Till och från julens gudstjänster

Sjungande barn på en gammal julottebild. Även denna gång är det psalmen 55 som blir ledtråd till motivet. Den handskrivna hälsningen lyder: God Jul! Kära lilla Robert. Är du med bland barnen som sjunga juldagsmorgonen: "War helsad sköna morgonstund." Jag tror att du får det i cin lilla söndagsskola. Jag önskar dig en riktigt glad jul, lille bror! Det här julkortet har jag använt på min blogg för ett år sedan, men det tål att visas igen. Betrakta bara den eleganta ramen som andas tidigt 1900-tal, de tidstypiska kläderna och ljusskölden som bryter igenom ramen, det är små detaljer som verkligen lyfter bilden.

På juldagens morgon behövde man ju ta sig till kyrkan på något sätt, och på kortet blev på sedvanligt vis bäst, och då fick det bli per släde eller till fots. I det snöiga landskapet ringlar sig kyrkvägen som en liten orm. Till och med tomten är from och dröjer på backen med sin psalmbok under armen. Bara luvan är röd, tomten är för övrigt klädd i brun jacka med en läderrem om livet. På fötterna har han skinnskor av mycket gammal modell, mindre lämpade att pulsa i snön med, kanske är det därför han tvekar en stund?

Önskan gäller en Glad Jul. Och detta kort sändes till julen1906, dvs för mer än 100 år sedan!

Efter gudstjänsten ska man ju ta sig hem igen. Och många äldre julkort skildrar färden till och från kyrkan. Stämningsfyllt och traditionsmättat! Denna hemfärd finns på ett amerikanskt julkort.
På baksidan syns att Andersson i Indiana har tryckt kortet. Den här hälsningen sändes den 13 december 1930 från Seattle i Washington till Grängeshyttan, Jernboås.

Av kortet förstår man att gudstjänsten varit tidigt på morgonen, men att den förmodligen också dragit ut på tiden eftersom gryningen med sin soluppgång redan är på väg...

Var hälsad sköna morgonstund!

Många äldre julkort avbildar gudstjänster - något alldeles ofattbart för 2010-talets människor. Man sände faktiskt julhälsningar till varandra föreställande överfyllda kyrkor, med altare, malmkronor och ljus. Idag skulle många förmodligen tänka att ett sådant kort sändes med en avsikt, en baktanke, att kritisera för bristande kyrkogång eller för att locka till religiöst ställningstagande...?

Bilden i ovalen ovan föreställer en julotta, det kan man veta därför att man kan skymta siffrorna 55 på psalmtavlorna. Var hälsad sköna morgonstund, den välkända julottepsalmen, hade nummer 55 i gamla psalmboken.

Målat har Tycho Ödberg gjort. Ett julkort från 20-talet. Sänt till Hovby, Lidköping.

Gulligt barn med änglar

Så gullig har man gjort julen att den känns som en idyllisk saga, en overklig dröm. Två änglar tillber med typiska gester vid barnets krubba. Som ljuset från en strålkastare faller ljuset från stjärnan, lyser på barnet i stallets strå...

Änglarnas pastellfärgade dräkter, den ena stjärnbeströdd, men även vingar och gloria, slår fast att hela bilden är avsedd att vara söt, överdrivet söt! Krubban är förgylld och barnets vita dräkt sveper över sidan på krubba, som för att understryka det mjuka, fina. Lammen ligger som hämtade från en pastoral målning.

Bakom änglarna kan man se att stallet på denna bild är snickrat av brädor. Det enda som andas enkelhet. Bilden är förmodligen tysk av den sort som översvämmde den ganska tidiga julkortsmarknaden...

Julberättelsen om Jesu födelse utanför samhället, bland djuren, berättar en helt annan historia än vad denna bild gör.

Detta kort sändes den 18/12 1923 till Lasarettsgatan i Åbo.

