Postelektionär stress, finns det? Kanske inte. Men det borde finnas. Den stress som infinner sig när en prövande period i livet upphör tvingar pulsen upp i högre sfärer. Och eftertanken får skinnet att blekna. Sa jag verkligen så? Har jag försökt påverka otillbörligt? Blev de så förb-ade att de inte längre talar med mig? Man har talat med mig, och jag förstod att det var precis det de inte ville.
Nåväl, gjort är gjort och nu ligger det en hel massa riktigt ogjort framför oss. Bäst att vi tar itu med det! Tillsammans. With a little help of my friends?
Tur man inte är ateist och tvingas föna folk med rosa blåsverktyg. Viktigare saker står verkligen på tur. Men först måste vi invänta kyrkomötets alla krumbukter och turer.
Själv fyndade jag en bok av Nils Ferlin på ett antikvariat. Fynd och fynd. Dyrt blev det fast det inte ens var en förstaupplaga. Men orden har jag i min ägo (om än till låns). Volymen vilar nu på vardagsrummets bord. Redo att hyllas!
29 september 2009
28 september 2009
Bruckner, Sacks och Svenska Kammarorkestern
Svenska Kammarorkestern i Örebro har en Må bättre-serie konserter. I lördags den 26/9 med två inslag. Först ett miniföredrag av rektorn Jens Schollin (Örebro Universitet) om kopplingen mellan musik, välbefinnande och hjärnan. Han menade att musik ökar tillväxten av celler i hjätnan och utlovade mer celler efter än före.
Jens Schollin lutade sig mot neurologen Oliver Sacks som ägnat musiken sin uppmärksamhet i boken Den enarmade pianisten, utgiven på Brombergs förlag.
Schollin nämnde också Sacks bok The Man Who Mistook His Wife for a Hat.
Efter denna inledning blev det Svenska Kammarorkestern med sin chesdirigent Thomas Dausgaard. Symfoni nr 2 i c-moll av Anton Bruckner uppfördes med bravur och intensitet. Från de mildaste viskande violiner till rytmiska trumpetstötar.
Dausgaard är internationellt framgångsrik och erkänd. Hans kroppspråk hade fungerat även på en tennisplan med lätt böjda knän, rytmiskt vaggande som vid servmottagning och utsträckta armar som vid snabbt volleyspel. En skicklig filmare skulle nog kunna få till en succé genom att plantera denne drigent i andra miljöer. Men framför orkestern blev han ett med musiken, markerade dess gränser och drev fram dess dynamiska spänst. Inte minst pauseringarnas konst behärskade han till fullo i denna symfoni där pauserna spelar så stor roll. Inspirerande och visuellt.
Orksterns bredd i uttryck och skicklighet i konsertant ensemblespel såväl som briljans i mer solistiska partier firade denna eftermiddag triumfer i Örebros Konserthus. Publiken fick njuta av Bruckners folkloristik med dansanta partier och dånande flöden. Strålande! Och mer hjärna på köpet! Det Ni!
Bruckner på Spotify
Jens Schollin lutade sig mot neurologen Oliver Sacks som ägnat musiken sin uppmärksamhet i boken Den enarmade pianisten, utgiven på Brombergs förlag.
Schollin nämnde också Sacks bok The Man Who Mistook His Wife for a Hat.
Efter denna inledning blev det Svenska Kammarorkestern med sin chesdirigent Thomas Dausgaard. Symfoni nr 2 i c-moll av Anton Bruckner uppfördes med bravur och intensitet. Från de mildaste viskande violiner till rytmiska trumpetstötar.
Dausgaard är internationellt framgångsrik och erkänd. Hans kroppspråk hade fungerat även på en tennisplan med lätt böjda knän, rytmiskt vaggande som vid servmottagning och utsträckta armar som vid snabbt volleyspel. En skicklig filmare skulle nog kunna få till en succé genom att plantera denne drigent i andra miljöer. Men framför orkestern blev han ett med musiken, markerade dess gränser och drev fram dess dynamiska spänst. Inte minst pauseringarnas konst behärskade han till fullo i denna symfoni där pauserna spelar så stor roll. Inspirerande och visuellt.
Orksterns bredd i uttryck och skicklighet i konsertant ensemblespel såväl som briljans i mer solistiska partier firade denna eftermiddag triumfer i Örebros Konserthus. Publiken fick njuta av Bruckners folkloristik med dansanta partier och dånande flöden. Strålande! Och mer hjärna på köpet! Det Ni!
Bruckner på Spotify
27 september 2009
Tills vidare
När ska du pensionera dig? När frågan kom var jag inte förberedd. Är det redan så pass långt gånget med åldrandet att jag ska dra mig tillbaka, så kan det väl ändå inte vara. Om hälsan står mig bi, och Gud vill, har jag ytterligare en fyra-fem arbetsföra år. Många predikningar är ännu oskrivna och ohållna. Gudstjänster ofirade. Och barn är odöpta och okonfirmerade. Men om sådant vet ingen något med säkerhet. Ja, det där med arbete, ork och hälsa. Men...
Tills vidare är jag tillsvidareanställd och arbetar vidare tills en dag då jag inte gör det något vidare.
Men flera av vännerna har satt på sig kepsen och åker numera världen runt på rabatt. Operahus och teatrar slåss om besökare. Om de är något grånade pantrar spelar inte någon roll. En sådan globetrotter kunde jag tänka mig att bli. En dag. I en avlägsen framtid.
Först ska vi ta oss igenom den här dagen. Familjemässa är firad och genomförd. Nu väntar dop och sedan får vi väl se.
Tills vidare är jag tillsvidareanställd och arbetar vidare tills en dag då jag inte gör det något vidare.
Men flera av vännerna har satt på sig kepsen och åker numera världen runt på rabatt. Operahus och teatrar slåss om besökare. Om de är något grånade pantrar spelar inte någon roll. En sådan globetrotter kunde jag tänka mig att bli. En dag. I en avlägsen framtid.
Först ska vi ta oss igenom den här dagen. Familjemässa är firad och genomförd. Nu väntar dop och sedan får vi väl se.
25 september 2009
Hoppfull tvätt
Ett kort från New York sänt till Karin i Fröstorp (Tibro) från Hilda. Det skickades kl 12.30 den 8 december 1909 - för 100 år sedan! Vykortet är poststämplat i Brooklyn. Ett sådant kort skulle inte tryckas och spridas idag. Och stavfelet är rörande: Mronday Morning on the East Side - New York.Jag har grubblat över valet av motiv. Kanske Hilda hade ett arbete som innebar mycket tvätt? Eller bodde hon i något hus där man fick hänga tvättlinorna mellan husen? Kan det ha varit så att hon ville visa baksidan av det förlovade landet i väst? Och så sänder Hilda sitt uppmuntrande meddelande till någon som undrar: Jag mår godt!
Betraktar man kortet framträder olika ting, Slokande tvättlinor som får den förlängda taklinjen att säcka ihop. Ljus himmel. Barn i gränden. Ojämn färgläggning. Blå och rosa lakan. Tvätt och åter tvätt.
Jag ser hopp när jag betraktar kortet, trots murriga bakgårdar och en gata med avfall och skräp. Där det hänger tvätt har man inte kapitulerat inför smuts och lort - utan kämpar vidare. Tillförsikt. Ett gott ord som precis som hopp är riktat mot framtiden..
Liknande motiv kunde man under apartheidtiden se i Sydafrika. I kåkstäderna hängde det tvätt överallt. En stolt signal om att man inte gett upp!
Själv har jag just tömt torkrum och tumlare i tvättstugan för att bereda plats för nästa person. Och jag kånkar upp och ner för trappor med korgar, påsar och annat som kan behövas. Konditionen stärks och vittvätten skiner.
24 september 2009
Eftervalsdiskussion
Eftervalsdiskussionen är påbörjad. Alla har kollat vad som står på Kyrkans hemsidas preliminära redovisning av valresultatet. Mandat hit och procentsatser dit. Och bilden tycks klarna. Alla nivåer kan knappas fram. Just nu gäller många samtal mest vem som får vilka uppdrag. Och man undrar hur det kunde gå som det gick. Mest förvåning möter mig över det synnerligen stora antalet ogiltigförklarade röster. Hur kom det sig? Blev personkryssen för många och sprängde reglerna? Kanske en signal om att personval vill folk ha!
Eller var valsedlarna för tunna så att många lyckades peta ner två stycken? Om de hade samma namn på sig borde det ju indikera misstag - inte försök att få dubbelt inflytande, eller...
