Att kvitta en gudstjänst?

För att det ska vända måste några våga vända sig om. Göra på något annat sätt. Min övertygelse är att det inte handlar om att ta fram hammare och spik för att försöka bygga om högmässan. Och inte handlar det om att poppa upp sig. Inte om att bli häftig, modern, följsam mot trender och opinionskastningar. Så många försök visar att utarmningen på de flesta håll, möjligen med något undantag, bara ökar.

I alla försök att bli något som kan tilltala alla de som ändå inte kommer går något väsentligt förlorat. Nämligen mötet med alla som faktiskt är där, som redan utgör en bärande kärna, de som ÄR kyrkan. En kyrka, en församling, är ju en gemenskap som strålar samman i gudstjänst. Församlingen kan ju inte gärna vara lika med den majoritet som INTE är där, de som sällan eller aldrig firar gudstjänst, de som enbart nominellt tillhör - men inte gör det i tanke, ord och handling.

Ibland säger även anställda och förtroendevalda att allt vad kyrkan gör har samma betydelse och värde. En modell som går ut på tanken "ska vi byta grejer med varann". Så om man deltar i en dagverksamhet med en knappt befintlig andakt så kan den bytas mot församlingens huvudgudstjänst.Som om det kvittade att det är en kristen församling man tillhör, som om högmässan kvittade! Och har man gått på ett sammanträde skulle det på samma sätt kvittas kanske mot en veckomässa och en korsvägsandakt. Och deltar man i något annat möte så kan man slippa det mesta av tro och bekännelse...

När man river bort sitt centrum förlorar helheten sitt fokus. Det handlar inte om att undervärdera viktiga verksamheter som ger människor gemenskap, viktiga nätverk och sammanhang. Utan om att de lever genom förbindelsen med församlingens centrum i huvudgudstjänstens och den gudstjänsfirande församlingens vandring med Kristus!

Förnyelse och omvändelse börjar med oss som är i församlingen, vi som är där. Vi måste själva vara där, gå dit! Och därtill våga göra något nytt - nämligen frimodigt och personligt bjuda in till högmässofesten. Och om alla vi bjuder har förhinder - så får vi enligt bibliskt mönster bjuda andra. Till himmelrikets måltid redan här och nu.

Högmässa i Örebro

Radiohögmässan har just avslutats. Mikrofoner högt och lågt. Och sång från kör och församling som heter duga! Kan avlyssnas i efterhand här!

Körmusik som får det att rysa

Nine Lessons and Carols firas som gudstjänst och uppmärksammar Jesu födelse. Vi fick lyssna till läsningar och körsånger, och alla sjöng vi några psalmer, i kyrkan igår kväll. Kören strålande, stämningen förtätad. En vandring genom frälsningshistorien, den som kyrkan handlar om. Den som samtiden i så liten utsträckning bryr sig om, som så många vänt ryggen.

Men om inte för annat borde man kunna komma en kväll som denna för att ta till sig musiken, denna ljuvliga körmusik, den som förmår sända varma rysningar genom de flesta av oss, förmodligen även genom de mest djupfrusna, trötta, vredgade eller sorgsna människorna.

Kören heter Vocalis och finns i Olaus Petri församling i Örebro. Dirigent var Mats Bertilsson.

God seglats på det nya året!

Så får detta bli min nyårshälsning inför 2011. I bräcklig farkost genom livet? Månen ler i väntan på att bli avlöst av den nya dagens sol. Sedan är det väl bara att pricka av alla goda önskningar?! Blommorna längs vägen, näst intill ett vattenfall med rosor. Skattkistan för överflöd och rikedom. En hel bukett med fyrklöver för lycka och välgång. Det nya året seglar framåt och har vind i seglen. Och inga upprörda vågor utan en fin resa väntar. Vimpeln vinkar glatt.

Kortet är poststämplat på julafton 1942.

Ett Gott Nytt ÅR!

Lyckans attribut

Här kommer det nya året farande på en gyllene släde. Ett nyårskort med lyckotillbehör: en säck med en enorm förmögenhet (10.000), fyrklöver och en hästsko!

Det är klart att med sådana attribut kan det inte bli annat än ett Godt Nytt År.

Vad brukar finnas med på Nyårskorten?