Dubbelexponerad flyktingfamilj

En annorlunda bild av Maria, Josef och Jesus har Helge Artelius målat. Eller är det en flyktingfamilj, vilken som helst som med längtan och hopp blickar mot soluppgången?

Josef kommer vandrande som från Bibelns tid i österländska kläder, skäggig och med åsnan. Men man märker att kvinnan med barnet blivit mera samtida. Hennes blåa schal leder tankarna mycket bestämt till Maria och hennes färger: rött, blått och vitt (ibland något gyllene, guldgult). Den blå färgen som Maria bär på ikoner (ibland faktiskt ersatt med grönt) vittnar om det mänskliga, det humana.

Barnet i kvinnans famn bär vantar med röda korsets symbol. Där får vi en påtaglig förbindelse till de många flyktingfamiljerna som var på vandring under och efter det andra världskriget.

Olov Hartman har beskrivit en liknande dubbelexponering i sin bok Tiden är kort (Verbum, Stockholm 1969) när han citerar sig sjäv från hösten 1956: Vid en busshållplats på Kungsgatan, omgiven av skrikande skyltfönster och stämningsfulla juldekorationer, står den heliga Jungfrun och trängs, hon väntar på en buss som har plats för henne och barnet hon har med sig i en vagn. Hon är flykting. Hennes make står i kö hos någon myndighet, han söker arbetstillstånd. Just då grubblar ett hundratal präster i staden på ett tal de skall hålla om barnet som sover där i vagnen. Det står i deras texter att det barnet är Gud. Påståendet är fantastiskt, men ännu mer fantastiskt är ett annat påstående: att det är för den skull vi firar jul, en sådan jul.

Jesusbarnet på kortet, för visst ska bilden också berätta om den heliga familjen, lånar ikonernas fasta blick mot den som står framför bilden. Den seende blir sedd!

Artelius helgkort innehåller också en blinkning mot Solstickan bland annat genom de tre stjärnorna ovanför hälsningen med tillönskan om en Fridfull Helg.

Glorian petar Jesus i ögat

Vilka märkliga hus den heliga familjen tvingas bo i när det är fullt i härbärget. Detta stall liknar mest ett pepparkakshus men med enorma och räjält spröjsade kyrkfönster. Maria och Josef verkar ha hamnat i en lekstuga om man ser till deras storlek i förhållande till stallet.

Taket måste nå skyhögt, ett tecken på att det som händer i stallet har himmelsk räckvidd, eftersom moln och änglar svävar där. Dessutom har ett litet torn med en kyrkklocka hamnat däruppe. Den vänstra av bokmärkesänglarna ringer i klockan samtidigt som den höra blåser fanfar i en ovanligt böjd och krokig trumpet.

Stallets konturer bär också silver, inte helt olikt moderna ljusslingor som kan fästas längs knutar, nockar och stuprännor.

Betlehems stjärna lyser in i stallet, men som om det inte räckte, så har man låtit en duva sväva på strålarna. Lite tidigt kan tyckas eftersom duvan, symbolen för den Helige Ande, inte ska komma förrän 30 år senare, när Jesus döps av Johannes döparen.

Guldet i gloriorna, som står för det eviga ljuset från Gud, har denna gång ersatts av silver. Stjärnan, klockan, trumpeten och staven har också försilvrats. Ser man noga efter har Jesus det inte riktigt bra. Glorian har hamnat på sned och petar honom i ögat. Inte så bekvämt, kan man tro. Kortet tillönskar däremot mottagaren en Fridfull Jul!

Detta kort är slitet och har veck tvärs över. Det kommer sig av att min mor som barn inte hade så många bokmärken utan istället använde sig av sina julkort och vykort. Kortet är poststämplat 1920 och sändes till Kryddgränd i Wisby där 6-åriga Inga-Greta Karlsson bodde.

Jesus är lysande

Vi närmar oss själva julhelgen. Därför är det hög tid att börja blicka in i stallet, eller in i grottan, där Jesus föddes.

