Datorer får oss att arbeta mer

Sedan vi datoriserade kontoret arbetar många som aldrig förr...med att lista ut vilka knappar de ska trycka på för att få tillbaka dokument som de inte vet vad de heter eller vart de tog vägen.

Att tala med en vägg

Alla behöver ett bollplank att tala med!
(uppsnappat vid ett seminarium)

Noas färja bar över mörka vatten

Citat ur ny predikan på ordrik

Vi tänker ibland att stora färjor
tillhör det moderna
men en av de stora färjebyggarna
var en av Bibelns utmärkta snickare: Noa som byggde arken
Han fick i uppdrag att förhindra jordens undergång
Guds uppdrag var tydligt:
rädda livet – bygg en båt!

Hedersmannen Noa lydde
och hans hembyggda färja
blev en livbåt och Noa blev
vår förste store livräddare

Att alla färjebyggare kopierat
hans projekt ser man ju: plats för alla
med flera däck och tillräckligt med
utrymme att sova på
mat och vatten för 40 dagar
Han byggde sjösäkert och i brist
på radar skaffade han en flygande spanare…
(Tänk så mycket royalty Noas
familj gått miste om)
Med oss från den första tiden bär vi bilden
av en farkost, en båt, en färja
som kan rädda mänskligheten.

De flesta av oss här idag befinner sig
i kyrkans mittskepp, en slags katedralkatamaran,
en flerskeppig kyrka, som en farkost
vilken för mänskligheten undan
ondska och fördärv till ett efterlängtat hemland.

Ofta har man använt bilden av kyrkan
som ett skepp, som en livräddningskryssare
På resan påminde komminister Claes oss om
uttrycket: Kyrkans skepp är fast
grundat på hälleberget

Båten har också blivit en symbol
för den ekumeniska rörelsen
Vi färdas tillsammans genom livet,
genom tiden och historien i ett skepp
Kristi kyrkas skepp

Det hemförlovade försvaret

Det man inte är beredd att försvara är man öppen för att mista!

Svenskt försvar hade inga vapen och dålig beredskap när det gällde att försvara försvaret!

Allmän värnplikt är en folkrörelse som syftar till att ingen ska röra land och folk.

Slagord hjälper föga när försvaret hemförlovas.

Storverk lämnar kyrkorummen

Svenska Dagbladets understreckare handlar idag om musik och sekularisering såväl som sakralisering. Rubriken Musiken har blivit vår tids gudstjänst antyder att musiken håller dörren till det andliga och heliga öppen.

Erik Sidenvall som skrivit artikeln ser med uppskattning på att instrumental musik förs in i kyrkorummer och kyrkomusik landar i konserthus och -salar. Om det vore ett flöde fram och tillbaka skulle det verkligen kunna berika de olika världar rummen representerar. Men tendensen är entydigt klar - de stora sakrala verken klarar idag endast en mycket begränsat fåtal församlingar av att erbjuda. Men de offentligt finansierade konserthusen har ekonomi för att klara det.

I den församling där jag arbetar kämpar vi varje år för att försöka behålla de stora sakrala verken i det rum där de bäst samspelar med rummets symboler, utsmyckning och arkitektur. Överföringen av de stora klassiska Bach-passionerna till konserthusen kan på det sättet inte enbart ses som en öppning av konserthusen utan kan förstås som en förlust för kyrkan. Därför borde nu Svenska kyrkan tydligare än tidigare göra anspråk på en del av de offentliga medel som finns för kultur och musik. Idag bekostas även den konsertanta musikverksamheten av församlingarnas medlemmar utan kommunala och statliga bidrag. Och flera av oss trodde verkligen på att när kyrkan verkligen blivit skild från staten skulle den kunna räkna med samhällets stöd för något mer än de kulturhistoriska byggnaderna.

Minnets stigar går över kyrkogården

Landets kyrkogårdar har hamnat i fokus tack vara en sorglig händelse i Vännäs. Den uppmärksammades i Uppdrag granskning och därefter blev det fart på andarna. Det kan finnas anledning att erinra om att kyrkogårdar är ett lokalhistoriskt arkiv. En god bok som kan berätta om landets kyrkogårdar är följande:

Hans Hammarskiöld, Anita Theorell, Per Wästberg Minnets stigar, en resa bland svenska kyrkogårdar Bokförlaget Max Ström, 2001 535 s

Tacksammare uppgift än att besöka och beskriva svenska kyrkogårdar är svår att finna. I Sverige är de dödas vilorum inte bara välskötta. De är minutiöst omhuldade och ofta vackert belägna. Och de speglar svenskt samhällsliv med dess ekonomiska och sociala klyftor. Kyrkogårdarna är också med sina minnestenar och inskrifter i sig ett epitafium över konst, smak och snille. Mångfald och skönhet samspelar alltså från norr till söder vilket också är den riktning som fått strukturera materialet.