Mig har det, under försöken till eftertanke, slagit att om tro och religion är en privatsak, som flera politiska partier tidigare hävdat, alltså tillhör den personliga och inte offentliga sfären - varför är det då så viktigt att eftersträva positioner och inflytande för att styra? Som en koan ur Zentraditionen.
Nej, nu får detta vara. En ny dag är här. Solen kikar lite höstblygt fram över hustaken och nya frågor och möten väntar.
Eller var valsedlarna för tunna så att många lyckades peta ner två stycken? Om de hade samma namn på sig borde det ju indikera misstag - inte försök att få dubbelt inflytande, eller...
Mig har det, under försöken till eftertanke, slagit att om tro och religion är en privatsak, som flera politiska partier tidigare hävdat, alltså tillhör den personliga och inte offentliga sfären - varför är det då så viktigt att eftersträva positioner och inflytande för att styra? Som en koan ur Zentraditionen.
Nej, nu får detta vara. En ny dag är här. Solen kikar lite höstblygt fram över hustaken och nya frågor och möten väntar.
23 september 2009
Efter valet
Eftervalsdebatten kommer nog igång så småningom. Valdeltagandet tycks ha stannat på 11,8% vilket är en mycket liten, men dock, nedgång. Drömmarna om ökat valdeltagande och ökat folkligt inflytande via valet kom på skam.
Är det godtagbart att valet, dessa 11,8 % av de röstberättigades röster, ska kosta 125-150 MILJONER kronor? Någon borde dessutom sammanställa hur omfattande partistödet och mandatbidragen totalt sett varit detta kyrkovalsår. Det blir säkert en spännande läsning om ömsesidigt beroende mellan kyrka och parti.
De reguljära politiska partierna tappade mark med undantag för socialdemokraterna. Kommer det att bli synligt att vi nu får en mer socialdemokratisk kyrka? För att kunna svara på den frågan måste vi vänta och se.
Nu borde man granska på hur många ställen platser som ordinarie och suppleanter kommer att gapa tomma eftersom man inte fått ihop folk. Därtill blir det extra intressant att se hur pass föryngrad kretsen av de förtroendevalda blivit.
Är det godtagbart att valet, dessa 11,8 % av de röstberättigades röster, ska kosta 125-150 MILJONER kronor? Någon borde dessutom sammanställa hur omfattande partistödet och mandatbidragen totalt sett varit detta kyrkovalsår. Det blir säkert en spännande läsning om ömsesidigt beroende mellan kyrka och parti.
De reguljära politiska partierna tappade mark med undantag för socialdemokraterna. Kommer det att bli synligt att vi nu får en mer socialdemokratisk kyrka? För att kunna svara på den frågan måste vi vänta och se.
Nu borde man granska på hur många ställen platser som ordinarie och suppleanter kommer att gapa tomma eftersom man inte fått ihop folk. Därtill blir det extra intressant att se hur pass föryngrad kretsen av de förtroendevalda blivit.
19 september 2009
Kristeligt Dagblad om kyrkovalet
Nog blir det svårt att undanhålla vänner och bekanta Kristeligt Dagblads bevakning av det svenska kyrkovalet. Där har man uppmärksammat att en präst, prost och kyrkoherde, tillika med f d chefredaktör för Kyrkans Tidning, uppmanat till att bryta de politiska partiernas makt över Svenska kyrkan.
Kristeligt Dagblad skriver bland annat:– I Kirkemødet kan de politiske partier godt stå frem med en kristen bekendelse. Der fremstår de som repræsentanter for den lutherske tro. Men lige så snart Kirkemødets døre lukkes, så er de tilbage i deres partier, og her er de religiøst neutrale, for sådan foretrækker man det i det svenske samfund, siger Lars B. Stenström, som på den baggrund sætter spørgsmålstegn ved partiernes troværdighed.
I stedet ønsker han kirkens sande og tro tjenere sat i spidsen for Svenska Kyrkan. Det vil sige, at alle kandidater stiller op til kirkevalget uden politiske bindinger.
Visst blir man förvånad att Kristeligt Dagblad uppmärksammar just denna kritik mot det kyrkoval som Söndagen den 20/9 avgör hur 4 nya år i Svenska kyrkans historia skall formas. De citerar samvetsgrant:
– En evangelisk-luthersk kirke skal først og fremmest ledes med inspiration fra Guds ord og bekendelsesskrifterne og ikke ud fra sekulære partiprogrammer, siger Lars B. Stenström, som ellers støtter den svenske kirkes opbygning med demokratiske organer på tre forskellige niveauer.
Ja, ja. Det är roligt att citeras i Danmark av en tidning som fortfarande tror på ordets betydelse. Läs artiklarna och inse att man förlitar sig på texten, på ord, meningar och resonemang. Inte bara på tillfälliga känslor eller illustrationer. Inte på förkortningar eller snuttar.
Så gå och rösta! Och låt Kyrkan vara Kyrka!
Kristeligt Dagblad skriver bland annat:– I Kirkemødet kan de politiske partier godt stå frem med en kristen bekendelse. Der fremstår de som repræsentanter for den lutherske tro. Men lige så snart Kirkemødets døre lukkes, så er de tilbage i deres partier, og her er de religiøst neutrale, for sådan foretrækker man det i det svenske samfund, siger Lars B. Stenström, som på den baggrund sætter spørgsmålstegn ved partiernes troværdighed.
I stedet ønsker han kirkens sande og tro tjenere sat i spidsen for Svenska Kyrkan. Det vil sige, at alle kandidater stiller op til kirkevalget uden politiske bindinger.
Visst blir man förvånad att Kristeligt Dagblad uppmärksammar just denna kritik mot det kyrkoval som Söndagen den 20/9 avgör hur 4 nya år i Svenska kyrkans historia skall formas. De citerar samvetsgrant:
– En evangelisk-luthersk kirke skal først og fremmest ledes med inspiration fra Guds ord og bekendelsesskrifterne og ikke ud fra sekulære partiprogrammer, siger Lars B. Stenström, som ellers støtter den svenske kirkes opbygning med demokratiske organer på tre forskellige niveauer.
Ja, ja. Det är roligt att citeras i Danmark av en tidning som fortfarande tror på ordets betydelse. Läs artiklarna och inse att man förlitar sig på texten, på ord, meningar och resonemang. Inte bara på tillfälliga känslor eller illustrationer. Inte på förkortningar eller snuttar.
Så gå och rösta! Och låt Kyrkan vara Kyrka!
16 september 2009
Bryt partipolitikens makt över Svenska kyrkan!
Idag har jag fått ett inlägg i valdebatten publicerat i tidningen Dagen. Med några ords förtydligande återges artikeln nedan.
En fråga som säkert väcks av inlägget är hur jag kan påstå att fromma moderater eller socialdemokrater representerar utifrån kommande krafter. Svaret är att det är deras partier som har ett starkt inflytande över politiken och det är tydligt hur dessa nyttjar kyrkan som en spelplan för egna frågor. Den som styr kyrkan styr också en gigantisk folk- och opinionsbildande apparat. Vem vill avhända sig kontrollen över den?
Lägg till att partierna ser som sin främsta uppgift att företräda de icke aktiva. Om de som är valda ser sig som representanter för dem som inte omfattar kyrkans tro och bekännelse så leder det obönhörligt (!) till en inre sekularisering. Kyrkan blir mindre kyrka och mer offentlig institution för samhällsinsatser. Därav påståenden om partierna som utifrån kommande krafter.
Och i ett tidgare inlägg har jag frågat efter partiernas teologiska hållning - för en sådan måste till om man ska fatta beslut om gudstjänstordningar, böner och annat viktigt i kyrkans liv. Jag upprepar gärna dessa frågor om kyrkans lära. Varje intresserad väljare borde ställa dem till Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt och Maud Olofsson eller deras partikamrater i Svenska kyrkan.!
Varför anser Du och Ditt parti om att dop skall vara grunden för medlemsskap i Svenska kyrkan? Jag kan gissa att Ni egentligen menar att det blir exkluderande?Vad anser Du och Ditt parti om dopet som villkor för deltagande i nattvarden? Min misstanke är att Ni möjligen kan anse att det leder till diskriminering?
Vad menar Du och Ditt parti om Kristi närvaro i nattvardens bröd och vin? Kan ett politiskt parti hysa övertygelsen att Jesus verkligen är där, I brödet och vinet?
Tror Du och Ditt parti att Svenska kyrkan är en del av Kristi kyrka i världen, av de heligas samfund? Jag anar att Ni inte tycker att det finns några frågor där vi i vår kyrka ska ta intryck av vad andra delar av denna enda Kristi kyrka tror och bekänner?
