Adventskalender 16

Vad nu då? Inget jul- eller nyårtskort?  Vad är det för en kalender? En diversifierad naturligtvis! Handlaren Hugo Pettersson i Wisby har fått ännu ett brefkort avsänt från Stockholm den 20/3 1899. Det är Hjalmar Svensson, från firma John Lundberg & C:o., som är ute och reser och bedömer att en dagslång båtresa till Wisby är värt besväret. Även där ute i Östersjön kan man behöva "Asfalt- och Förhydningspapp". 

Den resande Hjalmar erbjuder även alla slags "Skrif-, Post- & Konceptpapper". Vad det sistnämnda kan vara går att räkna ut, men för säkerhets skull kontrollerades ordet i SAOB (Svenska Akademiens Ordbok) och fick där följande besked: Koncept "-PAPPER. [jfr t. konzeptpapier] enklare skrivpapper, eg. avsett för koncept; kladdpapper. BoupptSthm 1682, s. 1113 a..." Tänk att behöva resa över Östesjön för att erbjuda kladdpapper! Det har hänt att mina predikningar varit koncept, handskrivna på konceptpapper, kladdpapper som är simplare än riktigt skrivpapper.

Det märkligaste ordet på kortet är nog "Maskinpapperspåsfabrik"! Påsar var en stor vara eftersom inga plastpåsar eller tygkassar fanns att uppbringa. Man bar varor i korg, säck eller påse för 121 år sedan. Därav uttrycket att något "varit i säck innan det kom i påse". Resande-Hjalmar erbjuder också kuvert i pluralis som då hette "kuverter"! Idag duger kuvert både som ett eller många.

Adventskalender 15

 

Först såg det ut som en chokladkartong med små bitar i. Men snart framgick det att här bakades det pepparkakor inför jul. Flickor kan verkligen allt möjligt! Och bestyren sker med belysning av ett levande ljus. Den gula cirkeln med blå botten är ett stildrag som återfinns på enstaka andra julmotiv. På så sätt lyfter konstnären fram den aktivitet som pågår, kavling av deg. Färgen på deg och kakor stämmer knappast, men bagaren har möjligen gått vidare till nya degar? Friskt vågat.

Kläder och frisyr pekar mot en tid som bekräftas av kortets stämpel: 23/12 1938  inför nyåret 1939. Orostider i världen, frid i köket.

Den gröna pallen och den vackert sittande hunden förhöjer intrycket.

Adventskalender 14

Flickor kan! I detta fall kasta snöboll och därefter åka kälke. Det som gäller för de olika könen är övning. Med lika möjligheter kommer samma förmågor.

De som vet det blev inte förvånade när män visade sig kunna mönstersticka och sy. Andra häpnade. Märkligt nog blev de textila männen snabbt mycket upphaussade och uppmärksammade. Ta till exempel Kaffe Fassett. Ja, han heter så. Han blev världskänd för sin stickning. Kaffe producerade mängder av böcker.

Kortet med snöbollsflickan sändes till Gävle den 30/12 1933 då portot fortfarande var 5 öre. Förlaget som producerade var Nordisk Konst i Stockholm.

Adventskalender 13

 

Lucia har detta år blivit fokus för en ny kampanj från Svenska kyrkans sida att bekämpa barnäktenskap. Hennes egen historia, den unga kvinnan från Syrakusa, är illustrativ. Hon avstår från ett giftermål till förmån för fattiga och behövande och blir anmäld till myndigheterna som kristen av sin besvikne fd fästman och får slutligen lida martyrdöden under en kejsares förföljelse av kristna. 

Motiven i Lucias historia håller för att uppmärksamma situationen för alla dem som förföljs för sin kristna tros skull. Än så länge blygs Svenska kyrkan för att enbart försvara förföljda kristna, alla som förtrycks för sin tros och övertygelses skull ska liksom med. Som vore det förmätet att stå upp för de oräkneliga kristna som lider, om det så är i Nigeria, Turkiet, Egypten eller någon annan stans. Men en omvändelse kanske kan äga rum. Kyrkan kan nog ta sig an flera frågor om trosförföljelse, men behöver nödvändigtvis inte göra det samtidigt varje gång.

