inte har varit föremål för vad som måste anses vara erforderlig teologisk prövning av argument för och emot en förändring. Förutsättningarna för ett väl underbyggt beslut och en lyckad receptionsprocess efter beslutet måste därför bedömas vara otillräckliga...

2. Församlingen definieras i kyrkoordningen som kyrkans primära enhet. En lärofrågas förankring och reception handlar därför inte minst om att församlingarna är delaktiga i processen. Så har inte varit fallet. Församlingarna har inte tillfrågats, vilket är otillfredsställande...

3. Karaktäristiskt för vår kyrka är den dubbla eller gemensamma ansvarslinjen. I denna fråga har emellertid ämbetslinjen inte gjorts delaktig. Detta hade kunnat göras på olika sätt. Ett exempel är föreskriften i Kyrkoordningen att Biskopsmötet ska yttra sig innan Kyrkostyrelsen beslutar i teologiska och ekumeniska frågor av större vikt. Sådana beslut har Kyrkostyrelsen i realiteten fattat. Något yttrande har dock inte begärts in från Biskopsmötet. Istället har Teologiska kommittén, utan formulerat uppdrag från Kyrkostyrelse eller Biskopsmöte, under stress tagit fram formuleringar som stöder Kyrkostyrelsens förslag. Men ämbetslinjen finns också företrädd till exempel i kyrkoråden. Inte heller de har tillfrågats. Detta är några exempel på att processen inte står i samklang med tanken på en gemensam ansvarslinje.

4. De förpliktande kyrkogemenskaper som vi ingår i har visserligen informerats, men inte getts möjlighet att bidra till ett samtal i sakfrågorna. Ingen möjlighet har getts att pröva deras synpunkter. I första hand berörda är kyrkogemenskaperna med Svenska Missionskyrkan, Metodistkyrkan, Lutherska Världsförbundet, Borgågemenskapen och Evangeliska kyrkan i Tyskland. Bristen på dialog och gemensamt samtal är allvarlig och bryter enligt vår uppfattning mot andan i de ekumeniska avtal om kyrkogemenskap som vi ingått.
En lärobildningsprocess innehåller i sig läroaspekter. För att Svenska kyrkan ska ändra sin uppfattning i en lärofråga är det inte nog om en prövning rent formellt sett är korrekt. Det fordras också att beslutet har tillkommit på ett sätt som står i samklang med tron, bekännelsen och läran. Det bör till exempel innebära en bred förankring och öppen prövning av frågorna, under bön och i dialog med Skriften och bekännelsen.
Vi finner att bristerna i behandlingen av de frågor som aktualiseras i Kyrkostyrelsens skrivelse KsSkr 2009:6 om Vigsel och äktenskap är så många och så allvarliga att skrivelsens förslag av läromässiga skäl måste avstyrkas. Lärobildningen i Svenska kyrkan ska inte gå till på detta sätt. Eftersom vi av läromässiga skäl avstyrker skrivelsen har det inte varit aktuellt att ta läromässig ställning till de enskilda förslagen i skrivelsen...

Och reservationen avslutas med följande skrivning:
Första maj 2009 trädde för första gången en äktenskapsbalk i kraft utan att kyrkan hade varit med som lagstiftare. Äktenskapsrätten sekulariserades därmed i bokstavlig mening.
När staten nu ensam stiftar lag om äktenskapet är det möjligt att hävda att också äktenskapet som rättslig institution sekulariserats. Det hade därför varit betydelsefullt med en analys av denna principiellt viktiga förändring.
Det närmaste Kyrkostyrelsen kommer en sådan analys är konstaterandet, att beslut om förändringar av äktenskapet i vårt samhälle tas av riksdag och regering. (Överväganden om ändring av Kyrkoordningen 23 kap.)
Det faktum att kyrkan inte längre deltar i lagstiftandet berörs inte. Istället framstår det som problemfritt att statens lagstiftning får definiera kyrkans uppfattning inom ett område som "alltid och överallt" ingått i kyrkans lära. Förhållningssättet återspeglas i Kyrkostyrelsens remiss, i Teologiska kommitténs yttrande och i Kyrkostyrelsens skrivelse till Kyrkomötet.
Den ena sidan av detta förhållningssätt blir att Svenska kyrkan bör erkänna den rättsliga verkan av äktenskap som ingås enligt svensk lag. Mycket få torde se detta som ett problem idag. Men den andra sidan är att statens äktenskapssyn blir normerande för kyrkan.
Men ska statens beslut avgöra innehållet i något som hör till Svenska kyrkans tro, bekännelse, lära och ordning? Eller annorlunda uttryckt: Ska beslut på den politiska arenan styra kyrkans eget ställningstagande i teologiska lärofrågor? Den sidan av saken är inte lika självklar.
Skulle Kyrkomötet fatta beslut enligt Kyrkostyrelsens förslag så kan ett prejudikat skapas. Om Svenska kyrkan en gång låtit statens beslut avgöra innehållet i en lärofråga, så kan kyrkan göra det igen, i helt andra lärofrågor. En dörr öppnas som kan bli svår att stänga igen.
Reservationen är undertecknad av Sven Thidevall (biskop), Carl Axel Aurelius (biskop), Curt Forsbring, Esbjörn Hagberg (biskop), Hans-Erik Nordin (biskop) och Hans Stiglund (biskop). Ett majoritetsbeslut av en en i grunden totalt oenig läronämnd är inte ett tillräckligt bra underlag för ett beslut i kyrkomötet. Också det en bärande invändning. Beslut i en lärofråga ska inte vila på en så bräcklig läronämndsmajoritet även om kyrkoordningen tycks medge det. Kyrkans enhet är viktigare är så!

Kritiken som förs fram är den skarpaste som från biskopligt håll förekommit på åratal i Svenska kyrkan. Processen underkänns helt. Ämbetslinjen har inte gjorts delaktig. Ekumeniken har man struntat i. Och riksdagens beslut blir på detta sätt med automatik kyrkans och avgör kyrkans lära.

Reservanternas ståndpunkter och invändningar delar jag. Och slutsaten blir: Så här ska det inte gå till i en kristen kyrka!

Vad säger Kyrkoordningen om Läronämnden?

16 § Läronämnden skall bestå av stiftens biskopar och åtta andra ledamöter valda av Kyrkomötet.
Ärkebiskopen är ordförande i Läronämnden. Läronämnden skall inom sig välja en vice
ordförande.