Hur vill Du och Ditt parti att Svenska Kyrkan ska missionera i Sverige? Ni menar väl att det är kyrkans uppgift att med tydlighet förkunna evangeliets glada budskap om frälsning i Jesus Kristus?
Och här artikeln:
Bryt partipolitikens makt över Svenska kyrkan!
Vid kyrkovalet den 20 september finns en möjlighet att bryta partiernas makt i Svenska kyrkan. En förändring nödvändig för kyrkans överlevnad som kristen kyrka.
Det är osunt att de politiska krafter som styr samhället också kontrollerar kyrkan. Så förhindras profetisk samhällskritik och uppgiften som salt i världen försvåras. Visst kan politiska partiers företrädare vara fromma, men de företräder ett sekulärt inflytande. Partierna är livsåskådningsmässigt neutrala. Utifrån kommande krafter styr Svenska kyrkan.
För trossyskon i världens alla kyrkor är det otänkbart att sekulära organisationer, än mindre partipolitiska grupper, skulle leda och styra en kristen kyrka. I grunden strider en sådan ordning mot kyrkans väsen - Guds folk av troende och döpta som vill höra Kristus till i liv och handling.
Politiska ideologier och partiprogram har primärt andra mål än att styra en kyrka. Teologi, tro och kyrka har andra källor än politiska ideologier. En evangelisk luthersk kyrka ska först och främst styras med inspiration från Guds ord och bekännelseskrifterna, och inte utifrån sekulära partipolitiska program!
Partiernas dominans har skapat ett nytt valbarhetskriterium. För att bli vald, även som präst, krävs partimedlemskap. Det blir viktigare än att prästerna är det Heliga Gudsordets tjänare. Under senare år har partiernas total dominans brutits och flera icke-politiska alternativ kommit till (t ex Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan och Frimodig kyrka).
Partierna ser sig som demokratins garanter. Som om kyrkan inte kunde röra sig utan partipolitiska stödhjul. Denna myt behöver demonteras. Kyrkan fungerade långt innan partierna fanns till. Och demokrati finns i många former. Folkligt inflytande kan organiseras utanför partier och politik. Om demokrati förutsatte partistyre så skulle väl alla folkrörelser och trossamfund behöva ha partipolitiska överrockar?!
Partierna vill företräda dem som sällan aktivt är med. Men i partierna organiserar man sig inte så. Där har de inre cirklarna kontroll över sin organisation. Och man ser alltid till att de mest politiskt insatta och aktiva bestämmer. Där duger det. Men i kyrkans sammanhang skäller man nedsättande på de aktiva, på ”eliten”. Just i kyrkan är det de minst aktiva som ska påverka och styra. Varför?
Inte ens om partierna försökte styra den Romersk katolska kyrkan, Pingströrelsen, Muslimska församlingar eller Idrottsrörelsen så vore den politiska maktutövning godtagbar. En sådan religiös makt står i strid med det partierna annars arbetar för: ett modernt sekulärt samhälle.
Motsägelsefullt nog menar de politiska partierna och deras ledare att Svenska kyrkan ska framträda som opolitisk. Det är ju bara inte möjligt om man ser på följande maktfördelning i kyrkomötet: 71 (s), 45 (m) och 41 (c). Tre riksdagspartier har tillsammans 157 mandat av 251. En betydande och klar egen majoritet. Tala om politisk styrning.
Partierna respekterar inte heller sina egna beslut. I kyrkomötet kan partierna stå bakom en kristen bekännelse. Där företräder de kristen tron i lutherdomens form. Men så snart kyrkomötets portar stängs blir partierna religiöst neutrala. De politiska partier som styr ett trossamfund med en hög kristen bekännelse bör rimligen företräda tron utanför kyrkmurarna. Men partierna vränger av sig den fromma kappan varje gång man uppträder utanför kyrkmurarna! Hur trovärdigt är det?
Partierna (s, m och c) har i Svenska kyrkan bestämt att: ”Kyrkans centrum och livskälla är Jesus Kristus och evangeliet om honom. Evangeliet leder människan till gemenskap med Gud, som är hennes ursprung och mål. Hos Gud finns ett outtömligt djup av vishet, nåd och kärlek. Kyrkans tro innebär en grundläggande tillit till Gud och bygger på Guds väldiga handlingar, som är omvittnade i Bibeln och möter människorna i deras liv. Tron har ett från det apostoliska arvet överlämnat innehåll som kyrkan för vidare och som blir till en personlig erfarenhet i människornas liv.” Tror någon att partierna står bakom sitt eget beslut?
Den 20 september kan partipolitiseringen av Svenska kyrkan hejdas. Låt kyrkan vara kyrka!
En fråga som säkert väcks av inlägget är hur jag kan påstå att fromma moderater eller socialdemokrater representerar utifrån kommande krafter. Svaret är att det är deras partier som har ett starkt inflytande över politiken och det är tydligt hur dessa nyttjar kyrkan som en spelplan för egna frågor. Den som styr kyrkan styr också en gigantisk folk- och opinionsbildande apparat. Vem vill avhända sig kontrollen över den?
Lägg till att partierna ser som sin främsta uppgift att företräda de icke aktiva. Om de som är valda ser sig som representanter för dem som inte omfattar kyrkans tro och bekännelse så leder det obönhörligt (!) till en inre sekularisering. Kyrkan blir mindre kyrka och mer offentlig institution för samhällsinsatser. Därav påståenden om partierna som utifrån kommande krafter.
Och i ett tidgare inlägg har jag frågat efter partiernas teologiska hållning - för en sådan måste till om man ska fatta beslut om gudstjänstordningar, böner och annat viktigt i kyrkans liv. Jag upprepar gärna dessa frågor om kyrkans lära. Varje intresserad väljare borde ställa dem till Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt och Maud Olofsson eller deras partikamrater i Svenska kyrkan.!
Varför anser Du och Ditt parti om att dop skall vara grunden för medlemsskap i Svenska kyrkan? Jag kan gissa att Ni egentligen menar att det blir exkluderande?Vad anser Du och Ditt parti om dopet som villkor för deltagande i nattvarden? Min misstanke är att Ni möjligen kan anse att det leder till diskriminering?
Vad menar Du och Ditt parti om Kristi närvaro i nattvardens bröd och vin? Kan ett politiskt parti hysa övertygelsen att Jesus verkligen är där, I brödet och vinet?
Tror Du och Ditt parti att Svenska kyrkan är en del av Kristi kyrka i världen, av de heligas samfund? Jag anar att Ni inte tycker att det finns några frågor där vi i vår kyrka ska ta intryck av vad andra delar av denna enda Kristi kyrka tror och bekänner?
Hur vill Du och Ditt parti att Svenska Kyrkan ska missionera i Sverige? Ni menar väl att det är kyrkans uppgift att med tydlighet förkunna evangeliets glada budskap om frälsning i Jesus Kristus?
Och här artikeln:
Bryt partipolitikens makt över Svenska kyrkan!
Vid kyrkovalet den 20 september finns en möjlighet att bryta partiernas makt i Svenska kyrkan. En förändring nödvändig för kyrkans överlevnad som kristen kyrka.
Det är osunt att de politiska krafter som styr samhället också kontrollerar kyrkan. Så förhindras profetisk samhällskritik och uppgiften som salt i världen försvåras. Visst kan politiska partiers företrädare vara fromma, men de företräder ett sekulärt inflytande. Partierna är livsåskådningsmässigt neutrala. Utifrån kommande krafter styr Svenska kyrkan.
För trossyskon i världens alla kyrkor är det otänkbart att sekulära organisationer, än mindre partipolitiska grupper, skulle leda och styra en kristen kyrka. I grunden strider en sådan ordning mot kyrkans väsen - Guds folk av troende och döpta som vill höra Kristus till i liv och handling.
Politiska ideologier och partiprogram har primärt andra mål än att styra en kyrka. Teologi, tro och kyrka har andra källor än politiska ideologier. En evangelisk luthersk kyrka ska först och främst styras med inspiration från Guds ord och bekännelseskrifterna, och inte utifrån sekulära partipolitiska program!
Partiernas dominans har skapat ett nytt valbarhetskriterium. För att bli vald, även som präst, krävs partimedlemskap. Det blir viktigare än att prästerna är det Heliga Gudsordets tjänare. Under senare år har partiernas total dominans brutits och flera icke-politiska alternativ kommit till (t ex Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan och Frimodig kyrka).