Lucia som ljusbärerska i mörka tider kan gott behövas i vårt gråmörka advent.

Adventskalender 12

Så här minns jag min barndom under 50-talet. Snö överallt. Ylletröja och vantar. Ibland en vinterjacka. En mössa som blev för varm och fick åka av. En blöt kalufs (frisyr eller hårsvall). Bus och upptåg med snöbollar.

Som julkort är det lite uppkäftigt. Akta dig! Jag siktar på dig med mina hårda snöbollar. I själva verket skulle jag aldrig kasta på familjens vänner eller främlingar. Syskon och lekkamrater var en annan sak.

Pojken står mitt i bilden med varsin ståtlig snötäckt gran på ömse sidor i bakgrunden. Grantopparna pekar mot ovan, inte olikt kyrktornens spiror. Himlen är ljusblå och motivet så ljust att solen nog skiner.

Ibland fick vi åka till kusinerna i Katthammarsvik i familjens Ford Anglia. Där kunde an inte ha oss inomhus, så stökiga lär vi bröder ha varit. En liten stund efter barnsläppet var vi täckta i snö från topp till tå. Vi ser ut som om vi varit nedgrävda i snödrivorna. En kusin stod prydligt ren vid sidan om, utan en snöflinga på sig. Att de stod ut med oss...

Vill man hitta en livåskådningsmässig koppling till detta ack så oskyldiga kort går det med viss ansträngning. Under vintern kanske man kunde säga: den som är utan synd kastar första snöbollen. Ynglingen har tänkt att han klarar sig och har laddat upp med ett vapenförråd av färdigrullade snöbollar. Men den som tänker efter vet sig aldrig helt vara utan skuld. Detta talesätt har sitt ursprung i Bibeln när någon skulle stenas och Jesus hindrar det med sina ord. Den som är utan synd kan spränga eller skjuta i svenska förorter? Allt sådant borde tystna inför insikten om att skuld drabbar oss alla, visserligen i olika styrkor, men i alla fall borde tanken få oss att hejda all eskalering av våld och förtryck.

Adventskalender 11

 

Ett kort från 1901 som förvarnar om en resande som kommer att inträffa "å Eder plats" med prov på allehanda tyger och "Filtar, Mattor, Borddukar, Rullgardiner, Färdiggjorda manskläder"! Tanken är att besöket ska resultera i beställningar på dessa varor.

Det resande ombudet fick vara beredd på strapatser eftersom denna gång var det Wisby och handlaren Hugo Pettersson som skulle besökas. Idag tar resan drygt 3 timmar, då kunde den ta en hel arbetsdag i anspråk ibland med tillhörande oväder och storm.

Kortet är en föregångare till postorder och näthandel, på den tiden med många fler mellanled och personliga kontakter innan varorna kunde hamna hos en handlare. Men sedan kunde lyckliga Wisbybor köp sig en rullgardin till jul och en färdiggjord helgdagsrock åt far och möjligen en söndagskjol åt mor...

Adventskalender 10

 

Som en uppföljning till dagen före (9). Då visades en julkort med en bock, så även idag.

Detta blir nästan en bekräftelse på synpunkter som cirkulerar: att det skrivs alldeles för mycket onödigt på sociala medier. Det tycks till höger och vänster, myter och rykten frodas, vanföreställningar sprids. Det är som om åsikter är fakta och tyckanden bevis.

Om kortet här intill kan man, om man så vill, tycka mycket. Man kan tycka om eller inte. Anse att kortet är fint eller larvigt.

Själv uppskattar jag det för det glada hoppet mot framtiden med dolda presenter (möjligheter). Snön ligger vit på marken och det fortsätter snöa. 

Den anspråkslösa versen här intill uppmuntrar också med sin önskan om ett helgfirande i fröjd (!) och frid...

