Dalhems kyrka

Den som är intresserad av Axel Herman Hägg bör besöka Dalhems kyrka. Där finns bl a gott om muralmålningar av hans hand. Dalhems kyrka är en imponerande och mäktig kyrkobyggnad.

Wikipedia om Dalhems kyrka.

Guteinfo om Dalhems kyrka.

RAÄ:s Bebyggelseregister.

Bäls kyrka

Bäls kyrka ligger nära vägen mellan Visby och Slite. Där har jag firat mässa.

Wikipedia om Bäls kyrka.

Guteinfo om Bäls kyrka.

RAÄ:s Bebyggelseregister.

Buttle kyrka

Buttle kyrka ligger på det gotländska inlandet. När jag växte upp nämndes Buttle ofta i väderleksrapporten som den kallaste platsen på Gotland.

Wikipedia om Buttle kyrka.

Guteinfo om Buttle kyrka.

RAÄ:s Bebyggelseregister.

Burs kyrka

Burs kyrka på sydöstra Gotland.

Wikipedia om Burs kyrka.

Guteinfo om Burs kyrka.

RAÄ:s bebyggelseregister.

Bunge kyrka

Bunge kyrka på norra Gotland. Bunge är välkänt för sitt friluftsmuseum - Bumgemuseet. I kyrkan har jag celebrerat mässan.

Wikipedia om Bunge kyrka.

Guteinfo om Bunge kyrka.

RAÄ:s Bebyggelseregister.

Bro kyrka

Bro kyrka ligger längs vägen från Visby till Fårösund, någon mil utanför Visby.

Wikipedia om Bro kyrka.

RAÄ:s bebyggelseregister om Bro kyrka.

Boge kyrka

Stillsam har börjat publicera ett antal vykort över Gotländska kyrkor som inhandlades på en auktion. Idag är det Boge kyrka som står på tur. Där har jag fått fira mässa några gånger.

Wikipedia om Boge kyrka.

Guteinfo om Boge kyrka.

Bebyggelseregistret (RAÄ) om Boge kyrka.

Björke kyrka

Björke kyrka med sitt minimala torn.

Wikipedia om Björke kyrka.

Guteinfo om Björke kyrka.

Riksantikvarieämbetets byggnadsregister om Björke kyrka.

Barlingbo kyrka

Barlingbo kyrka tar man sig enkelt till genom att köra vägen mellan Visby och Roma och svänga av mot vänster strax före Roma. För ett antal år sedan såg jag en man som hängande i en gunga var i full fart med att tjära tornets tak.

Wikipedia om Barlingbo kyrka.

Guteinfo om Barlingbo kyrka.

Bebyggelseregistret om Barlingbo kyrka.

Atlingbo kyrka

Atlingbo kyrka är knappast en av de mest välbesökta kyrkorna på Gotland. Den ligger en aning undanskymt. Ändå är den intressant blad annat för att den fungerade som asylkyrka. Där fanns möjlighet att vistas som fredlös brottsling.

Wikipedia om Atlingbo kyrka.

Guteinfo om Atlingbo kyrka.

Ardre kyrka

Ardre kyrka tillhör de minsta kyrkorna på Gotland.

Wikipedia om Ardre kyrka.

Guteinfo om Ardre kyrka.

Riksantikvarieämbetet.

Anga kyrka

Anga kyrka ligger på östra Gotland. I förhållande till sin storlek har den ett imponerande torn.

Wikipedia om Anga kyrka.

Guteinfo om Anga kyrka.

Region Gotland.

Alskog kyrka

Alskog kyrka har ett udda utseende. Långhuset är lågt (dolt bakom träd) så att koret reser sig majestätiskt högt.

Wikipedia om Alskogs kyrka.

Guteinfo.

Mer om Alskog kyrka.

Akebäck kyrka

Akebäcks kyrka ligger nära Roma och Romakloster på Gotland. Man tar sig dit på slingriga småvägar. Kyrkan har en imponerande ålder.

Wikipedia om Akebäcks kyrka

Guteinfo

Kyrkorna på Gotland 

Alva Kyrka

Idag är det Alva (Alfva med gammalstavning) kyrka som ges plats. De som känner bygden väl kan se att närmiljön förändrats betydligt. Alva är beläget söder om tätorten Hemse.

Om Alva kyrka på Wikipedia

Guteinfo.com

Orgelanders

Ala kyrka

Köpte för länge sedan ett vykortsalbum med Gotländska kyrkor. De flesta korten är från tiden runt sekelskiftet mellan 1800- och 1900-talet. Kyrkorna är sig ganska lika, men miljön runt byggnaderna kan ha ändrats avsevärt.
Här några länkar till sidor där man kan hitta information om Ala kyrka.

