Längtan och hopp

Dagen lägger jag
i Dina händer
nu när natten kommer.
Med tacksamhet
för det som blev
och vemod över det
som kunde ha blivit.

I mina händer,
kupade som en skål,
tar jag emot nåden
av den dag jag fick.

Och morgondagen
om och när den kommer
möter jag med längtan
och hopp!

Kyrie Eleison

Utdrag ur en ny predikan på ordrik.

Den blindes rop känner vi igen: Kyrie Eleison! Herre förbarma Dig! Vi hör hela världens förtvivlade rop på hjälp.

Ropen som hörs ur Gazas ruiner, från jordens alla flyktingläger, orden som viskas från svältens slagfält och törstens torra öknar. Bönen om förbarmande som suckas bland sjuka och fattiga och som skriks ut av fångna och förtryckta: förbarma dig, förbarma dig över oss! Och ropen tystas ner. Gång på gång. Av lärjungar och av andra.

Förtvivlan. Ingen hör, ingen ser, ingen bryr sig! Så kan drabbade uppleva det vare sig de bor i överflödets Sverige eller i Aids-epidemins Afrika.

Men Guds ord talar om något annat. Om något som ger hopp! I texten den 3 advent (Mt 11:2-11) ger Jesus en bra sammanfattning: Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser, säger Jesus, att blinda ser och lama går, att spetälska blir rena och döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud!

Lucia som ljus motbild

Luciatåget av sjungande barn och ungdomar fyllde Olaus Petri kyrka två gånger i går kväll. Levande ljus och sång som också tindrade och sjöd! Det är sådana kvällar jag tror extra mycket på framtiden. Inspirerad och glad!

Vilka förmågor! Och som körerna har övat och lärt sig. Ungdomskören OPQ och de andra. De genomförde med bravur ett långt konsertprogram utantill. En sådan stund måste man bara gömma i sitt hjärta. Bra att ha när pessimismen och kriserna i världen tränger på. Som en ljus och livskraftig motbild. Ett hoppets tecken. Ljuset lyser verkligen i mörkret!

Om OPQ har jag skrivit här och där. Och de finns på bilder från Luciafirandet i Westminster Cathedral 2006.