Partierna ser sig som demokratins garanter. Som om kyrkan inte kunde röra sig utan partipolitiska stödhjul. Denna myt behöver demonteras. Kyrkan fungerade långt innan partierna fanns till. Och demokrati finns i många former. Folkligt inflytande kan organiseras utanför partier och politik. Om demokrati förutsatte partistyre så skulle väl alla folkrörelser och trossamfund behöva ha partipolitiska överrockar?!
Partierna vill företräda dem som sällan aktivt är med. Men i partierna organiserar man sig inte så. Där har de inre cirklarna kontroll över sin organisation. Och man ser alltid till att de mest politiskt insatta och aktiva bestämmer. Där duger det. Men i kyrkans sammanhang skäller man nedsättande på de aktiva, på ”eliten”. Just i kyrkan är det de minst aktiva som ska påverka och styra. Varför?
Inte ens om partierna försökte styra den Romersk katolska kyrkan, Pingströrelsen, Muslimska församlingar eller Idrottsrörelsen så vore den politiska maktutövning godtagbar. En sådan religiös makt står i strid med det partierna annars arbetar för: ett modernt sekulärt samhälle.
Motsägelsefullt nog menar de politiska partierna och deras ledare att Svenska kyrkan ska framträda som opolitisk. Det är ju bara inte möjligt om man ser på följande maktfördelning i kyrkomötet: 71 (s), 45 (m) och 41 (c). Tre riksdagspartier har tillsammans 157 mandat av 251. En betydande och klar egen majoritet. Tala om politisk styrning.
Partierna respekterar inte heller sina egna beslut. I kyrkomötet kan partierna stå bakom en kristen bekännelse. Där företräder de kristen tron i lutherdomens form. Men så snart kyrkomötets portar stängs blir partierna religiöst neutrala. De politiska partier som styr ett trossamfund med en hög kristen bekännelse bör rimligen företräda tron utanför kyrkmurarna. Men partierna vränger av sig den fromma kappan varje gång man uppträder utanför kyrkmurarna! Hur trovärdigt är det?
Partierna (s, m och c) har i Svenska kyrkan bestämt att: ”Kyrkans centrum och livskälla är Jesus Kristus och evangeliet om honom. Evangeliet leder människan till gemenskap med Gud, som är hennes ursprung och mål. Hos Gud finns ett outtömligt djup av vishet, nåd och kärlek. Kyrkans tro innebär en grundläggande tillit till Gud och bygger på Guds väldiga handlingar, som är omvittnade i Bibeln och möter människorna i deras liv. Tron har ett från det apostoliska arvet överlämnat innehåll som kyrkan för vidare och som blir till en personlig erfarenhet i människornas liv.” Tror någon att partierna står bakom sitt eget beslut?
Den 20 september kan partipolitiseringen av Svenska kyrkan hejdas. Låt kyrkan vara kyrka!
14 september 2009
Låt kyrkan vara kyrka
Huvudledaren i Dagens Nyheter reser idag kravet att Svenska kyrkan ska släppas fri! Fri från vad då kan många undra. Från de politiska partierna, är DN:s svar. Riksdagspartiernas grepp om kyrkan gagnar ingen, hävdar tidningen.
Dagens Nyheter har förstått vikten av engagemang. Man skriver:
Politiker med anknytning till riksdagspartierna kontrollerar 80 procent av kyrkomötet. För att bli vald krävs ofta partilojalitet men inte nödvändigtvis ett intresse för kyrkan. Det är olyckligt. Kyrkan borde, likt andra trossamfund eller föreningar, styras av engagerade medlemmar som tror på organisationen.
Inte bara partilojalitet kräver partierna av dem som väljs. Förutsättningen för att bli vald till kyrkans högsta beslutande organ är och har länge varit partimedlemsskap, såvida man inte kommit med i några av de opolitiska alternativ som nu vuxit fram: Frimodig kyrka och Partipoltiskt obundna i Svenska kyrkan. Men med den stora dominans partierna haft har partitillhörighet kommit att bli ett extra valbarthetskriterium - på alla kyrkans nivåer. Tänk att den främsta meriten för att bli vald till den lokala församlingens styrelse i en kristen kyrka, till kyrkorådet, är partimedlemsskap. En i sanning märklig ordning...
För de präster som har velat vara med och forma kyrkans tro och liv har den enklaste vägen vartit via partierna - inte att de haft teologisk insikt eller fungerat som uppskattade andliga ledare. Ofattbart i en kyrka. Och orimligt! Jag kan skriva det eftersom jag under några år själv satt på partimandat (s) i kyrkomötet!
DN skriver vidare om engagemanget:
Om riksdagspartierna lämnade kyrkovalet skulle deras tomrum fyllas av partier och personer med klara teologiska åsikter. Redan i dag finns flera icke-politiska partier i kyrkomötet. Engagerade medlemmar med bakgrund från riksdagspartierna ska naturligtvis inte stängas ute från kyrkodemokratin men traditionell partipolitik har inget i kyrkan att göra.
Hur kyrkan väljer att organisera sig är upp till medlemmarna själva. Men om de vill minska byråkratin skulle säkerligen antalet förtroendevalda kunna minskas.
Välkommet och utmärkt är det att landets ledande liberala tidning så klart tar ställning! Nu får man hoppas att lokaltidningarna i landet visar samma klarsyn. Och att de vågar opponera sig mot de politiska partiernas maktbegär. Ett kontrollbehov som har gått långt utöver vad som är rimligt. Låt kyrkan vara kyrka! Och lämna partipolitiken utanför.
Dagens Nyheter har förstått vikten av engagemang. Man skriver:
Politiker med anknytning till riksdagspartierna kontrollerar 80 procent av kyrkomötet. För att bli vald krävs ofta partilojalitet men inte nödvändigtvis ett intresse för kyrkan. Det är olyckligt. Kyrkan borde, likt andra trossamfund eller föreningar, styras av engagerade medlemmar som tror på organisationen.
Inte bara partilojalitet kräver partierna av dem som väljs. Förutsättningen för att bli vald till kyrkans högsta beslutande organ är och har länge varit partimedlemsskap, såvida man inte kommit med i några av de opolitiska alternativ som nu vuxit fram: Frimodig kyrka och Partipoltiskt obundna i Svenska kyrkan. Men med den stora dominans partierna haft har partitillhörighet kommit att bli ett extra valbarthetskriterium - på alla kyrkans nivåer. Tänk att den främsta meriten för att bli vald till den lokala församlingens styrelse i en kristen kyrka, till kyrkorådet, är partimedlemsskap. En i sanning märklig ordning...
För de präster som har velat vara med och forma kyrkans tro och liv har den enklaste vägen vartit via partierna - inte att de haft teologisk insikt eller fungerat som uppskattade andliga ledare. Ofattbart i en kyrka. Och orimligt! Jag kan skriva det eftersom jag under några år själv satt på partimandat (s) i kyrkomötet!
DN skriver vidare om engagemanget:
Om riksdagspartierna lämnade kyrkovalet skulle deras tomrum fyllas av partier och personer med klara teologiska åsikter. Redan i dag finns flera icke-politiska partier i kyrkomötet. Engagerade medlemmar med bakgrund från riksdagspartierna ska naturligtvis inte stängas ute från kyrkodemokratin men traditionell partipolitik har inget i kyrkan att göra.
Hur kyrkan väljer att organisera sig är upp till medlemmarna själva. Men om de vill minska byråkratin skulle säkerligen antalet förtroendevalda kunna minskas.
Välkommet och utmärkt är det att landets ledande liberala tidning så klart tar ställning! Nu får man hoppas att lokaltidningarna i landet visar samma klarsyn. Och att de vågar opponera sig mot de politiska partiernas maktbegär. Ett kontrollbehov som har gått långt utöver vad som är rimligt. Låt kyrkan vara kyrka! Och lämna partipolitiken utanför.
12 september 2009
Utebliven svampplockning
Gårdagen, tvättens dag, blev knappast en succé. När jag väl lockat bort katten och frigjort min vita skjorta masade jag mig några trappor ner till tvättstugan. Men, naturligtvis var maskinerna upptagna. Insiktsfullt placerades tvättkorgen strategiskt så att ingen annan skulle komma på tanken att smita före. Detta eftersom vi saknar bokningssystem och även om vi inte är så många som tävlar om maskinerna så är det bäst att markera turordning.
Men när jag väl kommit ner en andra gång så skummar det vilt i EN av maskinerna. En ny tvättare har dykt upp på arenan. Det kullkastade hela planeringen. Den byggde på parvisa tvättar. Vad ska man med en maskin till? Flexibel och öppen för förändringar gjorde jag muntert om mitt minutiösa dagsprogram.