17 § Läronämnden skall yttra sig innan Kyrkomötet beslutar i ärenden som gäller
1. grundläggande bestämmelser om Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära,
2. Svenska kyrkans böcker, gudstjänster, sakrament och övriga handlingar,
3. kyrkans vigningstjänst, och
4. ekumeniska överenskommelser.
Läronämnden skall beredas tillfälle att yttra sig i övriga lärofrågor.

18 § Beslutar Kyrkomötet i något ärende som gäller ett ämne som anges i 17 § första stycket att bifalla
ett förslag som har avstyrkts av Läronämnden skall denna åter yttra sig och ärendet på nytt beredas
i utskottet innan Kyrkomötet fattar ett slutligt beslut.
Vid det slutliga beslutet måste två tredjedelar av de röstande bifalla ett förslag som har
avstyrkts av Läronämnden för att förslaget skall genomföras. (SvKB 2004:10)

Påkristning viktigare än partipolitik!

Cheredaktör Elisabeth Sandlund, tidningen Dagen, skriver i sin ledare om partipolitiken i Svenska kyrkan. Anledningen är att den blivande Stockholmsbiskopen Eva Brunne försvarar politiseringen och varnar för att kyrkan annars blir en förening eller en sekt.

Sandlund skriver: Eva Brunne har fel.
Kyrkovalen kan och bör förändras så att de politiska partiernas makt bryts. Det finns många andra lösningar som inte bara skulle behålla utan också förstärka det demokratiska styret av och de många människornas engagemang i Svenska kyrkan utan att reducera den till en förening eller förvandla den till en sekt.

Partier är också föreningar, om än av folkrörelsekaraktär. Hur politiska sammanslutningar/föreningar i det ena sammanhanget är spärren mot föreningstendenser i det andra är svårt att se. Tekniskt sett är Svenska kyrkan redan organiserad som förening genom lagen om trossamfund hur mycket man upprätthåller en formell organisation som liknar stat och kommun. Därtill förstärks detta genom den kongregationalistiska (självstyrande församlingar) utveckling som synts alltmer i och med förändringarna i kyrka- statrelationerna år 2000.

Varför partier som inte konsekvent och lojalt står bakom Svenska kyrkan ska bestämma i den är obegripligt! Sandlund avslutar i Dagen: Form och innehåll hänger nära samman. Partipolitikens inflytande försvårar den vitalisering som är helt nödvändig för framtiden. Att Svenska kyrkan överlever som organisation i sin nuvarande form är faktiskt inte det primära. Det allra viktigaste är att detta gigantiska och fortfarande resursstarkasamfund med stark folklig förankring får kraft, mod och inspiration så att det förmår spela sin stora och viktiga roll i påkristningen av Sverige.

Maud Olofsson - det håller inte!

Centern fortsätter att satsa på kyrkovalet, låter Maud Olofsson meddela i Kyrkans Tidning (20/8). Nu är det ingen nyhet eftersom sådana beslut sedan länge har fattats både på Centerstämman och i inre kretsar.

Maud Olofsson talar för sitt Centerparti när hon säger: Vi tycker att Svenska kyrkan ska vara en öppen folkkyrka, inte prästernas kyrka. Motsättningen är naturligtvis falsk. Det finns inte en vågskål med präster och en annan med folk i. Var detta föraktfulla tal om präster kommer ifrån borde undersökas. Särskilt som biskoparnas, prästernas och diakonernas ställning i Svenska kyrkan är genomreglerad och kringskuren. Vilken jämförbar kyrka som helst har en friare och viktigare roll för dem man kallat till vigningstjänsten.

Om Svenska kyrkan inte skall vara prästernas kyrka, vems kyrka skall den vara? En kyrka ska först och främst vara Guds kyrka. Kyrkans viktigaste relation är till Kristus. Läser man årets valprogram för de politiska partierna verkar det som om kyrkan inte har mycket med Kristus och Gud att göra. Det kyrkan genom tiderna tror saknas! Och ord som tro, bön och gudstjänst förkommer knappast.

Vad har då Maud Olofsson att säga om kyrkans innersida? Jo hon framhäver: En kyrka som kan fungera som en samtalsplats om livets mening och om värden och värderingar. Det handlar om människans förhållande till naturen och till varandra.
I det perspektivet tycker hon att synen på kvinnliga präster och äktenskap för homosexuella är viktiga frågor. Hon ser gärna att kyrkan tar en mera aktiv roll i miljöarbetet.

Även om mötesplatser och samtal är viktiga är det inte sådant som gör en kyrka till kyrka. Och besluten om kyrkliga äktenskap för homosexuella är ett exempel där partierna stenhårt styrt upp. Staten och samhället har sin syn. Kyrkans syn på äktenskap och samlevnad borde vara kyrkans egen, och lugnt få vaskas fram i kyrkans sammanhang (även i relation till egen dogmatisk tradition) och i dialog med andra i Kristi kyrka på jorden. Och det bör ske genom teologiska samtal och ges den tid som behövs för att inte åstadkomma söndring och splittring.

En kristen kyrka har bekännelse, lära och tro i sitt centrum. Det handlar om vittnesbörd, diakoni och mission som ett utflöde från församlingens tro på och möte med Kristus. Men i partiernas tänkande och i valretoriken saknas denna den viktigaste dimensionen.

Maud Olofsson hävdar vidare: En folkkyrka måste representeras av folket och ha sin bas hos dem som röstar. Men man kan inte sätta likhetstecken mellan partier, partipolitiker och folket. Myten om de politiska partiernas betydelse i kyrkan måste demonteras! Det är ju inte mängden människor som gör en kyrka till kyrka! Och de kyrkotillhörigas röster kan bli hörda på andra sätt än genom politiska partier som svartsjukt bevakar sina positioner i Svenska kyrkan.

Dessutom: det svenska folket tillhörde sin kyrka långt innan de politiska partierna ens fanns till. Så att partierna är bästa sättet att bevara folklighet och demokrati är nonsens.

Nej Maud Olofsson. Det håller inte, det du, Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt har att säga om Svenska kyrkan. I en modern demokrati kan inte sekulära partier fortsätta sin maktutövning över en tro och en kyrka vars verkligt viktiga innehåll man som partier inte sluter upp bakom. Fullfölj därför kyrka-statreformen och låt Svenska kyrkan finna sin egen väg.

