13 december 2020

Adventskalender 13

 

Lucia har detta år blivit fokus för en ny kampanj från Svenska kyrkans sida att bekämpa barnäktenskap. Hennes egen historia, den unga kvinnan från Syrakusa, är illustrativ. Hon avstår från ett giftermål till förmån för fattiga och behövande och blir anmäld till myndigheterna som kristen av sin besvikne fd fästman och får slutligen lida martyrdöden under en kejsares förföljelse av kristna. 

Motiven i Lucias historia håller för att uppmärksamma situationen för alla dem som förföljs för sin kristna tros skull. Än så länge blygs Svenska kyrkan för att enbart försvara förföljda kristna, alla som förtrycks för sin tros och övertygelses skull ska liksom med. Som vore det förmätet att stå upp för de oräkneliga kristna som lider, om det så är i Nigeria, Turkiet, Egypten eller någon annan stans. Men en omvändelse kanske kan äga rum. Kyrkan kan nog ta sig an flera frågor om trosförföljelse, men behöver nödvändigtvis inte göra det samtidigt varje gång.

Lucia som ljusbärerska i mörka tider kan gott behövas i vårt gråmörka advent.

12 december 2020

Adventskalender 12


Så här minns jag min barndom under 50-talet. Snö överallt. Ylletröja och vantar. Ibland en vinterjacka. En mössa som blev för varm och fick åka av. En blöt kalufs (frisyr eller hårsvall). Bus och upptåg med snöbollar.

Som julkort är det lite uppkäftigt. Akta dig! Jag siktar på dig med mina hårda snöbollar. I själva verket skulle jag aldrig kasta på familjens vänner eller främlingar. Syskon och lekkamrater var en annan sak.

Pojken står mitt i bilden med varsin ståtlig snötäckt gran på ömse sidor i bakgrunden. Grantopparna pekar mot ovan, inte olikt kyrktornens spiror. Himlen är ljusblå och motivet så ljust att solen nog skiner.

Ibland fick vi åka till kusinerna i Katthammarsvik i familjens Ford Anglia. Där kunde an inte ha oss inomhus, så stökiga lär vi bröder ha varit. En liten stund efter barnsläppet var vi täckta i snö från topp till tå. Vi ser ut som om vi varit nedgrävda i snödrivorna. En kusin stod prydligt ren vid sidan om, utan en snöflinga på sig. Att de stod ut med oss...

Vill man hitta en livåskådningsmässig koppling till detta ack så oskyldiga kort går det med viss ansträngning. Under vintern kanske man kunde säga: den som är utan synd kastar första snöbollen. Ynglingen har tänkt att han klarar sig och har laddat upp med ett vapenförråd av färdigrullade snöbollar. Men den som tänker efter vet sig aldrig helt vara utan skuld. Detta talesätt har sitt ursprung i Bibeln när någon skulle stenas och Jesus hindrar det med sina ord. Den som är utan synd kan spränga eller skjuta i svenska förorter? Allt sådant borde tystna inför insikten om att skuld drabbar oss alla, visserligen i olika styrkor, men i alla fall borde tanken få oss att hejda all eskalering av våld och förtryck.

11 december 2020

Adventskalender 11

 


Ett kort från 1901 som förvarnar om en resande som kommer att inträffa "å Eder plats" med prov på allehanda tyger och "Filtar, Mattor, Borddukar, Rullgardiner, Färdiggjorda manskläder"! Tanken är att besöket ska resultera i beställningar på dessa varor.

Det resande ombudet fick vara beredd på strapatser eftersom denna gång var det Wisby och handlaren Hugo Pettersson som skulle besökas. Idag tar resan drygt 3 timmar, då kunde den ta en hel arbetsdag i anspråk ibland med tillhörande oväder och storm.

Kortet är en föregångare till postorder och näthandel, på den tiden med många fler mellanled och personliga kontakter innan varorna kunde hamna hos en handlare. Men sedan kunde lyckliga Wisbybor köp sig en rullgardin till jul och en färdiggjord helgdagsrock åt far och möjligen en söndagskjol åt mor...

10 december 2020

Adventskalender 10

 


Som en uppföljning till dagen före (9). Då visades en julkort med en bock, så även idag.