I det ingick en eftermiddagsfärd till skogen för att samla in trattkantareller och annat ätbart. Men - fem meter utanför infarten till vår gård tvärstannar bilen. När vi frågande stiger ur rinner en vätska misstänkt lik etanol fram under fordonet. Bärgningsbil tillkallas. Den skall komma på en halvtimme-timme, men tar 2 timmar på sig. Och väntandet känns ännu längre. Enda avbrottet är medlidsamma vänner, bekanta och förbipasserande som förundras över den märkvärdiga parkeringen mitt i gatan. De stannar och språkar förstående. Vi anstränger oss för att njuta av en strimma sol som silar genom kastanjeträdens grenverk. Det kunde ha varit värre. Vi kunde utöver detta missöde ha fått punkteringar och elfel.
Framåt aftonen när jag ser tillbaka över dagen tänker jag att det är tur att man har så gott humör! Och att man lätt och glatt ställer om sig utifrån omständigheterna. Samtidigt är det svårt att dölja en längtan tillbaka till jobbets mer förutsägbara dagsprogram.
Men när jag väl kommit ner en andra gång så skummar det vilt i EN av maskinerna. En ny tvättare har dykt upp på arenan. Det kullkastade hela planeringen. Den byggde på parvisa tvättar. Vad ska man med en maskin till? Flexibel och öppen för förändringar gjorde jag muntert om mitt minutiösa dagsprogram.
I det ingick en eftermiddagsfärd till skogen för att samla in trattkantareller och annat ätbart. Men - fem meter utanför infarten till vår gård tvärstannar bilen. När vi frågande stiger ur rinner en vätska misstänkt lik etanol fram under fordonet. Bärgningsbil tillkallas. Den skall komma på en halvtimme-timme, men tar 2 timmar på sig. Och väntandet känns ännu längre. Enda avbrottet är medlidsamma vänner, bekanta och förbipasserande som förundras över den märkvärdiga parkeringen mitt i gatan. De stannar och språkar förstående. Vi anstränger oss för att njuta av en strimma sol som silar genom kastanjeträdens grenverk. Det kunde ha varit värre. Vi kunde utöver detta missöde ha fått punkteringar och elfel.
Framåt aftonen när jag ser tillbaka över dagen tänker jag att det är tur att man har så gott humör! Och att man lätt och glatt ställer om sig utifrån omständigheterna. Samtidigt är det svårt att dölja en längtan tillbaka till jobbets mer förutsägbara dagsprogram.
11 september 2009
Tvättdag
Ledig dag. Och jag tillhör för tillfället den manliga minoritet på 15 procent som ofta tvättar. Ity nu ska det tvättas, bara katten ville flytta på sig. Sixten, med sina smidiga sju kilo, har en egen vilja. Just nu äger han min finskjorta, hur han nu lyckades dra fram den ur tvättkorgen. Mysteriöst skicklig är han. Om några timmar har jag vunnit tillbaka den och kört den i vittvätten.
Två minuter avsätter jag för att skriva denna bloggpost. Eftersom jag är ledig blir det minsann inga långa tirader. En dag som denna kräver ett särskilt utmejslat, finjusterat och tidsmässigt pressat schema...
Två minuter avsätter jag för att skriva denna bloggpost. Eftersom jag är ledig blir det minsann inga långa tirader. En dag som denna kräver ett särskilt utmejslat, finjusterat och tidsmässigt pressat schema...
10 september 2009
Vi står inför ett val, ett annat val.
Det man inte vill, det måste man. Det man vill det får man inte. Så klagade en liten pojke för många år sedan efter ett kalas hans familj hade deltagit i. Det hade mest varit att sitta still och hålla ordning på armar och ben. Hur kul är det när det spritter av spring i benen och man måste få hoppa och skutta? Minns jag rätt lydde en av förmaningarna som utdelades så här: Du har inget val! Här gör man på det här sättet.
Ibland har man inte så stora valmöjligheter. Man får försöka ta seden dit man kommer. Men motsatsen kan också gälla. Det finns så mycket att välja emellan att man blir alldeles val- eller handlingsförlamad. Vilken tvål ska jag köpa? Vilket bröd är bäst? Hur vet jag vilken tandkräm jag behöver? Vilket bredband håller vad det lovar? Tänk om jag väljer ett sämre alternativ? Elleverantörerna står på kö och jag vet inte ens hur man jämför dem med varandra…
Ändå beslutar vi oss. Vi väljer. Det kan bli Expressen eller Aftonbladet. Ibland avstår vi helt. Aldrig mer ska vi köpa några kvällstidningar, och vi ska inte...
Det finns val av ett helt annat slag. Personliga vägval som avgör vad jag tänker och tror, som ger mig normer och värderingar, sådant som ger livet mening och sammanhang, det jag bygger mitt liv på. Valet av livsåskådning är ett sådant.
Jag klev inte in i en butik för det valet. Jag gick inte runt bland hyllor med åskådningar och ideologier för att se hur och om de passade mig. Annat avgjorde. Ju mer jag hörde av berättelserna om Jesus ju mer intryck tog jag. Jesus såg människor, rörde vid dem och förändrade deras liv. Det fick mig att till säga ja. Ja till Svenska kyrkan, ja till kristen tro, ja till Jesus!
Tidigare publicerad i Örebro - Mitt i livet, en lokal bilaga till AMOS.
Ibland har man inte så stora valmöjligheter. Man får försöka ta seden dit man kommer. Men motsatsen kan också gälla. Det finns så mycket att välja emellan att man blir alldeles val- eller handlingsförlamad. Vilken tvål ska jag köpa? Vilket bröd är bäst? Hur vet jag vilken tandkräm jag behöver? Vilket bredband håller vad det lovar? Tänk om jag väljer ett sämre alternativ? Elleverantörerna står på kö och jag vet inte ens hur man jämför dem med varandra…
Ändå beslutar vi oss. Vi väljer. Det kan bli Expressen eller Aftonbladet. Ibland avstår vi helt. Aldrig mer ska vi köpa några kvällstidningar, och vi ska inte...
Det finns val av ett helt annat slag. Personliga vägval som avgör vad jag tänker och tror, som ger mig normer och värderingar, sådant som ger livet mening och sammanhang, det jag bygger mitt liv på. Valet av livsåskådning är ett sådant.
Jag klev inte in i en butik för det valet. Jag gick inte runt bland hyllor med åskådningar och ideologier för att se hur och om de passade mig. Annat avgjorde. Ju mer jag hörde av berättelserna om Jesus ju mer intryck tog jag. Jesus såg människor, rörde vid dem och förändrade deras liv. Det fick mig att till säga ja. Ja till Svenska kyrkan, ja till kristen tro, ja till Jesus!
Tidigare publicerad i Örebro - Mitt i livet, en lokal bilaga till AMOS.
08 september 2009
Gå vilse
I en tidning läser jag att människor lätt villar bort sig i svampskogen. I trakterna av Rinkaby irrade några runt häromdagen. Tack vare mobiler kunde de få hjälp. Även vana skogsmänniskor har vid något tillfälle tappat orienteringen. Man blir liksom uppslukad av något och tappar koncentrationen på landmärken, väderstreck, riktningar... Man går vilse.
Tänk, för mig verkar det inte så mycket handla om svampskogen. Utan mer om själva livet.
Tänk, för mig verkar det inte så mycket handla om svampskogen. Utan mer om själva livet.
Upphovsrätt
Google har visst låtit sig inspirerats (av Pirate Bay?) och har scannat in litteratur som fortfarande är eftertraktad på marknaden. Dessa böcker stjäl man utan att ta hänsyn till upphovsrätten. Nu rasar handlare, författare, författarförbund, förlag och regeringar på denna sida Atlanten.
Var finns nu den amerikanska filmindustrins jägare? Eller är det som vanligt - om sleven inte är alltför nära den egna grytan må man ösa upp?
Var finns nu den amerikanska filmindustrins jägare? Eller är det som vanligt - om sleven inte är alltför nära den egna grytan må man ösa upp?
06 september 2009
Partipolitisk teologi
Partiledare har haft detaljerade synpunkter på Svenska kyrkans lära om äktenskap och vigsel. Några utan att själva tillhöra Svenska kyrkan. Det finns alltså något mycket intressant och sällan uppmärksammat; något man borde kunna kalla partipolitisk teologi.Därför bör vi vara mycket frimodiga (!) och ställa fler frågor om kyrkans lära till Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt och Maud Olofsson! Inför kyrkovalet borde de svara på följande frågor:
Varför anser Du och Ditt parti om att dop skall vara grunden för medlemsskap i Svenska kyrkan? Jag kan gissa att Ni egentligen menar att det blir exkluderande?