Kortet är tillverkat av Turitz & Co., Göteborg. Portosatsen är 5 öre "om endast 5 ord skrivas, annars som brevkort".

Adventskalender 9

En julbock pryder dagens kort. En trög bock som en blårockad tomte försöker knuffa igång, ungefär som en bil som inte vill starta. Kortet har prunkande kurbitser (dekorativa krumelurer ofta i form av blommor) så kortet får drag av allmogekonst och hantverk.

En bock i jultid kan nog anses gå tillbaka till asaguden Tors bockar. Julbocken har levt länge i Sverige med olika traditioner att gå runt i gårdarna  med upptåg och sång.

All känner till att Gävle ståtar med sin eldfängda bock på Slottstorget och Örebro har en reslig dito i mera resistenta grangrenar och uppställd på Järntorget. 

Under min uppväxt stod det alltid en halvmetershög halmbock bredvid granen. Vad denhade där att göra förstod ingen av oss, den bara hörde till. Bocken har varit relativt vanlig på julkort, men har numera tynat bort.

Adventskalender 8

I en gul cirkel med svart botten koncentreras det mesta av bildens betydelsebärande föremål. Ljusstake och ljus, blomkruka och julblomma. Där ryms även huvudena på de två personerna, en mor och dotter kan man förmoda.

Nästan under bordet förmedlas julgåvan. En väl inslagen julklapp, med lack och snören. Ett motiv som detta skulle få personer välja att sända idag. Frisyrerna och kläderna är inte alldeles populära i dessa dagar. Men rätt vad det är, obegripligt när, återvänder kläd- och frisyrmode så att den som aldrig ändrar sig kan bli "inne" igen efter att ha varit "ute".

Vad gäller kyrkoåret och den bakomliggande tron har det varit ute ett bra tag. Den enda dagen som år efter år hållit ställningarna är 1 söndagen i advent. Märkligt eftersom kyrkoårets största dagar är Juldagen och Påskdagen! Men just den söndagen vallfärdar (!) människor tillbaka till den kyrka de en gång hade mer kontakt med. Då är kyrkorummet festklätt, ljusbågar i fönster och ljus på bänkgavlarna. Då är altaret dukat med blommor och sex ljus!

Märkligt nog är den gudstjänsten, trots att den kan vara lång och påverkad av trängsel, populär och fortsatt uppskattad. Till fenomenet fins flera förklaringar. Igenkänningen är stor med så gott som samma psalmer år efter år. Palmsöndagen, sju dagar före påsk, har så gott som samma texter. Då får man dessutom ofta delta i processioner och vifta med palmblad. Första advent håller ställningarna även beroende på positiva vibrationer kring texterna och oftast en uppmuntrande förkunnelse. Ja, det mesta, även körsångerna tas entusiastiskt emot. Förutom i år då 8 personer fick delta i gudstjänsten! En korkad inskränkning i en tid då varuhusen fick fortsatt fyllas, men inte kyrkan, trots att människan inte lever av bröd allenast!

Adventskalender 7

 

Sångövning eller bara sång? Övning andas av förberedelse, så nu i advent är det nog preparationer inför något senare framträdande, kanske som nissar i ett luciatåg? Detta år blir firandet av Lucia huvudsakligen en digital affär. Ingen vill bli smittad precis inför premiären för de olika vaccinerna. Känns tomt och ensligt att inte få vara med när kyrkorummet släcks ner och ljusets drottning med sitt stora och sjungande följe kommer skridande med hopp i en mörk tid...

Engagemanget på kortet är det inget fel på. Här sjungs för "fulla muggar"! Den vetgirige kan kolla uttrycket här. Ska nog sluta använda detta talesätt efter denna insikt.

På kortets piano står noterna till: Nu är det jul igen... Ovanpå pianot tronar tulpaner! Inga julblommor direkt. Lägg märke till pianopallen som har skruvats upp rejält. Förmodligen har tomten snurrat upp sig själv. Pallen är för hög för att bara hoppa upp och sätta sig på, det kan du hoppa upp och sätta dig på som man säger. Inget pedalspel denna gång. Tomten når inte. En annan detalj är det resliga ljuset till vänster om tomtepianisten (med slidkniv och allt).