Detta blir nästan en bekräftelse på synpunkter som cirkulerar: att det skrivs alldeles för mycket onödigt på sociala medier. Det tycks till höger och vänster, myter och rykten frodas, vanföreställningar sprids. Det är som om åsikter är fakta och tyckanden bevis.

Om kortet här intill kan man, om man så vill, tycka mycket. Man kan tycka om eller inte. Anse att kortet är fint eller larvigt.

Själv uppskattar jag det för det glada hoppet mot framtiden med dolda presenter (möjligheter). Snön ligger vit på marken och det fortsätter snöa. 

Den anspråkslösa versen här intill uppmuntrar också med sin önskan om ett helgfirande i fröjd (!) och frid...

Kortet är tillverkat av Turitz & Co., Göteborg. Portosatsen är 5 öre "om endast 5 ord skrivas, annars som brevkort".

09 december 2020

Adventskalender 9


En julbock pryder dagens kort. En trög bock som en blårockad tomte försöker knuffa igång, ungefär som en bil som inte vill starta. Kortet har prunkande kurbitser (dekorativa krumelurer ofta i form av blommor) så kortet får drag av allmogekonst och hantverk.

En bock i jultid kan nog anses gå tillbaka till asaguden Tors bockar. Julbocken har levt länge i Sverige med olika traditioner att gå runt i gårdarna  med upptåg och sång.

All känner till att Gävle ståtar med sin eldfängda bock på Slottstorget och Örebro har en reslig dito i mera resistenta grangrenar och uppställd på Järntorget. 

Under min uppväxt stod det alltid en halvmetershög halmbock bredvid granen. Vad denhade där att göra förstod ingen av oss, den bara hörde till. Bocken har varit relativt vanlig på julkort, men har numera tynat bort.

08 december 2020

Adventskalender 8


I en gul cirkel med svart botten koncentreras det mesta av bildens betydelsebärande föremål. Ljusstake och ljus, blomkruka och julblomma. Där ryms även huvudena på de två personerna, en mor och dotter kan man förmoda.

Nästan under bordet förmedlas julgåvan. En väl inslagen julklapp, med lack och snören. Ett motiv som detta skulle få personer välja att sända idag. Frisyrerna och kläderna är inte alldeles populära i dessa dagar. Men rätt vad det är, obegripligt när, återvänder kläd- och frisyrmode så att den som aldrig ändrar sig kan bli "inne" igen efter att ha varit "ute".

Vad gäller kyrkoåret och den bakomliggande tron har det varit ute ett bra tag. Den enda dagen som år efter år hållit ställningarna är 1 söndagen i advent. Märkligt eftersom kyrkoårets största dagar är Juldagen och Påskdagen! Men just den söndagen vallfärdar (!) människor tillbaka till den kyrka de en gång hade mer kontakt med. Då är kyrkorummet festklätt, ljusbågar i fönster och ljus på bänkgavlarna. Då är altaret dukat med blommor och sex ljus!

Märkligt nog är den gudstjänsten, trots att den kan vara lång och påverkad av trängsel, populär och fortsatt uppskattad. Till fenomenet fins flera förklaringar. Igenkänningen är stor med så gott som samma psalmer år efter år. Palmsöndagen, sju dagar före påsk, har så gott som samma texter. Då får man dessutom ofta delta i processioner och vifta med palmblad. Första advent håller ställningarna även beroende på positiva vibrationer kring texterna och oftast en uppmuntrande förkunnelse. Ja, det mesta, även körsångerna tas entusiastiskt emot. Förutom i år då 8 personer fick delta i gudstjänsten! En korkad inskränkning i en tid då varuhusen fick fortsatt fyllas, men inte kyrkan, trots att människan inte lever av bröd allenast!


07 december 2020

Adventskalender 7

 


Sångövning eller bara sång? Övning andas av förberedelse, så nu i advent är det nog preparationer inför något senare framträdande, kanske som nissar i ett luciatåg? Detta år blir firandet av Lucia huvudsakligen en digital affär. Ingen vill bli smittad precis inför premiären för de olika vaccinerna. Känns tomt och ensligt att inte få vara med när kyrkorummet släcks ner och ljusets drottning med sitt stora och sjungande följe kommer skridande med hopp i en mörk tid...