Vad anser Du och Ditt parti om dopet som villkor för deltagande i nattvarden? Min misstanke är att Ni möjligen kan anse att det leder till diskriminering?
Vad menar Du och Ditt parti om Kristi närvaro i nattvardens bröd och vin? Kan ett politiskt parti hysa övertygelsen att Jesus verkligen är där, I brödet och vinet?
Tror Du och Ditt parti att Svenska kyrkan är en del av Kristi kyrka i världen, av de heligas samfund? Jag anar att Ni inte tycker att det finns några frågor där vi i vår kyrka ska ta intryck av vad andra delar av denna enda Kristi kyrka tror och bekänner?
Hur vill Du och Ditt parti att Svenska Kyrkan ska missionera i Sverige? Ni menar väl att det är kyrkans uppgift att med tydlighet förkunna evangeliets glada budskap om frälsning i Jesus Kristus?
Mysteriet som förvann
Labyrinter, som Trojaborg vid Visby får enkelt den att tröttna som inte håller sig i spåret och fullföljer alla vindlingar.
Men den som är uthållig och tar sig runt alla kringelikrokar når målet! Men en flanör noterade härförleden att den försvunnit under halvmeterhögt gräs. Så verkar också kyrkans innehåll ha försvunnit från kyrkovalet och den kyrkopolitiska debatten
Många har villats bort av partiernas påstående att de garanterar demokratin i en folklig kyrka som fanns långt före några moderater eller socialdemokrater var uppfunna.
04 september 2009
Argument mot partipolitisk makt i Svenska kyrkan
Kyrkovalet den 20 september blir ett viktigt val. Därför har jag samlat några av de synpunkter som finns på denna blogg om de politiska partierna och deras förhållningssätt som partier i Svenska kyrkan. Huvudsakligen gäller det moderaterna, socialdemokraterna och centern, men även andra. En tröttsam repris för somliga. För andra en inblick i hur man faktiskt kan tänka på ett annat sätt än vad de sekulära partiledningarna gör.
Även om partierna har enskilda företrädare som är kyrkligt aktiva, ja de flesta är naturligtvis trons människor, representerar de sina politiska partier. Där formas plattformarna, valkraven. Där avgörs egentligen hur kyrkan ska vara. När partipolitiker fattar beslut ska det naturligtvis ha bäring också på partierna -annars är det ju enbart partipolitisk maktutövning utan några som helst kopplingar till partiet. Den sorgligaste av sorgliga slutsatser är: Sveriges stora politiska partier går till val i en kyrka vars tro man inte står för! I vilket ordförråd som helst finns det passande namn före ett sådant handlande.
Utan de politiska partierna tar andra över, konservativa krafter, och vi ska inte ha en elitkyrka där prästerna bestämmer.
Svenska kyrkan är unik i hela världen, bortsett från några nordiska folkkyrkor med liknande drag, att ha en så långtgående politisk styrning. Vart man än kommer i internationella ekumeniska sammanhang hisnar människor när de hör om Svenska kyrkans sammanblandning av politik, parti och kyrka. Att det till exempel förekommer dagliga politiska partimöten när svenska kyrkan i kyrkomötet formar sin framtid är uppseendeväckande. Tankarna leds oroväckande nog till helt andra politiska system. För trossyskon i världens kyrkor är det alltså obegripligt och otänkbart att sekulära organisationer skulle tillåtas att leda och styra en kyrka. Det strider i grunden mot vad en kyrka är - Guds folk av troende och döpta som vill höra Kristus till i liv och handling.
Svenska kyrkan ska vara en öppen folkkyrka, inte prästernas kyrka.
Motsättningen är naturligtvis falsk. Det finns inte en vågskål med präster och en annan med folk i. Var detta föraktfulla tal om präster kommer ifrån borde undersökas. Särskilt som biskoparnas, prästernas och diakonernas ställning i Svenska kyrkan är genomreglerad och kringskuren. Vilken jämförbar kyrka som helst har en friare och viktigare roll för dem man kallat till vigningstjänsten. Och det står inte på något sätt i strid med en demokratisk ordning. Kyrkan omhuldar dessutom en sk dubbel ansvarslinje där de valda och dem kyrkan vigt till uppgifter (vigningstjänsten) ska samverka i beslutande organ i församlingar, stift och nationellt.
Partiernas makt i Svenska kyrkan innebär att partimedlemsskap blivit ett valkriterium för att kunna vara med och påverka kyrkans ställningstaganden. Till och med de flesta präster som sitter i kyrkomötet gör det därför att de är partimedlemmar inte för att de är det Heliga Gudsordets tjänare.
En folkkyrka måste representeras av folket och ha sin bas hos dem som röstar.
Men man kan inte sätta likhetstecken mellan partier, partipolitiker och folket. Myten om de politiska partiernas betydelse i kyrkan måste demonteras! Det är ju inte mängden människor som gör en kyrka till kyrka! Och de kyrkotillhörigas röster kan bli hörda på andra sätt än genom politiska partier som svartsjukt bevakar sina positioner i Svenska kyrkan. Dessutom: det svenska folket tillhörde sin kyrka långt innan de politiska partierna ens fanns till. Så att partierna är bästa sättet att bevara folklighet och demokrati är nonsens.
Politiska partier är demokratiska och vana att representera folket.
Partimakten innebär också att icke kyrkomedlemmar får ett stort inflytande över Svenska kyrkan via sina partiorganisationer. Därför kan t ex Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt fortsatt ha ett enormt inflytande över den kyrka de inte tillhör! Deras olika uttalanden om kyrkopolitik bekräftar den slutsatsen.
De politiska partierna garanterar det demokratiska inflytandet i kyrkan. Kan alltså den lokala kyrkliga demokratin bara utövas genom politiska partier? Religiöst neutrala partier därtill! Det är att underkänna alla de många organisationer som inte har politiska partier inblandade i sin lokala demokrati. Och nog är även idrottsrörelsens klubbar, frikyrkoförsamlingarna och hembygdsföreningarna demokratiskt uppbyggda. Och det utan att politiken håller dem i nosring.
Att politiska partier enbart vill styra Svenska kyrkan och inte andra betydande trossamfund, som Stockholms katolska stift, Svenska missionskyrkan eller Pingströrelsen , innebär en särbehandling. Och inte heller styr man andra religioner, som ett starkt växande Islam i Sverige, vilket också innebär att man i praktiken inte förhåller sig neutral utan särbehandlar Svenska kyrkan. I detta fall för att kontrollera den så att den inte blir en hämmande faktor i det svenska samhällsbygget. Men med ett starkt växande Islam blir det allt orimligare för partierna att upprätthålla denna kontroll.
Politiska partier har organisation för att nominera och välja människor. Kyrkan har så många medlemmar att politiska partier kan passa bra i sammanhanget.
Men sätta folk på listor kan vem som helst. Det man måste förklara är varför politiska ideologier ska styra en kristen kyrka. Ska verkligen teologi, tro och kyrka styras av partipolitik? En evangelisk luthersk kyrka borde ju först och främst styras med inspiration från Guds ord och bekännelseskrifterna, och inte utifrån sekulära partipolitiska program!
Vår grundläggande utgångspunkt är att religion och politik ska hållas isär.
Nästan alla hyllar tanken att Svenska kyrkan ska framträda som opolitisk. Absolut partipolitiskt neutral men möjligen med ett idépolitiskt engagemang. Då blir det synnerligen intressant är hur det nuvarande kyrkomötet ser ut. Man behöver bara kunna enkel addition för att få reda på vem som har makt. Lägger man samman följande representation 71 (s), 45 (m) och 41 (c) så har dessa tre riksdagspartier tillsammans 157 mandat av 251. En betydande och klar egen majoritet.
De politiska partierna tar ansvar för Svenska kyrkan.
Men partierna respekterar ju inte sina egna beslut. I kyrkomötet kan man ha en hållning och stå bakom bekännelser. Där företräder partiet den kristna tron i lutherdomens form. Men så snart kyrkomötets portar stängs blir partierna neutrala. Det är en rimlig förväntan att de politiska partier som leder kyrkan, ett trossamfund med en hög kristen bekännelse, också företräder tron utanför kyrkmurarna.