Författarna speglar inte bara överheten, de kända statsmännen och kulturpersonerna. Här gives ord även åt namnlösa och bortglömda. Även om vi är lika i döden präglas kyrkogårdar och gravplatserna i hög grad av den status och det välstånd som så kan skilja under levnaden. Men ett mer jämlikt begravningsskick sätter efterhand sina spår.

Att en så omfattande och vacker presentation av svenska kyrkogårdar alls kommer av trycket är något av en gåta. Intresset för kyrkogårdar som miljö och fascination över det mänskliga arkiv kyrkogårdarna utgör verkar visserligen växa - men ger det en tillräcklig efterfrågan? Det utbredda historiska intresset och en tilltagande uppskattning för särpräglade miljöer spelar förstås in. Att boken belönats med Augustpriset för bästa fackbok 2001 är ett kvitto på att ämnet är alldeles rätt.

Bildmaterialet är påkostat och rikt men det är ibland svårt att finna eventuell bild av aktuell plats. När texten fängslande beskriver Ida Mattons monument på Gävle gamla kyrkogård som utsökt minnesgärd och Nathan Söderbloms favoritskulptur letar man dessvärre förgäves eftersom fotografen för sin del har fångat Alice Nordins sörjande ängel.

Bokens kyrkogårdsbeskrivningar är oftast summariska och kan inte fungera som ciceron vid egna kyrkogårdsvandringar. Och texten är sina poetiska kvalitéer till trots så rapsodisk och präglad av det omedelbart uppfattade att man alltför sällan får del av det där lilla extra som man skulle vilja veta. De gånger författarna valt att fördjupa sin beskrivning av ett enskilt människoöde blir det engagerande. Berättelsen om Malte Stierngranath och hans pyramid i smålandsskogarna är obetalbar. En grav i Vänge på Gotland väcker historien om Selma Rosenberg till liv. Det är tragiskt och sorgligt och hon brer till sist, dignande trött och i väntan på tåget till Etelhem sin sjal på banvallen och somnar in för gott.

De konstsmidda korsen i Ekshärad, flerarmiga med fina löv, tillhör det välkända som tagits med. Urmakare Tinglöfs gravkors är magnifikt i sin folklighet. I Eda kan man spåra glasbruket på kyrkogården genom att på somliga gravar finna över 80 år gamla glaskulor som ”verkar sköra som en karaff med en dryck regnvatten eller en lykta där solen stänker och gnistrar…Ljuset kränger och dansar i glaset, vilar ändå instängt därinne”.

Många gripande öden ryms på våra kyrkogårdar. På den judiska gravplatsen i Karlstad vilar ett femtontal kvinnor som utsvultna och tuberkulösa kom med Folke Bernadottes vita bussar. Och den Engelska kyrkogården på Fårö har en bakgrund i Krimkriget. Många dog när koleran kom till ön med ett av de allierade uppbringat ryskt fartyg. Åtskilliga liknande händelser återges i Minnets stigar. En bok god att läsa, fin att ha.

Smågodis på bilens kylare

På jakt efter loppisfynd hamnade jag i Motala i lördags. Vid en spatsertur i hamnen, där ett stort segelevenemang gick av stapeln, iakttog vi naturens förmåga till anpassning. En parkerad bil blev mycket uppvaktad av en gråsparv alternativt pilfink. Gång på gång flög den minimala fågeln mot bilens kylare i små attacker.

Snart såg hela vårt sällskap att fågeln tog för sig av det uppdukade smörgåsbordet. Detta hade jag aldrig sett förut. Insekter och flygfän, som denna fina dag krupit fram ur sina gömslen, var nu draperade på bildens front efter att ha kolliderat med bilarna. Nu försåg sig fågeln av överflödet!

När vi parkerade vår egen bil senare samma dag i en helt annan stad hände samma sak. Nu var det vår bil som bjöd på smågodis för sugna fåglar. Detta var observation nummer två. Nu förväntar jag mig se fler småfåglar som tar för sig av snabbmaten. Anpassning var ordet.

Andra bloggar om: Gråsparv, Motala, Smågodis, Smörgåsbord, Naturens anpassning

Det var sant innan det tolkades

Varje hebreiskt och grekiskt ord i Bibeln höll de för bokstavligt sant, men i svensk översättning.