Kortet är adresserat till en befälselev Larsson i Årsunda och undertecknat av 31! I stil med 91:an Karlsson. Portot var 5 öre.

Adventskalender 6

Den 22 oktober 1894 sände Kungliga bibliotekets låneexpedition ut en påminnelse om att en bok, på tyska (!), om reformationen, skulle lämnas tillbaka. Säkerligen en alldeles vanlig händelse i en tid när böcker var något mycket speciellt. 

Vi som lever nu får lätt för oss att vår tid överglänser andra tider. Vår hågkomst 2017 av reformationstiden fick hjälp av påvens besök i Lund och den stora ekumeniska gudstjänsten.

Mängder av böcker publicerades på reformationstemat. Luther kom i ropet igen, åtminstone för en kort tid, och ekumeniken verkade för ett ögonblick inte alldeles fast i hjulspåren att vara något diplomatiskt snarare än enande och samfundsförenande. I slutet av 1800-talet var ekumeniken fortfarande djupfryst och oupptäckt. Det gör inte vår tid överlägsen, bara annorlunda.

Då gick det i alla fall att skriva Här på försändelser som skulle förmedlas inom samma stad! Men nu för tiden, när posten från Örebro först måste resa till Västerås innan den får återvända hit till här, så fungerar det inte. Här har liksom upphört. 

Då handstämplades brev och kort på orten. Fem öre var portot på det förfrankerade tjänstekortet. Ett kort som mottagaren förmodligen inte ville ha. Vem vill bli påmind om sådant man inte fullgjort? I advent får vi tänka efter själva. Är det något jag skulle ha gjort, något som jag har prokrastinerat? Skjutit upp till morgondagen? Låtit det bero? Struntat i? Som att lämna tillbaka en bok jag lånat. Eller hört av mig till en vän...

Adventskalender 5

Adventstiden tickar på och får sin rytm genom de olika söndagarna i kyrkoåret. Karaktären försöker man fånga i evangelieboken (den där kyrkoårets texter samlats) genom olika teman. Första söndagen i advent: Ett nådens år. Då inleds ett nytt kyrkoår. Den dagen byter man till en ny årgång texter (utav tre serier). Flera texter skildrar hur Jesus tågar in i Jerusalem. Andra söndagen i advent: Guds rike är nära. Då kan man koppla Jesu intåg till det annalkande Gudsriket. Tredje söndagen i advent: Bana väg för Herren. Den dagen får Johannes döparen bereda människor för den som kommer. Fjärde söndagen i advent: Herrens moder. Maria, Jesu mor, får stå i förkunnelsens mitt. Snart ska hon föda.

Men, för många människor i vår tid är detta grekiska, dvs okänt och obekant. Materien är lika främmande för de flesta som kvantfysik eller nanopartiklar. Om man ens vet att det finns ett kyrkoår är dess uppbyggnad fördold och förlorad. Skulle man råka gå i kyrkan någon enstaka gång missar man förståelsen av den söndagens betydelse i kyrkoårets helhet. Dem kvittar det nog men det har funnits tider då kyrkans år var varje persons år. Livsrytmen hörde samman och fick innebörd och tydning genom de olika söndagarnas tematik och budskap.

Dagens kort visar en äldre dam, en symbol för hela kyrkan (?), som sitter med familjebibeln uppslagen. Förmodligen ser vi en lördagskväll när helgen rings in klockan 18. Förr genom aftonsång eller helgsmålsbön. Idag ibland genom små program i SvT! Helgsmålet var en  förberedelse inför söndagen liksom advent är en förberedelse inför Julens helgdagar. Konstnär är Jenny Nyström. Portot är tio öre. Adressaten bodde i Östansjö. Ett extra märke sitter på kortets baksida med budskapet: Hemvärnet. På post för Sverige. Detsamma kunde sägas om damen vid sin Bibel!