Vilken tilltro förtjänar ett partis politik om det inte konsekvent står för sin övertygelse? Att ha en bekännelse i kyrkan och en annan i alla andra sammanhang kan inte accepteras. Sådant beteende har inga smickrande benämningar: att vända kappan efter vinden och ännu starkare utpekande begrepp. Och ja till tro och bekännelse skall väl rimligen vara ja och nej betyder väl fortfarande nej? Partierna ansluter sig i kyrkan till formuleringar som ”syftet är att människor skall komma till tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas”. Samtidigt uppträder de utåt mot allmänheten som livsåskådningsmässigt neutrala. Trovärdigt?
De icke-politiska alternativen har ingen helhetssyn och har inga svar på en hel del frågor.
Självfallet kan det finnas svagheter hos alla nomineringsgrupper. Bristen på svar i somliga frågor, om det nu verkligen är så, kan möjligen bero på att man i sådana grupper (som t ex Posk eller Frimodig kyrka) inte är lika centralstyrda och att man inte bygger på några politiska partiprogram som försöker täcka de flesta samhällsområden. Och ska verkligen de som vill vara förtroendevalda i en kyrka ha svar på allt? Kyrkan kanske ska vara mera kyrka och mindre av annat?! Man kanske till och med i dessa alternativa grupper har olika uppfattning och tillåter att det får vara så i mycket större utsträckning än i partierna?
Vi vill arbeta för att kyrkan ska...
I nästan alla valmanifest och kyrkopolitiska program från de politiska partierna talar man uteslutande om kyrkans yttre, sådant som syns i samhället. Det är sådant som en kyrka i och för sig kan vara stolt över: diakoni, ungdomsarbete, kursgårdar etc . Det blir lätt en ny slags gärningslära. Allt som kyrkan gör ska ha ett centrum, vara ett utflöde från det man i mötet med Herren Kristus i mässan själv får ta emot i form av syndernas förlåtelse, av nåd och kärlek. Tro och liv hör oupplösligt samman i en kyrka. Om detta sägs ingenting. Ingenting om vikten av tro, om gudstjänstens betydelse, om vittnesbörd, om bön….
Här är en av de texter som partierna, denna gång i kyrkans sammanhang, beslutat om och därför egentligen står bakom, en text de borde citera, leva efter och kämpa för: ”Kyrkans centrum och livskälla är Jesus Kristus och evangeliet om honom. Evangeliet leder människan till gemenskap med Gud, som är hennes ursprung och mål. Hos Gud finns ett outtömligt djup av vishet, nåd och kärlek. Kyrkans tro innebär en grundläggande tillit till Gud och bygger på Guds väldiga handlingar, som är omvittnade i Bibeln och möter människorna i deras liv. Tron har ett från det apostoliska arvet överlämnat innehåll som kyrkan för vidare och som blir till en personlig erfarenhet i människornas liv.” Ur Kyrkoordningen, inledning 1 Kap 1 §.
Även om partierna har enskilda företrädare som är kyrkligt aktiva, ja de flesta är naturligtvis trons människor, representerar de sina politiska partier. Där formas plattformarna, valkraven. Där avgörs egentligen hur kyrkan ska vara. När partipolitiker fattar beslut ska det naturligtvis ha bäring också på partierna -annars är det ju enbart partipolitisk maktutövning utan några som helst kopplingar till partiet. Den sorgligaste av sorgliga slutsatser är: Sveriges stora politiska partier går till val i en kyrka vars tro man inte står för! I vilket ordförråd som helst finns det passande namn före ett sådant handlande.
Utan de politiska partierna tar andra över, konservativa krafter, och vi ska inte ha en elitkyrka där prästerna bestämmer.
Svenska kyrkan är unik i hela världen, bortsett från några nordiska folkkyrkor med liknande drag, att ha en så långtgående politisk styrning. Vart man än kommer i internationella ekumeniska sammanhang hisnar människor när de hör om Svenska kyrkans sammanblandning av politik, parti och kyrka. Att det till exempel förekommer dagliga politiska partimöten när svenska kyrkan i kyrkomötet formar sin framtid är uppseendeväckande. Tankarna leds oroväckande nog till helt andra politiska system. För trossyskon i världens kyrkor är det alltså obegripligt och otänkbart att sekulära organisationer skulle tillåtas att leda och styra en kyrka. Det strider i grunden mot vad en kyrka är - Guds folk av troende och döpta som vill höra Kristus till i liv och handling.
Svenska kyrkan ska vara en öppen folkkyrka, inte prästernas kyrka.
Motsättningen är naturligtvis falsk. Det finns inte en vågskål med präster och en annan med folk i. Var detta föraktfulla tal om präster kommer ifrån borde undersökas. Särskilt som biskoparnas, prästernas och diakonernas ställning i Svenska kyrkan är genomreglerad och kringskuren. Vilken jämförbar kyrka som helst har en friare och viktigare roll för dem man kallat till vigningstjänsten. Och det står inte på något sätt i strid med en demokratisk ordning. Kyrkan omhuldar dessutom en sk dubbel ansvarslinje där de valda och dem kyrkan vigt till uppgifter (vigningstjänsten) ska samverka i beslutande organ i församlingar, stift och nationellt.
Partiernas makt i Svenska kyrkan innebär att partimedlemsskap blivit ett valkriterium för att kunna vara med och påverka kyrkans ställningstaganden. Till och med de flesta präster som sitter i kyrkomötet gör det därför att de är partimedlemmar inte för att de är det Heliga Gudsordets tjänare.
En folkkyrka måste representeras av folket och ha sin bas hos dem som röstar.
Men man kan inte sätta likhetstecken mellan partier, partipolitiker och folket. Myten om de politiska partiernas betydelse i kyrkan måste demonteras! Det är ju inte mängden människor som gör en kyrka till kyrka! Och de kyrkotillhörigas röster kan bli hörda på andra sätt än genom politiska partier som svartsjukt bevakar sina positioner i Svenska kyrkan. Dessutom: det svenska folket tillhörde sin kyrka långt innan de politiska partierna ens fanns till. Så att partierna är bästa sättet att bevara folklighet och demokrati är nonsens.
Politiska partier är demokratiska och vana att representera folket.
Partimakten innebär också att icke kyrkomedlemmar får ett stort inflytande över Svenska kyrkan via sina partiorganisationer. Därför kan t ex Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt fortsatt ha ett enormt inflytande över den kyrka de inte tillhör! Deras olika uttalanden om kyrkopolitik bekräftar den slutsatsen.
De politiska partierna garanterar det demokratiska inflytandet i kyrkan. Kan alltså den lokala kyrkliga demokratin bara utövas genom politiska partier? Religiöst neutrala partier därtill! Det är att underkänna alla de många organisationer som inte har politiska partier inblandade i sin lokala demokrati. Och nog är även idrottsrörelsens klubbar, frikyrkoförsamlingarna och hembygdsföreningarna demokratiskt uppbyggda. Och det utan att politiken håller dem i nosring.
Att politiska partier enbart vill styra Svenska kyrkan och inte andra betydande trossamfund, som Stockholms katolska stift, Svenska missionskyrkan eller Pingströrelsen , innebär en särbehandling. Och inte heller styr man andra religioner, som ett starkt växande Islam i Sverige, vilket också innebär att man i praktiken inte förhåller sig neutral utan särbehandlar Svenska kyrkan. I detta fall för att kontrollera den så att den inte blir en hämmande faktor i det svenska samhällsbygget. Men med ett starkt växande Islam blir det allt orimligare för partierna att upprätthålla denna kontroll.
Politiska partier har organisation för att nominera och välja människor. Kyrkan har så många medlemmar att politiska partier kan passa bra i sammanhanget.
Men sätta folk på listor kan vem som helst. Det man måste förklara är varför politiska ideologier ska styra en kristen kyrka. Ska verkligen teologi, tro och kyrka styras av partipolitik? En evangelisk luthersk kyrka borde ju först och främst styras med inspiration från Guds ord och bekännelseskrifterna, och inte utifrån sekulära partipolitiska program!
Vår grundläggande utgångspunkt är att religion och politik ska hållas isär.
Nästan alla hyllar tanken att Svenska kyrkan ska framträda som opolitisk. Absolut partipolitiskt neutral men möjligen med ett idépolitiskt engagemang. Då blir det synnerligen intressant är hur det nuvarande kyrkomötet ser ut. Man behöver bara kunna enkel addition för att få reda på vem som har makt. Lägger man samman följande representation 71 (s), 45 (m) och 41 (c) så har dessa tre riksdagspartier tillsammans 157 mandat av 251. En betydande och klar egen majoritet.
De politiska partierna tar ansvar för Svenska kyrkan.