Röka pipa och be

Svenska kyrkan startar en ny bönewebb. Lanseringen kom som en överraskning även för mig som är kyrkligt aktiv. Därmed är chansen stor att många andra blev lika förvånade. Bön kan visst ske offentligt, men ett råd från Bergspredikan är att gå in på sin kammare för att tala enskilt med Gud. Inte via ett bönens klotterplank. Det hindrar inte att somliga kan få inspiration att be mera och ofta.

Min gamle filosofilärare, lektor Hans Nystedt, själv inbiten piprökare, gav oss elever en knäckfråga: Kan man be när man röker pipa...eller kan man röka pipa när man ber? Sug på den frågeställningen en stund och den öppnar sig åt flera olika håll. När man ber brukar man inte röka pipa? Och den som röker pipa skulle kanske kunna börja be?

Har bönewebben ett annat ändamål än att blott och enbart hjälpa människor in i bönens värld? Vill man egentligen öka valdeltagandet i kyrkovalet, som antyds i tidningen Dagen och i UNT, då finns själ att stå undrande inför motiv och syfte. Och att påminna om bönen som hjärtats samtal med Gud, inte som en skriven konstart på internet. Den som beder får se!

Luddiga pastorer i försvaret?

Är allting statt i förändring, undrar man efter det att en person som inte har en kristen livåskådning fått gå försvarets pastorsutbildning. Pastorer (herdar) är ju en av kristendomens ledartitlar. Men det är naturligtvis inte en pastorsutbildning som avses. Man blir inte gärna pastor i militär närstrid eller underrättelsepastor. Pastorsutbildningar leveraras ju inte av försvaret utan av trossamfunden själva.

Försvaret har följande uppfattning om själavård:
All militär själavård inom Försvarsmaktens staber/skolor och förband utgår från den religösa mångfald som finns i Sverige.

All militär själavård planeras utifrån att trossamfunden samverkar.

Den militära själavården syftar till att ge möjlighet till var och en inom Försvarsmakten att utöva sin religion.

Den enskildes religiösa integritet och särskilda behov skall beaktas då militär verksamhet planeras och genomförs.

Den militära själavården anpassas till de behov som finns bland Försvarsmaktens anställda och värnpliktiga.

Såväl inom Sverige som internationellt vunna erfarenheter av den militära själavården, delges Försvarsmakten och berörda trossamfund.

En själavårdsutbildning är möjligen något mindre laddat. Men även i det fallet bör man ju i sin åskådning ha en övertygelse och föreställning om människans själ. Annars blir det ju svårt att veta hur själavård förhåller sig till vilka kurativa uppgifter som helst.

Den begreppsliga klarheten riskeras om man blir för allmängiltigt luddig och oprecis. Ett distinkt språk låter pastor vara pastor och själ vara själ!

Konst på Hög med utsikt över vidderna

Ny ufärd. Denna dag till Kvarntorpshögen där det ibland kan ryka ur marken. Heta områden avskärmas och varnas för! Vilken god idé med Konst på Hög! Bland andra har Richard Brixel, Lenny Clarhäll, Ulla Viotti, Pål Svensson och Olle Medin konstverk på plats. Utsikt över vidderna. Ungefär som från Rusakulan i Kilsbergen, men från andra hållet. Om Rusakulan får man på nätet veta att: Om du befunnit dig på RUSAKULAN år 7000 före Kristus, dvs för omkring 9000 år sedan, hade du inte sett mycket av det landskap du ser i dag. Strax nedanför Rusakulan låg då Yoldiahavets strand, och framför dig hade du haft en obruten havsutsikt som sträckte sig österut ända till Ryssland. Marken där Örebro ligger i dag låg ungefär 135 meter under havsytan.

Därtill ett besök i Bergööska huset i Hallsberg där Karin Bergöö Larsson bodde som barn och Carl Larsson bemålat några väggar. Sista dagen av en fin Karin Bergöö Larsson-utställning.

Väl hemma i Örebro, glädje över Svartåns vatten med en betydande kontur av ståtliga hus. Vackert!

Besöker Formens Hus i Hällefors. Vandrar genom en cykelkällare från 50-talet in i två tidstypiskt inredda hyreslägenheter. En arbetarfamilj och en arkitektdito, Anderssons och Sundströms. Tidskapslar. För min generation igenkänning och barndomsvibrationer. En sån där hade vi hemma, säger någon. Kommer du ihåg, säger en annan. Kök och badrum som kopplar då till nu.

I entréhallen formgivna föremål sorterade i decennier. Köksredskap, radioapparater och enstka möbler. Sparsmakat och upplevelsemättat. Och en trappa upp kan man gå in ett rum på det Paivo sanatorium Alvar Aalto formgivit,

Går några meter in i Mästarnas Park med kända skulptörers verk. Vandrar runt och tänker på vad man åstadkomma med goda idéer och stark vilja. Flera kommunala bostadsområden har blivit till kulturplatser och skulpturparker! Strålande!

Därefter någon timme på Måltidens Hus i närbelägna Grythyttan. Lunchar på Kantinen Hyttblecket, välsmakande. Hoppar denna dag över gästgiveriet. Men vilka inspirerande platser. Framåtanda och entreprenörsskap har därtill skapat en universitetsutbildning mitt i Bergslagen. Vem kunde ha trott att något sådant var möjligt?

I trons värld borde vi kunna hitta ett antal motsvarande exempel på hur man förverkligat drömmar och idéer... Men det är gaska tunnsått. Ser man inte skogen för alla trän. Eller tvärt om?

Längtan och hopp

Dagen lägger jag
i Dina händer
nu när natten kommer.
Med tacksamhet
för det som blev
och vemod över det
som kunde ha blivit.

I mina händer,
kupade som en skål,
tar jag emot nåden
av den dag jag fick.

Och morgondagen
om och när den kommer
möter jag med längtan
och hopp!

Ge kyrkorna till staten

Prästlönefonderna är skattebefriade till år 2010. Men sedan? Ärekebiskop Anders Wejryd har påtalat risken att Svenska kyrkan kan behöva frånsäga sig sitt fulla ansvar för underhållet av alla gamla kyrkor. Redan tidigare har den kyrkoantikvariska ersättningen vållat turbulens mellan kyrkan (Wejryd) och regeringen.