Engagemanget på kortet är det inget fel på. Här sjungs för "fulla muggar"! Den vetgirige kan kolla uttrycket här. Ska nog sluta använda detta talesätt efter denna insikt.

På kortets piano står noterna till: Nu är det jul igen... Ovanpå pianot tronar tulpaner! Inga julblommor direkt. Lägg märke till pianopallen som har skruvats upp rejält. Förmodligen har tomten snurrat upp sig själv. Pallen är för hög för att bara hoppa upp och sätta sig på, det kan du hoppa upp och sätta dig på som man säger. Inget pedalspel denna gång. Tomten når inte. En annan detalj är det resliga ljuset till vänster om tomtepianisten (med slidkniv och allt).

Kortet är adresserat till en befälselev Larsson i Årsunda och undertecknat av 31! I stil med 91:an Karlsson. Portot var 5 öre.


06 december 2020

Adventskalender 6


Den 22 oktober 1894 sände Kungliga bibliotekets låneexpedition ut en påminnelse om att en bok, på tyska (!), om reformationen, skulle lämnas tillbaka. Säkerligen en alldeles vanlig händelse i en tid när böcker var något mycket speciellt. 

Vi som lever nu får lätt för oss att vår tid överglänser andra tider. Vår hågkomst 2017 av reformationstiden fick hjälp av påvens besök i Lund och den stora ekumeniska gudstjänsten.


Mängder av böcker publicerades på reformationstemat. Luther kom i ropet igen, åtminstone för en kort tid, och ekumeniken verkade för ett ögonblick inte alldeles fast i hjulspåren att vara något diplomatiskt snarare än enande och samfundsförenande. I slutet av 1800-talet var ekumeniken fortfarande djupfryst och oupptäckt. Det gör inte vår tid överlägsen, bara annorlunda.

Då gick det i alla fall att skriva Här på försändelser som skulle förmedlas inom samma stad! Men nu för tiden, när posten från Örebro först måste resa till Västerås innan den får återvända hit till här, så fungerar det inte. Här har liksom upphört. 

Då handstämplades brev och kort på orten. Fem öre var portot på det förfrankerade tjänstekortet. Ett kort som mottagaren förmodligen inte ville ha. Vem vill bli påmind om sådant man inte fullgjort? I advent får vi tänka efter själva. Är det något jag skulle ha gjort, något som jag har prokrastinerat? Skjutit upp till morgondagen? Låtit det bero? Struntat i? Som att lämna tillbaka en bok jag lånat. Eller hört av mig till en vän...

05 december 2020

Adventskalender 5


Adventstiden tickar på och får sin rytm genom de olika söndagarna i kyrkoåret. Karaktären försöker man fånga i evangelieboken (den där kyrkoårets texter samlats) genom olika teman. Första söndagen i advent: Ett nådens år. Då inleds ett nytt kyrkoår. Den dagen byter man till en ny årgång texter (utav tre serier). Flera texter skildrar hur Jesus tågar in i Jerusalem. Andra söndagen i advent: Guds rike är nära. Då kan man koppla Jesu intåg till det annalkande Gudsriket. Tredje söndagen i advent: Bana väg för Herren. Den dagen får Johannes döparen bereda människor för den som kommer. Fjärde söndagen i advent: Herrens moder. Maria, Jesu mor, får stå i förkunnelsens mitt. Snart ska hon föda.

Men, för många människor i vår tid är detta grekiska, dvs okänt och obekant. Materien är lika främmande för de flesta som kvantfysik eller nanopartiklar. Om man ens vet att det finns ett kyrkoår är dess uppbyggnad fördold och förlorad. Skulle man råka gå i kyrkan någon enstaka gång missar man förståelsen av den söndagens betydelse i kyrkoårets helhet. Dem kvittar det nog men det har funnits tider då kyrkans år var varje persons år. Livsrytmen hörde samman och fick innebörd och tydning genom de olika söndagarnas tematik och budskap.