Julkort med framställningar av Maria och Josef med barnet och uppvaktande herdar går snart inte att få tag i. Undersök gärna själv vad som säljs i butiker och affärer! Ska man tro julkorten har Jesus knappast något med julfirandet att göra. Tomtar, grisar, möjligen några bokmärkessöta änglar, och granar med kulor och glitter och snö och snögubbar dominerar julens kort.

Vill man läsa av den kristna trons betydelse genom julkorten så har det kristna julfirandet i princip försvunnit. Borta! Finns inte mer! Uthålligast är förstås Svenska Bibelsällskapet som varje år kommer med sitt speciella julkort som faktiskt också återger julevangeliet (som man hittar i Lukasevangeliets andra kapitel, om någon i yran råkat glömma bort det).

Konsthistorien är fylld av religiösa motiv och inte minst med bilder från stallet. Då ser det inte sällan ut som om en större konferens samlats runt det nyfödda barnet. Lätt överlastat har det ofta varit. Kortet ovan är mera balanserat. Några herdar är där. Och faktiskt har några barn fått följa med för att se den nyfödde. Stallet är ett rejält hus, med murade väggar och stora förnsternischer. Märkligt nog med en helt malplacerad bjälke.

Mest intressant med detta julkort är ljuset. Det faller inte in i bilden utan strålar ut ur Marias knä. I bildens centrum, mitt i, finns Jesus. Och Jesusbarnet visar sig vara själva ljuskällan. Barnet lyser så starkt att det i detta centrum blivit alldeles bländande vitt. Ljuset lyser upp ansiktena på de närvarande. Det skiner så kraftigt att de kastar skuggor.

Kan konstnären ha tänkt på Jesusorden om: Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret, utan ha livets ljus? Eller på Johannesevangeliets poetiska första kapitel: Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma i världen (Joh 1:9). Möjligen. Men på kortet anges en vers om herdarna som gått till Betlehem för att finna barnet.

Kortet sändes 24/12 1942 från Örebro till Stockholm.

Änglarnas verkstad och Jakobs stege

Tomtens verkstad har man ju hört talas om, men änglarnas?

Här är det Robert Högfeldt som givit oss en inblick i stjärnornas tillkomst. Högfeldt använde sig ofta av humor och ironi i sina bilder. Hans underfundiga kort, ibland utmanande, har blivit ett eget samlarområde för somliga vykortsentusiaster.

På detta kort klättrar änglarna på en himlastege. Jag undrar om Högfeldt hade berättelsen om patriarken Jakobs dröm i Betel i tanke när han målade denna bild? I drömmen såg Jakob en trappa som ledde från jorden ända upp i himlen, och Guds änglar gick upp och ner för den. (1 Mos 28:12) I 1917 års översättning såg Jakob en stege! På den berättelsen anspelade man tydligt när namnet Jacobs stege gavs till ett TV-program som snart blev mycket populärt. Jacobs stege leddes av Jacob Dahlin.

Stjärnfabrikens arbetaränglar hamrar till stjärnorna, filar av dem, granskar och polerar dem innan de bärs upp för stegen för att fästas uppå himlavalvet. De små vitklädda änglarna har minimala vingar, som en prydnad eller som en slags accessoar. Men på engagemanget och arbetslusten kan man inte mista sig.

Vill man finna aktuella paralleller är det bara att tänka på de politiska partiernas flitiga medarbetare som i dagens läge försöker fixa till bättre idéer och få upp dem på den politiska himlen. Dit hör till exempel socialdemokraterna och kristdemokraterna. Men först ska det filas och hamras och idéer, program och profiler ska granskas. Kan det vara Mona Sahlins partiledarstjärna som man beslutat att montera ner och en ny stjärna som kommit ungefär halvvägs till sin upphöjelse?

Kortet avsändes den 22/12 något år i början av 40-talet.

En katt på tomtens axel

För jämförelsens skull, ännu ett kort, minst 103 år gammalt, som bär kostnärssignaturen Jenny Nyström. Henns kort är särskilt populära hos samlare och eftersom efterfrågan är stor blir också priserna något höga.