En gammal man - för det gångna året

Ett barn - för det kommande året

Pengar - rikedom som kommer

Almanacksblad - tiden går och nya året är här

Hästsko - lyckan kommer

Fyrklöver - lyckoklöver, som ger tur och lycka

Blommor - framtiden som blommar

Förgätmigej - närheten till släkt och vänner

Fordon - man åker in i en föränderlig framtid
Timglas - tidens gång, ett år har gått

Klockor med timvisare "fem i tolv" - snart är årsskiftet här
Kyrkklockor - det nya året rings in
Kyrkor - ett nytt år läggs i Guds hand
och många andra små saker och ting som ljus, kransar, flaggor, drycker, girlanger och soluppgångar etc

Godt Nytt År

Snart är det ett nytt år. En nyårsönskan innehåller gärna symboler för lycka. På detta mer än 100 år gamla kort handlar det om en hästsko, och märk väl att man inte alls bekymrar sig om att hästskons öppning är riktad neråt. Ingen lycka försvann förr på det sättet.

Fyrklöver är en annan populär lyckobringare. Här har man fått ihop en hel samling. Därtill ser vi ett verkligt nyårsfirande med festkläder, rosor och champagne! Här skålas det för ett nytt år.

Den handskrivna hälsningen lyder: När du plockar blommor, plocka äfven en åt mig, när du räknar dina vänner, glöm ej då att räkna mig. Och den tryckta har gammalstavning: Godt Nytt År!

Kortet sändes till Almby i Örebro för mycket länge sedan...

Mänsklighetens famn är Marias

Ur en ny predikan på ordrik
Håll med om att det ligger något
djupt rörande och anslående
i denna berättelse om ett barns födelse
ett under som alla kan relatera till

Mot bakgrund av annat Bibeln meddelar
i Gamla Testamentet och i Nya Testamentets evangelier
betyder det nyfödda barnet att Gud
lämnar sin tron, sin upphöjdhet,
sitt annorlundaskap för att bli vår like
och i allt likna oss… mer ändå,
för att bli och vara en av oss!

Tanken svindlar när vi inser vidden
av denna tro – att Gud - människans antites,
motpolen, den väldige som spänt ut
himmelen över oss och skapat allt
genom sitt ord, den oändlige går in
under begränsningen och lägger sig
i Marias famn, bokstavligen
i mänsklighetens opålitliga händer,
i förtröstan på att ondskan
inte är det som lever starkast
i människors hjärtan
I en ofattbar tillit till att människor,
ställda inför det försvarslösa barnets
gränslösa behov,
förmår att älska och leva kärleksfullt

Till och från julens gudstjänster

Sjungande barn på en gammal julottebild. Även denna gång är det psalmen 55 som blir ledtråd till motivet. Den handskrivna hälsningen lyder: God Jul! Kära lilla Robert. Är du med bland barnen som sjunga juldagsmorgonen: "War helsad sköna morgonstund." Jag tror att du får det i cin lilla söndagsskola. Jag önskar dig en riktigt glad jul, lille bror! Det här julkortet har jag använt på min blogg för ett år sedan, men det tål att visas igen. Betrakta bara den eleganta ramen som andas tidigt 1900-tal, de tidstypiska kläderna och ljusskölden som bryter igenom ramen, det är små detaljer som verkligen lyfter bilden.

På juldagens morgon behövde man ju ta sig till kyrkan på något sätt, och på kortet blev på sedvanligt vis bäst, och då fick det bli per släde eller till fots. I det snöiga landskapet ringlar sig kyrkvägen som en liten orm. Till och med tomten är from och dröjer på backen med sin psalmbok under armen. Bara luvan är röd, tomten är för övrigt klädd i brun jacka med en läderrem om livet. På fötterna har han skinnskor av mycket gammal modell, mindre lämpade att pulsa i snön med, kanske är det därför han tvekar en stund?

Önskan gäller en Glad Jul. Och detta kort sändes till julen1906, dvs för mer än 100 år sedan!

Efter gudstjänsten ska man ju ta sig hem igen. Och många äldre julkort skildrar färden till och från kyrkan. Stämningsfyllt och traditionsmättat! Denna hemfärd finns på ett amerikanskt julkort.
På baksidan syns att Andersson i Indiana har tryckt kortet. Den här hälsningen sändes den 13 december 1930 från Seattle i Washington till Grängeshyttan, Jernboås.

Av kortet förstår man att gudstjänsten varit tidigt på morgonen, men att den förmodligen också dragit ut på tiden eftersom gryningen med sin soluppgång redan är på väg...