Dagens kort visar en äldre dam, en symbol för hela kyrkan (?), som sitter med familjebibeln uppslagen. Förmodligen ser vi en lördagskväll när helgen rings in klockan 18. Förr genom aftonsång eller helgsmålsbön. Idag ibland genom små program i SvT! Helgsmålet var en  förberedelse inför söndagen liksom advent är en förberedelse inför Julens helgdagar. Konstnär är Jenny Nyström. Portot är tio öre. Adressaten bodde i Östansjö. Ett extra märke sitter på kortets baksida med budskapet: Hemvärnet. På post för Sverige. Detsamma kunde sägas om damen vid sin Bibel!

Hur damen lyckats få tulpaner runt juletiden i dåtidens Sverige är en gåta. Det hemstöpta trippelljuset ger stämning mot den fina stjärnehimlen utanför fönstret.

04 december 2020

Adventskalender 4


Helge Artelius är konstnären bakom denna överdådiga leverans. Fatet dignar av frukter på väg, burna av en ung och förmodligen nyanställd person. Arbetskläderna är i tunnaste laget för den som med fart och fläkt sköter hemleveranser i årets december, dvs i Covid-tider. Detta elände kunde Artelius naturligtvis inte förutse för decennier sedan.

Beredskapsregeringen, eller var det   -myndigheten, har uppmanat folk att redan nu julhandla. Man kan laga julmaten i förtid och frysa in det mesta. Så undviker man köer och kaos för hem och handlare.

Kortet såldes med förtryckta hälsningen: Hjärtlig gratulation på textsidan. Men med alla dessa lysande stjärnor som omger det solgula motivet passar det lika bra i advent och inför jul.

Utan tvekan skulle jag vilja ha originalet till detta kort och hänga det på väggen hemma. Undrar var alla gamla ursprungsmålningar till jul- och påskkorten egentligen finns? Hänger några hemma i människors vardagsrum eller ligger de flesta begravda i något gammalt arkiv? Hur som helst vore många sådana konstverk värda att lyftas fram och upp på synlig plats.

Kortet levererades 22 februari 1954 till Odensbacken. Portot var 20 öre.

03 december 2020

Adventskalender 3


Tredje december, som idag, ger oss tre veckor (3x7=21) till julafton. Förberedelser och förväntan brukar ta fart så här i början av december. Stjärnor har redan satts upp i fönstren och dukar och prydnader plockats fram. Hos somliga grannar står granen som ett lysande vittnesbörd om det som komma skall. Den lyser i natten men saknar glitter, julkulor och andra dekorationer.

Julkortet idag är som en besvärjelse eller en beställning så att när väl julen kommer ska det vara vackert väder och mycket snö. Granen i förgrunden har just klätt sig i juldräkten med stora snödrivor balanserande på sina grenar. I bakgrunden ligger den upplysta stugan, som en fyr lyser över havet kliver stugan fram ur mörka skogen, där hemtrevnad och värme säkert ska finnas, när man väl kommer dit.

Månen speglar sig i öppet vatten, snön till trots. Det kan inte vara alltför smällkallt. Isen har inte gått och lagt sig...

Förväntan är en viktig del av julhelgen, den laddas av att man tänker på den i förväg. Risken är att det som väntas förstoras så till den grad att ingenting kan motsvara och leva upp till sådana drömmar. 

I år nyktrar vi till eftersom vi inte kan dra ihop till ett större julfirande. Människor får omtänksamt nog ge varandra den bästa av möjliga klappar - tillgivenhet och kärlek på avstånd. Tills dess fejar vi lagom och tänker en smula.

02 december 2020

Adventskalender 2

 

En julgran bärs hem på dagens kort. Dess stam är smal som en skaft på en räfsa. Men det blev förstås lättare att bära. Kan det vara så att här har man fått med sig en toppgran? Inte för att den ser toppen ut, nej, för att den suttit högst upp i en vuxen storgran.

Månen skíner på en nästan blå himmel. Månen kommer som ett komma och går som ett g, fick man lära sig förr. Då visste man någorlunda i vilken fas månen befann sig.

Man kan tänka sig att kvinnans kläder är ett försiktigt sätt att närma sig tomtens textila och röda revir. Fart och fläkt i halsduken med samma mönster som mössa och tröja.

Detta var på den tiden då snön låg i drivor långt före jul! 