I denna bild finns inga slarvigt hopkomna ansikten, inga diffusa fingrar eller kläder som ter sig onaturliga. Istället - ett konstverk med den detaljernas finess som var Jenny Nyströms kännetecken. Och de tuschförstärkta konturerna ökar stringensen.

Motivet bär släktskap med kortet i min tidigare bloggpost. Det vi ser är inte alldeles olikt julkortet med flickan och hennes mamma (?) som skriver på färdiginslagna paket. Men här är det tomtar som gör paketen färdiga och präntar namn och rim på julklapparna.

Se på skägg och luvor, bläckhorn, kork och fjäderpenna eller på ljus, tändstickor och lackstång! Eller på ena tomtens blåa strumpa och den andras röda! Och betrakta katten som uppmärksamt ser på oss som tittar på kortet.

Här kan man också lägga märke till hur figurernas placering skapar en tydlig diagonal linje från nedre vänster hörn till övre höger. Två trianglar ger fokalpunkter: tomteansikte, bläckhorn och paket samt katt, ansikte (skägg och pipa) och paket.

Vad man än tycker om tomtar så nog är trivselfaktorn hög här. Julförberedelserna präglas inte av jäkt och stress utan av eftertänksamhet och lugn.

Jenny Nyström var bördig från Kalmar och museet där presenterar även på nätet hennes konst.

Dagens kort, utgivet av Axel Eliassons Konstförlag, sändes på julafton 1907 till Tevansjö i Ramsjö.

Julgrisen på vift

Ett av de populäraste motiven på julkort är grisen! Julskinkan verkar avlägsen - här skuttar lyckliga grisar. Och de mumsar på det bästa foder som tänkas kan: fyrklöver, lyckoklöver. Dessa klöver förkommer ymnigt på äldre nyårskort när man med symboler önskar att det nya året ska fyllas av lycka och rikedom. Så detta julkort håller även över årsskiftet.

Avsändaren har skrivit en hälsning på framsidan. Fyra små grisar gingo ut på vift, alla var glada och ingen var gift och alla hade knorr uppå svansen.

Kortet sändes den 24/12 1907 av en ungkarl o spelman till en familj i Eslöf och istället för gatunamn angavs: adress okänd.

Advent är det

Adventskort kan aldrig ha varit populärt. Knappast något kort uppvisar för adventstiden typiska motiv. I Advent borde det kunna handla om förväntad ankomst med Jesu intåg i Jerusalem. Om himmelrikets närhet och om vägröjaren Johannes Döparen. En förberedelsetid, en klassisk fastetid.

Men här ändå en ljusstake med 4 ljus. Alla med klar låga. Och Julhälsningen kommer då naturligt efter Fjärde söndagen i advent.

Många har vuxit upp med adventsstaklar proppfulla med vitmossa och dekorerade med svampar av papier maché. Små lysande flugsvampar. Här dock på en bädd av järnek (holly).

Gruppbild i snö

En gruppbild med för mig helt okända människor. Fotografiets baksida har vykortets. Där finns rader för namn och adress och ett utrymme för personliga hälsningar.

I år när vintern kommit tidigt kan detta ändå få bli en bild av rekreation och friluftsliv. De unga männen i förgrunden har rasat runt i snön och blivit som snögubbar. Nu pustar de ut framför kameran.

Fina detaljer i bilden är alla de olika huvudbonader som man bär. Se bara på de små huvudbonaderna, en toppluva och en nätt hatt hos de stående damerna, resliga pälsmössor och en keps. Stickade tröjor och skidstavar finns också där. Nog finns där material till en hel roman...?

Klicka på bilden om du vill granska den lite närmare.

Norsk julhälsning

En norsk julhälsning. Granen fraktas hem. Har man tagit granen i båten så får man ro den i land!