Hur förhåller sig läran till levande Gud

I valet mellan trosläran och mötet med levande Gud lät många bli och gick åt ett annat håll.

Biskop Obare har duktiga finska förkämpar - så han reser nog inte hem...

Det är svårt att sätta punkt i en diskussion där nya röster hela tiden kommer till och begär förtydligande och klagöranden. Särskilt som de också öser in påståenden där avsikten är klar: den man debatterar med är inte en rätt lärare, är en irrlärare, en dryg svensk med förakt för en afrikansk biskop Obare, en som inte är tillräckligt luthersk, en "prost" (jag tycker mig höra titeln använd som en föraktfull släng (och du ska vara prost..., men det kan också vara min växande diskussionsparanoia), en som försvarar den Svenska kyrkan som man betraktar som avfallen och som en sekt...

Nå, jag ber gärna om ursäkt om några av mina inlägg i den finska diskussionen andats förakt mot biskop Obare! Min avsikt har varit att ifrågasätta den roll han tilldelats som inbjuden till ett möte i Finland mot bakgrund av en intern konflikt i systerkyrkan i Sverige. Inte att förnedra eller förlöjliga biskopen. Att just han av världens alla lutherska biskopar skulle inbjudas till Finland, och hyllas som athanasiansk troshjälte i nordisk lutherdom (!), är nog inte helt oberoende av det som hände i Sverige. Någon ovetande afrikan har jag aldrig trott att Kenyas biskop Obare är.

Här några fler kommentarer som kan verka obegripliga om man inte följt den finska diskussionen: Begreppet skogsfinnar har jag dessvärre inte tidigare stött på och blir därför mest konfunderad när jag antas inta en översittarattityd gentemot denna grupp.

Solidariteten med Svenska kyrkan är inte särskilt stor och jag har inte ställt sådana krav. Men när man börjar få till det att det SvK är sekten med stort S – så fattar även gråsten att några i Svenska kyrkan, även sådana är uttalat kritiska mot kyrkan, måste morska upp sig och reagera!

Vill man få det till att mina resonemang bekräfta fördomar om ”dryga Sverigesvenskar” (drabbar naturligtvis även en gotlänning) så får det väl vara så. Men förmågan att se drygheten ligger nog till en del ”in the eye of the beholder”.

Att, som Markus begär, utreda trons ”vidsträckta gränser” på kommentarplats här låter sig inte göras. Jag tror att Markus förstår att jag menar att trons centrum är ett men att trosföreställningarna många. Det är inte lika enkelt idag att utstaka trons gränser med stor precision och exakthet. Ta en erkänd teolog som Paul Tillich – var hamnar han? Han utvecklar somligt inom ramen och spränger andra gränser med sina tankar.

Vi bör vara glada om många kristna i den gudstjänstfirande församlingen har tro i vilken man möter och känner igen den apostoliska tron. Men undersök gärna själv hur kyrkans människor tänker och tror om rättfärdiggörelsen, om försoningen (vem försonas med vem och varför), om vilka trosföreställningar som krävs för att man ska räknas som en ”rätt” kristen. Mångfalden är (även i Finland) stor…

Sakramentets giltighet aktualiserades i striden med donatisterna. Det blev klargjort att det inte kommer an på prästen om sakramentet var giltigt. Det var liksom ingen skillnad på ett dop utfört av en apostel och ett dop utfört av en drinkare. Vi skulle säkert kunna fäktas länge med formuleringar och teologiska dokument, men till vilken nytta? Att bara umgås med likasinnade är något redan Jesus avstod ifrån (syndare och publikaner). Och att uppfatta kyrkan som ren gemenskap där inte vanliga syndare får plats är främmande. Men vi låter det vara. Jag kan inte övertyga skribenterna i detta meningsutbyte och de har svårt att nå fram till mig.

Med en tro och en teologi grundad i Nya testamentet blir inte frågan om renlärighet den för mig. Vi befinner oss ganska nära Paulus på Aeropagen idag med en tilltagande mångfald. Vad vår tro smälter samman med i våra liv är också viktigt. Vilken människosyn, vilken psykologi, världsbild, vetenskapsuppfattning, politiska värderingar etc. Det svart-vita för eller emot klingar väl mycket av medeltida skolastik. Men jag håller också med om att vi ibland måste dra gränser. Men ska de dras så som debattörerna här gjort? Läran är viktig och det har betydelse vad man tror – men en kyrka som är starkt centrerad på Kristus och mässan måste inte ängsligt bevaka alla sina trosgränser hela tiden.

Debattören som hade rätt

Debattören drog slutsatsen att eftersom alla andra hade fel måste han ju ha rätt.