Tidningen Dagen skriver idag: I brevet till statsekreteraren vid finansdepartementet, Hans Lindblad, påpekar ärkebiskopen att skattebefrielsen av prästlönetillgångarna är en form för finansiering av allmännyttig verksamhet. "Skulle den försvinna ökar direkt kraven på ökad kyrkoantikvarisk ersättning eller förslag om att frånträda Svenska kyrkans förpliktelse om att hålla alla skyddade kyrkor tillgängliga och i skick", skriver han.

Detta är ett hot: beskattar ni oss, kommer vi att låsa vissa kyrkor och låta dem förfalla. Men regeringen får också ett erbjudande: låter ni bli att höja skatten, så slutar vi att bråka om den kyrkoantikvariska ersättningen - så länge den förblir så hög som i dag.

Det är klart att ju färre som använder kyrkorna desto mindre skäl finns att bevara dem alla! Och i framtiden kan det komma att bli så att islam, som växer så det knakar i Sverige och har svårt att finna ändamålsenliga lokaler, också behöver kasta sina blickar på dåligt utnyttjade kyrkor. Även om gamla stenkyrkor, dyra i drift och med kalla golv, knappast är lämpade för en religiositet som utövas nära marken.

Egentligen är det inget konstigt med kyrkor som avställs och bommas igen. Det har hänt genom historien. och nu befinner vi oss i ett avkristningens Sverige (hur mycket enstaka debattörer övertalande försöker se en pågående "påkristning"). Svenska kyrkan har helt enkelt på tok för många kyrkorum att underhålla och sköta. Varför inte avsakralisera och överlåta ett stort antal övertaliga kyrkorum direkt på staten?

Om bönen tystnar och gudstjänsterna tunnas ut och trvialiseras, behövs kyrkorna annat än som monument över en svunnen tids fromhet och tro? Och det är inte bara i glesbygden detta sker. I städerna ekar det på alltför många håll ödsligt även under högmässotid.

Det kommande kyrkovalet borde handla också om denna ödesmättade framtidsfråga! Vem vågar gå till val med parollen: Fyll kyrkorna eller ge dem till Riksantikvaireämbetet och staten?

Gissa förresten om myndigheterna blir glada...

Det medieelektroniska hemmet

I veckor har jag suttit bakom televisionsapparaten, dvd:n och sattelitboxen och grubblat över var felet suttit. Vilka kablar borde kopplas var? Jag kan nämligen inte spela in på dvd de program som visas på tv. Ingen signal, påstås det kaxigt på skärmen. Det fattas signaler i min centrala enhet också eftersom jag inte klarar att räkna ut var felet sitter.

Till min glädje finner jag idag en frände som i en kolumn noterat tv-rummets förändrade natur. Anders Mildner skriver i Svenska Dagbladet om Den knapplösa tv-drömmen. Han stannar till inför alla kontroller som behövs för att hantera det nya medierummet: På bordet framför mig finns ungefär lika många fjärrkontroller som jag har fingrar. Det slår mig att bordet de ligger på troligen är inhandlat bara för dem.
Jag radar upp kontrollerna framför mig. En svart. En grå. Två silvriga. En liten knubbig vit. En avlång mörkblå. Det är till en början omöjligt att säga vilken som går till vilken apparat. Dvd:n, videon, Playstation-konsollen, tv:n och tv-boxen svarar alla nyckfullt. Dessutom finns det fler fjärrkontroller än det finns apparater. Jag ser mystiska knappar med text som Clear, Sur, STB, NAVI och öppnar små luckor som döljer ännu fler knappar, fast mindre och i fler färger.

Hur kunde det bli så här? Som brukare klarar man snart inte ens att få igång tekniken. Och lyckas man har man ändå ingen aning om hur något av det fungerar. Det är bara att leva i förtröstan och tillit. Och det går bra till den dag då en kabel kopplas fel eller någon komponent inte längre vill ingå i helheten.

Enda utvägen är att kalla in någon 13-åring som begriper vad jag aldrig fattat. Eller att ringa efter en fullblodstekniker som betraktar sladdhärvor och kontroller med kännarmin och sedan suckar över de uråldriga ( sex-tolv månader gamla) apparaterna. De saknar rätt kontakter och en massa bokstavskombinationer de borde ha haft. Div-X, HD, HDMI, RGB, DVB-T, PiP...

Dessutom. I den lägenhet jag bebor finns det bara ett antennuttag. Och Datorn lever sitt liv i en annan del av lägenheten eftersom den andas genom telefonjacket. Inte vilket som helst duger. Man kan inte välja bland dem som finns, utan enbart det första, det förnämsta och högst i rang stående duger. Första bästa, får en ny innebörd. En värld av klasskillnad har öppnat sig.

De senaste dagarna har det dock åter blivit lugnt. Jag låter sladdarna vara. Tack och lov finns det radio. Utan antenner och kopplingar och styrenheter. På och av och lite volym räcker långt.

Semestern är snart till ända

I gruset har jag befunnit mig idag. Lass efter lass (två stycken) har jag fraktat fram till kolonilotten. Där har trallen, den impregnerade, behövt få kontakt med omgivande grusgång. Nu har den det! Och mangold har fraktats hem tillika med blommor som knoppats och börjat blomma.

Och sommaräpplen faller hinkvis till marken. Snart skall de väl ändå mogna?

Väl hemma tittar jag trollbunden på Emma i 1990-tals version för televisionen. Vacker och tänkvärd. Emma är välmenande, men elak och träffande i sina kommentarer. Med Kate Beckinsale som Emma Woodhouse och Mark Strong som Mr Knightley från 1996. Som Emma tävlar hon med Doran Godwin från 1972 och Gwyneth Paltrow från 1996.

Om några dagar är semestern till ända. Hur fort får den gå?

En återvändsloppis - igen!

Loppis stod det på en handmålad skylt vid vägkanten inte långt ifrån Skultuna. Och jag gjorde en halvt betänklig inbromsning och gir för att hinna svänga av. Efter 500 meter på grusvägen fann jag en ny liten skylt med löftesordet på: loppis!

Men sedan... Tomt! Inga nya skyltar. Inga varor till försäljning. Ingenting. Än en gång en återvändsloppis. En falskskyltad propploppis. Nästa gång rycker jag upp den skylt som inte håller vad den lovar. Om vi alla hjälps åt kanske vi får skyltar som håller vad de lovar. Låt oss inte bli lurade längre: stoppa varje ljugloppis!