Var hälsad sköna morgonstund!

Många äldre julkort avbildar gudstjänster - något alldeles ofattbart för 2010-talets människor. Man sände faktiskt julhälsningar till varandra föreställande överfyllda kyrkor, med altare, malmkronor och ljus. Idag skulle många förmodligen tänka att ett sådant kort sändes med en avsikt, en baktanke, att kritisera för bristande kyrkogång eller för att locka till religiöst ställningstagande...?

Bilden i ovalen ovan föreställer en julotta, det kan man veta därför att man kan skymta siffrorna 55 på psalmtavlorna. Var hälsad sköna morgonstund, den välkända julottepsalmen, hade nummer 55 i gamla psalmboken.

Målat har Tycho Ödberg gjort. Ett julkort från 20-talet. Sänt till Hovby, Lidköping.

Jesus har fått lockar

Maria med barnet med stjärnhimlen som fond, och palmer som sidodekorationer. Banderollen som pekar ut Betlehemsstjärnan har lånat orden från änglarna sång i julnatten. Fred och frid utgår från samma ord: shalom! Ett ord med många betydelser som oberoende, integritet, helhet och mycket mera...

Marias huvudduk är konstfullt draperad och faller vackert längs med kroppen och ner över knäet. Jesusbarnet har fått lockar i en ovanligt yvig kalufs, knappast ett spädbarns frisyr.

Julkortet är en konstbilaga för Mors Julbrev av Maj Lindman. Hon var konstnär och författare.

Med detta kort önskas alla vänner och bekanta, alla stillsams läsare en riktigt God Jul!!

Gulligt barn med änglar

Så gullig har man gjort julen att den känns som en idyllisk saga, en overklig dröm. Två änglar tillber med typiska gester vid barnets krubba. Som ljuset från en strålkastare faller ljuset från stjärnan, lyser på barnet i stallets strå...

Änglarnas pastellfärgade dräkter, den ena stjärnbeströdd, men även vingar och gloria, slår fast att hela bilden är avsedd att vara söt, överdrivet söt! Krubban är förgylld och barnets vita dräkt sveper över sidan på krubba, som för att understryka det mjuka, fina. Lammen ligger som hämtade från en pastoral målning.

Bakom änglarna kan man se att stallet på denna bild är snickrat av brädor. Det enda som andas enkelhet. Bilden är förmodligen tysk av den sort som översvämmde den ganska tidiga julkortsmarknaden...

Julberättelsen om Jesu födelse utanför samhället, bland djuren, berättar en helt annan historia än vad denna bild gör.

Detta kort sändes den 18/12 1923 till Lasarettsgatan i Åbo.

Dubbelexponerad flyktingfamilj

En annorlunda bild av Maria, Josef och Jesus har Helge Artelius målat. Eller är det en flyktingfamilj, vilken som helst som med längtan och hopp blickar mot soluppgången?

Josef kommer vandrande som från Bibelns tid i österländska kläder, skäggig och med åsnan. Men man märker att kvinnan med barnet blivit mera samtida. Hennes blåa schal leder tankarna mycket bestämt till Maria och hennes färger: rött, blått och vitt (ibland något gyllene, guldgult). Den blå färgen som Maria bär på ikoner (ibland faktiskt ersatt med grönt) vittnar om det mänskliga, det humana.

Barnet i kvinnans famn bär vantar med röda korsets symbol. Där får vi en påtaglig förbindelse till de många flyktingfamiljerna som var på vandring under och efter det andra världskriget.

Olov Hartman har beskrivit en liknande dubbelexponering i sin bok Tiden är kort (Verbum, Stockholm 1969) när han citerar sig sjäv från hösten 1956: Vid en busshållplats på Kungsgatan, omgiven av skrikande skyltfönster och stämningsfulla juldekorationer, står den heliga Jungfrun och trängs, hon väntar på en buss som har plats för henne och barnet hon har med sig i en vagn. Hon är flykting. Hennes make står i kö hos någon myndighet, han söker arbetstillstånd. Just då grubblar ett hundratal präster i staden på ett tal de skall hålla om barnet som sover där i vagnen. Det står i deras texter att det barnet är Gud. Påståendet är fantastiskt, men ännu mer fantastiskt är ett annat påstående: att det är för den skull vi firar jul, en sådan jul.