Guteinfo.com

Wikipedia om Ala kyrka

Orgelanders

Textläsning ett hedersuppdrag

Textläsar i kyrkan kan bli nervösa. Det händer enstaka gånger. De är rädda för att uttala krångliga namn galet. Eller för att missa ord. Det kan vara osäkra på om deras röst verkligen hörs, trots mikrofoner och andra hjälpmedel.

Det händer att några unga människor har bråttom. De läser så fort att det ibland blir svårt att uppfatta vad som står skrivet. Det är som om de snabbt vill klara av uppgiften för att kunna känna att nu är det gjort. Äntligen.

Den som lyssnar på ljudböcker kan lära sig ett och annat om frasering och betoning. Även det är ett viktigt uppdrag som bär berättelser till lyssnande människor. Mera sällan läser människor i hemmet för varandra. Förr kunde även Bibeln högläsas hemma. Till exempel när helgen tog sin början på lördagar klockan 18.

Att kyrkans textläsare behöver stöttning borde vara en självklarhet. Goda råd av erfarna människor. Och råd från de som ofta och länge utfört uppgiften att med sin röst bära Guds ord till folket i församlingen. Tänk vilket hedersuppdrag! Att få låna sin röst till Guds levande ord! Då borde alla osäkerhet och rädsla få fara. Ty Guds kärlek överser med sådant vi själva är kritiska mot. Där handlar det om villigt hjärta och beredskap att fullfölja uppgiften. Textläsning är ett fantastiskt hedersuppdrag

Kamp mot religiösa friskolor

Det pågår ett drev mot friskolor med konfessionell inriktning. Louise Jonsson ”fil kand med mångårig erfarenhet av livet i religiösa miljöer, bland annat uppvuxen i svensk frireligiös miljö” har lämnat sitt bidrag i kampen mot sådana friskolor på Svenska Dagbladets debattsidor på webben. Hennes tyckande saknar några som helst konkreta, på vetenskap byggda, fakta.

Läs följande stycke som Louise Jonsson formulerat och fundera över om detta kan tillämpas brett på alla friskolor eller angår några enstaka undantag:

”Att barn och ungdomar placeras i religiösa friskolor leder till flera allvarliga och negativa konsekvenser både för barnen som individer och för samhället. Detta gäller oavsett religiös inriktning. Att skolor i religionens namn separerar flickor och pojkar, knappt undervisar om sex- och samlevnad och jämställer evolutionen med religiösa skapelseberättelser är bara delar av problemet. Betydligt allvarligare problem är att religiösa friskolor kränker barnens rätt till religionsfrihet och bidrar till ökad segregering mellan olika religiösa grupper i samhället.”

Logiskt hänger det inte ihop. Att barn och ungdomar placerats i sådana friskolor leder till flera allvarliga och negativa konsekvenser för barnen och för samhället”. Vilka då, kan man undra. Nästkommande påståenden hävdar att man i religionens namn separerar flickor och pojkar ”i religionens namn”, att man knappt undervisar om sex och samlevnad och att man jämställer evolutionen med religiösa skapelseberättelser. Vilka skolor gör det kan undra. Om det förekom hade väl skolinspektionen slagit ner med järnhand!

 

Från enstaka, ofta muslimska, friskoleexempel kan man inte dra generella slutsatser om alla konfessionella friskolor. Barns har rätt till religionsfrihet, dvs. både till att utöva religion som att inte göra det. Om barnen själva vill gå i friskolan är det svårt att skandera: kränkning!  Påståendet att detta slags friskolor bidrar till ökad segregering mellan ”olika religiösa grupper” är hemmasnickrat. Det är lika dumt som att påstå att ett hockeygymnasium bidrar till ökad segregering gentemot andra sporter och idrotter, som till exempel fotboll eller handboll.

Vilka religiösa trossamfund brukar använda sin Gud som slagträ för att inskärpa tyckanden och som därtill påstås följas av avskräckande straff? Exempel från modern tid kan behövas. Egna erfarenheter kan inte genast förstoras till generella påståenden. Det är så elementärt att det inte borde behöva påpekas!

Egendomligt nog tycks Louise Jonsson mena att det bara är barn i religiösa hem som ”blir starkt påverkade av föräldrarnas syn på livet och världen”. Hur skulle det kunna vara på något annat sätt? Ska barnen vara en tabula rasa hela sin uppväxttid?

Samma påverkan sker i ateistiska hem, i politiskt engagerade hem, i hem drabbade av missbruk och våld, ja i alla slags hem.

Jonssons påhittade murar där man inte kan hantera ”samlevnaden mellan människor från olika kulturer och med olika religion” ska smeta ner trons människor. De är isolationister och världsfrånvända. Inget kunde vara mer fel. Det är i få sekulära sammanhang där man, till exempel som i Svenska kyrkan och Evangeliska Frikyrkan, undervisar om den ovillkorliga kärleken till medmänniskan, om vikten av att bistå även dem som allmänt föraktas och avskys, om att dela sitt bröd med den fattige och utstötte.