Hur damen lyckats få tulpaner runt juletiden i dåtidens Sverige är en gåta. Det hemstöpta trippelljuset ger stämning mot den fina stjärnehimlen utanför fönstret.

Adventskalender 4

Helge Artelius är konstnären bakom denna överdådiga leverans. Fatet dignar av frukter på väg, burna av en ung och förmodligen nyanställd person. Arbetskläderna är i tunnaste laget för den som med fart och fläkt sköter hemleveranser i årets december, dvs i Covid-tider. Detta elände kunde Artelius naturligtvis inte förutse för decennier sedan.

Beredskapsregeringen, eller var det   -myndigheten, har uppmanat folk att redan nu julhandla. Man kan laga julmaten i förtid och frysa in det mesta. Så undviker man köer och kaos för hem och handlare.

Kortet såldes med förtryckta hälsningen: Hjärtlig gratulation på textsidan. Men med alla dessa lysande stjärnor som omger det solgula motivet passar det lika bra i advent och inför jul.

Utan tvekan skulle jag vilja ha originalet till detta kort och hänga det på väggen hemma. Undrar var alla gamla ursprungsmålningar till jul- och påskkorten egentligen finns? Hänger några hemma i människors vardagsrum eller ligger de flesta begravda i något gammalt arkiv? Hur som helst vore många sådana konstverk värda att lyftas fram och upp på synlig plats.

Kortet levererades 22 februari 1954 till Odensbacken. Portot var 20 öre.

Adventskalender 3

Tredje december, som idag, ger oss tre veckor (3x7=21) till julafton. Förberedelser och förväntan brukar ta fart så här i början av december. Stjärnor har redan satts upp i fönstren och dukar och prydnader plockats fram. Hos somliga grannar står granen som ett lysande vittnesbörd om det som komma skall. Den lyser i natten men saknar glitter, julkulor och andra dekorationer.

Julkortet idag är som en besvärjelse eller en beställning så att när väl julen kommer ska det vara vackert väder och mycket snö. Granen i förgrunden har just klätt sig i juldräkten med stora snödrivor balanserande på sina grenar. I bakgrunden ligger den upplysta stugan, som en fyr lyser över havet kliver stugan fram ur mörka skogen, där hemtrevnad och värme säkert ska finnas, när man väl kommer dit.

Månen speglar sig i öppet vatten, snön till trots. Det kan inte vara alltför smällkallt. Isen har inte gått och lagt sig...

Förväntan är en viktig del av julhelgen, den laddas av att man tänker på den i förväg. Risken är att det som väntas förstoras så till den grad att ingenting kan motsvara och leva upp till sådana drömmar. 

I år nyktrar vi till eftersom vi inte kan dra ihop till ett större julfirande. Människor får omtänksamt nog ge varandra den bästa av möjliga klappar - tillgivenhet och kärlek på avstånd. Tills dess fejar vi lagom och tänker en smula.

Adventskalender 2

 

En julgran bärs hem på dagens kort. Dess stam är smal som en skaft på en räfsa. Men det blev förstås lättare att bära. Kan det vara så att här har man fått med sig en toppgran? Inte för att den ser toppen ut, nej, för att den suttit högst upp i en vuxen storgran.

Månen skíner på en nästan blå himmel. Månen kommer som ett komma och går som ett g, fick man lära sig förr. Då visste man någorlunda i vilken fas månen befann sig.

Man kan tänka sig att kvinnans kläder är ett försiktigt sätt att närma sig tomtens textila och röda revir. Fart och fläkt i halsduken med samma mönster som mössa och tröja.

Detta var på den tiden då snön låg i drivor långt före jul! 

Påminner mig om att det börjar bli tid att tänka på årets julkort! I år kostar det 11 kronor att få en julhälsning förmedlad. Kortet här intill sändes till Årsunda och portot var 5 öre för att få det sänt och levererat. 

Adventskalender 1

 

Ett julkort som speglar den tid då det var vanligt med rejäla mängder snö. Fåglarna behövde mer mat än de kunde skrapa och hacka fram själva. 