Jesusbarnet på kortet, för visst ska bilden också berätta om den heliga familjen, lånar ikonernas fasta blick mot den som står framför bilden. Den seende blir sedd!

Artelius helgkort innehåller också en blinkning mot Solstickan bland annat genom de tre stjärnorna ovanför hälsningen med tillönskan om en Fridfull Helg.

Glorian petar Jesus i ögat

Vilka märkliga hus den heliga familjen tvingas bo i när det är fullt i härbärget. Detta stall liknar mest ett pepparkakshus men med enorma och räjält spröjsade kyrkfönster. Maria och Josef verkar ha hamnat i en lekstuga om man ser till deras storlek i förhållande till stallet.

Taket måste nå skyhögt, ett tecken på att det som händer i stallet har himmelsk räckvidd, eftersom moln och änglar svävar där. Dessutom har ett litet torn med en kyrkklocka hamnat däruppe. Den vänstra av bokmärkesänglarna ringer i klockan samtidigt som den höra blåser fanfar i en ovanligt böjd och krokig trumpet.

Stallets konturer bär också silver, inte helt olikt moderna ljusslingor som kan fästas längs knutar, nockar och stuprännor.

Betlehems stjärna lyser in i stallet, men som om det inte räckte, så har man låtit en duva sväva på strålarna. Lite tidigt kan tyckas eftersom duvan, symbolen för den Helige Ande, inte ska komma förrän 30 år senare, när Jesus döps av Johannes döparen.

Guldet i gloriorna, som står för det eviga ljuset från Gud, har denna gång ersatts av silver. Stjärnan, klockan, trumpeten och staven har också försilvrats. Ser man noga efter har Jesus det inte riktigt bra. Glorian har hamnat på sned och petar honom i ögat. Inte så bekvämt, kan man tro. Kortet tillönskar däremot mottagaren en Fridfull Jul!

Detta kort är slitet och har veck tvärs över. Det kommer sig av att min mor som barn inte hade så många bokmärken utan istället använde sig av sina julkort och vykort. Kortet är poststämplat 1920 och sändes till Kryddgränd i Wisby där 6-åriga Inga-Greta Karlsson bodde.

Jesus är lysande

Vi närmar oss själva julhelgen. Därför är det hög tid att börja blicka in i stallet, eller in i grottan, där Jesus föddes.

Julkort med framställningar av Maria och Josef med barnet och uppvaktande herdar går snart inte att få tag i. Undersök gärna själv vad som säljs i butiker och affärer! Ska man tro julkorten har Jesus knappast något med julfirandet att göra. Tomtar, grisar, möjligen några bokmärkessöta änglar, och granar med kulor och glitter och snö och snögubbar dominerar julens kort.

Vill man läsa av den kristna trons betydelse genom julkorten så har det kristna julfirandet i princip försvunnit. Borta! Finns inte mer! Uthålligast är förstås Svenska Bibelsällskapet som varje år kommer med sitt speciella julkort som faktiskt också återger julevangeliet (som man hittar i Lukasevangeliets andra kapitel, om någon i yran råkat glömma bort det).

Konsthistorien är fylld av religiösa motiv och inte minst med bilder från stallet. Då ser det inte sällan ut som om en större konferens samlats runt det nyfödda barnet. Lätt överlastat har det ofta varit. Kortet ovan är mera balanserat. Några herdar är där. Och faktiskt har några barn fått följa med för att se den nyfödde. Stallet är ett rejält hus, med murade väggar och stora förnsternischer. Märkligt nog med en helt malplacerad bjälke.

Mest intressant med detta julkort är ljuset. Det faller inte in i bilden utan strålar ut ur Marias knä. I bildens centrum, mitt i, finns Jesus. Och Jesusbarnet visar sig vara själva ljuskällan. Barnet lyser så starkt att det i detta centrum blivit alldeles bländande vitt. Ljuset lyser upp ansiktena på de närvarande. Det skiner så kraftigt att de kastar skuggor.

Kan konstnären ha tänkt på Jesusorden om: Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret, utan ha livets ljus? Eller på Johannesevangeliets poetiska första kapitel: Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma i världen (Joh 1:9). Möjligen. Men på kortet anges en vers om herdarna som gått till Betlehem för att finna barnet.

Kortet sändes 24/12 1942 från Örebro till Stockholm.

Änglarnas verkstad och Jakobs stege

Tomtens verkstad har man ju hört talas om, men änglarnas?