Och när jag har tänkt på detta några dagar inser jag att det är lätt att vara karsk på avstånd och nätet. Rycka upp skyltar i andanom. Jo, jag tackar. Men i självaste verkligheten får de nog stå kvar, även om lusten att rensa vägrenarna från falskskyltning bleve överhängande...

Fd minister i en socaldemokratisk kyrka

Tidningen Dagen vet att berätta följande: Georg Andersson, före detta invandrarminister och kommunikationsminister (S), satsar nu på kyrkopolitiken. I höstens kyrkoval ställer Andersson upp på S-listan till kyrkofullmäktige i Umeå.

Varför? Vad får en före detta minister att ställa upp till val i Svenska kyrkan. Ja, Georg Andersson har alltid varit aktiv i kyrkan som EFS-are. Men är det en tillräcklig förklaring till att han nu än en gång vill bli politiskt vald? Och nu i Svenska Kyrkan.

En politiskt medveten kristen om någon borde väl fundera över om det är en rättfärdig ordning att man väljs på politiska plattformar in i en kyrka för att bestämma och styra. Som om det kunde finnas en moderat kyrka, eller en socialdemokratisk kyrka! Om det inte kan finnas - hur kan man då gå till val just på sådana program och plattformar?

Georg Andersson, tänk om!

Livskamrat

I en intressant understreckare (Svenska Dagbladet 9/8) om teaterlivet på 18oo-talet, och om Ellen Terry och Henry Irving, finns en tänkvärd formulering. Det är docenten Carina Burman som läst en bok av Michael Holroyd. Hon skriver på ett ställe: Ungdomskärleken Elena Meo var under långa perioder hans livskamrat...

Ja, livet har verkligen sina begränsningar.

Välj en landshövding utanför kretsen

Så har Landshövdingen på Gotland inte längre möjlighet att sitta kvar, hon har fått avsked på grått papper eller givits silkessnöret. Som tur är fungerar det lite mer civiliserat idag och man kan avgå efter misstag utan att bli socialt utstött eller förlora alla möjligheter till inkomst. Ett nytt jobb i regeringskansliet lär bli nästa anhalt.

Framsynt och klokt vore att utse någon från andra sammanhang än dem som uppehållit sig i den lilla kretsen i och omkring riksdag, regering. och visst borde man kunna hitta andra än funktionärer i de politiska partierna eller dem närstående organisationer? Nu kunde väl någon från Svenska kyrkan ges möjlighet? Varför inte utse någon vältalig teolog; för en gångs skull? Det lär ju finnas en och annan sådan. De talar sällan om hur duktiga de är, eftersom det länge varit betraktat som ytterligt opassande i Svenska kyrkan att framhäva sig själv och sina meriter.

Fast risken är väl orimligt stor att man i alla fall valde någon kyrklig person med betydande partimeriter. Som om det vore den enda kvalifikation som behövdes?

Och vill man inte ha en teolog så kunde kanske en god jurist, förtrogen med lagen och det juridiska, bli en bra landshövding! Eller någon med akademiska meriter. Professor Lars Magnusson kanske?

Lennart Koskinen har några förslag. Han säger: Många ber mig att ta hand om detta, och jag har ibland också gjort det. Men jag vill egentligen inte ta jobbet från landshövdingen.
Stor social kompetens och goda språkkunskaper är avgörande, anser biskopen.
- Jag tycker nästa landshövding ska tala engelska, tyska och gärna ryska. Med all respekt för våra två senaste landshövdingar, men ingen av dem talade annat än skolengelska, och det låg dem i fatet.
Gotländska rötter
Han ser helst någon med gotländska rötter eller åtminstone goda kunskaper om Gotland. Och på frågan vem han helst ser som Marianne Samuelssons efterträdare kommer svaret snabbt.- Svenska Spels förre vd Meg Tivéus kan Gotland och har en internationell utblick. Detsamma gäller Inger Harlevi, som är extremt språkkunnig, kan företagandet och med stort internationellt kontaktnät, bland annat som vice ordförande i Hansan och polsk konsul.

Finansdepartementet och Mats Odell borde bli lite djärvare. Gå utanför den innersta kresten och ta en ordentlig titt utöver vårt avlånga land. Där finns många otroligt erfarna och duktiga människor som aldrig suttit i riksdagen eller haft uppdrag i stat eller partier, men som ändå har stora kontaktnät och nödvändiga kvalifikationer.

Alla loppmarknader har stängt

Loppisrundor tillhör sommarnöjet. Gång på gång kör vi av vägen, ja inte av vägen, men vi svänger av in på vägar och stigar dit där det är skyltat. Och väl framme efter flera kilometer i oländig terräng har någon vid sitt radhus eller torp satt upp en liten skylt. En minimalistisk svårupptäckt skylt som undanglidande ber om ursäkt för att den är så obetydlig: STÄNGT!

Då tänker man att det borde vara förbjudet ochj straffbart att sätta upp skyltar som inte redan vid vögen ger besked. Inga fler pilar, som lovar vad de inte håller, och visar väg till små tillfälliga loppisar. De är i alla fall mestadels stängda. Och md all säkerhet finns det grannar som stirrar ilsket på bilmarodörerna som parkerat. Och som kliver ur för att undersöka om det bara är ett skämt att loppisen är stängd. Men skämtlynne saknas ideligen.

Sällan är glädjen särkilt mycket större om loppisen råkar vara öppen. Den innehåller ändå bara svårt begagnade mattor med bortnött frans, maskinvävd och inte handknuten. Trötta Barbiedockor med utslitet hår, kantstötta leksaker och trasiga tillbringare. Ljusstakar i gips och cd-skivor som inte står ut med sig själva. Och en bokhylla med enfaldiga böcker som man behöver handskar för att röra vid. Inte bara second hand utan si så där eighteenth hand.

Mitt i denna röra står jag uppgivet och undrar var Skansenglasen gömts undan? Och råkar det finnas ett grönt spräckligt glas har någon textat en skylt som bedrägligt påstår att dessa massproducerade Åhlénsglas skulle vara handblåsta på Skansen av Ture Berglund. Och var finns de åldriga vykortsfynden eller tallrikarna med skånska slott på? Var finns Gotlandsgrafiken, Forsethtavlorna och brickorna med kungaparet på? Och skulle där finnas en raritet som man sökt efter länge - då kan man vara säker på att den i 9,8 fall av 10 har fått ett överpris som inte ens antikaffärerna skulle våga sig på. Varfölr håller man på. Jag letar fynd på, loppis, ergo finns jag!

