Förströdda änglar över krubban

Ännu ett julkort med den klassiska krubbscenen. Utanför stallet står man uppställd med Jesus som blickfång i kortets mitt. Här med halva änglar svävande bland molnen som dragna av kometen/stjärnan mot nya uppgifter. Eller kanande ner längs det påkostade taket med sina mäktiga plankor. Änglarna uppträder parvis och betraktar förstrött scenen nedan, snarare än deltar i den. Märk också att de obligatoriska stjärnorna knappt får plats.

Och Josef den stackaren har inte ens fått en gloria. De är reserverade för mor och barn. Jesus håller handen för munnen som skulle han viska sitt budskap till världen.

Fåren, skapelsens representanter är på denna bild bortvända. Däremot är herdarna, här även en liten barnarbetare, samlade i tillbedjan runt krubban.

Udda är att Josef står placerad som en patriark ovanför barnet med ett rödaktigt stort skägg och därtill ett bångstyrigt huvudhår.

Kortet är stämplat i Askersund 23/12 1916 och skickat till Bofors.

Ängeln som ler mot oss

En änlgabild skickad till Tanto i Stockholm julen 1904. Här hade tomten konkurrens. I korgen bär ängeln julklappar till de små. Där finns en docka och en liten tomte. Och, än märkligare, ängeln har med sig en färdigklädd gran. Ringanordningen tycks inneffektiv då klockan sitter på utsidan av huset, som sutte den där enbart för att ringa in julen.

Ängelns överdrivna barnslighet, gullig med rodnader på kinderna, kokett blickande, i en av vår tids främsta kameraposer, bakåt över sin axel, skymmer, rör till och döljer julens änglabilder. Här står ingen himmelens härskara beredd att sjunga Guds lov, som hör samman med fred på klyftornas och hatets jord. Här finns ingen väldighet som skulle tvinga ängeln att lugna folk med den sedvanliga änglahälsningen: Var inte rädd!

Småänglar kanske övar sig för större uppdrag genom att springa små bud? Med sina bara armar borde det ändå vara kallt för ängeln, men dessa himlens mera barnsliga budbärare står förmodligen över sådana realiteter?

Fönstret är upplyst och det antyder att husets folk är hemma, att de väntar sitt besök.

Ser man mot skyn tycks det snöa men de guldiga prickarna på himlen kan också tänkas vara stjärnor. Den främre husfasaden har spetsigt tak och verkar dölja en riktig kyrkspira i bakgrunden. Närvarande men dold? Förskjuten ut i periferin som ett tecken på hur det allt mer skulle komma att bli?

Men leende och självklar betraktar ängeln kortets tecknare och oss andra betraktare. Ett leende till jul är inte heller det så dumt!

Julottehälsning

Ett julkort med en inbjudan. Motivet är självklart från julottan, den julgudstjänst som de flesta besökte förr. Psalmtavlan och ljushållaren på väggen avslöjar att platsen är en kyrka.



Gruppen av barn står samlade som om de sjöng i en barnkör, även om sådana inte var så vanliga om man blickar tillbaka i tiden. Snarare är det ett sätt att understryka att de unga sjunger med de gamla.



Hur man kan veta att det är från juldagens morgon? Psalmtavlan avslöjar. Där har man hängt psalm nummer 55. Förr var det utan tvekan julottemorgonens främsta psalm. Än idag är det mest i julottan den sjungs eftersom den börjar med den storstilade morgonstunden:

Var hälsad sköna morgonstund,
som av profeters helga mun
är oss bebådad vorden!
Du stora dag, du sälla dag,
på vilken himlens välbehag
ännu besöker jorden!
Unga sjunga
med de gamla,
sig församla
jordens böner
kring den störste
av dess söner.

Med detta önskar jag stillsams besökare: En riktigt god jul!

Advent

Julbelysningen är redan tänd över affärsgatorna. Julskyltningen är startskottet. Och i Gotlands radio har man spelat julmusik med lokala artister. Julen är här, tycks man mena. Vi måste ta ut det mesta redan innan julen är här. Varför skall den bara vara några dagar, när man njuta av den en hel månad. Tomtar och girlanger väller ut ur butikerna. För varje dag rullas ljudmattan ut över varuhus, hotell och hissar: Hej tomtegubbar i Stilla Natt. Jag såg tomten kyssa mamma och det blev Gläns över sjö och strand. Räven överraskar isen när Natten går tunga fjät. Julen är här!

Så trollade man bort advent som förberedelsetid. Advent är inte ens förordet till julen utan ett evenemang som går av stapeln en enda kyrksam söndag. Kyrkoårets finess går alltmer förlorad. Istället gäller det att dra ut på det roliga. Och minska eller alldeles ta bort det som tvingar till reflektion och eftertanke. Adventsfastans beredelse förstärkte kraftfullt julen som fest och högtid.

Envist gnolar jag: Det är advent, det är advent...