En julkärve bidrog till att hålla de små liven vitala och flygande. På kortet en flock domherrar, ett namn även kvinnliga fåglar fick dras med.

Till vänster om kärven går en person som just huggit sig en gran. Troligast är granen utvald och skördad på egen mark. Inte stulen i närmaste skog som somliga hava för sed.

Ett kort som signalerar idyll, se bara stugans med fönsterluckornas små hjärtan! Den blå himlen piggar också upp. 

Då var advent verkligen förberedelsernas och förväntans tid. Och inte inräknad i julen.Vore skönt om advent åter fick vara advent på egna meriter, och jul stod på egna ben!

Glad advent och ett Gott nytt kyrkoår!

 

Komplexitetsreduktion, smaka på det

Urval, förenkling eller lögn och förfalskning är begrepp som överlappar varandra. Alla som destillerar det man ser och hör, till exempel sociologer eller journalister, löper risk att glida iväg så att förenklingen beljuger den verklighet som skulle beskrivas. I politikens värld är gränsen mellan fakta och fiktion hårfin eftersom man låter intrycken gå genom ideologiska filter som också kan förvränga och förvilla.

Ett ord, nytt för mig, dök upp i gårdagens tidningsläsning: komplexitetsreduktion! Ett ord att smaka på. Med begreppet som håv fångar man stort som smått i den dagliga nyhetsfloden. När utrymmet i etern eller på tidningssidorna får ursäkta att man inte redovisar sammanhang, bakgrund och historia blir det man berättar om gång på gång till osammanhängande händelser, svåra att få grepp om och förstå. Enskildheterna, händelserna, lyfts fram så att de framstår som en räcka orelaterade och icke-kausala tillfälligheter. Som när en fotbollsmatch beskrivs utifrån enstaka anfallares insatser och inte med hänsyn till laget, dess kunnande och strategier.

Nutidens mästare på komplexitetsreduktion är president Trump och flera andra autokrater som blir totalt svart-vita i språk och tänkande. Med en brist på förståelse för komplexa skeenden frodas idéer om sammansvärjningar, konspirationer och diaboliska fiender. Så undergräver och försvagar man normer och värden som håller ett helt samhälle samman och övergår till misstro och fiendskap mellan individer och grupper. Den dynamik som finns i sådana motsättningar ska ge tillräcklig luft under vingarna för att ett sådant odemokratiskt maktutövande ska kunna bestå.

Terapeutisk bön

En gång läste jag en bok om Vad gör vi, när vi ber? Frågan har hängt kvar och den dyker ibland upp just när jag gått in i bönen. När människor söker efter stillhet, lugn och balans vänder de sig till exempel till yoga, meditation eller mindfulness. Att bön kan ha samma uppbyggliga och läkande verkan förefaller inte ha fallit någon in. Möjligen kan det bero på bönens tystnad, ingen berättar om vad bönen betytt för dem. En annan bönetystnad är att den privata bönen nästan blivit tabu att beröra. Vem vill utsättas för löje och offentlig kritik? 

Bön är så laddat att man ibland försökt förbjuda olika yrkesutövare att under arbetsdagen sända en bön mot himlen. Den bristande tilltron till bön kan bero på att att så få har praktiserat bön att de aldrig hunnit uppleva bönens terapeutiska egenskaper. En alltmer vikande gudstro gör också att bönen tynar bort. Det beds knappast längre i hemmen, vare sig bordsbön eller aftonbön. Församlingarnas förmåga att lära ut goda bönetraditioner imponerar inte. Undervisning och hjälpmedel saknas.

Vad vi gör när vi ber är att upprätta en dialog. Vi får en relation till den som är långt bortom vår föreställningsvärld. Detta fortlöpande samtal kan hjälpa oss att hantera oro och bekymmer. Bönen reducerar stressnivå och återger oss en balans som vi längtat efter. Om det är bönens Herre eller själva bedjandet som åstadkommer dessa goda följder kan vi låta bero. Min tro lutar åt det första men jag förstår samtidigt att bedjandet, ordlöst eller formulerat, öppnar djupare skikt i oss och bidrar till bearbetning av problem och burna bördor.