Ändå. Det är som med lotterier och tipset. Nästa gång kanske...? En ny dag kommer med nya förhoppningar. Skam den som ger sig.

Strandnära sjötomt

Som nybliven kolonist har bestyren på kolonilotten tornat upp sig. Men med förnuft och känsla har viljan att jämföra med grannar minskat. Man kan inte på några månader förvandla vildvuxen mark till prunkande örtagård. Det måste få ta tid. En nyttig insikt i den tid när det mesta ska ske pronto!

Icke desto mindre finns det saker som bara måste göras. Den nyplanterade häckens bädd behöver avgränsas mot grusgången. De gamla grönmålade plankorna hade murknat och föll sönder när man rörde vid dem. Nu har de varit avlägsnade i månader och något måste ersätta dem. Annars flyr snart ogräset ut på allmän plats, och så kan man inte ha det. Virkesjakten börjar denna vecka. Och det blir nog inte halva rundstavar på rulle, en omåttligt populär kant- och gränssättare. För att klara påfrestningarna lär mer kraftfulla doningar behövas. Något slags impregnerat virke krävs för att motstå väder och vind. Och vatten...

När det regnade som värst tidigare i sommar, visade det sig att vi för första gången i livet lyckats få en sjönära tomt. Gången mellan den egna och grannens lott låg helt under vatten. En och en halv decimeter djupt. Tusentals liter pumpades bort innan vi åter hade fått en alldeles alldaglig kolonilott. På lagom avstånd från Svartån. Men under några dagar hade vi fått tillstånd att vara mer än strandnära. Så sjönära var vi att gränsen mellan land och vatten suddades ut. Potatisen drunknade. Men bondbönorna klarade sig.

Belöningen är att slå sig ner i skugga under äppelträd för att bara njuta av en kopp kaffe och stillhetens humla som surrar kring lavendeln.

Knaperstekta kantareller

Sommarskogen hägrar. Efter lunch några timmars stillsam promenad resulterar i flera liter kantareller. De står i kluster. Samlade. Vackert ljusgula likt björklöven som just börjat falla. Enda bekymmret är myggorna. De förmörkar solen. Viner runt öronen som spelade någon på såg.

Överallt små grodor som hoppar för att gömma sig i närmaste vattensamling. Marken är uppfräst över hövan. Sönderbökad och uppvält. Vildsvinens armé har gått fram och förvandlat en pastoral idyll till ett slagfält.

För ett ögonblick förloras koncentrationen. Var är vi? Flashback till barndomens skogar. Vem kan man söka trygghet hos? Vem håller man i handen när det blir farligt? Kolla signalerna: solen, ungefärliga väderstreck, raviner, vattendrag, kullfallna träd, fall, avlägset trafikljud. I fjärran hundskall från området där man tränar jakthundar på godset. Snart är vi åter på spåret i sjumilaskogen och kommer hem för att sova i egna sängar. Pris vare ära!

Vi köper lite mjölk i det stora varuhuset. Kommer ihåg att parkera vid nyckelpigan. Ja, man har markerat raderna med dagisbilder. Och det är bara att välja sin favorit så slipper man kilometerlånga promenader i sökandet efter bilen.

Hemma igen. Klappar katten som kråmar sig på hallmattan. Därefter: knaperstekta kantareller på ungsgrillade flundror! Kan det bli bättre? Knappast!

Barn eller vuxen?

Under en visning av Wrangels förnämliga slott Skokloster vid Mälaren, inte långt från Sigtuna, får man bese ett stort antal barnporträtt. Barnadödligheten var förr mycket stor. Men det fanns överlevare förstod vi som vandrade runt i slottets gemak. Guiden påpekade nämligen att: Flera av barnen överlevde vuxen ålder!

Kyrkan sponsrar politiska partier

De politiska partiernas styrning av Svenska kyrkan blir för varje år allt svårare att fördra. Ett antal argument kan anföras emot - men få för den gällande normen.

Partierna respekterar inte sina egna beslut. I kyrkomötet kan man ha en hållning och stå bakom bekännelser. Där företräder partiet den kristna tron i lutherdomens form. Men så snart kyrkomötets portar stängs blir partierna neutrala.

Partiernas makt i Svenska kyrkan innebär att partimedlemsskap blivit ett valkriterium för att kunna vara med och påverka kyrkans ställningstaganden. Till och med de flesta präster som sitter i kyrkomötet gör det därför att de är partimedlemmar inte för att de är det Heliga Gudsordets tjänare. Även om det också finns grupper som arbetar utanför partipolitiken (Posk, Frimodig Kyrka m fl) är 4/5-delar av kyrkomötet politiskt och bygger på partier.

Partimakten innebär också att icke kyrkomedlemmar får ett stort inflytande över Svenska kyrkan via sina partiorganisationer. Därför kan t ex Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt fortsatt ha ett enormt inflytande över den kyrka de inte tillhör! Deras olika uttalanden om kyrkopolitik bekräftar den slutsatsen.

Svenska kyrkan betalar partiernas valrörelser och kampanjer genom generöst stöd till nomineringsgrupperna (huvudsakligen partier) och mandatstöd. I år avsätter kyrkan centralt drygt 12 miljoner för detta ändamål eftersom det är valår. Men ingen har undersökt hur omfattande och starkt detta ekonomiska band mellan kyrkan och partipolitiken egentligen är.

Att politiska partier enbart vill styra Svenska kyrkan och inte andra betydande trossamfund, som Stockholms katolska stift, Svenska missionskyrkan eller Pingströrelsen , innebär en särbehandling. Och inte heller styr man andra religioner, som ett starkt växande Islam i Sverige, vilket också innebär att man i praktiken inte förhåller sig neutral utan särbehandlar Svenska kyrkan. I detta fall för att kontrollera den så att den inte blir en hämmande faktor i det svenska samhällsbygget. Men med ett starkt växande Islam blir det allt orimligare för partierna att upprätthålla denna kontroll.