Men partierna respekterar ju inte sina egna beslut. I kyrkomötet kan man ha en hållning och stå bakom bekännelser. Där företräder partiet den kristna tron i lutherdomens form. Men så snart kyrkomötets portar stängs blir partierna neutrala. Det är en rimlig förväntan att de politiska partier som leder kyrkan, ett trossamfund med en hög kristen bekännelse, också företräder tron utanför kyrkmurarna.
Vilken tilltro förtjänar ett partis politik om det inte konsekvent står för sin övertygelse? Att ha en bekännelse i kyrkan och en annan i alla andra sammanhang kan inte accepteras. Sådant beteende har inga smickrande benämningar: att vända kappan efter vinden och ännu starkare utpekande begrepp. Och ja till tro och bekännelse skall väl rimligen vara ja och nej betyder väl fortfarande nej? Partierna ansluter sig i kyrkan till formuleringar som ”syftet är att människor skall komma till tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas”. Samtidigt uppträder de utåt mot allmänheten som livsåskådningsmässigt neutrala. Trovärdigt?
De icke-politiska alternativen har ingen helhetssyn och har inga svar på en hel del frågor.
Självfallet kan det finnas svagheter hos alla nomineringsgrupper. Bristen på svar i somliga frågor, om det nu verkligen är så, kan möjligen bero på att man i sådana grupper (som t ex Posk eller Frimodig kyrka) inte är lika centralstyrda och att man inte bygger på några politiska partiprogram som försöker täcka de flesta samhällsområden. Och ska verkligen de som vill vara förtroendevalda i en kyrka ha svar på allt? Kyrkan kanske ska vara mera kyrka och mindre av annat?! Man kanske till och med i dessa alternativa grupper har olika uppfattning och tillåter att det får vara så i mycket större utsträckning än i partierna?
Vi vill arbeta för att kyrkan ska...
I nästan alla valmanifest och kyrkopolitiska program från de politiska partierna talar man uteslutande om kyrkans yttre, sådant som syns i samhället. Det är sådant som en kyrka i och för sig kan vara stolt över: diakoni, ungdomsarbete, kursgårdar etc . Det blir lätt en ny slags gärningslära. Allt som kyrkan gör ska ha ett centrum, vara ett utflöde från det man i mötet med Herren Kristus i mässan själv får ta emot i form av syndernas förlåtelse, av nåd och kärlek. Tro och liv hör oupplösligt samman i en kyrka. Om detta sägs ingenting. Ingenting om vikten av tro, om gudstjänstens betydelse, om vittnesbörd, om bön….
Här är en av de texter som partierna, denna gång i kyrkans sammanhang, beslutat om och därför egentligen står bakom, en text de borde citera, leva efter och kämpa för: ”Kyrkans centrum och livskälla är Jesus Kristus och evangeliet om honom. Evangeliet leder människan till gemenskap med Gud, som är hennes ursprung och mål. Hos Gud finns ett outtömligt djup av vishet, nåd och kärlek. Kyrkans tro innebär en grundläggande tillit till Gud och bygger på Guds väldiga handlingar, som är omvittnade i Bibeln och möter människorna i deras liv. Tron har ett från det apostoliska arvet överlämnat innehåll som kyrkan för vidare och som blir till en personlig erfarenhet i människornas liv.” Ur Kyrkoordningen, inledning 1 Kap 1 §.
03 september 2009
Partipolitiken på väg ur kyrkan spår Hägglund
Kyrkans Tidning har i sin partiledarserie inför kyrkovalet i dag nått fram till Göran Hägglund. Hans röst bryter av mot de stora partiernas försvar för partierna i kyrkan. Hägglund säger: Vi vill komma bort från partipolitiseringen. Men det går inte att åstadkomma en förändring utan att använda partierna.
Hur man ”använder” politiska partier i en sådan förändring är svårt att föreställa sig. Ska det bli en ändring kommer den nog inte med mindre än att partierna tvingas inse det otidsenliga i att behålla kontrollen över en konfession vars innehåll partierna inte delar eller står bakom.
Göran Hägglund föreställer sig att metoden att bilda grupper likt Folkpartister i Svenska kyrkan (Fisk) eller det egna Kristdemokrater i Svenska kyrkan. Med den metoden kan det ta ett par perioder att fasa ut partierna ur kyrkan.
Svagheten där är att sådana grupper under en mycket lång tid kan hålla partierna kvar i kyrkan. Förändringen kan stanna på ytan och partikoppling kan skötas informellt. Man äter kakan och har den kvar. Det ser ut som om partiet släppt kontrollen över Svenska kyrkan men den behålls av en ny partipolitisk fraktion. Och det bygger fortfarande på partiernas program och ideologier. Partimedlemskap lär på det sättet inte försvinna som valbarhetskriterium.
Men Kristdemokraternas ledare har ännu en kanin i sin hatt. En möjlig väg framåt är personval med en lista där man prickar för de kandidater man har förtroende för. Göran Hägglund tror att man på så vis kan välja dem som tycker om kyrkan. Han säger: Idag är det ju så att långt ifrån alla som blivit invalda i kyrkliga sammanhang är sådana som brinner för kyrkans verksamhet. Och jag skulle vilja att det var personer som verkligen tyckte om kyrkan och brydde sig om hur det går.
Hur man ”använder” politiska partier i en sådan förändring är svårt att föreställa sig. Ska det bli en ändring kommer den nog inte med mindre än att partierna tvingas inse det otidsenliga i att behålla kontrollen över en konfession vars innehåll partierna inte delar eller står bakom.
Göran Hägglund föreställer sig att metoden att bilda grupper likt Folkpartister i Svenska kyrkan (Fisk) eller det egna Kristdemokrater i Svenska kyrkan. Med den metoden kan det ta ett par perioder att fasa ut partierna ur kyrkan.
Svagheten där är att sådana grupper under en mycket lång tid kan hålla partierna kvar i kyrkan. Förändringen kan stanna på ytan och partikoppling kan skötas informellt. Man äter kakan och har den kvar. Det ser ut som om partiet släppt kontrollen över Svenska kyrkan men den behålls av en ny partipolitisk fraktion. Och det bygger fortfarande på partiernas program och ideologier. Partimedlemskap lär på det sättet inte försvinna som valbarhetskriterium.
Men Kristdemokraternas ledare har ännu en kanin i sin hatt. En möjlig väg framåt är personval med en lista där man prickar för de kandidater man har förtroende för. Göran Hägglund tror att man på så vis kan välja dem som tycker om kyrkan. Han säger: Idag är det ju så att långt ifrån alla som blivit invalda i kyrkliga sammanhang är sådana som brinner för kyrkans verksamhet. Och jag skulle vilja att det var personer som verkligen tyckte om kyrkan och brydde sig om hur det går.
Han kunde naturligtvis bli ännu tydligare om hur avgörande det är att de som väljs själva delar det som är Svenska kyrkans skäl att finnas till: tron och bekännelsen.
I den bilaga som Kristdemokraterna själva producerat (som medföljer Kyrkans Tidning) har man formulerat sig så här om personval:
Rena personval är standard i övriga Lutherska kyrkor i vår omvärld
Alla kandidater i en valkrets sätts upp på samma lista. Det innebär en valsedel för varje valkrets.
Väljaren skall kunna sätta sina kryss, just nu tre stycken, fritt bland alla kandidater på listan.
Valnämnden i församlingen får ansvara för att alla röstberättigade får information om vilka som kandiderar inom den aktuella valkretsen.
Valet kan därmed genomföras även om partier och registrerade nomineringsgrupper avstår från att engagera sig…
En modell för personval som förmodligen skulle kunna fungera ganska bra. Men den verkar bygga på föreställningen om att valen i framtiden bör se ut ungefär som idag. Jag undrar om det verkligen är försvarligt att dra runt en valapparat för 100-150 miljoner i en värld som vår enbart för att vaska fram förtroendevalda i församlingarna, varav många är ganska små och den lokala enheten stor. I framtiden behöver vi av solidaritet med människor och en värld som lider
finna andra modeller för val. Demokrati kan ta sig många uttryck och organiseras på mångahanda sätt.
Inte heller får man glömma bort frågan om hur de olika kyrkliga nivåerna ska relatera till varandra. Det rimligaste är att man har indirekta val till stift och kyrkomöte för att just få fram de lokalt i församlingen engagerade.
Göran Hägglund och kristdemokraterna, liksom deras representanter i Svenska kyrkan, är inne på en linje som vill bryta partiernas grepp över Svenska kyrkan. Och det kan man enbart välkomna!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)