Påminner mig om att det börjar bli tid att tänka på årets julkort! I år kostar det 11 kronor att få en julhälsning förmedlad. Kortet här intill sändes till Årsunda och portot var 5 öre för att få det sänt och levererat. 


01 december 2020

Adventskalender 1

 


Ett julkort som speglar den tid då det var vanligt med rejäla mängder snö. Fåglarna behövde mer mat än de kunde skrapa och hacka fram själva. 

En julkärve bidrog till att hålla de små liven vitala och flygande. På kortet en flock domherrar, ett namn även kvinnliga fåglar fick dras med.

Till vänster om kärven går en person som just huggit sig en gran. Troligast är granen utvald och skördad på egen mark. Inte stulen i närmaste skog som somliga hava för sed.

Ett kort som signalerar idyll, se bara stugans med fönsterluckornas små hjärtan! Den blå himlen piggar också upp. 

Då var advent verkligen förberedelsernas och förväntans tid. Och inte inräknad i julen.Vore skönt om advent åter fick vara advent på egna meriter, och jul stod på egna ben!

Glad advent och ett Gott nytt kyrkoår!

 

29 november 2020

Komplexitetsreduktion, smaka på det

Urval, förenkling eller lögn och förfalskning är begrepp som överlappar varandra. Alla som destillerar det man ser och hör, till exempel sociologer eller journalister, löper risk att glida iväg så att förenklingen beljuger den verklighet som skulle beskrivas. I politikens värld är gränsen mellan fakta och fiktion hårfin eftersom man låter intrycken gå genom ideologiska filter som också kan förvränga och förvilla.

Ett ord, nytt för mig, dök upp i gårdagens tidningsläsning: komplexitetsreduktion! Ett ord att smaka på. Med begreppet som håv fångar man stort som smått i den dagliga nyhetsfloden. När utrymmet i etern eller på tidningssidorna får ursäkta att man inte redovisar sammanhang, bakgrund och historia blir det man berättar om gång på gång till osammanhängande händelser, svåra att få grepp om och förstå. Enskildheterna, händelserna, lyfts fram så att de framstår som en räcka orelaterade och icke-kausala tillfälligheter. Som när en fotbollsmatch beskrivs utifrån enstaka anfallares insatser och inte med hänsyn till laget, dess kunnande och strategier.

Nutidens mästare på komplexitetsreduktion är president Trump och flera andra autokrater som blir totalt svart-vita i språk och tänkande. Med en brist på förståelse för komplexa skeenden frodas idéer om sammansvärjningar, konspirationer och diaboliska fiender. Så undergräver och försvagar man normer och värden som håller ett helt samhälle samman och övergår till misstro och fiendskap mellan individer och grupper. Den dynamik som finns i sådana motsättningar ska ge tillräcklig luft under vingarna för att ett sådant odemokratiskt maktutövande ska kunna bestå.

28 november 2020

Terapeutisk bön

En gång läste jag en bok om Vad gör vi, när vi ber? Frågan har hängt kvar och den dyker ibland upp just när jag gått in i bönen. När människor söker efter stillhet, lugn och balans vänder de sig till exempel till yoga, meditation eller mindfulness. Att bön kan ha samma uppbyggliga och läkande verkan förefaller inte ha fallit någon in. Möjligen kan det bero på bönens tystnad, ingen berättar om vad bönen betytt för dem. En annan bönetystnad är att den privata bönen nästan blivit tabu att beröra. Vem vill utsättas för löje och offentlig kritik? 

Bön är så laddat att man ibland försökt förbjuda olika yrkesutövare att under arbetsdagen sända en bön mot himlen. Den bristande tilltron till bön kan bero på att att så få har praktiserat bön att de aldrig hunnit uppleva bönens terapeutiska egenskaper. En alltmer vikande gudstro gör också att bönen tynar bort. Det beds knappast längre i hemmen, vare sig bordsbön eller aftonbön. Församlingarnas förmåga att lära ut goda bönetraditioner imponerar inte. Undervisning och hjälpmedel saknas.