Detta fjordliknande landskap har sin karaktäristiska egenskaper. En solbelyst fjälltopp. Båthus och boningshus om varandra.

På en brygga ligger fiskeredskap och väntar.

Men tänk om bilden luras. Främmande makt har gjort om en av sina båter till en privatägd roddbåt. Någon fraktar något grönt någonstans. Låter misstänkt. Kanske är det en hemlig fångtransport på väg till fjärran land? Då bör förklädnadesexperterna har uppfunnit en gran(n) kostym. Nej, jag har förläst mig på Ian Flemings agentböcker om 007. Eller är det dagstidningarnas verklighet som överträffar dikten. Vara som det vara vill.

Nej, det vi ser är nog friden före julen. Hämtad från en plats där tiden löper i andra banor än på moderna storflygplatser. Här bor folk fortfarande. Och de firar en mera traditionsbunden jul än man gör i urbana miljöer. Visst vore det något speciellt att få ro sin gran en stund över mörka vatten innan den ska stå fin och grann i stugan...

En fröjdefull Jul

Detta fotografiska julkort är komponerat med stiliserade mönster i vänsterkant och nederkant. Man kan tänka på elegans och modernitet. Här är det inte längre någon enkel rektangel eller en medaljong som avgränsar fotografiet. Man ser och förstår att någon lagt ner mycket arbete på att finslipa de något överarbetade spetsiga, mjuka och mera kvadratiska mönstren.

Bilden visar på kvinnlig närhet, mellan mor och dotter, mitt i julstöket. Här sysselsatta med att arrangera den ståtliga granen, färdigklädd och allt. Denna bild sändes till släkt och vänner för att tillönska även dem en fröjdefull jul. Anar man oron för att en man snart ska storma in och röra till allt? Eller skönjer man här en tidig festklädd mikropaus i allt husligt julstök?

Vad som en gång ansågs fröjdefullt kan nu, cirka 100 år senare, framstå mest som en illustration av svårmod och lidande. Skickad idag kunde motivet fungera som ett synliggörande av reaktioner inför dåliga nyheter. Man hör liksom sucken - oh, hur ska det gå?

Nå, vad tänker dessa bekymrade kvinnor på? Fortsatt kyla, pågående snöstorm? Eller kanske mera självklart i kyrkliga sammanhang - man varseblir förstämning och bestörtning över tillståndet i världen. över diplomatins anmärkningsvärda och hemliga knep, eller handlar det rent av om händelserna som timat i Kyrkans hus? En fröjdefull Jul!

Procession med gran

Med julen i sina händer skrider änglaprocessionen fram över vita vidder. Bärs julen, i form av en stjärnbeprydd julgran, in eller bort? I bakgrunden en kyrka som vandringens mål eller är det den man lämnat? Har korset ersatts av julgranen?

Kylslaget och blekt. Avskalat allt glitter och extra pynt. Inga lysande färger, inga exalterade gloriarop.

Allvarsamma och sammanbitna vandrar änglarna. Den äldre med skyddande och välsignande händer. Några sömngångarhänder sträckta som skydd mot allt möjligt man stöter på kan det inte gärna vara.

Hej tomtegubbar-stämningen är långt bort. Inga danser till käcka melodier: Nu är det jul igen...

Förströdda änglar över krubban

Ännu ett julkort med den klassiska krubbscenen. Utanför stallet står man uppställd med Jesus som blickfång i kortets mitt. Här med halva änglar svävande bland molnen som dragna av kometen/stjärnan mot nya uppgifter. Eller kanande ner längs det påkostade taket med sina mäktiga plankor. Änglarna uppträder parvis och betraktar förstrött scenen nedan, snarare än deltar i den. Märk också att de obligatoriska stjärnorna knappt får plats.

Och Josef den stackaren har inte ens fått en gloria. De är reserverade för mor och barn. Jesus håller handen för munnen som skulle han viska sitt budskap till världen.

Fåren, skapelsens representanter är på denna bild bortvända. Däremot är herdarna, här även en liten barnarbetare, samlade i tillbedjan runt krubban.