Här är det Robert Högfeldt som givit oss en inblick i stjärnornas tillkomst. Högfeldt använde sig ofta av humor och ironi i sina bilder. Hans underfundiga kort, ibland utmanande, har blivit ett eget samlarområde för somliga vykortsentusiaster.

På detta kort klättrar änglarna på en himlastege. Jag undrar om Högfeldt hade berättelsen om patriarken Jakobs dröm i Betel i tanke när han målade denna bild? I drömmen såg Jakob en trappa som ledde från jorden ända upp i himlen, och Guds änglar gick upp och ner för den. (1 Mos 28:12) I 1917 års översättning såg Jakob en stege! På den berättelsen anspelade man tydligt när namnet Jacobs stege gavs till ett TV-program som snart blev mycket populärt. Jacobs stege leddes av Jacob Dahlin.

Stjärnfabrikens arbetaränglar hamrar till stjärnorna, filar av dem, granskar och polerar dem innan de bärs upp för stegen för att fästas uppå himlavalvet. De små vitklädda änglarna har minimala vingar, som en prydnad eller som en slags accessoar. Men på engagemanget och arbetslusten kan man inte mista sig.

Vill man finna aktuella paralleller är det bara att tänka på de politiska partiernas flitiga medarbetare som i dagens läge försöker fixa till bättre idéer och få upp dem på den politiska himlen. Dit hör till exempel socialdemokraterna och kristdemokraterna. Men först ska det filas och hamras och idéer, program och profiler ska granskas. Kan det vara Mona Sahlins partiledarstjärna som man beslutat att montera ner och en ny stjärna som kommit ungefär halvvägs till sin upphöjelse?

Kortet avsändes den 22/12 något år i början av 40-talet.

Staffan stalledräng är martyr

Många kända konstnärer har bidragit till den svenska julkortsscenen. Här ett exempel: Einar Forseth, som utsmyckade Stockholms stadshus, den Gyllene salen. Han var också verksam vid Lidköpings porslinsfabrik med spännanade och välkända mönster på serviser och kaffekoppar. Och många av landets kyrkor har kyrkfönster av hans hand.

Här ett Helgkort vilket betyder att kortet kunde fungera i advent, under jul och in på det nya året. Staffan stalledräng, vem var han? Har han funnits?

Bibeln, Apsotlagärningarna 7, skildrar Stefanos öde när han stenas till döds och blir kristendomens förste martyr. Han blir förebilden till berättelser om S:t Stefan. Det finns en kyrkmålning i Dädesjö kyrka från 1200-talet som visar att det rör sig om mycket gamla föreställningar även i vårt land. Historiska museet berättar något av det på sin hemsida.

I Forseths framställning framträder Staffan i nordisk miljö. Den blonda pagefrisyren, de blåvita tonerna, stiliserade snötäckta granar och den lysande natthimlen tycks vittna om det. Hela flocken av hästar tyr sig till Staffan som håller om en och rör vid en annan häst. Vänskap och närhet mellan människa och djur är vad bilden skildrar.

Detta kort är avsänt 21/12 1947 till Årsunda.

Ängeln väcker förundran

Helge Artelius julbilder tillhör mina favoriter. Trots, eller tack vare (?), mjuka linjer och något som vetter mot det sentimentala talar de till mig. Helge Artelius föddes 1895 i Sundsvall och han studerade bland annat vid Konstakademin. Han har illustrerat böcker, gjort bokmärken och vykort... Det finns en bok om denne mångsidige konstnär och illustratör: Artelius, författad av Kerstin Bergengren och Anne-Marie Jacobsson.

Nu till dagens julkort. Här har en relation upprättats mellan ängeln i granen och den uppåtblickande flickan. Det ser ut som om granen och julen gör det möjligt för en liten ängel att visa sig. Några trådar som håller den flygande just vid granen kan man i alla fall inte se!

Ängeln och flickan står på linje från övre vänster hörn till nedre höger, men det gula ljusstråket mellan dem strävar från neder vänster till övre höger hörn (eller tvärt om). Flickan är just på väg att bäddas in i detta gula ljus. Och mörkret bakom henne, som ger sådan fin kontrast, har ännu inte översvallats...

Flickans öppna mun och det uppspärrade ögats blick berättar om förundran. Över jul, gran, stjärna och levande ljus, men mest av allt över detta himmelska väsen, en ängel. Och anar man inte i detta gyllene ögonblick röster som sjunger: Ära vare Gud i höjden...?!