Vad vi gör när vi ber är att upprätta en dialog. Vi får en relation till den som är långt bortom vår föreställningsvärld. Detta fortlöpande samtal kan hjälpa oss att hantera oro och bekymmer. Bönen reducerar stressnivå och återger oss en balans som vi längtat efter. Om det är bönens Herre eller själva bedjandet som åstadkommer dessa goda följder kan vi låta bero. Min tro lutar åt det första men jag förstår samtidigt att bedjandet, ordlöst eller formulerat, öppnar djupare skikt i oss och bidrar till bearbetning av problem och burna bördor.

Själva bönen är en väg till tro. Det terapeutiska får man  "på köpet".  

27 november 2020

När vi tänker olika?

Åtskilliga gånger har en konflikt uppstått mellan det som "kyrkan" hävdar och det grupper och enskilda tänker och tror. Frågan om tillträde till prästämbetet har varit en sådan. Andra frågor där slitningar kan uppstå gäller t ex vapenexport, ekumenik, äktenskap, liturgi, partipolitik, kyrkosyn och vad som ger en kyrkas organisation legitimitet. Man kan undra hur vi enskilt och gemensamt ska hantera situationer när vi tänker olika?

Det kan även råda delade meningar om när och hur man ska avkrävas lojalitet som förtroendevald, anställd och/eller vigd. En distinktion har gjorts mellan ordningsfrågor och det som i högre grad gäller tro, bekännelse och lära. I det första fallet bör det finnas frihet att att göra och tänka olika. I det andra fallet är det svårare att ge variationer fritt spelrum, åtminstone om de avviker från kyrkans bekännelse så den uttolkas i de reformationens bekännelsetexter som kyrkan anslutit sig till.

Ett problem i en reformatorisk och evangelisk-luthersk kyrka som Svenska kyrkan är att det inte finns någon modell eller klargjord process för hur man kan ändra de hållningar som kyrkan tidigare haft. Här borde det finnas krav på teologiska och mångsidiga utredningar såväl som ekumeniska konsultationer. I Svenska kyrkans fall har man med knappast uppfyllt det första av dessa kriteriet och sällan eller aldrig det andra. Följden blir att det inte finns någon systematik eller rimlig logik i bekännelsearbetet.

Vindkantringar i "den allmänna opinionen" kan leda till att man förändrar gudstjänstens handbok och andra styrande böcker för att följa omgivningens förändringar. På området borde en försiktighetens ande råda tvärt emot vad som bör finnas på missionens och vittnesbördets fält där frimodighetens ande bör inspirera.

26 november 2020

Har kyrkan en vilja?

Har kyrkan, i vårt fall dels Svenska kyrkan och dels den världsvida Kristi kyrka, en vilja? Hur kan man veta vad kyrkan vill? Frågan uppstår ur min förra bloggpost då jag undrade om kyrkan vill att vi ska be, enskilt och gemensamt, trots att vi inte kan delta i församlingens huvudgudstjänst. Och inga andra gudstjänster för den delen.

Kyrkan är egentligen en omskrivning för kyrkans Herre, för Kristus. Att Kristus vill att gudsfolket ska be är uppenbart om man läser och tolkar Skriften. Mera oklart är det med vilken auktoritet den kyrkliga apparaten, kyrkomöte, stiftsfullmäktige och -styrelse, pastoratsfullmäktige och -styrelse, kan ha synpunkter på vad som är önskvärt inom den troende och gudstjänstfirande församlingen. De är inte auktoriserade bibeltolkare eller teologer som kan föreskriva hur kyrkans bön ska vara och se ut. Detta inte ens trots att de formellt kan fastställa kyrkans böcker och på så sätt är de som slår fast hur kyrkans gudstjänst ska vara. 

Frågan om kyrkans vilja hör samman med frågan om vem som kan tala å kyrkans vägnar. Om jag läst kyrkans bekännelsedokument rätt är det upp till varje kristen att vara delaktig i kyrkan och därmed också tala för den. Där gör sig inga politiska partier eller andra världsliga makthavare besvär, de har sitt eget regemente att hålla ordning på.

Nog fick man höra om hur forna kyrkomöten kunde uttrycka sig om sina beslut: vi och den Helige Ande har beslutat... Så förhåller det åtminstone sig inte i den svenska kyrkoprovinsen.