Udda är att Josef står placerad som en patriark ovanför barnet med ett rödaktigt stort skägg och därtill ett bångstyrigt huvudhår.

Kortet är stämplat i Askersund 23/12 1916 och skickat till Bofors.

Änglar sjunger efter noter.

Ännu en krubbild. Josef har lämnat stallet och några djur syns inte till. Maria och Jesus har fåttt sällskap av två mindre och påtagligt glömska änglar. De komer nämligen inte ihåg lovsången utan är tvungna att titta i noterna!

Möjligen har de ännu inte övat in just denna lovsångens version. Uppgiften som var dem given var troligen: Sjung till Herrens ära en ny sång!

Bilden är märklig om man tänker på var gestalterna fäster sina ögon. Röd ängel i noterna, gul ängel mot himlen, Maria tillbedjande mot Jesus och så Jesus som blickar ut mot oss med öppen famn men mot ett obestämt ovanför oss. Aktörerna är placerade i två grupper, lösligt sammanfogade.

Lägg märke till att man befinner sig utomhus. Stjärnhimlen är på plats. Men själva stallet är bara en fond, en kuliss. Det man trodde vara yttersidan av stallet är tvärt om insidan. Genom fönstret ser man också himlens stjärnor.

Märkvärdigare är att hela scenen svävar på moln. Jesus är intensivt lysande, som en ljuslåga, ett tomtebloss. Ett sätt att visa hur ett barns födelse är något upphöjt, storslaget.

Ängeln som ler mot oss

En änlgabild skickad till Tanto i Stockholm julen 1904. Här hade tomten konkurrens. I korgen bär ängeln julklappar till de små. Där finns en docka och en liten tomte. Och, än märkligare, ängeln har med sig en färdigklädd gran. Ringanordningen tycks inneffektiv då klockan sitter på utsidan av huset, som sutte den där enbart för att ringa in julen.

Ängelns överdrivna barnslighet, gullig med rodnader på kinderna, kokett blickande, i en av vår tids främsta kameraposer, bakåt över sin axel, skymmer, rör till och döljer julens änglabilder. Här står ingen himmelens härskara beredd att sjunga Guds lov, som hör samman med fred på klyftornas och hatets jord. Här finns ingen väldighet som skulle tvinga ängeln att lugna folk med den sedvanliga änglahälsningen: Var inte rädd!

Småänglar kanske övar sig för större uppdrag genom att springa små bud? Med sina bara armar borde det ändå vara kallt för ängeln, men dessa himlens mera barnsliga budbärare står förmodligen över sådana realiteter?

Fönstret är upplyst och det antyder att husets folk är hemma, att de väntar sitt besök.

Ser man mot skyn tycks det snöa men de guldiga prickarna på himlen kan också tänkas vara stjärnor. Den främre husfasaden har spetsigt tak och verkar dölja en riktig kyrkspira i bakgrunden. Närvarande men dold? Förskjuten ut i periferin som ett tecken på hur det allt mer skulle komma att bli?

Men leende och självklar betraktar ängeln kortets tecknare och oss andra betraktare. Ett leende till jul är inte heller det så dumt!

Strid om gröten

Detta annorlunda julkort är poststämplat i Upsala den 23/12 1904 och sänt till en adress i Ramsjö. En nyttig påminnelse om tider då maten var knapp. Alla i vårt land fick den gången inte äta sig mätta.

Till och med om gröten skulle man kämpa. Rimmet lyder:
Här skall bli en strid
Om gröten, hvari ske´n man doppar;
Ty, vi lefva i en tid,
Då magen full man icke stoppar!

Hur denna strid och kamp om livsmedel och dagligt bröd kunde förenas med en tillönskan om en God jul är för oss sentida en gåta.