Det finns fler tecken på att man vill ge Svenska kyrkan en roll som extra socialtjänst eller ett slags religionsparalply och t ex erbjuda muslimerna lokaler för sina sammankomster. Vilket naturligtvis de flesta muslimer artigt men bestämt kommer att avböja av integritetsskäl! Förslaget kommer senast från Helen Törnqvist (c) i en artikel i Aftonbladet. Vill man veta mer om hennes tankar besöker man hennes blogg. Hon tänker att alla band mellan kyrka och stat skall klippas, vilket borde betyda att partierna träder tillbaka. Men tills vidare vill hon förändra kyrkan utifrån begeppet öppenhet.

Öppenhet för allt och alla fungerar naturligtvis inte - eftersom man då också inkluderar det som vill undergäva och för alltid begrava kyrkans tro.

Förstörd natt

En natt i Stockholm. Och vilken natt sedan. Ett Hotell med kungligt namn, vid Stureplan där nattlivet naturligtvis är livligt, borde ändå kunna erbjuda en smula ro och stillhet. Det finns ju bevars i moderna tider treglasfönster. Men se det hade hotellet inte. Fönstret var i princip onödigt. Det stängde inte ute det som sedan skulle hända.

Det borde ha väckt misstankar när det låg öronproppar på sängbordet, men icke. Det var väl bara omtanke för de lättstörda.

Men en klubb i bottenvåningen på Finansinspektionens hus fick fram på småtimmarna hela gatan att pulsera. Det var som underjordiska detonationer. Ett basljud som skallrade i glasrutorna. Som fick hjärtat att hoppa och gå i otakt.

De stackarna som befann sig inne i klubben kommer om några år med all sannolikhet att belasta vården med öronskador och tinnitus! I fönstret intill klubben fanns reklam för White Guide - årets miljö- o stämningsupplevelse. Jo den fick jag vara med om. Och den slutade inte förrän fram emot morgonen. Efter fyra!

Ljudföroreningarna blir bara värre. Fibrerna och plasten i havet har sin motsvarighet i luftrummet av decibel, av ständigt pågående oljud!

Jag ringde. Och frågade när ska detta sluta. Ja det upphör nog inte förrän vid femtiden, sa receptionisten som visste beksed utan att jag sagt vad det var jag ville skulle sluta. Receptionen erbjöd självfallet ett annat rum. Annars kan de ju bli tvungna att återbetala. Men deras erbjudande låg inte på samma våningsplan. Att mitt in natten packa samman och gå i trappor och åka hiss är naturligtvis inte heller det särskilt sömnbefrämjande.

Och vad erbjöds som plåster på såren. Med trevligt och vänligt bemötande avskrevs en Dajm som hade inhandlats och satts upp på rummet. 15 spänn på såren efter den värsta hotellnatt jag någonsin genomlevt. Inte ens parkeringen stod man för.

Strida för att få annan ersättning. Knappast. Men jag kan ju berätta för andra vad jag fick vara med om. Aldrig mer Best Westerns Kung Carl!

Mobilsamtal i skrift

Sitter under några timmar försjunken i en låda fylld med gamla vykort. Det är inte jag som sitter i lådan och är försjunken. Nej, jag är alldeles absorberad av vykorten. Bläddrar, läser, fantiserar, ler, nickar och hummar. Vad är det då som är roligt med gamla postdistribuerade bilder? Bortsett från motiv och stämplar och frankering?

De är små tidsdokument. Fyllda med alldagliga iakttagelser och hälsningar.

Vädret. En viktig notering är vilket väder man har.

Platsen. Här och där markerars med små kryss på bildsidan. Här bor jag. Här stod vi.

Sysselsättningen. Jag badar. Besöker restauranger. Handlar. Åkte buss eller fartyg.

Ursäkterna. Många är ledsna över att de inte hört av sig tidigare. Eller svarat på brev. Att de missat någon högtisdag.

Hälsan. Jag mår bra! Eller har snuva. Hostar. Nyser.

Önskningarna. Hoppas vi ses snart. Om jag har hälsan kommer jag till jul eller påsk eller så.

Relationen. Käraste syster. Hälsa far och mor. Släkten hälsar. Vännen. Din...

Ungefär som mobilsamtal, fast i skrift och ibland gott och väl 100 år gamla.
Var är du? Jag är på bussen, I affären, På torget. På semester. Vad gör du? Badar,åker på utflykt, handlar. När kan vi ses?

80 procent politiska partier i kyrkomötet

I vckan fick jag ett Pressmeddelande om det stundande kyrkovalet. Det innehöll ett antal matnyttiga länkar. Därför sänder jag det gärna vidare.

Synnerligen intressant är hur det nuvarande kyrkomötet ser ut. Man behöver bara kunna enkel addition för att få reda på vem som har makt. Lägger man samman följande representation 71 (s), 45 (m) och 41 (c) så har dessa tre riksdagspartier tillsammans 157 mandat av 251. En betydande och klar egen majoritet.

Lägg sedan till de riksdagspartier som är framträder som mer som sammanslutningar än parti genom att uppträda som t ex Folkpartister i Svenska kyrkan eller Kristdemokrater i Svenska kyrkan. Där finns det nämligen och jag väljer att ange moderpartiet som hemmahörighet: 17 (kd), 15 (fp), 4 (mp) och 3 (v), dvs 39 politiska ledamöter. Så till sammanräkningen: 159 för de tre stora partierna läggs samman med 39 övriga politiska ledamöter = 196. Med en frov förenkling består 4/5-delar av Svenska kyrkans högsta beslutande organ av partifolk.

Och detta godtar de flesta stora opinionsbildare, de som annars är så noga med att a är a och b är b. Eller som Jesus sa: ja ska vara ja och nej ska vara nej (en Biblisk version av sanningskravet). Dags för några ledare i de stora drakarna. Förslag till rubrik: Let my people go?!


Här pressmeddelandet:
Allt populärare att kandidera till kyrkomötet
I höstens kyrkoval kandiderar fler personer till kyrkomötet än vid förra valet. 2377 vill bli valda till kyrkomötet, 303 fler än 2005.

2377 personer ställer upp i 14 nomineringsgrupper i valet till kyrkomötet den 20 september 2009, det visar en sammanräkning av kandidaterna. Det är 303 fler än 2005, då det också skedde en ökning med 225 jämfört med 2001 års kyrkoval. Fördelningen mellan könen är inför valet 2009 följande: 46 procent kvinnor, 54 procent män. I 2005 års val var motsvarande siffror 51 procent kvinnor, 49 procent män.