Om jag får säga hur jag tänker så vill kyrkan att vi ska be, enskilt och gemensamt!

25 november 2020

Vill kyrkan att vi ska be?

 Kan bön användas? Kan den brukas för olika syften man (kyrkan, församlingen, personen) vill uppnå? Eller är bön mest tänkt att vara individens samtal med Gud utifrån uppmaningen att inte be offentligt för syns skull utan dra sig undan i enskildhet? Finns ett både och?

Församlingen gemensamma förbön, ja alla församlingsböner, står insatta i ett sammanhang för att möjliggöra och uppnå olika saker. Syndabekännelsen är en bön som är tänkt leda fram till absolution, förlåtelse och upprättelse. Den allmänna förbönen har som ett syfte att beveka Herren att åtgärda de värsta bristerna som förtryck, svält, lidande och sjukdom. Även om man inte uppfattar som en postorderbeställning, som en maskin som gör saker bara man drar i bönespaken, så finns tron och förhoppningen enligt utsagor i Skriften att den som ber ska få.

Motbön finns också där man ber att något genom Guds ingripande ska misslyckas eller upphöra. En böneform som ofta används för politiska, sociala och ekonomiska syften. Särskilt den som lever i en mestadels svartvit värld kan riskera att hamna i motbönens nät. Äveså används bönen för ett bestämt syfte, något man vill uppnå. Bön mot pandemier, som Covid, är även motböner men både rimliga och berättigade. Sådana böner kan även formuleras positivt som bön för den sjukas tillfrisknande och hälsa.  

Bönen kan vara alldeles frivillig och spontan, men den kan också ske på uppmaning och förfrågan. Svenska kyrkans församlingar borde tro på förbön. Varför församlingarna inte uppmanar oss, avsidestagna och vi som har få möjligheter att delta i gudstjänsterna, att be kyrkan, församlingen, lokalsamhället, de Covidsjuka och så vidare är en obesvarad fråga. Ska den så förbli?

Vi kan ju redan be, och många gör det. Men i alla fall...



24 november 2020

Kyrkogångsseden


Svenska kyrkans kyrkogångsed med en grafisk bild under och efter pandemin. Rena ruinen...

20 november 2020

Skrumpnar den gudstjänstfirande församlingen?

Hur ska gudstjänstseden, detta att regelbundet gå i gudstjänst, kunna återupprättas så att kärnan, den gudstjänstfirande församlingen, inte förtvinar och skrumpnar? Med nuvarande restriktioner blir plötsligt gamla tankar på gudstjänst och mässfirande som ställföreträdande förverkligat eftersom så orimligt få kan delta fysiskt. Några få firar å de mångas vägnar tills församlingen i någon rimlig mening åter kan få möjlighet att vara med.

En överhängande risk när pandemin klingar av och vaccinen gör sin verkan är att än mer locka med det man tror att folk vill ha, istället för att erbjuda kyrkans tusenåriga liturgiska tradition och erfarenhet. Nya hyss och smörigt publikfriande i kyrkan kommer inte att råda bot på krisen! I längden vill man inte ha discoblinkande lampor monterade på altaret eller sekulära konserter. Bristen består ju i att evangeliet och förkunnelsen hörs allt mindre och att Kristus försoningsverk inte uppfattas eller förstås (så långt det är möjligt).

Gudstjänst som tolkar gudstjänst kan vara en väg för att öppna upp några av de många tecken och innebörder en alldeles vanlig högmässa erbjuder. Studiecirkalr och samtalsgrupper kan också fungera. Lotsar och guider som kan bistå och hjälpa människor genom det som lätt kan bli övermäktigt därför att kyrkans värld har blivit så främmande, Alienationen har redan satt in även bland relativt vanligt kyrkfolk. Så hur är det då inte för de på längre avstånd, de passiva, de avståndstagande?

Ska ett sådant program för att öppna vägarna till gudstjänsten fungera förutsätter det förstås att präster, musiker, diakoner, pedagoger och många andra själva har insikter och kunskaper rörande tro och bekännelse såväl som mässa och liturgi. Om man inte själv ser blir det svårare att få till det och den insikten kan man läsa sig till redan i Skriften.