Louise Jonssons beskrivning av den sociala isolering som barn i religiösa familjer lever under är återigen en generell slutsats från enstaka undantag. En slutsats lika imponerande som: en gris är glad alltså är alla grisar glada! Bostadssegregationen i vårt land kan inte förklaras som beroende på religionen. Det är inte trossamfund som ser till att människor flyttar ifrån socialt utsatta områden, som aldrig kallar någon med utländskt klingande namn till intervjuer vid anställning, som med förakt vänder sig bort från flyktingar och invandrare! Den som tror det är ovanligt faktaresistent!

Här är ytterligare ett citat ur Louise Jonssons artikel:

”När barn placeras i religiösa friskolor, separeras även dessa barns familjer från familjer som omfattar andra religioner och livsåskådningar. Kontakten och dialogen mellan olika grupper av människor i samhället minskar och risken för att det etableras isolerade parallella samhällen ökar. Religiösa friskolor bidrar till ökad segregering i samhället, minskad förståelse mellan människor och polarisering mellan olika religiösa grupper. Polarisering mellan olika religiösa grupper riskerar att leda till konflikter och på sikt i värst fall även till inbördeskrig.”

Sådana beskyllningar måste tas på stort allvar av de svenska trossamfunden. Några apologeter kunde väl ta till orda?!  Det är dessvärre många fler än Louis Jonsson som lever med sådana snedvridna vanföreställningar. Skulle spänningar mellan olika religioner i Sverige riskera att leda till konflikter och på sikt inbördeskrig? Tror hon det på riktigt? Möjligen i utarmade och krigsdrabbade samhällen med förtryck, med brist på undervisning och sociala rättigheter, där kan politiska och andra krafter ta gestalt i olika religiösa krafter – men i Sverige? Sansa dig, är vad jag vill säga till Louise Jonsson.

Med en dröm om skolan som en social skaparverkstad där barn och unga ska stöpas om till goda samhällsbyggare som avskaffar just religiös segregering och religiöst förtryck visar Louise Jonsson sin djupa avsky för de bidrag som tro och religion kan ge i ett samhälle. De normer och värdering som många trossamfund aktualiserar skulle utarma och förråa samhället om de försvann.

Tänk så enkelt det vore om Louise Jonsson hade rätt i sitt krav: Avveckla snarast samtliga religiösa friskolor och bidra därmed till en fungerande integration samt till att stärka barnens rätt i samhället! Då skulle integrationen i ett slag börja fungera? Och barnens rätt i samhället ha lösts? Tror hon verkligen det? Är hon så enkelspårig? Uj, uj, uj…

Lars B Stenström
teol kand med mångårig erfarenhet av livet i religiösa miljöer, bland annat uppvuxen i svensk frikyrklig miljö, mångårigt yrkesverksam i Svenska kyrkan

En dag av nåd

Börjar den nya dagen med ett korstecken. Att sätt att signa den nya dagen. Ger mig inriktning och öppenhet för det som ska komma. En dag där Guds rike skymtar i synfältets utkant. Det som kommer överlåter jag i Guds hand.

Långa morgonböner har aldrig blivit mitt sätt att möta dagen. Men en överlåtelsehandling är det korstecken jag tecknar på panna och bröst. Jag fick en dag till. En dag av nåd!

En stillsam reflex

Idag ska optikern få besök. Det är dags för nya glasögon. Jag har svårt att hålla reda på läsglasögonen. Och blir ganska yr i gudstjänsten. Om de är på. Och jag reser mig upp och försöker se på långt håll. Det ska åtgärdas med att kombinera fönsterglas med läsglasögon. Låter ganska progressivt, tänker jag.

Synen är än så länge intakt. Något att glädja sig åt. Men svårigheterna behöver rättas till. Köra bil utan glasögon går bra. Men det är svårare att läsa av hastighetsmätare och andra instrument. Där under bilfärden hinner man inte fumla med läsglasögon för att snabbt kolla hastigheten.

Här hemma ligger det drivor av billiga läsglasögon. Ändå trevar jag gång på gång vid tinningarna för att få fatt på glasögonen. Som inte alls sitter på. Det är sextio års träning som sitter kvar i ryggmärgen. Vid tillfällig sämre syn - justera glasögonen. Eller torka av dem. Putsa dem.

De som inte vet vad jag håller på med. Ser en tafatt människa som viftar hjälplöst alldeles intill sitt huvud. En gång i tiden var det en meningsfull rörelse. Nu har den förlorat sin betydelse. En stillsam reflex för att få ordning på världen.