Själva bönen är en väg till tro. Det terapeutiska får man  "på köpet".  

När vi tänker olika?

Åtskilliga gånger har en konflikt uppstått mellan det som "kyrkan" hävdar och det grupper och enskilda tänker och tror. Frågan om tillträde till prästämbetet har varit en sådan. Andra frågor där slitningar kan uppstå gäller t ex vapenexport, ekumenik, äktenskap, liturgi, partipolitik, kyrkosyn och vad som ger en kyrkas organisation legitimitet. Man kan undra hur vi enskilt och gemensamt ska hantera situationer när vi tänker olika?

Det kan även råda delade meningar om när och hur man ska avkrävas lojalitet som förtroendevald, anställd och/eller vigd. En distinktion har gjorts mellan ordningsfrågor och det som i högre grad gäller tro, bekännelse och lära. I det första fallet bör det finnas frihet att att göra och tänka olika. I det andra fallet är det svårare att ge variationer fritt spelrum, åtminstone om de avviker från kyrkans bekännelse så den uttolkas i de reformationens bekännelsetexter som kyrkan anslutit sig till.

Ett problem i en reformatorisk och evangelisk-luthersk kyrka som Svenska kyrkan är att det inte finns någon modell eller klargjord process för hur man kan ändra de hållningar som kyrkan tidigare haft. Här borde det finnas krav på teologiska och mångsidiga utredningar såväl som ekumeniska konsultationer. I Svenska kyrkans fall har man med knappast uppfyllt det första av dessa kriteriet och sällan eller aldrig det andra. Följden blir att det inte finns någon systematik eller rimlig logik i bekännelsearbetet.

Vindkantringar i "den allmänna opinionen" kan leda till att man förändrar gudstjänstens handbok och andra styrande böcker för att följa omgivningens förändringar. På området borde en försiktighetens ande råda tvärt emot vad som bör finnas på missionens och vittnesbördets fält där frimodighetens ande bör inspirera.

Har kyrkan en vilja?

Har kyrkan, i vårt fall dels Svenska kyrkan och dels den världsvida Kristi kyrka, en vilja? Hur kan man veta vad kyrkan vill? Frågan uppstår ur min förra bloggpost då jag undrade om kyrkan vill att vi ska be, enskilt och gemensamt, trots att vi inte kan delta i församlingens huvudgudstjänst. Och inga andra gudstjänster för den delen.

Kyrkan är egentligen en omskrivning för kyrkans Herre, för Kristus. Att Kristus vill att gudsfolket ska be är uppenbart om man läser och tolkar Skriften. Mera oklart är det med vilken auktoritet den kyrkliga apparaten, kyrkomöte, stiftsfullmäktige och -styrelse, pastoratsfullmäktige och -styrelse, kan ha synpunkter på vad som är önskvärt inom den troende och gudstjänstfirande församlingen. De är inte auktoriserade bibeltolkare eller teologer som kan föreskriva hur kyrkans bön ska vara och se ut. Detta inte ens trots att de formellt kan fastställa kyrkans böcker och på så sätt är de som slår fast hur kyrkans gudstjänst ska vara. 

Frågan om kyrkans vilja hör samman med frågan om vem som kan tala å kyrkans vägnar. Om jag läst kyrkans bekännelsedokument rätt är det upp till varje kristen att vara delaktig i kyrkan och därmed också tala för den. Där gör sig inga politiska partier eller andra världsliga makthavare besvär, de har sitt eget regemente att hålla ordning på.

Nog fick man höra om hur forna kyrkomöten kunde uttrycka sig om sina beslut: vi och den Helige Ande har beslutat... Så förhåller det åtminstone sig inte i den svenska kyrkoprovinsen.

Om jag får säga hur jag tänker så vill kyrkan att vi ska be, enskilt och gemensamt!