Kortet är avsänt den 16 december 1941 till en adressat i Kumla.

Att låna en röst

Ur en ny predikan på ordrik

Boklån - det vet vi vad det är
vi har Bibliotek för sådant
Men, var kan man låna en röst?
Röstvärvning har vi sett många gånger
och vi får se det på nytt om
det blir omval i kommunalvalet här i Örebro
Har Du lånat någons röst?
Eller lånat ut din röst till någon annan?
Vems talan gällde det?

Gud behövde en röst - Johannes Döparen
barn till Elisabeth och Zacharias,
kusin till Jesus och utvald att bli
den röst som skulle predika och röja väg
Lukas berättar med stor precision
om tiden för Johannes framträdande
genom att koppla hans religiösa gärning
med historiska fakta: Kejsar Tiberius,
Pontius Pilatus, Herodes
Märk väl att jag hoppar över
de svåruttalade namnen…

Johannes predikade syndernas förlåtelse
genom omvändelse och dop
Dopet blev en handling som visade
att man ångrade sig och ville tvättas ren
Omvändelse, ånger och bot är
ord som berättar om ny inriktning
om att bryta med synden och göra det rätta

Dagens röst, tillhör den en enstaka virrpanna
en religiös fanatiker, en udda kändis?
Nej, profeten Jesaja går i borgen!

En katt på tomtens axel

För jämförelsens skull, ännu ett kort, minst 103 år gammalt, som bär kostnärssignaturen Jenny Nyström. Henns kort är särskilt populära hos samlare och eftersom efterfrågan är stor blir också priserna något höga.

I denna bild finns inga slarvigt hopkomna ansikten, inga diffusa fingrar eller kläder som ter sig onaturliga. Istället - ett konstverk med den detaljernas finess som var Jenny Nyströms kännetecken. Och de tuschförstärkta konturerna ökar stringensen.

Motivet bär släktskap med kortet i min tidigare bloggpost. Det vi ser är inte alldeles olikt julkortet med flickan och hennes mamma (?) som skriver på färdiginslagna paket. Men här är det tomtar som gör paketen färdiga och präntar namn och rim på julklapparna.

Se på skägg och luvor, bläckhorn, kork och fjäderpenna eller på ljus, tändstickor och lackstång! Eller på ena tomtens blåa strumpa och den andras röda! Och betrakta katten som uppmärksamt ser på oss som tittar på kortet.

Här kan man också lägga märke till hur figurernas placering skapar en tydlig diagonal linje från nedre vänster hörn till övre höger. Två trianglar ger fokalpunkter: tomteansikte, bläckhorn och paket samt katt, ansikte (skägg och pipa) och paket.

Vad man än tycker om tomtar så nog är trivselfaktorn hög här. Julförberedelserna präglas inte av jäkt och stress utan av eftertänksamhet och lugn.

Jenny Nyström var bördig från Kalmar och museet där presenterar även på nätet hennes konst.

Dagens kort, utgivet av Axel Eliassons Konstförlag, sändes på julafton 1907 till Tevansjö i Ramsjö.

Vems är julkortet egentligen?

Julhandeln pågår för fullt. I affärerna ljuder julsånger och färdiginslagna julklappar tillhandahålls. Trots att vi inte är framme vid Lucia än.

Dagens julkort bär Jenny Nyströms signatur. Men här måste man tvivla. Kan denna benådade konstnär ha målat denna grova bild? Möjligen kan hon ha åstadkommit flickan som bär sitt paket, men bara möjligen. Kvinnan i den gula klänningen är så grovt tillyxad att det är otroligt att Jenny Nyström, detaljernas mästare, skulle ha släppt ifrån sig denna stela figur.

Klicka på bilden och studera ansiktets drag, de är oprecisa och schablonartade. Klänningen faller onaturligt och vänster hand och höger ben fungerar inte. Nej, nog har väl förlaget Sagokonst helt enkelt lånat ut Jenny Nyströms signatur till någon annan, bara för att få sälja?

Här förbereds julklapparna så att de ska nå rätt adressat. Med bläck ur bläckhorn präntas namn och kanske något rim på klapparna. Banret håller en julklapp i beredskap.

Har Jenny Nyström målat? Eller finns det en annan historia bakom detta märkliga kort som via signaturen tillskrivs Jenny Nyström?