Försvaret faller sönder i tro på storebror

Sveriges försvar tillåts falla sönder eftersom de styrande likt en stursk och övermodig lillebror litar på att storebror nog inte tillåter att man får smörj.

(Tänk om ÖB uttyds övergiven bror!)

Andra bloggar om: Försvaret, Storebror, Smörj, ÖB

Vad ska disken dofta?

Det som verkligen betyder något gick oss förbi när vi valde mellan alla diskmedel i form av tabletter, som pulver eller flytande, och efter lång tvekan till slut tog ställning till vilken doft disken skulle ha nästa vecka..

Bön för Burma

Bön för Burma

Gud, vi ropar till Dig i förtvivlan
över naturkatastrofen i Burma!
Vi ber för alla dem som mist sina liv,
för alla som förlorat släktingar och vänner,
för alla som skadats och står utan hjälp,
för alla hemlösa och för dem
vars tillvaro slagits i spillror.
Vi ber om gränser som öppnas för
omvärldens insatser och för
att hjälpen ska nå de mest utsatta.
Överge inte Burmas folk!
Ge dem en framtid i frihet!
Himmelske Fader förbarma Dig!


Följande utdrag ur brev från Svenska kyrkan är väl värt att föra vidare:

Just nu planerar Svenska kyrkan för katastrofinsatser i samarbete med Burmas kristna råd som vädjat om hjälp. Vi samarbetar med Burmas kristna råd inom ramen för ACT, kyrkornas internationella katastrofallians. Vårt planerade stöd handlar om mat, tillfälliga bostäder och tabletter för att rena vatten. Våra bank- och plusgirokonton står öppna för insamlingar till de drabbade i Burma. Bankgiro 900 - 1223, Plusgiro 90 01 22 - 3


Våra medmänniskor i Burma behöver vårt stöd!

Över hundratusen människor beräknas ha dött och över en miljon har blivit hemlösa i Burma efter cyklonen Nargis härjningar första helgen i maj. Behoven hos Burmas invånare är enorma.

Svenska kyrkan kommer att ge katastrofstöd så snart det blir möjligt. Vi kommer att bidra både med akut hjälp och med insatser som gör det möjligt för människor att återgå till en normal vardag.

Våra medmänniskor i Burma behöver vårt stöd. Genom förböner och en riklig kollekt kan vi stödja människor som drabbats av katastrofen i Burma

Margareta Grape
Utrikeschef, Svenska kyrkan


Plusgiro 90 01 22-3
Bankgiro 900-1223

Risk i vigningstjänsten

Den som bär prästkrage länge blir styv i nacken.

Katastrof och överflöd

Det som är riktigt nära ligger förtvivlat nog ofta utom räckhåll.

En vanlig vardag

Även en vanlig vardag kan vara en helgdag.

Andens vind över världen

Annandag Pingst handlar i Svenska kyrkans evangeliebok om Andens vind över världen. I en av dagens texter står det att ord som Petrud talar träffar i hjärtat så att man frågar vad man ska göra. Då svarar Petrus: Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att ni får förlåtelse för era synder. Då får ni den heliga anden som gåva...

Det kan påminna om förslag som: köp en dammsugare så får ni en elvisp på köpet. Men här handlar det inte om konsumtion utan om en helt annan relation. Den gör inte dopkandidater till kunder som köper. De uppmanas att låta sig omslutas av dopets gåva. I dopet är det Gud som verkar, inte människan. I dopet blir människan på ett nytt sätt Guds barn och får den heliga anden som en gåva.

Ande och dop hör samman det märker man redan skildringarna av Jesu dop. Och i Jesu dopbefallning (Mt 28:18-20) ska man döpas också i den heliga Andens namn. Och man hisnar när man hör talas om Andens storslagna gåvor: att meddela vishet, meddela kunskap, att bota, att göra under, att tala profetiskt, att skilja mellan olika andar och att tala tungotal och att tolka tungotalet (1 Kor 12:4-11).

Helige Gud,
låt din Andes vind blåsa över världen
med liv och tröst, sanning och frihet.
Låt oss, genomströmmade av dig,
vittna om Kristus som vår Frälsare.
Du som är densamme nu och alltid
och i evighet.
Amen.
(Dagens bön)

Är det en annan dag i morgon?

Pingstdagen
Imorgon borde det vara en annan dag, men den har väl riksdagen avskaffat?


Pingstafton
När det så här års klagas på att ingenting blir gjort kan man alltid skylla på att man blivit hänryckt.

Pingstunder fast tvärt om

Pingstens under och tron på den Helig Ande
förbyts mot stunder av förtröstan på helgens handel.