I årets kyrkoval ställer följande 14 nomineringsgrupper upp i valet till kyrkomötet 2010-2013: Arbetarepartiet – Socialdemokraterna, Centerpartiet, FRIMODIG KYRKA, Folkpartister i Svenska kyrkan, Gabriel, Kristdemokrater i Svenska kyrkan, Kyrklig samverkan i Visby stift, Miljöpartister i Svenska kyrkan, Moderata Samlingspartiet, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, Skanör Falsterbo Kyrkans Väl, SPI Seniorpartiet, Sverigedemokraterna, Vänstern i Svenska Kyrkan, ÖPPEN KYRKA – en kyrka för alla

Kandidatlistorna finns tillgängliga på http://www.svenskakyrkan.se/kandidater/
Motionerna till årets kyrkomöte finns för nedladdning på www.svenskakyrkan.se/pressrum

Kyrkomötet som är kyrkans högsta beslutande organ med 251 platser och en fyraårig mandatperiod.

Mandatfördelningen mellan nomineringsgrupperna efter 2005 års kyrkoval blev enligt följande: Mandatfördelning för perioden 1 mars 2006 till 28 februari 2010: S Arbetarepartiet – Socialdemokraterna 71 platser, M Moderata Samlingspartiet 45, C Centerpartiet 41, POSK Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan34, Kd Kristdemokrater i Svenska kyrkan 17, FiSK Folkpartister i Svenska kyrkan 15, FK FRIMODIG KYRKA 7, ÖKA ÖPPEN KYRKA – en kyrka för alla 7, Mp Miljöpartister i Svenska kyrkan 4, Sd Sverigedemokraterna 4, ViSK Vänstern i Svenska kyrkan 3, GABRIELGabriel 1, KySv Kyrklig samverkan i Visby 1, SPI Seniorpartiet 1 plats.

Fakta om kyrkovalet finns på www.svenskakyrkan.se/kyrkoval. Där det finns även länkar till nomineringsgruppernas egna webbplatser. www.svenskakyrkan.se/kyrkomotet

Drotten - en ruin och en båt

En Gotlandsbåt har genom åren burit namnet Drotten. Därtill finns det en Drottens kyrkoruin i Visby. Den heter i handlingarna "ecclesia Sancti Trinitaris".

Den är troligen byggd under mitten av 1200-talet. Men det har också funnits teorier om att den påbörjades redan under 1100-talet.

Drott är ett ord för konung, höfding, härskare; förr äfv. allmännare: stor­man, herreman (SAOB). Guds drotten, som hos Heidenstam, skulle då var liktydigt med Herren Gud.

Nutida Visbyturister lägger naturligtvis märke till att det lilla huset i ruinens skugga inte längre finns kvar. Personen med ryggen mot fotografen, förmodligen placerad där för att ge perspektiv och en aning om storlek, har lämpligt nog ställt sig under skylten Conditori.

Hälsningen på detta vykort skickat till en fabrikör i Stockholm 1904 är: Har väldigt lifvadt och gladt Både dag och natt. Hälsningar...

Rossini skrev sakral musik

Operans och operetternas mästare Gioacchino Rossini har skrivit så mycket härlig musik. Alla vet dock inte att han även skrev sakral musik. Därför - Rossinis sakrala musik kan verkligen vara värd att lyssna till, till exempel Stabat Mater.

På Wikipedia kan man läsa att: Under hela senare hälften av sitt liv skrev Rossini - utom en del mindre saker - enbart två större sakrala verk: det berömda Stabat mater (1832; i utvidgad form 1841) vilket var mera operamässigt än kyrkligt, samt Petite messe solennelle (1863).Länken till Petite Messe Solonelle är avsedd för dem som har tillgång till Spotify.

Kyrkoruiner utanför murarna

Gotland förknippas i hög grad med Visby. Och då tänker många på tre R: Ruiner, Ringmur och Rosor. Nu är ruiner inte bara något man hittar i staden. Kyrkointresserade turister kunde gott besöka flera intressant platser. Ganns ödekyrka i Lärbro, Elinghem, Bara, Gunfjauns kapell i Ardre, och Roma kloster. Det blir en nätt liten utflykt att besöka dessa kyrkohistoriska lämningar.

Bara ödekyrka på vykortet till höger är en imponerande byggnad, numera i Hörsne socken.

Men även en gammal husruin kan vara värt ett besök. Besökaren bör därför bege sig till Bringes i Norrlanda. Och har man tagit sig dit - då är man riktigt nära Trullhalsar, ett imponerande gravfält.

I skuggan av ruinerna kan man fundera över hur framtiden för Svenska kyrkan ser ut. Vad gör man med övertaliga kyrkor? De byggnader som ingen vill använda till sitt riktiga ändamål: att fira gudstjänst i? Ska de vackraste och äldsta bevaras som museala rum, minnesmärken över den tro som en gång levde stark?

En diskussion om hur mycket staten skall skjuta till för att bevara detta gemensamma kulturarv har pågått. Ärkebiskopen har utnyttjat Albertus Pictor-jubileet i sin diskussion om framtiden. Han har varit frank och kritisk mot regeringen för sviktande stöd. Han skriver: I dag har demografiska förändringar inneburit att många äldre och underhållskrävande kyrkor åter­finns i gles- och avfolknings­bygder där skattekraften är låg. En viktig finansieringskälla för arbetet med att underhålla kyrkorna är de prästlönetillgångar som byggdes upp genom donationer från församlingsborna från och med den tid då Sverige kristnades. Präst­lönetillgångarna, som genom århundradena varit en viktig finansieringskälla för församlingarna, har alltid varit skattebefriade. Vid årsskiftet kan detta dock komma att ändras.
Millennie­reformen innebar bland annat att riksdagen stiftade en lag om att prästlöne­till­gångarna inte skulle beskattas under en tioårsperiod. Om regeringen nu låter prästlönetillgångarna beläggas med skatt förlorar församlingarna medel som i dag används för att underhålla kyrko­byggnaderna. Procentuellt är detta bidrag viktigast i små glesbygds­församlingar.

Gotlands kyrkoruiner vittnar om att man inte alltid haft möjlighet att ta hand om alla kyrkliga byggnader. (Den specialintresserade bör också läsa ett PM från Riksantikvarieämbetet från 2006.) Den enda verkliga vägen framåt borde betyda att vi fyller kyrkorna med folk från trakten. Det räcker inte att bara konservera och laga dem.