Överflödsjulen då var begränsad till färre människor. Välfärd var ingen verklighet för ett stort flertal. Svält och hunger fanns närvarande. Fattigdom och arbetslöshet en realitet. Insamlingar och privata gåvor var ett sätt att lindra nöden när samhället inte förmådde. Julfemman, som man förknippar med redaktör Gustaf Albin i Svenska Dagbladet, var ett sådant initiativ från 1920-talet som gav visst bistånd under just julperioden.

Jag har aldrig förstått varför välgörenhet måste spelas ut mot vad stat och kommun förmår. Systemfel blir ju inte bättre för att man avstår från bistånd från dem som har resurser och kan dela med sig. Visst vet jag att man kan bruka välgörenhet för att befästa klyftor och för att slippa genomföra nödvändiga reformer.

Ett generellt avfärdande av generositet från dem som vill och kan komma andra till hjälp är egendomligt. Tvärt om borde man uppmuntra att de utsatta får stöd från fler källor. Man kan ge bistånd utan att förödmjuka människor, utan att befästa dem i underläge eller utenförskap! Mellanhänder kan vara ett av flera sätt att klara det. Min övertygelse är att stat och kommun just nu inte fullt ut klarar sin uppgift. Alla goda krafter behövs för att lätta människors bördor.

De försvunna julkorten

Ett importerat och ålderdomligt julkort, "printed in Germany". Motivet tillhör de undanskuffade, ja de nästan helt försvunna. Även om den som letar länge möjligen kan hitta enstaka kort med motiv från julens evangelium. Tomtarna härskar. Men man får inte räkna bort idylliska scener med ljus och granar. En antydan om en återvändande naturreligion månne?

De vise männen från fjärran har här redan nått fram med sina gåvor. Farbror röd, grön och blåviolett verkar ha tänkt på hur de skulle göra sig på vykort eftersom de har försett sig med så granna och olikfärgade dräkter. Ett par mantlar har till och med med hermelinkragar om man ser efter riktigt noga, ett kungligt attribut.

Och Maria, Josef och Jesus har fått var sin rejäl gloria. Av stallet märks inte mycket. En mur utgör barriär mot palmer och grönska och markerar ett slags inne. Och ett antytt stengolv ger det hela mer kyrkliga associationer. Djurens frånvaro markerar också att det är som en tablå, ett kyrkospel, snarare än ett försök till realism. Maria har himmelsblå dräkt och stjärnbeströdd, kanske för att vi ska minnas orden:
Ave, Maris Stella, Dei mater alma, atque semper virgo, felix cæli porta.
Var hälsad, havets stjärna, Guds milda moder, alltid rena Jungfru, himmelens saliga port.

Eller som det heter i Anders Frostenssons bearbetning:
Stjärna över haven,
Du Guds milda moder,
nu och alltid jungfru,
barn av himmelsljuset.

Med Guds son i famnen
var för oss en moder.
Han är din och given
genom dig till alla.

(Ur Katolska kyrkans psalmbok, nr 464)

Julottehälsning

Ett julkort med en inbjudan. Motivet är självklart från julottan, den julgudstjänst som de flesta besökte förr. Psalmtavlan och ljushållaren på väggen avslöjar att platsen är en kyrka.



Gruppen av barn står samlade som om de sjöng i en barnkör, även om sådana inte var så vanliga om man blickar tillbaka i tiden. Snarare är det ett sätt att understryka att de unga sjunger med de gamla.



Hur man kan veta att det är från juldagens morgon? Psalmtavlan avslöjar. Där har man hängt psalm nummer 55. Förr var det utan tvekan julottemorgonens främsta psalm. Än idag är det mest i julottan den sjungs eftersom den börjar med den storstilade morgonstunden:

Var hälsad sköna morgonstund,
som av profeters helga mun
är oss bebådad vorden!
Du stora dag, du sälla dag,
på vilken himlens välbehag
ännu besöker jorden!
Unga sjunga
med de gamla,
sig församla
jordens böner
kring den störste
av dess söner.

Med detta önskar jag stillsams besökare: En riktigt god jul!